Ja det kom lite så där utan förvarning. Kände mig nere, otillräcklig och deppig. Tänker på att det börjar bli verkligt att vi ska bli föräldrar. Kommer jag att orka? Kommer jag klara det? Räcker man till för två små? Har känt det lite som om jag tappar kontrollen. Det är så mycket som ska ordnas och fixas med känns det som.

 

Och flytta mitt upp i allt. Jo jag kände att det blev lite mycket. Dessutom så mår jag si så där i kroppen. Tungt, ont, spänner i kroppen och illamåendet som inte ger sig.

 

Men så ringde jag kuratorn en kort sväng. Mest för att höra av mig då jag sagt att jag skulle göra det. Hon blev jätteglad och frågade hur jag hade det. Vi pratade kort om allt och hon sa att ALLA mammor går igenom det som jag går igenom och att det är helt normalt. Normalt att reflektera över livet och ur det kommer att bli framöver. Så jag kände mig lite lättare till mods efter det.

 

Men så klart tänker jag och funderar. Känns stort och ogreppbart.