Jag har börjat få bebismage nu. Inte så spänd och stor så klart, men ändå mer distinkt "mage". Men det är svårt att vänja sig att inte gå och dra i kläderna och försöka dra in magen. Jag har ju nästan hela livet levt med att ha lite komplex för min mage... tyvärr. Även som liten, ung och nu som vuxen är det en kroppsdel som alltid haft lite put oavsett vikt.

 

Minns när mamma tvingade mig att gå på gymnastik... då skulle man ha en gymnastikdräkt med en HEMSK volang på. Usch! Och jag minns hur jag tyckte att det var så förnedrande att ha den där tajta dräkten på mig och jag minns hur jag skämdes för min mage. Tråkigt, men sant. I övrigt har jag nog inte haft så mycket komplex egentligen. Men magen är en svår del på mig.

 

Och nu är det lixom omöjligt att dölja den! Den går inte att dra in eller att skyla nåt vidare med kläderna. Och det känns jätteovant! När jag ser mig själv i ett skyltfönster eller så, så hajar jag till och tänker att jag blivit tjock (igen). Men så kommer jag på att just denna gång är det helt enligt planen att bli tjock :) Men det är svårt att få bort tankarna. Jag känner mig plufsig och så där, inte så jättegravid än. Men jag märker att det faktiskt är mer än semlor och hamburgare i magen!

 

Jag mår ganska bra just nu. Illamåendet kommer allt mer sällan, det är skönt. Men trött är jag, fast inte lika mycket som förr. Så det känns ok. Huvudvärk har jag fått lite mer av och det har jag läst mig till att man kan få av den ökade blodvolymen. Men än så länge har det bara varit ett fåtal gånger som jag tyckt att jag behövt ta en tablett. Försöker undvika det i den mån det går.

 

Snart börjar pollensäsongen, kan ju bli intressant då man tydligen inte ska ta antihistaminer när man är gravid. Ska ringa och kolla det med barnmorskan tänkte jag. Det kan ju annars vara rätt jobbigt vissa år och detta året är nog ett sånt. Men men, inte ta ut det i förskott :)