Men allt är bra här iallafall. Det blev en liten akutsituation för dryga två veckor sen, det var på onsdagen den 19. Jag var på jobbet och behövde gå på toa. Väl där så insåg jag att jag blödde, inte så mycket. Men tillräckligt för att jag skulle tycka att det inte var nåt att ignorera. Till saken hörde att jag haft en del sammandragningar veckan innan och även under förmiddagen, så jag blev väldigt skärrad.

 

Ringde till M och han sa åt mig att sätta mig i bilen på en gång och så skulle vi åka in. Så det blev ett akut besök hos läkaren på kliniken där min barnmorska jobbar. Dom kollade och kunde inte se vart det blödde. Både pluttarna levde och inget såg fel ut. Odling togs iallafall och jag blev ordinerad vila och ingen stress. Sjukskrivning och bara ta hand om mig själv. 

 

Mycket oro innan vi fick svar på ordnlingen som var helt ren. Varför det blödde och varför jag hade så mycket sammandragningar kunde dom inte förklara, men eter två veckors sjukskrivning fick jag börja jobba halvtid igen. Det var nu i fredags, så vi får se hur det går. Sammandragningar är normalt men inte riktigt så kraftiga och många som jag hade. 

 

I tisdags var vi på första kontrollen för TTS, den första av ett antal som kommer göras varannan vecka. Allt såg bra ut just nu, kändes bra! Läkaren avslutade med att säga att tvillingarna var lite olika stora och hade lite olika mängd vatten, men att det har helt inom ramarna för att vara normalt. Det är märkligt att även om allt ansågs normalt så är det som hänger kvar det som läkaren säger att det skilde sig lite... Men vi försöker att tänka på det så lite som möjligt iallafall. Svårt ibland, men vi jobbar på det iallafall.

 

Men allt är bra just nu, det är det viktiga. Om 1,5 vecka är det dags för nästa koll, den 16:e. Sen den 30:e är det rutinultraljud. Spännande! Så långt kom vi inte sist. Så det känns verkligen som en milstolpe.

 

Det hände mycket just nu i våra liv, M har fått nytt jobb och vi kommer flytta i början av nästa år. Inte bara inom stan utan till en helt ny plats. Innan vi landade i det var det mycket stötande och blötande. Men vi kom fram till att det är bra för oss i långa loppet, vi kommer närmare vår familj och våra vänner. Men det är mycket att tänka på med lägenhet och allt. Den vi har ska säljas och allt vad det innebär. Vi har haft mäklaren och fotografen här så det är gjort iallafall. Och vi har lyckats hitta en lägenhet i den stad vi ska flytta till. 

 

Så nu är det "bara" det här med att vi kommer flytta mitt i den mest jobbiga tiden i graviditeten. Men det få lov att lösa sig bara :) Vi får ta hjälp, för jag kommer inte orka helt enkelt. Men vet ni vad? Det löser sig :) Om man inte gör det till en stor grej så blir det inte det.

 

Jag har pratat med min läkare och han försäkrar att vi får samma hjälp där som här, han försäkrade att jag inte behöver vara orolig för att byta ort. Det är ju så att barn föds i hela landet och det är inget speciellt just här att det skulle gå bättre här. Sen att byta barnmorska tycker jag si så där om, men det går säkert bra det med. Det sista jag vill är att inte vara på den ort som M är under den sista delen av graviditeten. Så jag kommer troligen att byta BM runt vecka 28 nånting. Får se hur allt sånt funkar. Min läkare lovade att han skulle hjälpa mig  att få med mig alla journaler och allt, så det är bra!

 

I övrigt då...? Jaaa... jag kämpar på. Foglossningen har börjat. Kan inte sitta för länge, då gör det on i bygdbenet och ligger jag för länge får jag ont i ländryggen. Så man får variera lite. Kissnödig konstant. Illamåendet hänger i, men inte alls som förut. Börjar få ont i huvudet rätt så frekvent. Och magen börjar bli tung. Men i stora drag så går det rätt bra ändå :) 

 

Jag tror jag kommer bli väldigt stor, magen växer MYCKET och jag tror den fortsätter med det. Bara att stå ut och gilla läget. Denna gång bara SKA det gå bra och dom får gärna stanna till slutet på april, inte mig emot!