Jag har sånt oerhört stöd runt omkring mig. Jag har valt att vara öppen i mig sorg för att jag orkar inte ha nån fasad och låtsas vara glad. För vissa dagara är jag inte glad. Jag känner mig totalt osocial och tråkig ganska ofta. Och hade jag inte varit öppen med sorgen så tror jag att jag hade gått sönder.

 

Men mitt i allt så känner jag mig oerhört ensam. Det är som att det är så pass svårt att sätta ord på sorgen att det även är svårt att få fram hur det egentligen känns. Sen kan jag känna att inuti mig så stormar det av sorg, längtan och ångest... men att prata om det ständigt gör att folk drar sig undan. För det ÄR obekvämt att prata om sorg och ångest. Det är obekvämt att jag gråter, både för mig och andra.

 

En händelse under midsommar fick mig att inse att även om jag är öppen så är det inte alltid enklare för andra att reagera på det och veta vad dom ska säga. Vid den här händelsen så pratades det semester. Jag sa att jag hade bara tre veckor. Personen frågade om vi bokat in nåt annat nån annan gång under året eller om jag bara hade tre veckor totalt. Jag sa då som det var att tanken var att jag skulle gå på mammaledighet efter semestern, fram till förlossningen... men att nu blev det ju inte så.

 

Tystnaden som följde var nog mest smärtsam för den andra personen, men det blir ju så konstigt. Vad säger man efter att det blivit tyst. Jag vet att personen vet om vad som hänt, men man vill lixom inte beröra ämnet. Jag kan förstå det och det är ok, men det blir konstigt. Och jobbigt.

 

Nu är mensen iallafall ordentligt igång så jag kan blicka framåt till nästa ägglossning. Men dom här dagarna när mensen kommer är väldigt jobbiga, det var dom förra gången oxå. Dte tar ett par dagar innan man är på banan igen. Och just kommer ju varje försök vara ett tungt nederlag.

 

Satt och räknade på när en eventuell bebis skulle födas om det tar sig nu eller under sommaren. Och det blir en vår-bebis då. Till jul kommer jag vara ungefär lika långt gången som jag var vid missfallet. OM det nu skulle ta sig så ska jag ta ledigt så långt jag kan under jul. Så att jag får vara hemma då och ta det lugnt. Tror att den tiden kommer vara tuff. Jag vågar inte hoppas för mycket, men om det dagen kommer att ett litet pyre skulle växa i min mage så kommer jag vara så tacksam och försiktig. Jag kommer vara orolig och nojjig, säkert väldigt jobbig... men det kommer jag kosta på mig att vara.

 

För återigen, jag vill inte bära en fasad som inte är jag. Det måste kännas som om jag kan leva som mig själv. Och tyvärr efter att ha mist ett barn så tror jag att man är förändrad för alltid.

Jag känner mig så uttråkad. Dagarna går så långsamt. Idag har det knappt kommit nåt i mensväg. Mest lite på pappret. Kändes igår som att mensen skulle dra igång på allvar, men den har inte gjort det än. Den kommer, det är jag säker på så jag tänker inte nedlåta mig att varken hoppas eller testa igen.

 

Tänk ändå att allt går så himla långsamt!? Dagarna är som sirap. Kan ha att göra med att jag inte har särskillt mycket att göra på jobbet heller. Dagarna här på jobbet går verkligen superlångsamt. Det är väldigt tråkigt faktiskt.

 

Om nu mensen drar igån som den borde idag så blir nästa ägglossning nån gång i mitten/slutet på nästa vecka. Har informerar sambon :) En sak är säker iallafall, det är inte så glamoröst att baka bebis. Inte så romatiskt eller sexigt. Som ett jobb typ. Än så länge går det bra, men det är lite så där jobbigt eftersom ingen av oss är särskillt tända på sex just nu.

 

Sorgen och känslorna är fortfarande ganska påtagliga och det är inte det första vi tänker på, att ha sex. Så, vi får väl se. Jag sikatr mer och mer in mig på att vi kommer dra igång IVF i höst. Känns så.

... men inget av intresse på stickan. Det var ju ganska väntat, men ändå... trist. Idag har jag ordentlig mensvärk och lite spottings så mensen kommer säkerligen idag eller senast imorgon. Då blir det nya tag igen i månadsskiftet. Ska dra igång monitorn denna cykel oxå är det tänkt. Ska bli lite roligt! Måste beställa lite fler stickor oxå så jag kan testa paralellt igen. Det gick ju inget vidare förra gången så jag vill gärna testa att göra det igen.

 

Det är ju bra för att det är kul. Lite för att kolla på hur bra de enkla testerna är egentligen. Och lite för att lära mig om hur man ska tolka stickorna till monitorn. Den har ju stickor den med, med streck på. Så det är kul att se hur det ser ut om man jämför.

 

Jag tror ju egentligen att det går alldeles utmärkt att använda enbart de billiga stickorna och skippa de dyrare. Så det är väl det jag vill kika lite på denna cykel. Plus att jag får lite skoj att göra medans dagarna går. Det är en hel cykel kvar tills dess att jag går på semester. Samma dag so jag går på semester så har jag nästa beräknade mens. Så antingen blir det en glad semester eller så börjar den med mens. Kan ju bli... kul. Eller nåt!

Ja herregud vad tiden kan gå sakta! Idag är det ÄL+5-6 nånting och första testdag kan bli fredag. Mest troligt syns inget då... men ändå. Jag kan testa då och KANSKE få nåt form av besked. Men som sagt så är jag försiktigt positiv. Ingen av de symtom jag kände av förra gången känner jag nu. Visst kan det vaar olika så klart, men ändå.

 

Jag har lite värk i apparaten, så där att det drar och sticker. Ibland lite molande. Men är det inbillning? Ja, det kan det vara. Men av och till tänds det ett hopp iallafall.

 

Det är midsommarafton på fredag och det är egentligen första dagen att kunna testa. Vet inte om jag gör det då eller väntar tills vi kommer hem. I så fall blir det testning på söndag morgon. Då är det ÄL+12-13 nånting. Sen på måndagen ska jag ha mens. BAHHH! Så här var det inte förra gången... Usch vilken väntan.

 

Ska iallafall dra igång monitorn på nästa mens. Det blir roligt! Skippade den i denna cykel eftersom den betedde sig så märkligt där första gången. Så jag tänkte att jag startar om den så den får nya värden att kolla på. Inget gammalt som ligger kvar då iallafall.

Idag är jag på ÄL+1. Alltså ägglossning + en dag. Man kan om man har tur få besked ÄL+10. Det blir på midsommarafton. Så nu är det MÅNGA lååååånga dagar tills dess. Tur att jag har mycket på jobbet så jag har lite att tänka på. Jag är inte så naiv att jag tror att det skulle vara så att jag blir gravid på en gång.

 

Men man måste ju hoppas och det gör vi båda två. Jag kommer vara nykter på midsommar hur som helst för vi ska bo på ett vandrarhem en bit från där vi ska vara. Det blir en bra ursäkt. Tycker ju att det är ganska skönt att inte dricka, så det blir bra. Kanske att jag kan testa där på morgonen innan vi åker. Eller så låter jag bli och testar när vi kommer hem om inte mensen kommit då.

 

Jag och tålamod är inte bästa vänner ;)

Kolla in det här:

 

Nej än så länge är det bara ett svagt streck på stickan. Men det gör lite ont i äggstockstrakten så nåt är på G i alla fall. Det fertila sekretet som man ska ha innan ägglossning har hållit på sen i lördags. Så kroppen gör ju nåt i alla fall. Får väl se :)

 

Idag ringde jag i alla fall till en privat Gyn här i stan. Vi tänkte ju köra distansbehandling här om vi ska göra IVF sen. Vi fick en tid där en vecka in i september. Dom skulle beställa journaler och så där, kanske behöver vi göra några nya prover inför besöket.

 

Sen frågade jag om hur länge man väntar innan man försöker hjälpa kroppen igång med ägglossningen. Berättade att jag haft två blödningar men ingen ägglossning. Då sa hon att det viktiga var att kroppen får igång blödningarna först, sen brukar ägglossningen komma strax efter. Så hon trodde att det var bara att vänta. Men så sa hon att jag skulle notera ner när jag fick missfallet och när jag haft mina blödningar. Även den kommande. Så skulle jag ringa sen efter det så kanske vi skulle hinna med ett ultraljud för att se om det var nån ägglossning på gång i nästa cykel.

 

Dom går ju på semester sen så då kan dom inte kolla. Men om inte annat kanske jag kunde få lite medicinsk hjälp att komma igång under sommaren. Det kändes lite bra! Då har vi ju en plan och kanske kan få lite hjälp ändå i sommar. Vi vill ju gärna hinna med att försöka några cykler innan vi kör igång med IVF. Det tyckte hon var en bra inställning också.

 

Så tid är bokad och jag ska ringa när jag får min nästa mens, det känns som om det går framåt i alla fall :)

Ja idag var det dag 11 i cykeln. Testade i morse, bara ett svagt streck. Började bli lite moloken kan jag medge och tyckte att det faktiskt var dags. Men så gick jag och kikade i ett block där jag tejpat in stickor från cykler bakåt i tiden under ca 1 år.

 

I de flesta cykler har stegringen kommit på dag 12 eller 13. Sen ibland på dag 11, sällan på dag 10 och nån gång på dag 14. Så med det i minnet så kanske det fortfarande finns en del hopp att den ska komma. Det sticker och lever om i äggstockarna så det är kanske ett bra tecken. Ska testa ikväll tänkte jag. Sen blir det ju morgon och kväll imorgon måndag.

 

På onsdag morgon åker M på kurs. Han är inte längre bort än att jag kan åka dit om det "behövs". Han har sagt att han vill att jag kommer om stegringen kommer medans han är borta. Men det får vi väl se. Jag hoppas ju att den kommer imorgon eller senast tisdag. Har den inte kommit så är det väl som det är tänker jag.

 

Får se till att vi humpar till det på tisdag om stegringen inte kommit. Då räcker ju det om den kommer på onsdagen. SKULLE den behaga komma på torsdagen får jag väl kanske åka... men kommer den fredag så får han komma hem och humpa :)

 

Egentligen struntar jag lite i hur vi får till just det denna gång. Jag vill bara så gärna att det ska komma en ägglossning. Då vet jag att kroppen är på banan igen. Så det känns som det viktigaste... det är just stegringen till positivt ägglossningstest som känns som delmål 1. Delmål 2 är att humpa till det på något så när rätt dag.

Idag är det dag 6 i min cykel. Om det nu är en riktig cykel. Men jag kör på det just nu i alla fall. Sist på dag 6 hade jag ju i princip positivt ÄL-test, men inte idag. Så det håller sig mer normalt denna gång :) Det gillar jag.

 

Testar sen två dagar tillbaka med vanliga stickor. De billiga stickorna som man kan slösa lite med. Så det blir ett om dagen fram tills dess att jag ser att det går upp lite, då kommer jag nog köra morgon och kväll. Följer cykeln det vanliga mönstret bör ägglossningen infalla lördag-måndag nånting. Men vi får se. Och faller den in då så passar det kanonbra, då är vi båda hemma.

 

Nu blir det många inlägg om ägglossningen igen... ber om ursäkt för det! Men det är det mest aktuella just nu.

 

I söndags började jag min diet, alltid lika kul! NOT! Men denna gång har min PT hjälpt till med kostschema och jag går minst en timme efter jobbet. Det är inte mycket, men det är i alla fall något. Sen har jag en utmaning för magen med. Nån sån där utmaning som florerar på Facebook. Så den kör jag efter promenaden. Alla bäckar små.

 

Vägde mig i morse. Inte roligt alls. Nu vet jag hur illa det är. Och det är det verkligen. Men men, jag biter ihop och kör huvudet i väggen IGEN. Äter enligt schemat och går. Tråkigt, men jag måste.