Idag har det funnits en del tankar och, jag erkänner, tvivel. Det är en tuff grej jag gett mig in i och vissa dagar undrar jag om jag gör rätt. Det finns så mycket åsikter och fördomar i samhället som gör att jag tänker på det moraliska att göra det här på egen hand. Att planera för att ett barn ska växa upp med bara en förälder, att det på något sätt kommer vara mycket tuffare än för de barn som växer upp med två föräldrar.

 

Och hur jag än vänder och vrider på det så landar jag i att det är rätt. Rätt för mig. Jag kommer kunna  ge mitt barn en trygg och meningsfull uppväxt. Det vet jag. Och jag får kanske rusta mig själv lite extra för att möta fördomar även senare gentemot mitt val. Men det är ok. Jag vet ju att de allra flesta barn är väldigt efterlängtade. Och mitt kommer ju vara som en gåva större än livet. Det kan omöjligt vara så att mitt barn inte kommer uppleva kärlek i sitt liv. Det finns många som kommer kunna ge mitt barn en social och trygg uppväxt. Jag har vänner och familj som stöttar mig genom allt detta. Och det är jag oerhört glad för. Ni är bäst, vet ni det?

 

Så summan av kardemumman idag är att jag står på samma ställe som igår. Jag vill detta, jag verkligen vill. Och jag kommer göra det på mitt sätt, kanske lite annorlunda, men för det inte fel sätt.

Igår pratade jag med en vän på chatten. En vän som egentligen bara finns just på chatten. Vi känner varann sen gammalt men umgås inte vardagen. Men vi pratar ibland online och delar en del personliga "hemligheter". Skönt att prata med någon och ha ett bollplank. Någon som man inte har som nära vän och träffar ständigt.

 

Jag berättade om min plan för insemination och valet om att göra det via heminsemination. Det kom tusen frågor. Kanske inte tusen... men många. Och ganska raka frågor. Hur jag tänkt, varför, med vem, vart jag hittat honom och ja ni kan tänka er. Jag svarade och för varje fråga kände jag mig lite mer illa till mods. Frågorna var inte på nåt sätt kränkande eller så. Mest bara känslan av att få alla dessa frågor.

 

När frågorna avklingade så frågade jag om han tyckte att jag var knäpp eller så.

 

Svaret: "Nej inte alls!! Jag har själv donerat till en tjej för ett tag sen och vet precis hur det är. Men det är bra att kolla så du tänkt på allt :)"

 

Va? Oj då. Den var jag inte beredd på! Men vad skönt på nåt sätt. Han berättade att han donerat förut och att det var en ganska konstig känsla. Lite jobbig period. Att som kille komma hem till en tjej, bli förpassad till badrummet. Prestera ner i en mugg och sen gå. Att det var en väldig press och inte alls så enkelt alla gånger.

 

Nej just det... det hade jag inte riktigt tänkt på. Eller vaddå? Hade jag tänkt att donatorn kommer hem till mig och känner sig lite pilsk och finurlig? Går in på min toalett och  sitter där inne och är tänd? Nej, så klart inte. Men jag tänkte kanske inte att det blir en ganska pressad situation för honom. Min tanke var att ha nån hemma, för min säkerhets skull. Så att jag känner mig trygg. Min vän sa då att det skulle öka pressen ännu mer. Att det inte var en bra idé.

 

Nej, kanske är det så. Att jag får se till att ha någon i närheten som jag kan ringa om jag känner mig illa till mods på nåt sätt. Och vaddå, man måste ju oxå kunna lita på folk. Det måste ju vara så, eller hur? Innan den dag han ska komma hit så får man ju försöka ses under andra förhållanden, så det känns ok med honom och så där.

 

För jag ska erkänna, det är en väldigt märklig situaton. Det är en märklig känsla att planera det här. Att gå igenom hela den här grejen. Svårt att sätta ord på. Men märkligt är det. Och är man då lite som jag, lite så där rädd om min egna zon, så är det ett ganska stort "intrång" i min zon att släppa in en främmande människa i mitt hem. Så är det. Och dessutom att denna man ska låsa in sig på min toalett och lämna sperma i en mugg.

 

För det är ju så det är. Och det är märkligt.

 

 

Jag har försökt tänka på allt. Men det är nog så att jag kommer få många nya saker att tänka på allt eftersom. Och jag kommer nog få sålla i vad jag berättar för "folk". Men det är bra, jag kan behöva det. Jag är alltid så öppen och ärlig med allt. Kanske är bra att begränsa mig?

 

Ja jisses, det finns så mycket roligt folk på den här sidan som jag reggat mig på. Men det finns två som verkar vara seriösa och faktiskt ganska bra. Så vi får se. Jag har förklarat att jag inte ska NU, utan att det kanske ligger nån/nåra månader bort. Plus att jag måste landa lite i beslutet av donator oxå. Känna att det blir rätt.

 

Betällde ägglossningsstickor igår, dom skickades idag så jag antar att jag får dem innan helgen. Det ska bli lite kul att testa dem faktisk. Se lite hur det fungerar och lära mig lite om hur jag fungerar. Tror det är lämpligt :) Jag har ganska bra koll på ägglossningen, i stora drag. Men inte exakt vilken dag som är DAGEN. Så det ska bli skoj.

 

Sen ska jag beställa plastsprutor oxå, insåg att det inte var helt lätt... Men hittade till slut vart man kunde köpa exakt såna sprutor som man inte kan köpa utan recept på Apoteket. Vart? Jo på djurshoppar på nätet! Man söker på doseringsspruta och då finns det att välja mellan 1 ml och 10 ml. Dom jag ska ha är 10 ml. Och de var inte dyra, det är förpackade sterilt och är samma som på apoteket. Perfekt! Så det är ett tips till er andra som letar sprutor. Kolla webbshoppar som säljer artiklar för djuruppfödning :) Doseringsspruta, det kan stå för uppfödning av fågelungar eller kattungar till exempel. Det är samma spruta som på Apoteket, sweet.

"Jag tror spontanat att det är större risk för missfall och missbildningar om killen levererar i en kopp, det finns labb för sånt där av en orsak."

 

Jag tror jag kommer få stålsätta mig. Tror folk att jag inte vet riskerna och alla "om" kring en heminsemination? Att det är ett beslut som togs på fyllan för att det kändes lite roligt? Men det är ingen idé att lägga energi på det. Bara trodde inte att just den personen skulle vara så trångsynt.

 

Men ok, alla har rätt att tycka vad dom vill. En annan vän sa: "JA!" När jag visade bloggen. Glad för min skull och ville veta mer. Stödde mig i beslutet och tyckte det var roligt. Hon vet min längtan och hon vet att jag är stark nog att klara det. Tack, du vet vem du är!

 

Och det är nog viktigt nu att omge mig med den typen av människor. Som stöttar och ger mig energi. Inte bara tar den ifrån mig.

 

Men vad trodde jag egentligen? Att alla kommer vara positiva och glada för min skull? Så klart inte, men det är ändå 2012 och man tror nånstans att brist på kunskap inte borde göra folk SÅ naiva. Googla det om du är fundersam! Dina ord sårar och gör mig ledsen. Bara så du vet.

 

Och respektera mitt val. Du behöver inte hålla med, men respektera mig.