Nu är jag tillbaka från min lilla resa. Det var skönt att få komma bort och inte fundera så mycket på bakandet, karlar och allt. Det blev lite funderande ändå så klart men lite lättare att få distans till det. Jag hade ägglossning när jag var borta och har nu gått en hel cykel snart, det är bra för att kolla lite hur det ser ut i en opåverkad cykel.

 

Mensen ska komma på fredag eller lördag om allt är enligt plan. Jag fick en fin stegring, fertilt sekret och ordentlig känning av att ägget lossnade så denna cykel är nog ganska normal. Såg dessutom på tempen att ägget verkligen lossade så det är bra. En helt och hållet opåverkad cykel som fungerade enligt planen.

 

Nu lutar det åt att nästa ÄL är nästa insemination också. Bara en sak som ställer till det lite... Martin kommer den helgen. Och jag måste prata med honom om allt kring det. Jag vet just i skrivandes stund inte alls hur jag ska ta upp det eller hur jag ska göra med det. Min känsla är att jag hoppar över den ägglossningen oxå så vi hinner prata om allt ordentligt. Men å andra sidan så blir det ju säkert så framöver... att vi kommer vilja ses när det är ÄL-tider eftersom vi vill ses så ofta det bara går.

 

Så helt klart är ju att jag måste prata med honom om det, och fråga hur han ser på det. På riktigt. Inte bara i teorin. Tunga frågor att ta upp när man är nykär och inte vill annat än att det ska bli bra.

 

Men en sak är ju säker, jag kommer aldrig ångra ett barn. Men jag kanske kommer få ångra att jag satsar på kärleken och väntar med barn. För då vet man inte om jag KAN få barn alls. Valet borde vara lätt, eller hur? Men det är det inte.

Ja, lite så tänker jag just nu. Att jag måste våga chansa och ge mig ut på lite djupt vatten. Det kommer innebära att jag kanske flyttar igen. Det kommer innebära att jag riskerar att bli sårad. Det kanske kommer innebära att hag verkligen hittar lyckan också. Och det är värt det.

 

Jag kommer fortsätta med inseminationerna efter nästa cykel. Jag kan inte lämna den drömmen. Givetvis ska jag prata mer med honom och förklara hur jag tänker. Han vet ju så väl, men vi behöver ändå prata om det mer känner jag. Men jag tror inte att jag blir lycklig om jag slutar nu och inte försöker. Då kommer det gnaga i mig dag som natt. Och är det nu så att jag lyckas bli gravid, då får han visa om han stöttar mig eller om han inte vill vara med. Och oavsett vad han väljer måste jag respektera det och klara av det. För han väljer det inte själv utan måste välja oss eller att stå vid sidan. Det måste vara ok och jag känner att det är det :)

I fredags tog mensen slut. Sen igår hade jag bara liiite färgade flytningar... idag något färgade flytningar på morgonen. Och nu: fertilt sekret. Ehhh? Ok, kan det verkligen stämma? Och gör det det kan det bli problem. Då kanske jag ska insemineras under de dagarna jag har besök här! Inte alls enligt plan. Nu blir det test tre gånger om dagen och så får jag ta det därifrån.

 

Jisses, varför händer allt sånt här mig?

När man går in i en sån här sak så tror man och känner man sig ganska udda. Eller så är det iallafall för mig. Det följer inte den norm som satts upp fö hur man bildar sin familj. Det är lite så där att jag passar mig för att prata för vitt och brett om mitt val. Och det handlar inte om att jag skäms eller inte vågar stå för det. Utan det är mest det att jag inte känner att jag har lust att alla vet. Alla måste inte veta allting alltid.

 

Det är till och med så att jag på Familjeliv drar mig för att berätta fullt ut vad det är jag gör i vissa fall. Men så finns det trådar där jag kan hitta de som är i samma situation, de som gått igenom samma sak och lyckats och de som precis börjat fundera på det.

 

Och det är definitivt inte bara jag! Det finns ett ganska stort antal och lite otippat så är det ett par som är lika gamla som jag och gör det på samma sätt som jag. Jätteskönt! Skönt att veta att i denna stora värld så är jag inte ensam om att bilda familj på egen hand. Det blir mer verkligt och inte så abstrakt. Jag vet ju så klart att dom finns, singelmammorna där ute. Eller dom som vill bli singelmammor :) Som aktivt väljer det.

 

Och då slår mig en tanke... tänk om det finns nån av dessa kvinnor som använder samma donator? Både roligt, spännande och lite konstigt. Mest roligt!

 

Jag blir alldeles snurrig av alla nya begrepp :) Jag är med på Familjeliv (forum där man pratar både högt och lågt om allt) och där svänger man med begrepp som jag aldrig hört. Jag får ibland googla för att förstå vad dom menar. Men så sakteliga så kommer jag väl förstå och hänga med bättre.

 

Jag fattar inte varför tiden går så långsamt? Förstår inte hur jag ska kunna vänta i dessa veckor för att testa om jag är gravid. Jag tänker mig väl att inte testa förrän tidigast 3-4 dagar efter att jag slutat med gelen. Men det är ju nästan 2 veckor! Haha... bara att stå ut.

 

Är nästan säker på att dte inte tagit sig. Men då är det ju så. Inget att hänga läpp över heller. Men jag vill ju veta NU. Inte SEN. Nu!

Då, när jag låg där med fötterna i vädret så var det svårt att samla tankarna och skriva mer kreativt. Men här kommer en liten redogörelse.

 

Innan donatorn kom så hade jag förberett i sovrummet. Fixat så jag kunde kolla film eller lyssna på bok. Lagt ordning kuddar att ha under rumpan. Sett till att det var handdukar tillgängligt och under där jag skulle ligga.

 

Så kom donatorn, vi pratade och han visade original på alla tester och så där. Vi diskuterade vad jag ville, vad han ville och lite kring min cykel och så där. När jag kände mig klar med det så plockade han ihop sina prylar och ställde vid dörren. Sen tog han sprutan och en bägare att samla upp simmarna i och gick in på toaletten.

 

Här slog jag på radion och lyssnade på OS :)

 

Sen kom han ut när han var klar. Simmarna var i sprutan, han klädde på sig ytterkläderna och gick. Jag kunde låsa om mig och sen ta tag i resten. La mig till rätta och såg till att datorn var i skick att greja med. Så, ja... in med sprutan och "trycka av". Sen är det tydligen bra att man får orgasm efter insemination så det fick jag fixa ;)

 

Efter det så var det bara att ta upp datorn i knät och börja räkna ner. Man ska ligga i ca 15-20 minuter helst. Jag kunde ligg ai ca 1,5 timme sen häll jag på och kissa på mig. Så då gick jag upp. Det var inte alls så konstigt och skumt som jag tänkt mig. Lite, men inte så mycket. Efter en stund var det mest roande att ligga med ändan i vädret och tänka att det inet skulle rinna ut. Hahaha! Knasigt.

 

Nu under kvällen har jag haft tydliga ägglossningskänningar. Det har knipt i höger öggstock och dragit bakåt i ryggen som det brukar göra under ÄL. Sen om ägget lossnat som det ska och allt det där, det vet man ju inte. Och om dte blir befruktat, det vet man inte heller. Men simmarna hade god tid på sig att ta sig till mötesplatsen och om ägget släpper så är dom inte heller så trötta förhoppningsvis. Perfekt timing med andra ord.

 

Det enda som är ett problem är att om min cykel är så regelbunden som den brukar vara så har ägget nu 9 dagar på sig att fästa. Det är tyvärr inte tillräckligt. Ett ägg behöver 10 dagar minst. Helst 12. Och ultimat 14. Jag har 9 och det är inte alls bra. Det går att få hjälp med det, man kan ta progesteron vaginalt och på så sätt förskjuta mensen och ge ägget tid att fästa. Så det få jag kika på framöver. Det måste lösas.

 

Men i övrigt, känns hur bra som helst :)

Ja, då var det gjort! Nu ligger jag här i högläge. Allt gick bra. Donatorn var väldigt saklig och hade koll. Enligt beräkningarna på när ägget lossar så är det till kvällen. Så simmaren har god tid på sig att simma rätt. Men lite märkligt är det ju allt. Till syvens och sist så är det ju det. Men vad får man inte hitta på nu då när det är som det är.

 

En kvart ska man ligga så här. Men jag ligger en stund till. Har ju liksom ingen annat för mig :)