Som vi har våndats över det. KUB-testet. Vissa dagar har det känns som om det ska gå jättebra... andra dagar inte alls. Eftersom förra gången var si så där siffror så tänkte vi ju att då jag är tyngre och äldre så blir det säkert sämre siffror denna gång.

 

Vi fick en jättebra sköterska och hon berättade hela tiden vad hon gjorde och vad hon såg. Vi fick filma skärmen och fota, så klart fick vi lite bilder med.

 

Jag var spänd som en fiolsträng hela undersökningen, men det var verkligen jättehärligt att se de två små liven sprätta där inne. Små krumbukter och viftandes med armar och ben. En av dem sträckte på sig och blev så lång, så lång :) Den krullade den ihop sig och intog viloläge med ryggen mot sköterskan som fick kämpa med att få en bild på nackspalten. På ena tvillingen var nacksplaten 1,4 mm och på den andra 1,6. Bara marginell skilnad alltså . Sen var dom äldre än vad jag beräknat. Den ena var 13+0 och den andra 13+1. Så vi vart flyttade till den 14 maj, men kommer ju senast att få föda i månadsskiftet om dom inte kommit av sig själva då.

 

När alla mått var klara och hon hade matat in allt i programmet sken hon upp: "Det är jättebra siffror!"

 

Hon vände skärmen mot oss och visade, min grundrisk med tanke på ålder och vikt var 1/113. Dte i sig är ju inte så bra. Men när måtten var inmatade och mina blodprover inlagda så blev riskerna på dem 1/2216 och 1/2217!

 

Rätt shysst upphämtning känns det som och så himla lättade blev vi! Vi hade förberett oss på att göra NIPT-testet och att var ganska bekväma med det. Testet hade vi redan fått hem så allt stod klart att göras i början på nästa vecka. Men nu slipper vi det och det är superskönt verkligen.

 

Vi har nu gjort officiellt att vi väntar barn igen och att det är två. Även det är en lättnad, skönt att slippa försöka dölja magen och skönt att kunna prata öppet om det.