Vi bestämde ju att våra närmaste familjer skulle få veta och nu vet M:s mamma och pappa. Hans pappa fick svårt att koncentrera sig på lunchen och hans mamma grät lite av lycka. Sen smet hans pappa iväg och kom tillbaka med ett brett leende: "Vi har kvar M:s spjälsäng, den kan vi ställa i gästrummet!"

 

Det är kul att få dela detta med dem även om vägen fram tills att vi vet att allt går bra är lång :)

 

Läste på om vitaminer under graviditet och det visar sig att de jag tar är bra att fortsätta ta även nu efter att jag plussat, så det blir ju kanon. Sen måste jag ju lära mig vad jag får och inte får äta. Det mesta är inga problem... men det här med att man måste genomsteka köttet man äter känns lite trist. Ok, kyckling och fläsk... men nötkött är ju som godast när man steker det lagom rosa ju! Aja, man får väl offra sig :)

 

Det är fortfarande lite overkligt att jag har nåt i magen som växer och ska bli vårt barn. Helt galet egentligen! Just nu är ploppen lika stor som ett riskorn, men redan har anlagen till armar och ben bildats. Som en liten myra. Fast inte pissemyra! Utan en snäll liten myra.

 

 

Fick en fråga om vilka vitaminer jag köpte och jag kan ju länka in dem här tänkte jag.

 

Den D-vitamin jag ville köpa var denna: http://www.lifebutiken.se/life/produkter/D-vitaminer1/D-vitamin_1000_IE.ecp . Den skulle jag tagit två av för att komma upp i 2000 IE. Nu fanns inte just den på den butiken jag var utan jag hittade en annan som innehöll 2500 IE och då behövde jag ju bara ta en av den :)

 

Så här såg burken ut av den:

 

 

Ja så var den nya vecka igång igen då. Vaknade med huvudvärk och lite så där lagom kli i halsen. Tror dock att det mest var trötthet för när jag kom igång så var det ingen fara. Men SÅ himla trött. Somnade sent och fick draaaa mig ur sängen. *gääääsp*

 

I helgen läste jag en del om spottings och sånt. Det visade sig att många blivit hjälpta av B-vitaminer. Det fanns tips på en typ av tillskott som man kunde köpa och dessa tabletter kunde hjälpa slemhinnan att hålla. Sen var det en annan vitamin som kunde göra susen för fertiliteten, D-vitamin. Det är det vi bunkrar när vi solar. Det bildas i huden av solen. Men eftersom vi i norden inte har så mycket sol på höst och vinter så kan vi behöva tillskott av det. Dessutom har man studerat sambandet mellan svårigheter att bli gravid och inderskott av D-vitamin på Huddinge sjukhus. Där har man funnit att det kan finnas ett samband. Så jag tänkte att vad sjutton, lite B och D-vitaminer är ju bara att tjoffa i sig då.

 

Så det började jag med i lördags. Det var ganska tydligt att man kissade ut de B-vitaminer som inte togs upp, syntes på färgen på urinen :) Sen sägs det att man blir pigg av D-vitaminen och det skulle ju inte skada!

 

Nästa måndag, om en vecka, är det ÄL igen då. Vi börjar på nytt med varannan dag från och med onsdag. Sen ska vi bort över helgen så vi får se hur vi löser det. Kanske får vi lov att få till det fredag och söndag då. Men det löser sig. M är rolig iallafall, han vaknade idag när jag höll på att klä på mig och sa: "Ska vi ha sex ikväll?" Ja, det kan vi väl, svarade jag. Då sa han: "Bra, för imorgon måste mina krigare vila när vi börjar.". Börja med vad, frågade jag. "Ja men du vet, vi börjar du då. Göra barn." Haha, han är ju rolig. Inget fel på engagemanget iallafall :)

 

 

Ja herregud. Är det inte lite si eller så? Eller?

 

Nä, det varken är si eller så. Egentligen så känns det inget alls. Fram till igår hade jag skitont i tuttarna men inte idag. Så det var nog mest ont för att jag haft ÄL. Däremot har jag inte börjat småblöda än! Det är ju en vinst i sig :) Inga spottings eller så än och jag tar min Provera varje morgon. Så om det funkar att jag slipper blöda denna månad innan mensen kommer så blir jag glad!

 

Jag frågade M här om dagen hur han kände inför alltihopa nu när det lixom lagt sig lite och han svarade bara att allt kändes lugnt och bra. Han trodde väl att han kanske skulle bli lite stressad om vi plussar snart, alltså ganska tidigt mot vad vi trott, men att det är ju en övergående känsla. Han kommer nog inte känna efter förrän det sker och då kommer det gå bra tror jag :)

 

Minns inte om jag skrev om det men jag köpte ju vitaminer som jag tar varje dag. Har dock funderat på varför alla vitaminer måste smaka så förjävla ialla? Brunspräcklig tablett, stor som en tennisboll och smakar APA. Den luktar illa till och med. Och även om man slänger in den i munnen och paniksväljer med massor med vatten så smakar den verkligen illa. Usch! Men vad gör man inte? Hahaha!

 

 

 

... alltså. Ska dagarna gå så här långsamt??? Bahhhh! :D

 

Köpte iallafall nya vitaminer igår, började med dem idag. Smakade apa faktiskt. Varför måste vitaminer smaka spunk? Dra nån jäkla dragéerin över (eller vad det heter) så man inte könner smaken för tusan. Bläääää! Men men, vad gör man inte för att det ska bli bra?

Idag satte jag mig och läste om vitaminer och mineraler. Det visade sig att om jag köper ACO - Kvinna eller Apoteket - Kvinna så finns det allt man behöver i dem. Har läst lite om Omega3 också, ska fråga på kvinnokliniken om det är bra att lägga till det. Vi äter inte så mycket fet fisk så det kanske är bra tänker jag. Tidigare, förra året, så tog jag en multivitamin och sen extra folsyra, men det behöver jag inte göra tydligen.

 

Så när denna burk vitaminer som jag har nu är slut så tänkte jag köpa en som är mer anpassad till kvinnor som vill bli gravida. BAH! Det känns så konstigt att jag sitter och skriver just det... Bli gravid. Ja tack! Det vill jag :) Så nu läser jag lite om sånt som är bra att veta. Det mesta har jag ju stenkoll på, men visst dyker det upp en del nytt här och där med.

 

Det är jättespännande att faktiskt planera nu. Inte så att jag kommer gå bananas med det, men det skadar aldrig att vara förberedd och påläst :)

 

Idag kändes det (igen) som om vi går åt rätt håll. Vi pratade igen om framtiden och han sa att han nog aldrig kommer känna sig redo. Det kan ju tyckas att det är negativt, men han la till att han tyckte att vi bara skulle köra på. Det sa han ju förut med, men nu sa han att han inte skulle bli panikslagen OM det blev nåt. Han sa att han då får en väg att gå utan att behöva välja.

Han sa att han tänkt mycket på det och att han nog tror att han kommer tycka att det känns rätt bra när det är ett faktum att jag är gravid. Om jag nu kan bli det, men det är nog en helt annan del i allt detta.

 

Så, om det nu blir som han har sagt och som det verkar så blir det första försöket nån vecka in i augusti. Det blir vad det blir, men nu känns det iallafall som om vi är på samma planhalva och pratar samma språk. Han till och med tittar på bebisar på stan och flinar lite nöjt :)

Men det betyder ju att jag borde se över intaget av vitaminer och sånt igen. Har lite lagt av mig med det eftersom jag inte tyckte det var nån idé. Har lite folsyra kvar sen förra året, men kanske kommer behöva kolla över det där igen. Känns lite spännande!

Jag satte mig och läste om vad man kan behöva förbereda med intag av olika vitaminer och sånt. Jo tack, det var ett par! Jag tar multivitamin redan, har börjat äta folsyra och funderade på att ta extra D-vitamin. Det ska tydligen finnas en koppling mellan för låg halt av D-vitamin och problem med fertiliteten. Men jag har tagit multivitamin i över ett år, utan uppehåll och den jag tar innehåller mer än dagsdosen av D-vitamin så jag tänkte att det bör vara nog.

 

Så läste jag mer. Det finns massor med piller man kan ta om man tror att det gör skillnad. Men jag beslutade mig för att vitaminer, en allsidig kost och folsyra får vara nog så här innan jag vet nånting om min fertilitet. Helt enkelt så får jag testa ett par gånger innan jag börjar lägga massor med pengar på saker som jag inte vet har någ effekt.

 

Nu har det varit lite slappt under sommaren med träning och kost, det ska jag erkänna. Men snart drar allvaret igång och då får man skärpa till sig.

 

Imorgon är det dags för test! Jag vet att det är väldigt tidigt, men det blir bra. Då kan jag omöjligt missa stegringen. Skulle nog egentligen inte behöva testa alls förrän tidigast på fredag eller lördag. Men nu blir det så. Så kan jag ringa in ÄL ordentligt den här gången.

 

Fick ett mail idag från en som är "reserv" (han vet om att han är reserv) och han berättade lite om ÄL som jag visserligen visste, men som det var lite kul att få bekräftade. Han är jobbar inom vården och kan en del om detta. Han har donerat förut och har superkoll. Han skrev att om jag har en cykel på 25 dagar så kommer ÄL mest troligt kring dag 10-11. Och det stämmer ju hur bra som helst om man ser till förra testningsperioden. Jag började testa på dag 12. Alldeles för sent. Vilket jag visste, men ändå. Han sa att det också är väldigt troligt att den lilla blödningen som jag har kring dag 9-11 mycket väl kan vara en liten blödning av att ägget släpper. Det var väl också vad jag kunnat lista ut om jag tänkte lite mer noga på allt.

 

Han gav mig tydliga instruktioner om att börja testa på lördag, stegringen kommer troligen söndag eller måndag och sen släpper ägget troligen tisdag. Och det var ju precis vad jag listat ut själv. Bara lite kul att han hade samma åsikt. Ska bli intressant att se om det är som han och jag tror.

 

Han är en väldigt erfaren donator och har följt ett antal kvinnor från ÄL och vidare genom graviditeter. Han är väldigt rolig, har ett härligt sätt och är utifrån vad jag kan bedöma en väldigt ärlig person. Jag tror på honom som reserv. Han bor sämre till än den donatorn jag valt i första hand. Så det blir lite mer omständigt, men fullt genomförbart. Iallafall på ett eller annat sätt.

 

Ikväll känner jag mig väldigt glad och upprymd. Det känns som att det här kommer bli min livs resa, och så klart blir det ju så oavsett vad som händer. Jag tror på mig själv och jag tror på en märklig och spännande höst!