Hahaha! Jag inser ibland att det blir väldigt intimt här i bloggen. Men det bjuder jag på! Ni som vet vilka jag och M är, ni får detaljerna på köpet och ni som inte vet vilka vi är får kanske såna detaljer som det är svårt att hitta ute i cyberrymden :)

 

I onsdags, igår och idag har det blivit sexande iallafall. ÄL-testet var neg i morse så ägget har släppt nångång från igår eftermiddag till i morse. Så att jag haffade M direkt innanför dörren innan han hann protestera (*fniss*) var ju ganska vältajmat och i morse blev bara bonus. Oavsett vad resultatet blir så tro jag att vi fått till det på de bästa dagarna.

Även om man vet att det kan ta tid och att det är normalt... även om man vet att det är så liten chans varje gång... så hoppas man. Jag hoppas! Och varför skulle man inte hoppas? Om man inte tror och hoppas varje månad utan håller på och neggar tor jag att det inte blir nåt heller. Lite positiva känslor och hopp, det är nog alltid bra!

 

Ok, så nu blir det två veckors väntan igen då. En ny cykel med Provera, får se om det blir nåt bättre denna gång :)

Under dagen igår var det segt med stegringen, men sista på kvällen var ganska nära positivt. Nu på morgonen var stickan däremot klart positiv. Så det blev nåt halvt dygn senare än vanligt men inom ramen för vad jag trodde ändå. Så natten till imorgon eller under förmiddagn imorgon släpper ägget :) Intressant va? Hahahaha! Nej så exakt kanske det inte är, men ändå.

 

Jag måste säga att det är lite roligt ändå att hålla koll på kroppen. Visst blir det lite maniskt oxå, men det är skoj att faktiskt börja kunna läsa av kroppen ganska mycket och precist. Sen kan det ju vara så att jag inte alls släpper mitt ägg när jag tror, så kan det vara. Jag kanske inte släpper ägg alls. Sånt vet man inte.

 

Men stegringen kan man iallafall mäta :) Och den var stark i morse. Så M får se upp ikväll ;)

... om gäddan är en fisk?

 

Jag vet inte riktigt hur kroppen beter sig denna cykel. Borde sett början till stegring idag, men icke. Det brukar ju synas att det är på gång och sen kommer stegringen på eftermiddagen. Men än så ser jag inget direkt. Kan ju bli intressant. Men men, nån dag hit eller dit är väl lite strunt samma :)

 

Jag försöker att inte tänka på det så jättemycket, men det är svårt. Det är bara andra riktiga försöket denna månad så egentligen så är det ju bara att åka med och se vad som händer. Men det är ju lurigt om stegringen inte kommer som den ska, då blir man ju fundersam om det kanske blir lite si så där med ägglossningen om jag tar Provera. Men aja, det visar sig.

Mensen kom när den "skulle" och jag tog en vääääldigt lugn helg. Så skönt! Nu är det ny vecka och jobb igen. Men jag känner mig ganska lugn i själen, det är ok att vara lite trött så jag tillåter mig vara det. Och det blir inte så mycket gjort på kvällarna mer än att jag äter, går en promenad om jag tycker att jag vill det och sen är det god natt för kvällen. Det är bra!

Så var vi på väg mot en ny ÄL igen då. Men jag tvivlar faktiskt på att det blir nåt röj i sänghalmen denna vecka. Har troligtvis ÄL på fredag em/kväll. Känns långt bort denna gång. Inte bara i tid utan oxå att det ska bli nåt. Jag vägrar ha sex bara för att vi måste. Det måste däremot vara mysigt och kännas roligt. Denna vecka är det full rulle för oss båda så vi får väl se hur det blir med det där. Men det får vara så, jag orkar inte fundera så mycket på det.

 

Skulle jag önska nåt så skulle jag tycka att tisdag, torsdag och fredag skulle passa bra :) Men men, jag vet inte om jag orkar med att driva på det. Så vi får se om det finns nåt intresse från M:s sida.

 

Så kan det vara med livet hörrni :)

Idag fick jag ett litet sammanbrott. Egentligen över ingenting. Och över allt. Han frågade ju så klart vad det var som hänt. Och jag grät. Men grunden är trötthet egentligen.

 

Från att ha pluggat i två år så gick jag till ett jobb som inte var så mycket till jobb. Jag hade anställning med egentligen ingen sysselsättning. Så under de två åren jag hade den anställningen så gjorde jag inget i princip. Sen blev jag arbetslös. Nu har jag fått jobb och klagar inte över det alls. Men det är en stor omställning bara det, att ha ett jobb att gå till med väckarklockor, matlådor, mellanmål och allt sånt.

 

I samma veva så bestämmer vi oss för att försöka bli gravida med allt vad det innebär. Och givetvis skärper jag till min kost, slutar med Cola Zero och bokar träningspass utöver det. Och första helgen efter första jobbveckan så planerar vi in att åka bort och göra en massa aktiviteter. Denna vecka blir full med göromål som inte hinns med på helgen och givetvis har mina sömnrutiner inte fallit på plats.

 

Så allt på en gång lixom. Så idag efter träningen så kom jag hem gråtande. M blev alldeles orolig och ville veta vad det var. Jag försökte förklara. Han förstod. Och vi pratade länge. Jag kom fram till att ge mig själv lite utrymme. Jag måste inte hinna träna på gymmet. Det duger gott med en promenad dom kvällar jag känner att jag orkar det. Vi måste planera lite mer på helgen vad som ska ätas och så där till veckan. Jag behöver förbereda lite mellanmål att plocka med mig till jobbet. Framför allt ta det lite pö om pö. Inte allt på en gång.

 

Det kanske låter fånigt, men omställningen blir ganska stor om man gör allt på en gång. Så nu tar jag ett par steg tillbaka och varvar ner en växel. Det blir ju bättre så klart, både när det kommer in lite mer rutiner och när jag känner mig lite mer hemma på jobbet. Men ett par veckor framåt så får jag försöka fokusera mindre på att lyckas med att hinna med allt och mer på att bara komma in i tider och rutiner.

Jag har en himla tur att jag har M, han är verkligen bäst på alla sätt och vis. Nu känns det bättre igen.

Jo mensen kom som "den skulle" igår. Inte förskjuten eller så. Full fart vid lunch, både mensvärk och resten. Skönt ändå att den var så punktlig. Nu blir det till att blicka framåt och börja testa ÄL nästa vecka igen då :) Känns lite bra ändå på nåt sätt.

 

Vi anmälde oss till kliniken iallafall igår, det var bra. Det var M som insisterade på att det skulle bli gjort. Jag har ju tänkt på det med, men glömt det om och om igen. Nu är dte gjort iallafall. Mycket bra! Får se om vi blir kallade  till nåt första besök eller hur det funkar. Antar att dom kollar igenom vår ansökan och sen tar hänsyn till den läkarens notering i journalen. Intressant kanske det blir iallafall. Hoppas man kan välja en tid som inte inverkar på jobbet för mycket bara. Vill inte vara borta mer än nödvändigt nu från nya jobbet.

 

Ska bli intressant att se om tabletterna gör nån skillnad nästa månad. Skulle vara skönt att slippa blödningarna innan mens. Ha en mer normal cykel. Känns lite både och det här med att försöka bli gravid. Det är väl SÅ DÄR att bli det under de närmaste månaderna eftersom jag fått nytt jobb. Men jag har ju inte heller riktigt tid att vänta. Så det känns bra eftersom vi nu är överens och att M faktiskt verkar rätt engagerad och glad för det. Men lite knepigt oxå, för om jag bblir gravid snabbt så kanske det påverkar jobbet negativt.

 

Just nu väljer jag att försöka att inte fundera så mycket, för det är ju egentligen bara ett första steg att bli gravid, nästa är ju att ta sig förbi de kritiska veckorna och allt sånt. Så det får lösa sig om det överhuvud taget blir nåt.

 

Denna cykel känns märklig. Jag har haft lite rosa på pappret sen ÄL egentligen, men mer nu senaste dagarna. I lördags var det till och med färskt blod som kom. Sen väldigt lite igår. Och idag ingenting. SKa ju ha mens imorgon om det är som det brukar, men jag tror att Proveran har ställt till det lite grann så vi får väl se.

 

Känns ingenting i kroppen iallafall så nåt litet pyre är inte på gång. Rätt väntat, men så klart lite tråkigt. "Tur" eller vad man säger att jag har så kort cykel så nästa ÄL kommer ju snart igen. Tror nog att det är väntan egentligen som är värst :) Väntan mellan Mens och ÄL och väntan mellan ÄL och mens.

 

Känner att jag inte helt och hållet är nöjd med vad Provera skulle hjälpa mig med. Det kunde ta ett par cykler så jag får väl ha tålamod, men lite bättre än förra cykeln kände jag ju att det borde kunna bli. Men som det verkar nu så är det ingen skillnad alls. Aja, får väl vänta och se.

Igår kom det tydliga tecken på att mensen är på gång som vanligt: mellanblödningar som jag brukar ha. Det var väl iofs inte så oväntat, men ändå. Klart det blir lite mer så där ledsamt eftersom vi nu försöker på riktigt. Aja, så är det.

 

Får blicka framåt mot nästa ÄL och hoppas på bättre tur då. MEN jag vet ju att det inte är troligt att det tar sig det första halvåret. Så kanske att det blir en trevlig julklapp? Kollade i kalendern när nästa ÄL borde infalla. Det är troligtvis i slutet av en vecka. Så det blir till att sexa till det ordentligt den veckan. Ni hör ju!? Haha, här planeras det för sexet! Nej usch... så får det inte bli.

 

Helgen spenderas på resande fot så jag hoppas jag kan släppa allt lite och strunta i blödningarna. För det är lite nedslående att blöda så mycket oavsett om man önskar ett positivt graviditetstest eller inte. Mer blödningsdagar än blödningsfria. Skoj, verkligen.

 

Tiden går så himla långsamt! Idag är det exakt en vecka sen min ägglossning. Eller som man säger på gravidspråk: ÄL + 7 :) I morse när jag gick till jobbet så stack det till i höger sida och gjorde ont en stund, drog bakåt mot ryggen... Sen släppte det och under dagen så har jag känt av det men inte haft ont direkt.

 

Om man läser lite om saker och ting så kan man känna när ägget fäster i slemhinnan. Dte kan även blöda lite. Det kallas i så fall nidationsblödning. Ikväll så vart det lite rosa och en droppe blod... Kanske! Jag vägrar ju tro att det går så lätt ;) Men visst fasen hoppas jag. Och visst fasen känner man efter ÄNNU mer nu när man försöker på riktigt. Är säkert inte alls nånting att hänga upp sig på. Men kanske... hahaha!

 

Det är ju exakt en vecka kvar tills dess att mensen ska komma så det är bara att hålla ut. Min syster som har barn har inte kännt av sina graviditeter direkt så det är ju inte alltid så att man känner av det. Är vi lite lika så känner jag kanske inte heller av det. Eller så är vi inte lika. Om jag minns rätt så kände inte mamma heller av sina graviditeter förrän mensen uteblev, så det är säkert bara önsketänkande från min sida.

 

Om en vecka... en vecka... då borde jag veta! Ska vi spola fram lite kanske?

Ja, idag var det första tabletten med Provera (gulkroppshormon). Den ska tas på morgonen och förhoppningsvis göra så att jag inte blöder så mycket mellan ÄL och mens. Får se hur det går. Kunde tydligen ta ett par månader innan man såg nå större skillnad. Sen har jag läst att det kan vara så att mensen skjuts upp ett par dagar, det blir intressant att se :) Kommer ju hinna bli toknervös om den inte kommer som den "ska" där kring den 20:e. Då finns det ju två olika alternativ. Ett: jag är gravid. Två: Provera har skjutit upp mensen ett par dagar.

 

Fredag idag... bara 12 dagars väntan.

... alltså. Ska dagarna gå så här långsamt??? Bahhhh! :D

 

Köpte iallafall nya vitaminer igår, började med dem idag. Smakade apa faktiskt. Varför måste vitaminer smaka spunk? Dra nån jäkla dragéerin över (eller vad det heter) så man inte könner smaken för tusan. Bläääää! Men men, vad gör man inte för att det ska bli bra?

Stegringen vart tokstark på stickan jag gjorde igår vid 13. Morgonstickan var positiv tror jag man kan säga, men jag vet inte riktigt! Mys i söndags och i morse känns vältajmat :)

 

Nu blir det till att vänta i typ 14 dagar, jag har BIM (beräknad icke mens) den 19-20/8. Tur att jag börjar nytt jobb och så under tiden... tiden kommer gå SÅ långsamt! har bestämt mig för att inte testa nåt förrän tidigast den 20:e. Ska ju dessutom ta de nya tabletterna från fredag så efter att dom är slut (jag tar i 10 dagar från cykelns 14:e dag) så vet jag inte riktigt när mensen kommer igen. Men vi får se. Spännande oavsett.

 

Men det är lite svårt oxå det här med tajmingen. Vill inte ha "måste"-sex, men ändå inte missa. Jag får va lite lagom påstridigt känner jag :) Han har ju räknat ut när ÄL borde infalla så han vet ju oxå, men ingen av oss vill ju ha sex om inte båda vill det. Så... det blir inte så lätt alltid! Aja, vi fick till det så det ska räcka ur just den synvinkeln även om jag gärna hade varit mer på, hihi!

 

Så nu inväntar vi den 20:e, håller er uppdaterade under vägen :)

Stegringen kom redan nu på morgonen, så jag antar att ÄL blir nåt dygn tidigare än väntat. Iallafall ett halvt dygn. Om man nu kan säga att det är så precist vilket man inte kan ;) Får allt ta och styra upp dagens aktiviteter lite tror jag... *fniss*!

 

Men gårdagen känns ju väl tajmad iallafall :D

I helgen tyckte jag att jag hade tecken på att ÄL var på ingång. Det var för tidigt enligt mina egna beräkningar så jag testade i fredags. Inget utslag. Testade i lördags och idag, blev starkare idag. Så det är nog så att det är på gång. Enligt min beräkning ska stegringen komma imorgon eftermiddag. Sen ÄL då på tisdag kväll/natt. Jag vet ju att det kan diffa lite så där på nån dag, men än har iallafall inte stegringen kommit, testet i eftermiddags var negativt men ganska starkt, så jag tror den kommer som beräknat imorgon.

 

Och, för att vara så där lagom intim... vi mös ikväll :) Det känns spännande och lite otäckt på samma gång. Men SÅ bra!! Om jag får "som jag vill" så blir det till att mysa på ett par dagar. Men jag kommer inte vara för på heller... känns som om det inte får bli ett måste heller. Vill inte att det blir krystat. Så, vi får se :) Men idag och tisdag var en förhoppning sen innan och än så länge så går det ju bra ;)

 

Jag har egentligen noll förhoppning på nånting alls inom ett halvår... men liiite tänker man ju så klart. Men nåra graviditetstester blir det inget av med! Jag kommer invänta mensen varje månad och försöka att inte känna efter så mycket. Men, ok... jag vill ju jättegärna!