Det var roligt!
Idag har jag pratat med donatorn i telefon. Man kan till och med höra att han jobbar inom vården :) Han var väldigt trevlig och nu känns det superbra. Mest troligt så kommer han hit på måndag eller tisdag. Om stegringen nu kommer som beräknat på söndag eller måndag. Men vi får se, spännande är det hur som helst! Han har berättat mer i detalj varför han gör det här, hur han vill att det ska vara sen, han har frågat mig om hur jag vill att det ska vara, vad jag har för tankar och idéer.
Vi kom bra överens och han kommer bli bra som första gångens donator. Säker och tydlig :)
Ja, nu närmar det sig! Så förväntansfull och fnissig idag. Jag vet att sannolikheten för att det tar sig är ca 15-20%, så det finns inga större förhoppningar. MEN kul ändå att bollen är i rullning!
Testerna visar ingenting än så länge men snart så! Imorgon kör jag ett digitalt test mitt på dagen, kul att testa nåt nytt. Så blir det lika på söndag. Blir intressant det här.
Hoppsan!
Idag började jag testa igen med stickorna, inget utslag än. Men det ska det inte vara heller. På måndag eller tisdag mest troligt. Idag är det dag 6 och inte tidigare än dag 8 får jag nån reaktion på stickorna. Så än är det ett tag kvar.
Men så var det det här med att jag bestämt att vänta till nästa ÄL. Det blir inte så! Den här mannen som jag pratat om som jag haft kontakt med, han som jobbar inom vården... Han tyckte att det var lika bra att köra om jag tyckte att det kändes bra. Precis som jag vet sen tidigare så är det ju högst osannolikt att det blir nåt första gången iallafall. Så då tänker jag att va fasen... det är bara och köra. Inte för att jag inte VILL att det ska bli nåt. Det är klart jag vill! Det är en bra donator och jag tror på honom!
Men det är ju det där med alla om och men. Jag vet inte när ÄL kommer, jag har inte sett stegringen nån gång och jag äter penicillin. Men det var ingen fara för donatorn. Han sa att det var inga hinder för insemination. Han sa att jag fick bestämma. Han var tillgänglig under veckan och han kunde gärna komma. Så, ja. Om allt nu går enligt plan då så ska jag köra första inseminationen i början på nästa vecka. Väldigt spännade!
Idag kom sprutorna jag beställt också. Sterila och allt. Förpackade en och en. Nu har just den här donatorn med sig allt vi behöver. Så denna gång behöver jag inte bistå med något. Och han vet hur man gör. Nu ska testningen bara gå enligt plan oxå. Jag tror på att ÄL kommer på tisdag, för det är den enda dagen i nästa vecka som det finns lite göromål. Men så är det alltid. Och är det så så får vi ta det som det kommer den dagen. Det ordnar sig säkert.
Hoppsan!
Idag började jag testa igen med stickorna, inget utslag än. Men det ska det inte vara heller. På måndag eller tisdag mest troligt. Idag är det dag 6 och inte tidigare än dag 8 får jag nån reaktion på stickorna. Så än är det ett tag kvar.
Men så var det det här med att jag bestämt att vänta till nästa ÄL. Det blir inte så! Den här mannen som jag pratat om som jag haft kontakt med, han som jobbar inom vården... Han tyckte att det var lika bra att köra om jag tyckte att det kändes bra. Precis som jag vet sen tidigare så är det ju högst osannolikt att det blir nåt första gången iallafall. Så då tänker jag att va fasen... det är bara och köra. Inte för att jag inte VILL att det ska bli nåt. Det är klart jag vill! Det är en bra donator och jag tror på honom!
Men det är ju det där med alla om och men. Jag vet inte när ÄL kommer, jag har inte sett stegringen nån gång och jag äter penicillin. Men det var ingen fara för donatorn. Han sa att det var inga hinder för insemination. Han sa att jag fick bestämma. Han var tillgänglig under veckan och han kunde gärna komma. Så, ja. Om allt nu går enligt plan då så ska jag köra första inseminationen i början på nästa vecka. Väldigt spännade!
Idag kom sprutorna jag beställt också. Sterila och allt. Förpackade en och en. Nu har just den här donatorn med sig allt vi behöver. Så denna gång behöver jag inte bistå med något. Och han vet hur man gör. Nu ska testningen bara gå enligt plan oxå. Jag tror på att ÄL kommer på tisdag, för det är den enda dagen i nästa vecka som det finns lite göromål. Men så är det alltid. Och är det så så får vi ta det som det kommer den dagen. Det ordnar sig säkert.
Hoppsan!
Idag började jag testa igen med stickorna, inget utslag än. Men det ska det inte vara heller. På måndag eller tisdag mest troligt. Idag är det dag 6 och inte tidigare än dag 8 får jag nån reaktion på stickorna. Så än är det ett tag kvar.
Men så var det det här med att jag bestämt att vänta till nästa ÄL. Det blir inte så! Den här mannen som jag pratat om som jag haft kontakt med, han som jobbar inom vården... Han tyckte att det var lika bra att köra om jag tyckte att det kändes bra. Precis som jag vet sen tidigare så är det ju högst osannolikt att det blir nåt första gången iallafall. Så då tänker jag att va fasen... det är bara och köra. Inte för att jag inte VILL att det ska bli nåt. Det är klart jag vill! Det är en bra donator och jag tror på honom!
Men det är ju det där med alla om och men. Jag vet inte när ÄL kommer, jag har inte sett stegringen nån gång och jag äter penicillin. Men det var ingen fara för donatorn. Han sa att det var inga hinder för insemination. Han sa att jag fick bestämma. Han var tillgänglig under veckan och han kunde gärna komma. Så, ja. Om allt nu går enligt plan då så ska jag köra första inseminationen i början på nästa vecka. Väldigt spännade!
Idag kom sprutorna jag beställt också. Sterila och allt. Förpackade en och en. Nu har just den här donatorn med sig allt vi behöver. Så denna gång behöver jag inte bistå med något. Och han vet hur man gör. Nu ska testningen bara gå enligt plan oxå. Jag tror på att ÄL kommer på tisdag, för det är den enda dagen i nästa vecka som det finns lite göromål. Men så är det alltid. Och är det så så får vi ta det som det kommer den dagen. Det ordnar sig säkert.
Hoppsan!
Idag började jag testa igen med stickorna, inget utslag än. Men det ska det inte vara heller. På måndag eller tisdag mest troligt. Idag är det dag 6 och inte tidigare än dag 8 får jag nån reaktion på stickorna. Så än är det ett tag kvar.
Men så var det det här med att jag bestämt att vänta till nästa ÄL. Det blir inte så! Den här mannen som jag pratat om som jag haft kontakt med, han som jobbar inom vården... Han tyckte att det var lika bra att köra om jag tyckte att det kändes bra. Precis som jag vet sen tidigare så är det ju högst osannolikt att det blir nåt första gången iallafall. Så då tänker jag att va fasen... det är bara och köra. Inte för att jag inte VILL att det ska bli nåt. Det är klart jag vill! Det är en bra donator och jag tror på honom!
Men det är ju det där med alla om och men. Jag vet inte när ÄL kommer, jag har inte sett stegringen nån gång och jag äter penicillin. Men det var ingen fara för donatorn. Han sa att det var inga hinder för insemination. Han sa att jag fick bestämma. Han var tillgänglig under veckan och han kunde gärna komma. Så, ja. Om allt nu går enligt plan då så ska jag köra första inseminationen i början på nästa vecka. Väldigt spännade!
Idag kom sprutorna jag beställt också. Sterila och allt. Förpackade en och en. Nu har just den här donatorn med sig allt vi behöver. Så denna gång behöver jag inte bistå med något. Och han vet hur man gör. Nu ska testningen bara gå enligt plan oxå. Jag tror på att ÄL kommer på tisdag, för det är den enda dagen i nästa vecka som det finns lite göromål. Men så är det alltid. Och är det så så får vi ta det som det kommer den dagen. Det ordnar sig säkert.
Inget är enkelt
Jaha, nu går jag här och börjar bli lite pirrig för att det är dags att testea snart igen. På torsdag börjar jag med stickorna igen. Det är innan jag slutat min mens. Men jag SKA inte missa ÄL denna gång.
Har haft lite svårt att få tag på donatorn sista veckan och jag var lite nyfiken på hur det gått med testningen förra veckan. Igår mailade han och berättade att han inte kommit iväg till sjukhuset. Han hade giltiga skäl (vilka jag inte vill skriva om här), men det hade inte blivit nån testning. Jag blev direkt lite nedslagen och tänkte att han ångrat sig. Han som var så bra.
Så jag skrev till honom och frågade om han ville hoppa av och att det i så fall var ok. Det måste funka och kännas bra för båda. Det finns inget annat för mig. Och är det så att det just nu inte funkar bra för honom så vill jag absolut inte vara drivande och pressa honom. Herregud, nej det ligger inte för mig alls.
Men jag fick svar att han ville fortsätta vårt "projket", skönt! Men vi får se nu hur det blir, om han hinner med att komma iväg och testa sig och allt det där. Men det brinner inte i knutarna alls för min del. Jag inser att denna ÄL är lika bra att hoppa över. Det blir för rörigt att få ihop det och jag behöver ju egentligen få bättre koll på ÄL och så där. Dessutom äter jag penicillin just nu. Inte för att det spelar nån roll, jag har läst på bipacksedeln att det ska vara lugnt. Men jag tycker ändå att med alla omständigheter så kan det vara lika bra att ta det på nästa ÄL.
Sen har jag faktiskt insett att det kan vara bra att knyta ett par olika donatorer till sig. Inte alls för att den jag hittat inte skulle duga. Utan helt enkelt för att saker kan dyka upp och donatorn kan få förhinder att komma. Det finns mycket som kan strula till det och det kan säkerligen kännas frustrerande om jag vet exakt när han borde komma och han inte kommer ifrån då. Så jag har kikat igenom mina mail och meddelanden på sidan där jag hittat donatorerna. Det finns en eller två till som jag känner att jag skulle kunna tänka mig att ha som donator till en liten. Har mailat dem igen så får vi se vart det landar, det ska ju vara genomförbart oxå. Inte bara att hitta en och komma överens, utan även rent praktisk så måste det ju fungera när dte väl ska till.
Men iallafall, som det ser ut för dagen så väntar jag till nästa ÄL med det första försöket. Så ni vet :)
Bra, det känns bra
Kikade in på min mail och såg ett mail från donatorn. Hihi... från den som förhoppningsvis kommer hjälpa mig med mitt bebisfrö. Och i samma sekund som jag öppnade det så kände jag att jag "valt" en bra donator. Det lixom känns som att det kommer bli bra.
Hela situationen är ju märklig. Men ber om hjälp från vilt främmande människor och dom säger: "Jag kan hjälpa dig!" Dom vill inte ha mer än resan betald om dom får åka, inget annat. Tänk att det finns såna människor! Fantastiskt egentligen. Och jag är så tacksam att det finns de som gör det här för att dom tycker att det är en god gärning.
Jag har fått en del frågor om jag inte är rädd att donatorn sen kommer och vill vara pappa. Och visst, ett ömsesidigt risktagande är det. Men genom att pratas vid och göra klart vart man står så har man iallafall försökt så gott man kan att lösa det. Så klart finns det en oro i just den frågan. Så det är viktigt att det känns helt bra. Och med denna donator gör det det.
Fick tipset av en annan donator som hållt på länge, att skaffa en backup. Om det skulle skita sig nån gång att "min" inte kan komma eller så. Det är ju så ibland att det kan dyka upp saker som man inte rår över. Ska kanske se till att en sån finns tillgänglig. Just den som gav tipset är en het kandidat, han verkar vettig. Måste bara känna efter lite först :)
Om man tänker efter
Jag har försökt tänka på allt. Men det är nog så att jag kommer få många nya saker att tänka på allt eftersom. Och jag kommer nog få sålla i vad jag berättar för "folk". Men det är bra, jag kan behöva det. Jag är alltid så öppen och ärlig med allt. Kanske är bra att begränsa mig?
Ja jisses, det finns så mycket roligt folk på den här sidan som jag reggat mig på. Men det finns två som verkar vara seriösa och faktiskt ganska bra. Så vi får se. Jag har förklarat att jag inte ska NU, utan att det kanske ligger nån/nåra månader bort. Plus att jag måste landa lite i beslutet av donator oxå. Känna att det blir rätt.
Betällde ägglossningsstickor igår, dom skickades idag så jag antar att jag får dem innan helgen. Det ska bli lite kul att testa dem faktisk. Se lite hur det fungerar och lära mig lite om hur jag fungerar. Tror det är lämpligt :) Jag har ganska bra koll på ägglossningen, i stora drag. Men inte exakt vilken dag som är DAGEN. Så det ska bli skoj.
Sen ska jag beställa plastsprutor oxå, insåg att det inte var helt lätt... Men hittade till slut vart man kunde köpa exakt såna sprutor som man inte kan köpa utan recept på Apoteket. Vart? Jo på djurshoppar på nätet! Man söker på doseringsspruta och då finns det att välja mellan 1 ml och 10 ml. Dom jag ska ha är 10 ml. Och de var inte dyra, det är förpackade sterilt och är samma som på apoteket. Perfekt! Så det är ett tips till er andra som letar sprutor. Kolla webbshoppar som säljer artiklar för djuruppfödning :) Doseringsspruta, det kan stå för uppfödning av fågelungar eller kattungar till exempel. Det är samma spruta som på Apoteket, sweet.
När beslutet är taget
Det är märkligt. Man går och tänker, att ja visst ska jag göra det. Men inte nu. Sen. Man säger att man bestämt sig, men när det kommer till kritan så är det definitivt inte så. Eller så säger man att det är så, men på riktigt... så väntar man på den perfekta tidpunkten att bestämma sig.
"Om man väntar på nåt gott väntar man alltid för länge!"
Nu. Nu har jag bestämt mig. Det har tagit ca 3-4 år att komma hit. Och nu är det så självklart. Som att "Varför väntade jag så länge på att bestämma mig?". Men det måste få ta tid så klart. Det ska ta tid att bestämma sig.
För vad?
Att skaffa barn. Eller, skaffa och skaffa. Det är ju inte så enkelt och bara gå och skaffa sig ett. Men får ju kämpa för det många gånger. Och ibland är det så att man inte har nån att tat beslutet med, man har ingen att försöka få ett barn med.
Där är jag. På sätt och vis har jag valt det på egen hand. Men på sätt och vis är det bara så det är. Men jag är trygg med det. Så trygg som man kan vara när man ska inleda en process som man kommer få gå igenom helt på egen hand. Mycket märklig känsla, men det känns väldigt bra!
Jag ska ta och skaffa mig ett barn :) Jag planerar för en insemination under detta år. Kanske redan inom någon månad eller så. Snabba puckar? Nej, inte särskillt. Det har tagit ca 3 år att ta mig hit, men nu är jag här och det känns mycket bra. Den perfekta tidpunkten kommer aldrig att infinna sig så jag säger som jag brukar. Det ordnar sig :)
Insemination. Jag har läst allt om det. Gång på gång. Om och om igen. Jag tror jag vet det mesta. Man kan göra det i Danmark, hemma och via krogragg. Det sistnämnda är inte aktuellt. Inte min grej alls faktiskt. Så Damnark och hemma återstår. Och processen i Danmark är dyr, tidskrävande och lite omständig. Inte för att pengarna spelar så stor roll. Heminsemination. Lite skumt, lite märkligt och ganska svårt att känna nåt konkret om. Eller jo! Jag känner: "Hihi, hur gör man? Men alltså, i en burk? Och sen in i mig? Ok, men jaha... hur hittar man nån som vill .... i en burk då?"
Och det är väl där jag är just precis i detta nu. Vart hittar jag en man som vill hjälpa mig med den biten? Det finns olika sidor på nätet som tillhandahåller forum där man kan söka efter donator. Så där letar jag. Mycket skummisar och många märkliga mail blir det. Sen dyker det upp fina människor som faktiskt vill hjälpa. På riktigt. Så man får sålla lite!
Och vet ni vad? Det finns nog en, kanske två som jag tycker om. Jag har sett bild på en av dem och jag tror att han skulle kunna passa mig. Är det inte lite sjukt, hela den grejen? Man sitter och väljer. Men samtidigt, så fint! Jag väljer lite så där vem som ska bli givare av mitt bebisfrö.
Om denna blogg kommer bli full med inlägg eller bara blir inlägg när jag känner att jag måste skriva, det vet jag inte än. Men kika gärna in då och då, kanske en dag står det här att jag blivit gravid.
Man kan ju alltid hoppas. Och hoppas, det gör jag.
