Idag är jag på ÄL+1. Alltså ägglossning + en dag. Man kan om man har tur få besked ÄL+10. Det blir på midsommarafton. Så nu är det MÅNGA lååååånga dagar tills dess. Tur att jag har mycket på jobbet så jag har lite att tänka på. Jag är inte så naiv att jag tror att det skulle vara så att jag blir gravid på en gång.

 

Men man måste ju hoppas och det gör vi båda två. Jag kommer vara nykter på midsommar hur som helst för vi ska bo på ett vandrarhem en bit från där vi ska vara. Det blir en bra ursäkt. Tycker ju att det är ganska skönt att inte dricka, så det blir bra. Kanske att jag kan testa där på morgonen innan vi åker. Eller så låter jag bli och testar när vi kommer hem om inte mensen kommit då.

 

Jag och tålamod är inte bästa vänner ;)

Jag vet att det kommer bli som ett gnäll-inlägg... men jag är så less! Det tändes ett liiiitet hopp i förra veckan at kanske kanske... Fick ganska ont i brösten och det brukar jag inte ha. Det har hållit i sig och igår och idag har jag haft som mensvärk fast mensen ska ju inte komma förrän på fredag tidigast.

 

Så idag tändes en liten strimma hopp som jag levde på i ca 4 timmar iallafall. Tills jag gick på toaletten här på jobbet... jo men visst kom det en strimma blod. Det ska väl vara själva fan! Man ska aldrig hoppas eller tänka tanken ens en gång. BLÄ!

Imorse var det tydligt att mensen är på ingång. Så nu är det verkligen klart att det inte blev nåt denna gång. Trist! Men jag pratade med kliniken idag iallafall. Sköterskan gav lite svr på nåra frågor och det kändes bra. Sen fick vi återbesökstid igen direkt efter att våra prover tagits. Hon sa: Ja det är ju lite bråttom så vi klämmer in er så fort det går.

 

Känns verkligen som om dom är måna om att det ska bli bra och fungera! Det känns ju bra iallafall. Jag fick svar på viklen dag jag ska ta mina tabletter, jag fick koll på mina remisser till provtagningen och jag fick svar på vilken dag jag ska ta proverna. Sen skulle vi ta en invägning när vi kommer nästa gång så jag vet vad deras våg säger.

 

Nu känns det som om allt är på banan!

Förutom att det är skittråkigt att det inte tog sig denna månad. Men det kändes inte alls så heller. Man hoppas men det kändes ganska kört, så jag var rätt förberedd.

 

Nu är provtagning för M inbokad och jag borde kunna ta prover samma dag. Jag ska ta prover på cykeldag 2-3 och om man räknar att jag ska få mens på onsdag nästa vecka så borde fredag vara ganska lagom. Måste dock ringa och kolla så jag ska räkna så. 

 

Men det känns ändå lite lugnare i själen när man vet att vi kommit in i systemet. Givetvis hoppas jag att det tar sig innan vi behöver utnyttja mer hjälp. Men ändå, tryggt att känna att vi kommit dit och fått skriva in oss. Lite provtagningar och sen svaren på dem, då kan man sen mest fokusera på vikten och att göra barn :)

Ja så lång tid har gått. Fyra dagar. Sen ägglossningen alltså. Dagarna går så himla långsamt. Det positiva är att denna vecka kommer vara full med måsten på jobbet och det blir nog ganska lite tid till funderingar. Eller... fundera hinner jag ju och kommer säkert göra med. Men jag tror ändå att veckan kommer gå fort.

 

Man kan nog säga att onsdag nästa veckja är min BIM denna gång. Normalt sett skulle jag räknat måndag. Men eftersom ägglossningen kom två dagar sent så flyttar jag fram det till onsdag. Lutealfasen är ju nästan alltid samma (tiden från ÄL till mens) så därför räknar jag inte som jag brukar.

 

Imorse på väg till jobbet så satt jag i bilen och blev alldeles illamående. Direkt kom tanken... hahaha! Men hallå, fyra dagar. OM det skulle vara så att ägget är befruktat så har det definitivt inte fäst än. Det finns de som säger att ägget kan fästa dag tre, men då skulle jag iallafall inte kunna känna av det. Men tanken kommer iallafall lite så där. Nu när jag är på jobbet så känner jag ingenting. Så det var ju ingenting :)

 

Men ändå. Det skulle vara bra om det tog sig nu innan jul. Så skulle iallafall stressen kring "gammal och fet" släppa. Dte är orättvist ibland tycker jag. Det finns ju folk som är mycket större än mig som blir gravida spontant och ingen lyfter ett ögonbryn. Dom får samma vård och samma rätt som alla andra. Men är man tjock så får man inte hjälp att bli gravid. Det är lite orättvist att vissa kan råka bli gravida av att ha sex en gång vid fel tillfälle... andra får kämpa hårt för att överhuvudtaget ha en chans att bli gravid.

 

Det är inte rättvist i livet och det är väl nåt man får vänja sig vid helt enkelt. Det är mest tråkigt att inse att det är så. Vissa har det jäkligt lätt för sig och andra inte. En del får saker man vill ha bara för att dom tjatar tillräckligt mycket och är tillräckligt ihärdiga. Andra väntar på sin tur och får ofta vänta länge. Vissa får serverat och kan bara ta för sig medans andra får kämpa hårt.

 

Och det är orättvist. Men i slutänden så tror jag att de som kämpar hårt gläds mer åt det man har/får. Och det är ju en vinst i sig :)

Ja det känns ganska hopplöst med det här med vikten. Det kommer vara ganska svårt tror jag. Men jag är inte heller den som bara ger upp. Dte skulle ju vara bra att landa på -12 kilo i december. På så sätt finns det marginal att ta av. Dagsvikten idag var 11 kilo. Alltså det jag har att gå ner. Men givetvis måste jag väga in mig hos kliniken, så jag vet vad jag väger på deras våg.

 

Men min fina M ska hjälpa mig :) Vi kommer gå minst 7 km varje dag efter jobbet. Planera under helgerna så det finns mat i frysen att ta av. Sen försöka att gå, simma och konditionsträna ofta. Det som kommer vara inriktningen på kosten är nya 5:2. Jag bryr mig inte om kritiken mot den och jag känner att det är en bra diet för att klara av att hålla länge. Jag har läst och tänkt till kring den så jag känner mig redo.

 

Vi drar ner på kolhydrater, fokuserar på bra proteiner och mycket grönsaker. Inga lightprodukter utan fullfeta produkter men i mindre mängd istället. Jag tror på rena livsmedel och så lite tillsatser som möjligt. Pasta, ris, potatis och sånt försöker vi hålla nere, men vi kommer äta morötter och andra underjord-grönsaker.

 

Det är jobbigt att både vara gammal och fet... men jag kan inte snöa in på det. Det funkar inte så för mig. Jag måste iallafall försöka!

Stegringen kom ju i tisdags förmiddag och jag kan väl räkna det lite som om ägget släppte natten till idag. Vi fick till det i tisdags kväll. Det ska räcka med varannan dag så jag var inte alls på igår. Inte M heller :) Jag var inte riktigt i form för att sexa just igår. Så vi får se, kanske att vi kan få till det idag. Men det är ju troligen sent hur som helst. Aja, det tar sig om det tar sig. 

 

Hoppet måste man ha, men ändå ha en lite lagom inställning till det hela. Om man räknar om cykeln då denna månad eftersom ägglossningen var två dagar sen, så hamnar BIM på den 9:e oktober. Det känns ju som en evighet. Men det är bara att bita ihop :) Varje månad känns tiden från ägglossningen fram till förväntad mens jääääättelång! Så man skulle ju kunna tycka att jag borde vänja mig.

 

Aja, nu är det promenader, kost och annat som får ta mest energi. Får försöka glömma bort tiden.

 

Tiden går så himla långsamt! Idag är det exakt en vecka sen min ägglossning. Eller som man säger på gravidspråk: ÄL + 7 :) I morse när jag gick till jobbet så stack det till i höger sida och gjorde ont en stund, drog bakåt mot ryggen... Sen släppte det och under dagen så har jag känt av det men inte haft ont direkt.

 

Om man läser lite om saker och ting så kan man känna när ägget fäster i slemhinnan. Dte kan även blöda lite. Det kallas i så fall nidationsblödning. Ikväll så vart det lite rosa och en droppe blod... Kanske! Jag vägrar ju tro att det går så lätt ;) Men visst fasen hoppas jag. Och visst fasen känner man efter ÄNNU mer nu när man försöker på riktigt. Är säkert inte alls nånting att hänga upp sig på. Men kanske... hahaha!

 

Det är ju exakt en vecka kvar tills dess att mensen ska komma så det är bara att hålla ut. Min syster som har barn har inte kännt av sina graviditeter direkt så det är ju inte alltid så att man känner av det. Är vi lite lika så känner jag kanske inte heller av det. Eller så är vi inte lika. Om jag minns rätt så kände inte mamma heller av sina graviditeter förrän mensen uteblev, så det är säkert bara önsketänkande från min sida.

 

Om en vecka... en vecka... då borde jag veta! Ska vi spola fram lite kanske?

Stegringen vart tokstark på stickan jag gjorde igår vid 13. Morgonstickan var positiv tror jag man kan säga, men jag vet inte riktigt! Mys i söndags och i morse känns vältajmat :)

 

Nu blir det till att vänta i typ 14 dagar, jag har BIM (beräknad icke mens) den 19-20/8. Tur att jag börjar nytt jobb och så under tiden... tiden kommer gå SÅ långsamt! har bestämt mig för att inte testa nåt förrän tidigast den 20:e. Ska ju dessutom ta de nya tabletterna från fredag så efter att dom är slut (jag tar i 10 dagar från cykelns 14:e dag) så vet jag inte riktigt när mensen kommer igen. Men vi får se. Spännande oavsett.

 

Men det är lite svårt oxå det här med tajmingen. Vill inte ha "måste"-sex, men ändå inte missa. Jag får va lite lagom påstridigt känner jag :) Han har ju räknat ut när ÄL borde infalla så han vet ju oxå, men ingen av oss vill ju ha sex om inte båda vill det. Så... det blir inte så lätt alltid! Aja, vi fick till det så det ska räcka ur just den synvinkeln även om jag gärna hade varit mer på, hihi!

 

Så nu inväntar vi den 20:e, håller er uppdaterade under vägen :)