Jag ska flytta. Det är ganska snart. Idag fick jag ruskigt kalla fötter, jag behövde bekräftelse på att M vill att jag kommer. Att han vill ha mig där han bor. Ringde, men han var upptagen. Skulle ringa upp. Så ringde han upp, verkade frånvarande. Men egentligen vet jag att han fortfarande jobbade och jag bör nog egentligen inte ta åt mig. Men jag gjorde det. Och jag blev på en sekund tvärosäker.

 

Så la vi på och han skulle ut med sina kompisar. Blev helt knäckt. Men så inser jag att det är nog mest känslor och funderingar som gör att jag reagerar så. Jag lämnar det trygga och ger mig in i nåt nytt. Det är lite skrämmande. Och helt fantastiskt på samma gång.

Jag förstår mig inte riktigt på min cykel, men det får vara så. Men nu har iallafall mensen dragit igång med besked. Ska börja testa med stickor lite tidigare än förra gången så jag inte missar ägglossningen. Tror att jag kommer ha ägglossning nästa helg. Stegringen väntar jag på fredagen. Så kommer väl ÄL typ lördag kväll/natt. Ska bli lite intressant att kolla om det stämmer denna gång.

Men jag blir inte riktigt klok på cykeln, för hur jag än ränkar de sista cyklerna så har jag en cykel på 25 dagar, ÄL infaller dag 13. Det ger ju 12 dagars lutealfas, vilket är helt normalt. Jag fattar inte hur jag räknat förut. Eller om cykeln har skärpt till sig. Får väl se hur det utvecklar sig.

Under hela denna cykel har jag ju haft rosa flytningar. Igår kväll kom en klarröd "skvätt" som färskt blod. Så klart tänkte jag att det var mensen. Sen ingenting sen dess. Och ingen värk. Märkligt. Jag är ju inte gravid, det är ju inte det. Men kroppen beter sig märkligt. Så kanske att det är bra att jag fått komma till kliniken nu.

Känner mig lite nere krig det hela även om jag och M har en bra dialig om det. Det känns som att det aldrig kommer gå. Som att jag aldrig blir mamma. Nånsin.

Jag var på klinken idag. Det som gjordes var i princip att jag fick berätta om min cykel och vi prickade in det i en kalender. Så fick jag tusen och en frågor. Att min senaste cykel, den som pågår nu är lite konstig kan förklaras med att jag eventuellt inte hade ÄL denna gång. Jag fick ju stegring, men det är inte alltid ägget släpper som jag ju vet. Om det inte släpper bildas heller inget progeteron. Och det är just progesteronet som vidmakthåller slemhinnan i livmodern. Har man ingen progesteron så kan man småblöda lite allmänt under hela den fas som föregår mensen efter ägglossning.

Troligtvis det som händer just nu. Så var det med det.

 

I övrigt så fick jag göra undersökning, allt såg bra ut. det fanns folliklar som det skulle och vad han kunde se så var det inget fel på dem. Man kan ju givetvis inte säga så mycket om kvalitén på äggen, det måste man ju ta ut ett ägg för att veta. Jag ska ta lite prover i nästa cykel och har fått remiss. Så var det med det.

Så inga direkta svar, mer än att inget konstigt synligt på äggstockarna iallafall och det är ju bra. Prover kommer längre fram då så får vi se.

Det är inte alltid som allt går som man tänkt sig. Och det är ofta som man förvånas lite över hur det svänger så kraftigt. Jag trodde ju i förra cykeln att det var nåt lurt med mensen. Vilket det var, jag hann börja tro att jag var gravid... jag hann börja oroa mig... jag hann börja glädjas. Sen kom ju menasen så klart. Men den var skum, betedde sig märkligt.

 

Så på dag 9 knep det till i magen som vid ÄL, jag började räkna... skulle ju inte testa förrän på morgonen efter. Har börjat med att testa från dag 10 eftersom jag nu sett att ÄL infaller dag 13-14. Men tog ett test vid lunch. TOK-positivt. Ehhh? ok? Givetvis har vi haft sex då samma morgon, givetvis lite så där härligt okontrollerat som det kan bli. Hade inte en tanke på att det kunde vara i "farozonen". Började räkna och ingenting stämmer. Inte en dag är rätt. Inget fertilt sekret heller som jag märkt av.

Men så 4 dagar efter ÄL, vilken jag fick fram att den var nog precis då när jag kände och när jag testade, fick jag en ljusröd flytning. Blod redan då? Sen inget mer... och så 6 dagar efter ÄL, samma sak. Läser så klart om det. Har dessutom lite märkliga flytningar som jag inte brukar ha. Läser och läser. Nidblödning och ökade flytningar vid graviditet. Men jag är säker, så är det inte. Men visst hoppas jag att en "olycka" skett. Precis som hoppet och oron tog plats i förra cykeln så gör den det även i denna.

 

Hur gör man för att inte tänka på det? Nu ska jag ha mens till helgen om det är som det ska med dagarna. Känns ju som om jag inte kan lita på nånting just nu när det gäller apparaten. Jag hinner börja oroa mig, jag hinner börja hoppas, jag hinner börja drömma om att du finns där. Du lilla bebisfrö.