De senaste två veckorna har jag insett att inte ens åka med till Willys eller Ica Maxi är nån vidare bra idé. Jag har jättesvårt att gå och får så grymt ont i ryggen och fogen fram. Magen är TUNG nu! Jag skulle ju vilja kunna vara delaktig i åtminstone lite matinköp och sånt för M är inte alls lagd åt det hållet. Han kan följa en lapp jag skrivit men jag måste lixom förklara vad jag menar med "korv". Om han inte hittar det han tror jag skulle vilja ha så tar han lite så där random vilken korv som helst...

 

Som sist så var det han som ville ha korv och makaroner med majs till. Det är en sån där rätt som vi äter till vardags som är jätteenkelt att göra och är gott om man inte äter för ofta. Majs blandat med makaroner direkt i kastrullen och sen typ korvslantar till. Man jag ju ta vanlig grillkorv om man vill... men vi har ofta nån kryddkorv.

 

Men iallafall, han skulle handla korv. Hittade ingen alls i hela butiken... och kom hem med Cognacsmedvurst som man har på mackan. Funkar inte riktigt till det vi skulle ha det till. Och så är dte lite grann, han har lixom inget intresse i matlagning, vilket i sig är heeelt ok, men heller ingen intention att lära sig.

 

Och det är verkligen helt ok. Man tycker om olika saker och han är ju bra på en massa annat.

 

Men dte kan bli lätt frustrerande när jag tycker det är roligt och gott att laga lite olika maträtter, även om det inte är nåt avancerat så där. Men mycket handling går då på idén: "Lite sånt och lite sånt... det där kan man ha till och det blir nog gott ihop med det." Lite svårt att få ner det på en lapp till honom lixom :)

 

Sen kan jag knappt stå vid spisen heller längre. Får ont överallt av att stå och gå så där. Så det blir tyvärr rätt mycket fryspizza och hämtmat just nu. Gott ibland... jo visst... men inte alltid. Vi har en massa matlådor i frysen som är tänkt att vi ska ha sen när bebbarna kommer, men snart får vi lov att äta lite av det tror jag för jag börjar ledsna på all skräpmat.  Nu äter vi inte bara pizza och sånt, det blir en del köpessallad och sushi mmm... men ni vet, det ÄR gott med hemlagad mat!

 

Hur som helst så är jag väldigt bunden till lägenheten... SOM jag längtar efter att komma ut och bara gå ute i solen. Ja i regnet med för den delen! Känner mig lite fången i mitt eget hem. Kan inte heller hålla på och greja så mycket hemma för det orkar jag inte heller. Så just nu är det tungt att bara vara gravid.

 

Jag har gått 33 fulla veckor nu och 4 dagar. Helst skulle jag vilja gå 36 fulla veckor utan att dom kom spontant. Men efter 36 fulla veckor så får dom komma när dom vill, bebbarna. Jag är redo. Så redo man kan bli, hahaha! Men jag orkar verkligen inte med att vara så orörlig längre. Att plocka upp en strumpa från golvet är som att bestiga ett berg. Och att duscha kan vara ett helt företag känns det som. Hinna med att tvätta håret, tvåla in sig och sen spola rent innan jag blir svimfärdig av att stå där. Nej usch! Roligare kan man ha det!

 

Som värst får jag ju gå till måndadsskiftet april/maj... och blir det så kommer jag nog vara sängliggande mot slutet, det känns så. men jag kan knappt ligga heller utan att bli yr och få ont. Så jag tycker att 36 fulla veckor blir bra tycker jag. 

 

Sista kontrollen hos min BM sa: Allt bra! Alla värden är bra, blodtryck bra och bebbarnas hjärtljud bra. Magen hade 43-44 nu i SF-mått... Det är gigantiskt! Nu på torsdag är det TUL igen så får vi se hur dom fortsatt växa... Hoppas lite på att det planat ut lite och att dom inte ligger på så mycket plus! Visst är det bra med stora bebisar, men jag är verkligen sprickfärdig nu så jag känner att dom gärna kan gå ner till normalkurva iallafall och inte ligga över den. Men men, det är ju som det är.

 

Dags att ta tag i dagen tror jag. Har lite småfix att göra så jag måste sätta igång. Det blir ju lite så att eftersom allt tar sånt tid när man knappt kan röra sig så hinner man inte mycket varje dag. Idag är det symaskinen som ska få sig en omgång, Och kanske tvättstugan en sväng.

Ja det är verkligen upp och ner hela tiden. Ena dagen känns det rätt ok i kroppen. Självklart är det trångt för lungorna, illamående och allt annat... Men vissa dagar är verkligen pest! Ont överallt och känner att jag bara vill gråta. Men så vänder det och det känns rätt bra :) Krämporna är kvar men jag hanterar det bättre och mår bättre i själen.

Men det är ju som det är. Tror alla gravida går igenom mycket i huvudet, oavsett hur många bebisar man har i magen. Så jag försöker ta dag för dag och tänka på att efter en dålig dag så kan det ju bli bättre dagen efter. Igår var en riktigt dålig dag och jag kom mig inte för med nånting alls... Idag känns det bättre. Så idag ska jag försöka få lite gjort iallafall :)

 

Sen har jag förlikat mig med att allt går att lösa, jag måste inte vara helt förberedd inför bebbarnas ankomst. Det viktiga är ordnat, så resten går att köpa eller strunta i helt enkelt. Det blir vad det blir :)

Yes! Nu har vi tagit oss förbi en milstolpe till :) Känns väldigt bra att det nu gått 30 fulla veckor. Magen är stor som ett hus och jag kan inte ha varken dator eller nåt annat i knät. Det är svårt att äta utan att hela bulan är full med mat efteråt, jag kommer ju inte fram och kan luta mig över talriken. Men vad gör väl det om hundra år :)

 

Att sova är numera en lyxvara, men det är väl bra att vänja sig eller nåt. Jag får vila under dagarna när jag blir trött och det försöker jag lyssna på. Tror inte jag vinner på att vara nån superkvinna som far runt och grejar bara för att. Så en del dagar med mest sova och äta har det blivit senaste veckan. 

 

Ska börja tvätta det minsta i klädväg i helgen tänkte jag. Jag skulle även behöva börja fundera på BB-väskan... Kanske inte packa men skriva en lista möjligen. Och börja fundera på att lägga fram det kanske? Dels för att se om nåt som jag tror jag måste ha saknas och dels för att se om jag behöver beställa färdtjänst till väskan eller inte, hahaha! Sen är det ju så att det mesta fixar sig ändå. Skulle det bli bråttom nu snart och bebbarna tycker att dom ska komma så blir vi ju ändå kvar ett tag på sjukhuset och då har vi båda tid att åka hem och packa ihop det som behövs. Men det kanske är bra att börja fundera lite iallafall.

 

Det mesta är uppackat efter flytten så det känns bra. Det är inte alls ordning än, men kartongerna är så gott som tömda iallafall. Ska försöka styra upp det i helgen med resten så dom kan komma och hämta dem under nästa vecka kanske. Skulle vara skönt att bli av med dem och känna att det iallafall inte står såna överallt.

 

Ikea har vi inte hunnit med än... hoppas på att göra det i helgen. Men vi får se, vill inte vara för gnällig med M då han har första helgen på länge som det inte finns en massa måsten. Fast en del måsten tycker ju jag att vi har då... men vi får se. Lagom gnäll är alltid bäst :)

Vecka 26 har jag tagit mig till. Det bara rullar på. Jag blev sjukskriven på heltid i mitten på januari. Det fungerade tyvärr inte att jobba efter att jag kom tillbaka från ledigheten över jul. Jag kände att det blev för tungt. Jag fick jätteont i fogarna, sov fruktansvärt dåligt och mådde illa av tröttheten. Läkaren och M tyckte att det var dags att inse faktum, dags att gå hem.

 

Kändes på ett sätt bra, skönt att kunna vila när jag behövde. Sen kändes det jobbit mot jobbet. Men dom tog det så bra så det gick bra ändå. Nu när det gått några veckor så känns det verkligen att det var hög tid att gå hem när jag gjorde. Nu orkar jag inte göra några stora utflykter ens en gång. Dte blir korta ärenden och sen hem och vila. Känner mig helt slut av att bara åka till affären och handla, även om sambon är med.

 

Men vi har iallafall bokat flyttfirma inför flytten och städfirma som ordnar med städningen. Så det som ligger på oss nu är packning. Men det tar vi pö om pö. Jag tar nån låda då och då. Så det kommer bli bra. Våra mammor kommer och ska hjälpa oss med det helgen innan vi flyttar sen, så det är inget som stressar mig alls faktiskt. 

 

Nästa vecka ska jag till vår nya stad och skriva in mig på mödravården. Har fått alla UL-journaler härifrån och ska även få resterande journal av min BM imorgon. Känns lite pirrigt men samtidigt helt ok. Det blir först ett UL och sen inskrivning. Det var skönt att det fungerade att få både och på samma dag iallafall. Jag passar på att hämta nycklarna till nya lyan oxå då samma dag. Tar med mig mamma dit så jag slipper åka själv. Det kändes lite som det "värsta", att åka själv dit upp. Eller att köra själv rättare sagt, vill gärna ha med nån i bilen. Så lilla mamsen åker med :)

 

Sambon börjar nytt jobb idag. Han kommer vara både stressad och ha fullt upp, så jag tänkte att han inte kommer kunna följa med till barnmorskan där på inskrivningen. Kanske han borde göra egntligen, men det blir en heldag så det fungerar inte riktigt. Han får iallafall ledigt när vi ska flytta, det är väl det viktiga egentligen :)

 

Bebbarna där inne sparkar runt iallafall och ultraljuden som vi gjort fram till nu har varit utan anmärkning hela vägen. Känns jättebra! Läkaren sa sist att fortsätter dom så här kommer det gå utmärkt för dem. Dom ligger på +1% och +10% över kurvan för enlingars tillväxt :) Skönt! Bättre med lite stora bebbar än lite små. Allra helst när man vet att dom planar ut sen ju närmare förlossningen vi kommer. Så om jag förstod det rätt så väger dom nu nånstans mellan 750 gram och 830 gram. Pluttar! Men ändå stora pluttar :)

 

Så... jaa... just nu tuffar det på. Ont, tungt och lite så där. Men det känns ändå mer och mer som att vi kommer ro detta i mål. Heja bebbarna!

 

 

Ja igår var vi på andra kollen för TTS och där på plats så tyckte läkaren att det var lika bra att köra av RUL:et på en gång. Och så blev det! Egentligen ganska bra eftersom jag säkert skulle oroa mig massor inför det sen när det var dags. VI hade det bokat till den 30:e egentligen så nu har vi enbart en TTS-koll då istället.

 

Allt var bra med båda bebisarna! Vad dom hade växsen sistt! JISSES! Inte undra på att magen ser ut som om den ska spricka när som helst! Jag fick klart för mig att den ena låg precis under revbenen på mig, så det är kanske inte så konstigt att det ibalnd könns trångt...! Alla värden, vikter och mått var normala för åldern på dem, den ena är lite mindre än den andra men så ytterst lite att det knappt är värt att nämna som en skillnad.

 

Och vi fick även veta vilken sort det var... Pojkar! Våra fina små tvillingpojkar! På en gång vart det så verkligt att vi ska få två små människor att ta hand om snart. Helt galet! Det var rätt lätt att se även fär ett otränat öga att det var snopp på dem båda. Nu visste vi ju att om man kan se på en så är det ju klart att det är den könet på båda. Men dom kollade iallafall båda och båda hade snopp :)

 

LITE besviken på bilderna vi fick... dom är lixom så intetsägande, inga profiler eller så. Men men, kanske kan få nån ny nästa gång.

 

Det börjar så smått bränna i spendrerar-tarmen... känns som om jag vill börja boa och fixa. Men vi har bestämt att vi gör det efter nyår. Så det blir så. Så mycket att fixa...

 

Jag kämpar på med foglossning, illamående och trötthet. Sover LÄTT 9-10 timmar per natt med 1-3 toabesök som avbrott och är oftast lika trött igen sen efter ett par timmar. Jobbar numera 50% och det känns jättebra. Jag hinner med att både jobba och må ganska drägligt samtidigt, det känns ju bra. Jag vill gärna fortsätta så här så långt det går, för det är bra med det sociala på dagarna. Jag kommer ha massor med tid att ha tråkigt på, det är ett som är säkert!

 

Vet inte om jag skrivit om det förut, men vi kommer flytta i samband med att jag är i vecka 26-28 nånting. Känns både och, men jag är ändå trygg med att byta BM och läkare nu. Jag pratade med min läkare på sjukhuset och han lugnade mig. Han tyckte att vi skulle vara på samma ställe jag och sambon där i slutet på graviditeten så att sambon skulle vara på vårt nya ställe och jag kvar här hemma... nej det tyckte han inte. Så han pratade varmt om sjukhuset i stan dit vi flyttar och att jag inte alls skulle vara rädd för att byta. Han skulle hjälpa mig med min journal och allt sånt. Så nu är jag lugn med det :)

Ja helt plötsligt vänder känslorna från ganska ok och fulla med förhoppningar till ångest och oro.

 

I måndags morse så vaknade jag tidigt, vid 4, och var uppe och kissade. Gick och la mig igen men kunde inte sova, hade ont i magen och behövde göra nummer två. Jag gick upp igen och satte mig på toa. Fick sitta ett tag då magen var trög. När jag skulle torka mig kom blod på pappret från underlivet...

 

Blev helt kall och ångesten vällde in över mig.

 

Gick in till M i sovrummet och kröp tätt intill. Han vaknade inte men öppnade upp sin famn som han gör så där i sömnen. Kunde ju inte somna om utan när hans väckarklocka ringde frågade han hur det var eftersom jag var hemma och borde ha varit uppe och redo att gå till jobbet.

 

Jag berättade vad som hänt och han sa att vi måste ringa barnmorskan. Ringde och fick svar från den automatiska tjänsten att dom skulle ring aupp kl 08.20. Klockan blev 08.35 innan dom ringde. Dte var en lite så där sur "tant" som suckade lite och var på gång att dra nån ramsa om att man inte kan få komma på koll för minsta lilla. Men jag avbröt henne och bad henne läsa min journal och sen säga om hon kunde ordna någon tid till mig.

 

Hon var borta länge och när hon kom tillbaka så hade hon en tid vid halv fyra. Dagen blev väldigt lång och jag kände mig lamslagen av oro för att det skulle vara nåt fel. Jag hade ju samma sak även förra gången i samma vecka. Då låg moderkakan för livmodermunnen och när det växte eller tex när man var på toa så kunde det blöda. Undersökningen gick bra, troligen var det samma sak denna gång och läkaren sa åt mig att ta det lugnt ett par dagar. 

 

SÅ skönt att få se dom där två kluttarna igen och en av dem vinkade till och med till oss. Det var en febril aktivitet där inne :) När vi kom hem så somnade jag tvärt på soffan och det var väl säkert en massa spänning som släppte.

 

Jag stannade hemma en dag till från jobbet och försökte vila. Sov en del under dagen och mådde sen mest illa resten av dagen. Men det var skönt att vara hemma och slippa sitta illamående på jobbet och kämpa sig genom dagen. Jag mår ganska illa även om jag tar tabletter nu. Men det är bättre iallafall, jag slipper hulka och hålla på. Men jag vill bara ligga ner och då känns det ganska bra. Det gäller att inte bli för hungrig och inte för mätt. Balansgång!

 

En annan sak som vi insåg igår är att den tvillingvagn si kollat på som varit hetast går in i bilen vi tänkt byta till. Men seen går inte nånting mer in. Att åka tillsammans alla fyra med tvillingvagn är inte att tänka på om det inte är till affärn eller så. Packning är bara att glämma. Så just nu vet vi inte om vi måste tänka om gällande bil eller vagn eller både och. Fullt sjå!

Ja just nu känns det lite så, hej och hå. Magen växer och jag är trött. Imorgon ska jag till en arbetsterapeut och få skenor för handlederna, det verkar som jag fått karpaltunnelsyndrom (ger domningar i händerna). Igår började slemhinnorna i näsan blöda lite smått. Jag sover typ så fort jag lägger mig på soffan eller sätter mig på bussen. Jag blir avgrundshungrig på två röda sekunder. Jag har ont i huvudet typ hela tiden. Magen krånglar. Hej och hå!

 

Men i övrigt mår jag bra! Illamåendet är inte så illa längre i alla fall. Och det börjar verkligen kännas som om vi ska få en liten. Det är klart att det känts av tidigare, men nu är ju spjälsäng inköpt, babyskydd likaså (ska bara hämtas) och barnvagn bestämd. Sen igår var vi på Babyproffsens babykväll och "fyndade" en skötbädd med spöket laban på. Mer än så vart det inte, vi vet ju inte riktigt än vad vi vill ha och så där. Det var massor med folk som roffade åt sig både det ena och andra... men vi kända väl att vi har tid att gå i lugn och ro nån annan gång istället. Dessutom så är 25% rabatt inte så himla mycket om butiken har höga priser från början.

 

Vi bestämde oss för att en tur till Ikea och en till Ullared fick bli vår plan istället. Det är inte viktigt för oss att bebisens saker är av det allra senaste märket eller så heller. Det ska funka och vara lätt att tvätta typ.

 

Lakan till spjälsängen till exempel... vilka priser! Så vi får se hur vi gör med alla inköp, det lär nog bli lite pö om pö tänker jag :)