Inskrivningen förra veckan
I torsdags var jag på inskrivning. Det gick bra. Det mesta fanns ju kvar sen sist. Jag hade gått ner ett kilo på hennes våg, så det fick jag beröm för. På vågen hemma har jag gått upp. Men skit samma känner jag :) Jag äter det som fungerar att äta och mår inte så bra av förmycket onyttigt så det är inte så svårt att äta bra egentligen just nu.
Vi pratade om sjukskrivning och hon sa att jag inet ska räkna med att jobba längre än till vecka 25. Det finns ingen praxis här i länet när en tvinnilng mamma "ska" gå hem. Men dom är tydligen ganska frikostiga här. Sen sa hon att med det bagage som jag har så är dte väldigt viktigt att jag mår bra även psykiskt. Så hon ville att jag ska vara tydlig med hur jag mår och att vi pratar om det under vägens gång.
Alla värden på urinprovet och blodproven hon tog var bra. Jag hade 132 i HB vilket var helt i sin ordning sa hon. Sen var järnreserven 60, jag vet inte riktigt vad det betyder. Men hon sa att det var bra iallafall. Jag kunde fortsätta ta järntillskott varannan dag just nu det räckte hur bra som helst.
Så genomgående kändes det bra!
Givetvis började jag böla när vi pratade om det som hänt och hur jag känner inför det. Men hon är verkligen bra, så jag tror vi kommer komma bra överens. Jag fick även en del av oron stillad när det kommer till infektioner och så, hon tog ett prov för odling och sa: "Allt vi kan göra för att göra dig trygg och mindre orolig, det gör vi. Du får säga till hur du vill ha det!" Så det känns skönt iallafall.
Nu är det KUB-test på fredag och fram tills dess är det horisontellt läge. Mår ganska skitdåligt just nu. Är hemma från jobbet sen i måndags, är yr och mår ganska myclet apa. Hoppas att det vänder snart!
Äntligen helg
Känner mig helt färdig och vill bara att det ska bli eftermiddag. När klockan ringde i morse så var det sjukt tungt att gå upp. Mår ju så himla illa så fort jag går upp. Tar ett digestive-kex när jag går upp så magen inte är helt tom. Men det hjälper bara si så där. Sen känns det som om jag skulle kunna sova i all oändlighet. Jag vet ju att det går över, men det är en klen tröst när man även vet att det är säkert en månad kvar med dessa tunga dagar.
Nu är dte iallafall fradag och jag får sovmorgon imorgon! Det är skönt!
Jag har börjat funder apå föräldraledigheten. Många som väntar tvillingar planerar så båda kan vara hemma åtminstone 2 månader ihop i början. Ibland mer, en del upp till ett halvår. Jag funderar på hur man ska få det att gå ihop rent ekonomiskt om båda är hemma? Vet inte heller hur det fungerar att ta ut föräldraledighet båda två. Måste fråga nån som kan eller vet senare.
Om bebisarna föds för tidigt så antar jag att man är sjukskriven medans man ligger inne på sjukhus. Men jag tänker på första tiden hemma, hur får man dagarna att räcka länge om man är hemma båda två? Fattar inte riktigt hur det ska gå ihop. Man får ju inte dubbla dagar direkt. 90 dagar extra är det för att det är två. Antar att det är dom dagarna som man kan tänka sig att man är hemma dubbelt.
Frågade M om det, hur han tänkt (om han gjort det). Han hade nog tanken om att vara hemma de 20 dagarna han får i böjan och sen jobbba kanske halvtid eller nåt. Men så pratade vi lite mer om det och han sa att han kunde tänka sig att vara hemma mer. Han hade inte funderat så mycket på det alls.
Aja, det ordnar väl sig.
Gnäääääll!
Ja herregud... känns som om jag inte gör annat än gnäller just nu. M säger att jag inte gör det, men det stånkas och gnälls ganska friskt. I helgen har jag verkligen känt mig hemsk. M tycker att jag bara är gullig... det är ju bra!
Igår, söndag, så låg jag på soffan HELA dagen. Gick upp för att gå på toa och göra nånting att äta, mer var det inte. Så fort jag gick upp blev jag yr och så illamående att jag fick kallsvettningar. Liggande var det lite lindrigare och jag slapp vara yr. Jag hoppas verkligen att det här ger med sig efter vecka 12 nånting.
Imorgon är det läkarbesök, torsdag kuratorn. Om två veckor blir det blodprov inför KUB som är bokat till fredag den 7:e nov. Veckan efter det är det inskrivning. Nåt litet varje vecka förutom nästa. Är lite spänd inför imorgon, vet inte riktigt vad jag har att vänta. Det sjuka är att jag förbereder mig för att det inte finns nåt där. Som jag mår så talar det ju ganska starkt för motsatsen vilket är positivt så klart. Men det är nån sån där känsla jag har att det kommer vara en tom hinnsäck och en "missed abortion".
Jag vet ju att det inte är så rationellt att tänka så. Men om jag förbereder mig för det värsta så kanske jag klarar av att inte braka ihop där i stolen om han inte hittar nåt där inne. Det märkliga är att både jag och M pratar mycket om "sen när bebisen kommer" och det känns naturligt. Men just det som ligger allra närmast i tiden känns väldigt så där tomt på förhoppningar. Konstigt det där.
M:s mamma ringde igår och frågade om vi vågade vara glada. Det tycker vi är svårt. Glada är vi och vi har förhoppningar om att det ska gå bra. Men det varvas med det här "det blir ändå ingenting av det i slutänden". Vi försöker verkligen och lyckas ganska bra ganska ofta. Hans mamma tyckte att vi skulle försöka att inte fundera så mycket och om allt vore så enkelt så hade det ju varit smidigare för alla.
Nu har jag smält det lite grann :)
Jaaa... hörrni. Det gick! Jag som trodde att denna cykel absolut inte skulle vara rätt cykel! Men jisses... det gick!
Jag tar det från början... Ägglossningen var ju två dagar tidig så jag väntade mig ju mensen två dagar tidigt. Siktet var inställt på den 20/12, då skulle mensen komma. Och givetvis spottingsarna innan dess. Så kom måndagen den 16:e och en strimma blod visade sig på pappret... lite rosa flytningar. Jaha, då var det kört då i denna cykel. Jag var så less!
Men det stannade där! Det kom inget mer... förrän liiiiiite på onsdagen. Men inte som det brukade vara. Då började jag tänka att kanske B-vitaminen kunde ha hjälpt ändå mot mina spottings? Kändes ju faktiskt ganska bra ändå. Som jag skrivit tidigare så har jag ätit B och D-vitamin som tillskott utöver mina multivitaminer denna månad. Började strax efter att mensen kom den 27:e nov.
Iallafall, fredagen kom. Ingen mens, inga spottings. Där nånstans började jag tänka att kaaaanske då? Men jag vågade inte skriva höär i bloggen eller nånstans på FL att jag kanske började misstänka nåt. Då jinxar jag det tänkte jag! Så jag knep. Och mamma frågade: Har du fått mens än?? Nej... det har jag inte, men den kommer.... fick ju spottings och har mensvärk. Så den kommer! Men lördagen gled förbi, inte tillstymmelse till blod. Och sen måndagen den 9:e, som borde varit ca 2 dagar efter ÄL, så hade jag ganska ont i brösten. Det kan man ju ha ibland efter ÄL eller inför mens, så jag tänkte inte så mycket på det.
Söndagen började närma sig sitt slut och det var ju den dag som min kalender sa var BIM så jag hade lite den dagen som riktmärke. Min mens är aldrig sen. Och söndagen den 22:a var det cykeldag 26. Så sen har mensen bara varit en enda gång och den gången hade spottingsarna hållit på sen en vecka tillbaka.
Satt och jagade upp mig själv lite, pratade med FL-vänner och nåra av dem peppade mig att testa. Jag var ju då på ÄL + 15 eller 16 nånting och då brukar det ju synas gott och väl på graviditetstest. Jag hade en enda sticka hemma, en sån där billig som jag fått på köpet när jag köpt ÄL-stickor. Den visar, precis som ÄL-testen, ett kontrollstreck och ett teststreck. Kunde knapps sova men somnade till slut och vaknade vid 6-tiden. Hjärtat baknade hårt när jag gick upp. Kissade en skvätt i en liten burk och doppade stickan. La den på handfatet och vände mig för att torka mig... Kikade lite på det... ingenting.
Plockade ihop förpackningen till testet och slängde... reste mig upp och skulle tvätta händerna. Då ser jag två starka streck! AAAAAHHHHHHH! Jag ville bara skrika av glädje! Stod där och stirrade på testet... kunde det vara sant? Så här såg det ut:
Ingen direkt tvekan där inte! Det är ett tydigt streck intill kontrollstrecket :) Fotade i all hast stickan upp och ner, men vad gör väl det?
Gick med stickan i hande till sovrumsdörren men bestämde mig för att M troligtvis inte riktigt skulle grappa vad det var jag visade så jag bestämde mig för att vänta med att tala om det. Jag ville köpa ett sånt där digitalt och se "gravid" i displayen. Sen hade jag sett en bok för ett tag sen som jag tyckte var jättesöt, en bok som hette "Att bli pappa" som jag gärna ville ge honom den dagen jag plussade... och den dagen var ju här nu!
Så jag höll det hemligt halva dagen, åkte sen iväg och skyllde på att jag skulle slänga sopor och tanka... köpte ett digitalt och den boken. Skaffade en liten presentpåse att lägga dem i och så hem igen.
M höll på med nåt i vardagsrummet så jag smet in på toa och tog testet. "Gravid 2-3" stod det! Galet! Nu är bilden tagen efteråt, men det här är jättemäktigt att se framför sig:
Det kändes overkligt men så klart helt galet roligt! Så ner med boken och testet i påsen och så ut ur badrummet och gömma påsen. Hade köpt med mig lunch hem och tänkte att vi skulle äta först... det var lite svårt ska jag medge ;) Men så gick jag och hämtade påsen och sa: "Jag hittade en liten present till dig på stan! Du får den en dag för tidigt... men god jul!"
Han tittade ner i påsen och sa: "Jag ska inte ta det här som att du är gravid va???" Så tog han upp boken och insåg att det låg ett graviditetstest i påsen med. Då sa han: "Nej nej, vem har du fått det här av?" Hahaha! Gulle! Sen kunde han inte säga mer än: "Är det sant?" och så kramades vi och grät lite :)
Denna bok var det. Vi har nu läst den och tycker båda att den är väldigt bra som start :) Lite roliga och gulliga råd till en förstagångspappa :)
Ja herregud vilken julklapp! Vi var båda i lite chock och kunde inte sluta le och titta på varann lite nu och då under hela dagen. Vi hade en del att göra under dagen så det var nog bra. M kom där på eftermiddagen och sa: Jag ska bli pappa! och log brett, det kändes som om det var då det landade lite för honom. Finaste M!
Vi bestämde tillsammans att våra närmaste familjer skulle få veta, så jag förberedde en present till min syster som passande nog har namnsdag på julafton. På kortet skrev jag: "Grattis på namnsdagen... Moster :)". När vi sen kom till min mamma där vi skulle fira jul så fick hon presenten. När hon läste kortet började vi båda att gråta! Hahaha...! Mamma kom in och undrade vad vi höll på med, så hon fick läsa kortet hon med och så grät vi lite till! Jag ville dela detta med dem på en gång så jag kan få stöd och råd redan tidigt i graviditeten, vi är så tajta vi tre så det var naturligt att låta dem få veta.
Så ja... nu är jag gravid då! Galet roligt, spännade och lite skrämmande med så klart! Men vi har pratat massor och är så himla glada för det här så vi kommer fixa det här kanon!
Nu väcks säkert frågan hos någon, hur gjorde just vi för att lyckas? Och svaret på det är jag nog inte helt säker på och troligtvis finns det ju heller inget glasklart svar. Det är säkert en del tajming och en del tur. Men jag tog ju D och B-vitaminen som jag skrev om tidigare. Sen det här med tajmingen... jag vet inte, vi fick ju knappt till nåt sex innan ÄL alls.
På söndagen den 1:a dec fick vi till det, men det var redan på dag 5 i cykeln. Sen fick jag lite fertilt sekret redan på tisdagen och blev lite så där att vi borde ha sex. Men ingen av oss orkade då det var fullt upp i veckan. På torsdag morgon tog jag ett ÄL-test, det var ganska starkt så jag fattade ju att tillsammans med det fertila sekretet så var det snart dags. Vi bestämde att om ÄL-testet var positivt på fredag morgon så skulle jag väcka M. Det var positivt, men jag var så himla trött och tänkte: "Näää, fan heller. jag orkar inte!".
På förmiddagen sms:ade jag M och sa att vi var tvugna att ha sex innan vi åkte iväg över helgen och det var han med på. Hem efter jobbet och så på det bara :)
Gjorde jag nåt annorlunde just denna gång? Ja faktiskt, men jag tror ju inte att det spelade nån skillnad. Jag plockade fram telefonen och kollade mail, FB och FL i typ 20 minuter medans jag låg med benen upp mot väggen... hahahaha! Sen duschade vi och drog iväg på en helg full med aktiviteter, hann inte tänka så mycket heller. Sen på måndagen där började det onda komma i brösten. Så vi kan ju iallafall veta exakt när ploppen blev till ganska exakt. Ägget släppte nog nån gång från fredagen till lördagen nånstans. Så kanske den 7-8:e december. Lite kul att veta!
Nu väntar en rad lediga dagar vilket är jätteskönt! Jag har sovit som en klubbad ända sen plusset. Tror både ledigheten och stressen som släppt gör sitt till att jag sover. Jag har nog säkert vart mer stressad och funderat mer på det här med IVF än vad jag trott själv. Nu kan jag släppa det och det är jätteskönt!
Vi vet ju inte att allt går bra med ploppen, det är ju ång väg kvar. Men vi väljer att vara glada och låta oron över MF och framtida tester ta så liten plats som möjligt. Just nu vill vi vara lyckliga och njuta av att vi väntar på en liten knodd som beräknas komma till oss i slutet på augusti :)
Jag är nu i vecka 5 eller 4+5 om man ska vara petnoga :) Efter ledigheterna ska jag ringa kliniken och berätta, kolla om jag ska fortsätta gå hos dem eller om det blir nån annanstans. Sen ska jag boka av tiden på IVF-kliniken och så skriva in mig hos BM.
Tänk... jag ska bli mamma!
En vecka
BAH! En vecka har gått och en är kvar. Det dyker upp en sång i huvudet, om och om igen: "Lilla snigel"... Tiden gåååååår sååååå låååångsaaaaamt. Sysselsatt är jag men det är lixom svårt att låta bli att fundera!
Symtom då? Njae... inga alls egentligen. Lite ont i tuttarna och det spänner lite i tjejmagen. Men det kan ju likagärna vara mina tabletter som verkar. Än så länge, peppar peppar, så har jag inte fått en enda stänkblödning :) Bara det är ju väldigt trevligt! Om Proveran hjälper mot det blir jag kanonglad! Himla skönt att slippa det. I förra cykeln började det ju i princip vid ÄL och höll på sen fram till mens. Så om det blir annorlunda redan denna cykel så är jag nöjd.
Sen den evinnerliga tiden... en vecka. Jag tar sista tabletten Provera på onsdagen. Sen brukar det ta 2 dagar innan mensen kommer. Så fredag då. Men man blir ju lite knäpp för mindre. För tabletterna kan ju skjuta på den fler dagar oxå. Jaha, hur ska man då veta lixom? Hahaha! Vågar inte testa innan mensen skulle ha kommit iallafall. Skitfeg. Många testar ju en vecka innan BIM för att se om dom plussar tidigt. Men jag vill inte få ett fett NEJ i fejset. Jag menar, kommer mensen så kommer den. Gör den inte det kan man ju kanske börja fundera på att testa. Tror att det passar mig bättre att göra så. Så slipper man bli besviken både innan mensen och sen när den väl kommer.
Men alla är ju olika, jag vet bara att jag skulle bli skitledsen om jag fick ett negativt test innan mensen. Så, jag väntar. VÄÄÄÄÄNTAAAAR... :)
Bahhhh!
Tiden går så himla långsamt! Idag är det exakt en vecka sen min ägglossning. Eller som man säger på gravidspråk: ÄL + 7 :) I morse när jag gick till jobbet så stack det till i höger sida och gjorde ont en stund, drog bakåt mot ryggen... Sen släppte det och under dagen så har jag känt av det men inte haft ont direkt.
Om man läser lite om saker och ting så kan man känna när ägget fäster i slemhinnan. Dte kan även blöda lite. Det kallas i så fall nidationsblödning. Ikväll så vart det lite rosa och en droppe blod... Kanske! Jag vägrar ju tro att det går så lätt ;) Men visst fasen hoppas jag. Och visst fasen känner man efter ÄNNU mer nu när man försöker på riktigt. Är säkert inte alls nånting att hänga upp sig på. Men kanske... hahaha!
Det är ju exakt en vecka kvar tills dess att mensen ska komma så det är bara att hålla ut. Min syster som har barn har inte kännt av sina graviditeter direkt så det är ju inte alltid så att man känner av det. Är vi lite lika så känner jag kanske inte heller av det. Eller så är vi inte lika. Om jag minns rätt så kände inte mamma heller av sina graviditeter förrän mensen uteblev, så det är säkert bara önsketänkande från min sida.
Om en vecka... en vecka... då borde jag veta! Ska vi spola fram lite kanske?
