Nu är jag inne i vecka 21. Ni anar inte hur det känns inuti. Det är både overkligt och lite läskigt att det nu är förbi den tid då vi förlorade förra graviditeten. Om man skulle gå bara på dagar generellt så var det i måndags som var dagen D. Men räknar man på tvillingarnas individuella datering så hade jag passerat dagen D igår. Det spelar mindre roll, det som kändes viktigast för mig var att det slog om till vecka 21.

 

Det har det gjort nu och jag hoppas att det får fortsätta känns så pass bra som det ändå har gjort. Lite grann som när vårt förra BF var den 31 augusti så har vi pratat mycket om och inför de här dagarna så jag tror att det mesta känslorna redan var utredda. Men visst kändes det jobbigt... jag ljuger om jag säger nåt annat. Jag har tänkt mycket på det kuratorn sa till mig: "Många upplever det ganska overkligt fram tills just den tiden då man förlorade sin graviditet, sen vänder det och det blir mer verkligt. Men då kommer ofta skuldkänslor och andra känslor istället. Så bli inte förvånad, var beredd på att du kan känna dig både lättad och tyngd med sorg under den perioden."

 

Än så länge så känner jag inte sorg. Jag kan känna mig orolig att det är nåt annat som går fel nu istället, riskerna är ju större med två och allt sånt. Men jag är än så länge inte ledsen och känner sorg. Kanske blir det inte så heller. Men det är faktiskt bra med kuratorns ord, då känner man igen det och blir kanske inte riktigt lika överrumplad om känslorna kommer. Om jag nu kommer in i det som hon beskriver. det vet man ju inte. Iallfall är det skönt att ha hennes ord lite så där i bakhuvudet.

 

Nu börjar vi iallafall tro på framtiden. På att vi kommer få träffa våra små plutt-killar inom relativ snar framtid. Vi kommer bli föräldrar, jag och M. Det är en mycket märklig känsla samtidigt som jag känner igen den från förra gången. Då fanns det ju minimalt med oro faktiskt. Vi tuffade på och började vänja oss vid tankarna på föräldraskap. Denna gång har vi nog inte vågat tro och hoppas, samtidigt som det ändå smugit sig på så smått. Svårt att beskriva allt som pågår inom mig, men nu är jag ute på andra sidan och ska möta andra delen av graviditeten. 

 

Jag känner de små mer och mer. Allra mest känner jag den som ligger längst ner, tror jag iallafall. För det är oftast på höger sida som det sparkar till och lever om. Den andra ligger lite högre upp och på vänster sida. Tror den lille är med omgärdad av moderkakan där han ligger. Men ligger jag lite på den sidan när jag ska sova så känner jag hur han protesterar lite och buffar runt. Helt magiskt att det går att skilja dem åt på det sättet! Jag längtar tills dess att M kan vara med och få känna, han börjar bli lite otålig på att oxå få lite bevis på att det är bebisar på riktigt där inne.

 

Av nån anledning så kikade jag lite på Tradera på babykläder och blev lite tagen av hur mycket som fanns där. Frågade M om det var ok att köpa nåt litet om jag hittade nåt... jo det var det. Alltså jag behöver inte fråga om lov... utan det är mer så där att vi bestämt att vi skulle hålla oss till efter nyår. Så jag bjöd på ett litet paket med kläder. Och sen ett till. Och ett till. Nu har jag nog "råkat" köpa kläder så vi klarar oss hela första tiden. Kanske :) Måste kolla igenom det lite för att se hur mycket det egentligen är när det väl kommer mm. Men lite roligt är det!

 

Och det kändes ganska befriande oxå! Att FÅ känna att det var roligt med att handla. Att FÅ känna glädje och förväntan. Inget av paketen har kommit än eftersom det är röda dagar, men det går inget för vi är ju bortresta under hela julen och kommer hem precis innan nyår. Har lite tid då att kika på vad som finnsi paketen och sortera bort sånt man inte vill ha.

 

Vi har tagit ut gratis-bodys på kupong som vi fick i nån av babyboxarna oxå, sen har tvillingarna fått varsin jättesöt uppsättning body och byxa av en vän, känns nu faktiskt som om det är lite mer på riktigt. Ovan känsla! Men väldigt välkommen!

Ja igår var vi på andra kollen för TTS och där på plats så tyckte läkaren att det var lika bra att köra av RUL:et på en gång. Och så blev det! Egentligen ganska bra eftersom jag säkert skulle oroa mig massor inför det sen när det var dags. VI hade det bokat till den 30:e egentligen så nu har vi enbart en TTS-koll då istället.

 

Allt var bra med båda bebisarna! Vad dom hade växsen sistt! JISSES! Inte undra på att magen ser ut som om den ska spricka när som helst! Jag fick klart för mig att den ena låg precis under revbenen på mig, så det är kanske inte så konstigt att det ibalnd könns trångt...! Alla värden, vikter och mått var normala för åldern på dem, den ena är lite mindre än den andra men så ytterst lite att det knappt är värt att nämna som en skillnad.

 

Och vi fick även veta vilken sort det var... Pojkar! Våra fina små tvillingpojkar! På en gång vart det så verkligt att vi ska få två små människor att ta hand om snart. Helt galet! Det var rätt lätt att se även fär ett otränat öga att det var snopp på dem båda. Nu visste vi ju att om man kan se på en så är det ju klart att det är den könet på båda. Men dom kollade iallafall båda och båda hade snopp :)

 

LITE besviken på bilderna vi fick... dom är lixom så intetsägande, inga profiler eller så. Men men, kanske kan få nån ny nästa gång.

 

Det börjar så smått bränna i spendrerar-tarmen... känns som om jag vill börja boa och fixa. Men vi har bestämt att vi gör det efter nyår. Så det blir så. Så mycket att fixa...

 

Jag kämpar på med foglossning, illamående och trötthet. Sover LÄTT 9-10 timmar per natt med 1-3 toabesök som avbrott och är oftast lika trött igen sen efter ett par timmar. Jobbar numera 50% och det känns jättebra. Jag hinner med att både jobba och må ganska drägligt samtidigt, det känns ju bra. Jag vill gärna fortsätta så här så långt det går, för det är bra med det sociala på dagarna. Jag kommer ha massor med tid att ha tråkigt på, det är ett som är säkert!

 

Vet inte om jag skrivit om det förut, men vi kommer flytta i samband med att jag är i vecka 26-28 nånting. Känns både och, men jag är ändå trygg med att byta BM och läkare nu. Jag pratade med min läkare på sjukhuset och han lugnade mig. Han tyckte att vi skulle vara på samma ställe jag och sambon där i slutet på graviditeten så att sambon skulle vara på vårt nya ställe och jag kvar här hemma... nej det tyckte han inte. Så han pratade varmt om sjukhuset i stan dit vi flyttar och att jag inte alls skulle vara rädd för att byta. Han skulle hjälpa mig med min journal och allt sånt. Så nu är jag lugn med det :)

Men allt är bra här iallafall. Det blev en liten akutsituation för dryga två veckor sen, det var på onsdagen den 19. Jag var på jobbet och behövde gå på toa. Väl där så insåg jag att jag blödde, inte så mycket. Men tillräckligt för att jag skulle tycka att det inte var nåt att ignorera. Till saken hörde att jag haft en del sammandragningar veckan innan och även under förmiddagen, så jag blev väldigt skärrad.

 

Ringde till M och han sa åt mig att sätta mig i bilen på en gång och så skulle vi åka in. Så det blev ett akut besök hos läkaren på kliniken där min barnmorska jobbar. Dom kollade och kunde inte se vart det blödde. Både pluttarna levde och inget såg fel ut. Odling togs iallafall och jag blev ordinerad vila och ingen stress. Sjukskrivning och bara ta hand om mig själv. 

 

Mycket oro innan vi fick svar på ordnlingen som var helt ren. Varför det blödde och varför jag hade så mycket sammandragningar kunde dom inte förklara, men eter två veckors sjukskrivning fick jag börja jobba halvtid igen. Det var nu i fredags, så vi får se hur det går. Sammandragningar är normalt men inte riktigt så kraftiga och många som jag hade. 

 

I tisdags var vi på första kontrollen för TTS, den första av ett antal som kommer göras varannan vecka. Allt såg bra ut just nu, kändes bra! Läkaren avslutade med att säga att tvillingarna var lite olika stora och hade lite olika mängd vatten, men att det har helt inom ramarna för att vara normalt. Det är märkligt att även om allt ansågs normalt så är det som hänger kvar det som läkaren säger att det skilde sig lite... Men vi försöker att tänka på det så lite som möjligt iallafall. Svårt ibland, men vi jobbar på det iallafall.

 

Men allt är bra just nu, det är det viktiga. Om 1,5 vecka är det dags för nästa koll, den 16:e. Sen den 30:e är det rutinultraljud. Spännande! Så långt kom vi inte sist. Så det känns verkligen som en milstolpe.

 

Det hände mycket just nu i våra liv, M har fått nytt jobb och vi kommer flytta i början av nästa år. Inte bara inom stan utan till en helt ny plats. Innan vi landade i det var det mycket stötande och blötande. Men vi kom fram till att det är bra för oss i långa loppet, vi kommer närmare vår familj och våra vänner. Men det är mycket att tänka på med lägenhet och allt. Den vi har ska säljas och allt vad det innebär. Vi har haft mäklaren och fotografen här så det är gjort iallafall. Och vi har lyckats hitta en lägenhet i den stad vi ska flytta till. 

 

Så nu är det "bara" det här med att vi kommer flytta mitt i den mest jobbiga tiden i graviditeten. Men det få lov att lösa sig bara :) Vi får ta hjälp, för jag kommer inte orka helt enkelt. Men vet ni vad? Det löser sig :) Om man inte gör det till en stor grej så blir det inte det.

 

Jag har pratat med min läkare och han försäkrar att vi får samma hjälp där som här, han försäkrade att jag inte behöver vara orolig för att byta ort. Det är ju så att barn föds i hela landet och det är inget speciellt just här att det skulle gå bättre här. Sen att byta barnmorska tycker jag si så där om, men det går säkert bra det med. Det sista jag vill är att inte vara på den ort som M är under den sista delen av graviditeten. Så jag kommer troligen att byta BM runt vecka 28 nånting. Får se hur allt sånt funkar. Min läkare lovade att han skulle hjälpa mig  att få med mig alla journaler och allt, så det är bra!

 

I övrigt då...? Jaaa... jag kämpar på. Foglossningen har börjat. Kan inte sitta för länge, då gör det on i bygdbenet och ligger jag för länge får jag ont i ländryggen. Så man får variera lite. Kissnödig konstant. Illamåendet hänger i, men inte alls som förut. Börjar få ont i huvudet rätt så frekvent. Och magen börjar bli tung. Men i stora drag så går det rätt bra ändå :) 

 

Jag tror jag kommer bli väldigt stor, magen växer MYCKET och jag tror den fortsätter med det. Bara att stå ut och gilla läget. Denna gång bara SKA det gå bra och dom får gärna stanna till slutet på april, inte mig emot!