Tiden bara går! På gott och ont. Jag kom på idag att jag knappt haft tanken på att blogga här senaste tiden. Märkligt det där. Det går i perioder verkligen.

 

Nu är jag på det klara med hur jag känner med allt. Det går fram och tillbaka lite grann men essensen av allt är klar. Jag fick mens i fredags, så jag är idag på dag 6. Ska börja testa på fredag tänkte jag. Men stickorna alltså. Men jag har bestämt mig för att hoppa över denna ÄL också. Martin kommer och jag känner att det är bra om vi får ses igen. Jag vill inte boka av att han ska komma för att en donator ska komma. Han ska dessutom vara här ett par dagar, lite längre än bara helgen. Så vi kommer ha världens chans att prata om allt då.

 

Jag har bestämt mig för att byta donator om jag ska fortsätta med inseminationerna sen. Det finns ingen speciell anledning till det så där. Mest bara att det känns så. Det är nåt som smugit på mig, så jag känner att jag måste ta det med honom. Han kommer säkert inte tycka att det är så roligt. Men i mitt läge måste det kännas helt bra och av nån anledning så gör det inte det.

 

Sen har nåra av de jag pratar med på nätet som sitter i samma sits plussat nu! Härligt! Så klart är jag glad för deras skull, underbart! Det finns även nåra som kämpar på, som fortfarande inte fått plus. Jag önskar er all lycka! Vi kommer plussa allihop så småningom!

Sitter och kollar i almenackan. Det kommer bli svårt att sy ihop att träffa Martin och sen ha donatorn på besök. Jag och Martin vill ju träffas så ofta det bara går. Så det blir liksom inte så mycket luckor :) Jag funderae på om jag ska fråga Martin om han vill att jag ska installera samma app i telefonen som jag har. Den som håller lite koll på dagarna. På så sätt kan jag ju slippa ta upp det varje gång vi pratar om att ses. Han kan ju då följa ÄL och dagarna som jag är mest troligt på "dejt" med donatorn.

 

Jag vet inte, men det känns lite tjatigt att säga: "Den helgen kanske jag har ägglossning..."

Det blir på nåt sätt en liten konstig stämning då.

 

Allt är ju så knäppt! Så här är det ju normalt sett inte i början av ett förhållande. Det finns inga såna här parenteser och funderingar. Så det blir ju lite tokigt kan jag känna. Men det är ju "bara" att ta det för vad det är. Konstigt och märkligt är det hur som helst.

Nu väntar jag. Jag är ganska dålig på att vänta. Mitt tålamod är kanske inte det allra bästa. Men det är just nu vad jag måste ha. Tålamod. Nu väntar jag på mensen. Om allt är som vanligt så kommer den på lördag eller söndag. Det är ju det att jag vill börja testa igen. Haha! Men det är ju så. Jag vill kunna se ÄL. Och jag ska ju testa den när mensen är slut. Sååå... nu vill jag att den ska komma.

 

De digitala testen har kommit också. Det ska bli roligt att testa dem. Sticka morgon och kväll, digitalt test till lunch. Då KAN jag inte missa. Omöjligt.

 

Nåt jättefånigt ska jag erkänna nu. Jag har kikat på blocket lite på barnvagnar och sånt. Det är ju MASSOR man behöver som man inte tänker på. Och det mesta finns ju i kanonskick på Blocket. För på riktigt, en barnvagn för 8000-10000 kr? Alltså. På riktigt? Njae... jag lägger nog hellre pengarna på nåt annat. Man får ju vara lite så där lagom kräsen. Hitta nåt som är lagom. Och vet ni, det där löser sig om det blir en liten babyalien.

 

Denna vecka testar sig donatorn, spännande! Förhoppningsvis får han svar innan nästa vecka är slut. För OM allt klaffar kanske jag testar i den cyklen första gången. Fattar ni? Det KAN vara så att det bara är ca 2-3 veckor bort. Känns så häftigt, roligt och starkt! Om det blir så kommer jag nog bli lite tossig. Det kommer säkerligen kännas väldigt märkligt. Och fantastiskt roligt!

 

Så på sätt och vis hoppas jag att "vi" får svar på testerna fort, så jag kan ge mig på ett första försök redan i nästa cykel. Och samtidigt tänker jag att det kanske är bra att kolla en cykel till för att ha bättre koll. Men vi får se hur det blir. Tiden går lååååångsamt hur som helst ;)

 

Det dyker upp saker i mitt huvud så där lite när som helst. Rätt var det är så ploppar det upp nåt. Som en sak som jag låg och tänkte på igår när jag skulle sova. Sån där babyshower, det vore ju ganska roligt! Men det kan jag ju inte anordna själv :) Eller jo, en del gör det. En liten välkommen-till-oss-fest-kalas-grej med lite cupcakes och änglar och grejer. Hehehe... men jag vet inte, det ordnar nog sig det med. Det är ju bara såna där grejer som jag kommer på och som poppar upp mitt upp i alltihopa.

Kikade in på min mail och såg ett mail från donatorn. Hihi... från den som förhoppningsvis kommer hjälpa mig med mitt bebisfrö. Och i samma sekund som jag öppnade det så kände jag att jag "valt" en bra donator. Det lixom känns som att det kommer bli bra.

 

Hela situationen är ju märklig. Men ber om hjälp från vilt främmande människor och dom säger: "Jag kan hjälpa dig!" Dom vill inte ha mer än resan betald om dom får åka, inget annat. Tänk att det finns såna människor! Fantastiskt egentligen. Och jag är så tacksam att det finns de som gör det här för att dom tycker att det är en god gärning.

 

Jag har fått en del frågor om jag inte är rädd att donatorn sen kommer och vill vara pappa. Och visst, ett ömsesidigt risktagande är det. Men genom att pratas vid och göra klart vart man står så har man iallafall försökt så gott man kan att lösa det. Så klart finns det en oro i just den frågan. Så det är viktigt att det känns helt bra. Och med denna donator gör det det.

 

Fick tipset av en annan donator som hållt på länge, att skaffa en backup. Om det skulle skita sig nån gång att "min" inte kan komma eller så. Det är ju så ibland att det kan dyka upp saker som man inte rår över. Ska kanske se till att en sån finns tillgänglig. Just den som gav tipset är en het kandidat, han verkar vettig. Måste bara känna efter lite först :)

Nu har jag valt donator. Iallafall den som jag tänkte testa med i första hand. Jag inser ju att det mest troligt kommer att krävas ett antal inseminationer och min tanke är lite då att byta efter 3 inseminationer kanske. Så jag har faktiskt två i reserv som jag tycker är bra. Så det känns faktiskt väldigt bra. Lite skumt att ha valt. Men det känns ändå bra.

 

Den donatorn jag bestämt mig för ska under juli åka iväg och ta nya tester för könssjukdomar och så där. Han får sen ett intyg från sjukhuset att han gjort testerna, han sannar det och skickar till mig. Han bor inte så långt bort, så det ska nog gå att få till det rent praktiska oxå. Han har gjort det här förut och vet hur det går till. 

 

Av nån skum anledning är jag alldeles lugn kring det här. Det lixom landar mer och mer för var dag som går. Och det känns verkligen så rätt och så i rätt tid. Klart det är pirrigt och så där, det är det ju. Och många funderingar. Men ändå är det skönt att jag är här nu.

 

Mamma tog det som jag förväntade, hon är med mig. Jag hade nog egentligten inte väntat mig nåt annat. Men det är ju hur som helst väldigt skönt att få berätta och slippa dölja nåt för de allra närmaste.

Igår pratade jag med en vän på chatten. En vän som egentligen bara finns just på chatten. Vi känner varann sen gammalt men umgås inte vardagen. Men vi pratar ibland online och delar en del personliga "hemligheter". Skönt att prata med någon och ha ett bollplank. Någon som man inte har som nära vän och träffar ständigt.

 

Jag berättade om min plan för insemination och valet om att göra det via heminsemination. Det kom tusen frågor. Kanske inte tusen... men många. Och ganska raka frågor. Hur jag tänkt, varför, med vem, vart jag hittat honom och ja ni kan tänka er. Jag svarade och för varje fråga kände jag mig lite mer illa till mods. Frågorna var inte på nåt sätt kränkande eller så. Mest bara känslan av att få alla dessa frågor.

 

När frågorna avklingade så frågade jag om han tyckte att jag var knäpp eller så.

 

Svaret: "Nej inte alls!! Jag har själv donerat till en tjej för ett tag sen och vet precis hur det är. Men det är bra att kolla så du tänkt på allt :)"

 

Va? Oj då. Den var jag inte beredd på! Men vad skönt på nåt sätt. Han berättade att han donerat förut och att det var en ganska konstig känsla. Lite jobbig period. Att som kille komma hem till en tjej, bli förpassad till badrummet. Prestera ner i en mugg och sen gå. Att det var en väldig press och inte alls så enkelt alla gånger.

 

Nej just det... det hade jag inte riktigt tänkt på. Eller vaddå? Hade jag tänkt att donatorn kommer hem till mig och känner sig lite pilsk och finurlig? Går in på min toalett och  sitter där inne och är tänd? Nej, så klart inte. Men jag tänkte kanske inte att det blir en ganska pressad situation för honom. Min tanke var att ha nån hemma, för min säkerhets skull. Så att jag känner mig trygg. Min vän sa då att det skulle öka pressen ännu mer. Att det inte var en bra idé.

 

Nej, kanske är det så. Att jag får se till att ha någon i närheten som jag kan ringa om jag känner mig illa till mods på nåt sätt. Och vaddå, man måste ju oxå kunna lita på folk. Det måste ju vara så, eller hur? Innan den dag han ska komma hit så får man ju försöka ses under andra förhållanden, så det känns ok med honom och så där.

 

För jag ska erkänna, det är en väldigt märklig situaton. Det är en märklig känsla att planera det här. Att gå igenom hela den här grejen. Svårt att sätta ord på. Men märkligt är det. Och är man då lite som jag, lite så där rädd om min egna zon, så är det ett ganska stort "intrång" i min zon att släppa in en främmande människa i mitt hem. Så är det. Och dessutom att denna man ska låsa in sig på min toalett och lämna sperma i en mugg.

 

För det är ju så det är. Och det är märkligt.