Ja så lång tid har gått. Fyra dagar. Sen ägglossningen alltså. Dagarna går så himla långsamt. Det positiva är att denna vecka kommer vara full med måsten på jobbet och det blir nog ganska lite tid till funderingar. Eller... fundera hinner jag ju och kommer säkert göra med. Men jag tror ändå att veckan kommer gå fort.

 

Man kan nog säga att onsdag nästa veckja är min BIM denna gång. Normalt sett skulle jag räknat måndag. Men eftersom ägglossningen kom två dagar sent så flyttar jag fram det till onsdag. Lutealfasen är ju nästan alltid samma (tiden från ÄL till mens) så därför räknar jag inte som jag brukar.

 

Imorse på väg till jobbet så satt jag i bilen och blev alldeles illamående. Direkt kom tanken... hahaha! Men hallå, fyra dagar. OM det skulle vara så att ägget är befruktat så har det definitivt inte fäst än. Det finns de som säger att ägget kan fästa dag tre, men då skulle jag iallafall inte kunna känna av det. Men tanken kommer iallafall lite så där. Nu när jag är på jobbet så känner jag ingenting. Så det var ju ingenting :)

 

Men ändå. Det skulle vara bra om det tog sig nu innan jul. Så skulle iallafall stressen kring "gammal och fet" släppa. Dte är orättvist ibland tycker jag. Det finns ju folk som är mycket större än mig som blir gravida spontant och ingen lyfter ett ögonbryn. Dom får samma vård och samma rätt som alla andra. Men är man tjock så får man inte hjälp att bli gravid. Det är lite orättvist att vissa kan råka bli gravida av att ha sex en gång vid fel tillfälle... andra får kämpa hårt för att överhuvudtaget ha en chans att bli gravid.

 

Det är inte rättvist i livet och det är väl nåt man får vänja sig vid helt enkelt. Det är mest tråkigt att inse att det är så. Vissa har det jäkligt lätt för sig och andra inte. En del får saker man vill ha bara för att dom tjatar tillräckligt mycket och är tillräckligt ihärdiga. Andra väntar på sin tur och får ofta vänta länge. Vissa får serverat och kan bara ta för sig medans andra får kämpa hårt.

 

Och det är orättvist. Men i slutänden så tror jag att de som kämpar hårt gläds mer åt det man har/får. Och det är ju en vinst i sig :)

Ja det känns ganska hopplöst med det här med vikten. Det kommer vara ganska svårt tror jag. Men jag är inte heller den som bara ger upp. Dte skulle ju vara bra att landa på -12 kilo i december. På så sätt finns det marginal att ta av. Dagsvikten idag var 11 kilo. Alltså det jag har att gå ner. Men givetvis måste jag väga in mig hos kliniken, så jag vet vad jag väger på deras våg.

 

Men min fina M ska hjälpa mig :) Vi kommer gå minst 7 km varje dag efter jobbet. Planera under helgerna så det finns mat i frysen att ta av. Sen försöka att gå, simma och konditionsträna ofta. Det som kommer vara inriktningen på kosten är nya 5:2. Jag bryr mig inte om kritiken mot den och jag känner att det är en bra diet för att klara av att hålla länge. Jag har läst och tänkt till kring den så jag känner mig redo.

 

Vi drar ner på kolhydrater, fokuserar på bra proteiner och mycket grönsaker. Inga lightprodukter utan fullfeta produkter men i mindre mängd istället. Jag tror på rena livsmedel och så lite tillsatser som möjligt. Pasta, ris, potatis och sånt försöker vi hålla nere, men vi kommer äta morötter och andra underjord-grönsaker.

 

Det är jobbigt att både vara gammal och fet... men jag kan inte snöa in på det. Det funkar inte så för mig. Jag måste iallafall försöka!

Stegringen kom ju i tisdags förmiddag och jag kan väl räkna det lite som om ägget släppte natten till idag. Vi fick till det i tisdags kväll. Det ska räcka med varannan dag så jag var inte alls på igår. Inte M heller :) Jag var inte riktigt i form för att sexa just igår. Så vi får se, kanske att vi kan få till det idag. Men det är ju troligen sent hur som helst. Aja, det tar sig om det tar sig. 

 

Hoppet måste man ha, men ändå ha en lite lagom inställning till det hela. Om man räknar om cykeln då denna månad eftersom ägglossningen var två dagar sen, så hamnar BIM på den 9:e oktober. Det känns ju som en evighet. Men det är bara att bita ihop :) Varje månad känns tiden från ägglossningen fram till förväntad mens jääääättelång! Så man skulle ju kunna tycka att jag borde vänja mig.

 

Aja, nu är det promenader, kost och annat som får ta mest energi. Får försöka glömma bort tiden.

 

Ja, idag kom stegringen. Imorse var det näääära men inte positivt. Nu kl 11 var det klart positivt. Så imorgon har jag ägglossning mest troligt. Det har ju visat sig att en del lite äldre kvinnor släpper ägget precis i samband med stegringen så det får nog bli lite mysande idag :) Så får vi se om det går att få till även imorgon eller på torsdag.

 

Idag var vi på första besöket på utredningen också. Det var snabba ryck tycker jag. Ett väldigt bra möte kändes det som. Vi fick information och riktlinjer för vad som sker nu. En sak som var "tråkig" eller vad man säger, vilket jag visste redan men ändå, var att om vi ska få en remiss till IVF så måste den gå iväg innan jag fyller 38. Och innan dom skickar den så måste jag ha gått ner 10 kilo. Tack för den!

Det känns så där... men samtidigt så förstår jag. Och jag hade haft ganska lite att gå ner om jag hållit den vikt som jag hade förra året vid samma tid. Men det är ju lite sent påtänkt nu. Såååå... nu är det väl så att jag får se till att ta tag i det igen ordentligt. Men inte bygga för mycket muskler. Jag ska bara fokusera på att simma, gå, jogga och gympa. Ingen fokus på muskler just nu.

 

Jag fyller år i början på året så tiden är knapp! Men det borde kunna gå! Eller... det måste gå. Känns lite tungt, men det är ju som det är. Väger jag för mycket så får jag ingen hjälp. Eller, det kan jag få ändå men då får vi bekosta det själva. Hade ju varit trevligt om vi slapp det.

 

Lite låg idag, men det är väl "bara" att ta tag i det helt enkelt. Känner för att ha en svullardag idag bara för det. Men samtidigt är det så värdelöst... jag är nämligen jätteförkyld så inget smakar nånting alls.

 

Tror ni jag fixar det?

 

Jag ska iallafall få gå och lämna en del prover och så där, vilket känns bra. Sen ska M få lämna spermaprov. Om allt ser ok ut så får vi eventuellt hjälp med Pergotime innan en remiss kan skickas för IVF. Så lite hjälp kan man få ändå.

M sjuk i förra veckan... vi lyckades iallafall få till lite tjosanhejsan i helgen. Väntade stegring igår, men det kom ingen. Ägglossningen skulle alltså varit idag. Men inte då. Och vad händer då? Jo när M blivit tillräckligt frisk så han orkade... då går jag och blir sjuk. Så himla fiffigt! Och inget utslag på stickorna. Stegringen brukar ju komma efter lunch, men ingen som helst antydning till det idag. Antar att den är lite sen då denna månad.

 

Men det betyder ju att det tjosanhejsan vi hann med i helgen mellan sjukdomarna troligtvis inte räcker för att ge denna cykel nån chans att bli "den" cykeln. Men så kan det vara, lite frustrerande så klart, inget att göra åt det. Som jag mår idag har jag ingen lust all att hålla på med sängkammaraktiviteter alls. Så vi får se.

Nu har M gått och blivit sjuk oxå... så denna ÄL kan man nog se som körd. Ni vet ju hur killar blir när dom är förkylda...? Ja då försår ni ju hur det låter där hemma. Bara att ha is i magen och se hur det går till helgen. Mest troligt blir det nog inget alls, men man kan ju hoppas.

 

Dte ÄR svårt att inte tänka på produktionen. Det ÄR svårt att ha en avslappnad inställning till det hela. Och det ÄR svårt att inte göra nån grej av det. För det är en stor grej för mig. Jag vill gärna ge oss så bra chanser som möjligt och visst blir det lite svårt ibland att helt och hållet bara njuta av att vi faktiskt kommit väldigt långt tillsammans på kort tid. Jag är tacksam för det och väldigt glad!

Man vill bara så förtvivlat görna att det ska bli nåt snabbt... tålamod är inte min starka sida alls faktiskt.

Denna cykel tänkte jag köra ny taktik :) Varannan dag! Om jag lyckas få med mig M på det så blir det idag (check :)...), onsdag, fredag, söndag och tisdag. ÄL är på måndag. Får se vad det kan ge.
Tvivlar iofs på att M kommer vara med på noterna i min plan. Kanske, kanske inte. Vi får se.

Ibland kommer tankarna på att det kanske aldrig kommer att gå. Att det aldrig nånsin blir vår tur. Hur ska man veta och hålla hoppet uppe? Och hur fånigt är det inte att känna så nu redan? Det kanske visst går. Men det vill man ju VETA. Och jag vill ju veta NÄR. 

 

Men visst. Tålamod är nog bra i detta läge. Om en vecka är det ÄL igen och det är väl "bara" att stå ut med att det är skitlång tid tills dess ;)

Men eftesom jag har blödigt lite grann sen i tisdags/onsdags så räknar jag med att mensen kommer idag. Har ont som fasen oxå, så det är väl ett bra tecken eller nåt. Hade ju inte direkt väntat mig nåt annat än mens så det är bara att genomlida helgen, så blir det nya tag igen sen.

 

Det värsta är väl att vi är borta nästa helg när gglossningen är. Eller den ska vara på måndagen eller så, och man ska ju kuckilura gärna innan. Men det blir nog svårt. Aja, det är ju som det är, inget att hänga upp sig på. Sen efter det har vi besöket hos kliniken. Ska bli intressant! Har börjat skriva ner lite frågor så man kommer ihåg att fråga.

 

Men iallafall så är det inget frö i magen. Så det är väl bara att sikta framåt igen då.

Ja igår på dagen kom en strimma blod, på kvällen lite mer. Inatt var jag uppe och hade ont i magen och huvudet. Då kom lite mer blod och nu på morgonen lite till. Så man kan nog säga att det är kört denna månad. Det är som det är, men tråkigt så klart. Men det positiva är ju att blödningen inte kommer åtta dagar innan beräknad mens utan 3 dagar innan. Tabletterna kanske har styrt upp det lite grann iallafall. Nästa månad blir det nog bättre.

Men givetvis känns det lite trist och tråkigt att blöda igen. Men ja ja, det är ju som det är. Andra försöket är nog över kan man säga. Får sikta in oss på nästa ägglossning igen.

Jag förstår inte hur svårt det ska vara att somna i tid på kvällarna? Söndagar är värst på det sättet. Somnade för sent... vaknade trött som en sengångare. Men den var bara upp och ta tag i dagen. En bra sak, nu kommer det intima detaljer igen, är att jag inte blött nåning alls ens när vi haft sex senaste veckorna. Om tabletterna nu hjälper mot mellanblödningarna så är det ju hur som helst.

 

Jag tror att förra mensen blev lite kraftigare än vad den brukar vara, det var nog tabletternas förtjänst. Läkaren sa att ofta så blöder man mer, men inte riktigt lika länge (om man har blödningar många dagar). Det spelar mig ingen roll fktiskt om det blir mer när man väl blöder. Hellre det, att man vet att det som ska ut kommer ut ordentligt.

 

Vi har fått tid på kliniken iallafall, det känns ju bra! En första koll inför en ev utredning. Ska bli skönt att få veta om allt är som det ska med alla värden. Återkommer mer om det när vi varit där.

Ok. Måndag. Fredag är den dag mensen beräknas. Tror den kommer då. Eller kanske lördag. BAH! Jag vill veta nu ju!

Jaa, vad säger man? Lördag. Eller egentligen söndag när jag skriver detta. Om man ska hårddra det så är det 5 dagar kvar tills jag ska ha mens. Kan inte påstå att det finns nåre direkta symtom. Alls. Men det är ju ganska väntat. Känner mig precis som vanligt. Lite öm i brösten, men det kan man ju vara.

 

Nästa vecka på jobbet kommer jag ha ganska mycket att göra så det blir bra. Hinner nog inte alls tänka så mycket. Hahaha! Det där trodde vi inte på, eller hur? Fundera kommer jag göra. Varje dag.

 

I somras var vi på en liten resa tillsammans med hans vänner. Idag sa han så där från ingenstans: "Resan till XXXX måste bli tradition varje år, med eller utan barn." Jo, svarade jag, det kan ju vara så att det är en väldigt liten baby som åker med nästa år i så fall. Han funderade lite och så sa han: Eller så är du tjock.

 

Jo precis, så kan det ju vara oxå :D Jag känner väl att just den resan kanske inte riktigt var min grej, men å andra sidan så kan jag åka med för hans skull. Betyder det mycket för honom så kan jag åka med. Oavsett om det bara är jag och han eller en liten familj som åker. Eller han och hans tjocka flickvän då :)

 

Inga blödningar än! Bådar gott det här... ska väl inte säga för mycket, men det är iallafall väldigt trevligt att inte blöda mellan ÄL och mensen!

BAH! En vecka har gått och en är kvar. Det dyker upp en sång i huvudet, om och om igen: "Lilla snigel"... Tiden gåååååår sååååå låååångsaaaaamt. Sysselsatt är jag men det är lixom svårt att låta bli att fundera!

 

Symtom då? Njae... inga alls egentligen. Lite ont i tuttarna och det spänner lite i tjejmagen. Men det kan ju likagärna vara mina tabletter som verkar. Än så länge, peppar peppar, så har jag inte fått en enda stänkblödning :) Bara det är ju väldigt trevligt! Om Proveran hjälper mot det blir jag kanonglad! Himla skönt att slippa det. I förra cykeln började det ju i princip vid ÄL och höll på sen fram till mens. Så om det blir annorlunda redan denna cykel så är jag nöjd.

 

Sen den evinnerliga tiden... en vecka. Jag tar sista tabletten Provera på onsdagen. Sen brukar det ta 2 dagar innan mensen kommer. Så fredag då. Men man blir ju lite knäpp för mindre. För tabletterna kan ju skjuta på den fler dagar oxå. Jaha, hur ska man då veta lixom? Hahaha! Vågar inte testa innan mensen skulle ha kommit iallafall. Skitfeg. Många testar ju en vecka innan BIM för att se om dom plussar tidigt. Men jag vill inte få ett fett NEJ i fejset. Jag menar, kommer mensen så kommer den. Gör den inte det kan man ju kanske börja fundera på att testa. Tror att det passar mig bättre att göra så. Så slipper man bli besviken både innan mensen och sen när den väl kommer.

 

Men alla är ju olika, jag vet bara att jag skulle bli skitledsen om jag fick ett negativt test innan mensen. Så, jag väntar. VÄÄÄÄÄNTAAAAR... :)  

 

Ja herregud. Är det inte lite si eller så? Eller?

 

Nä, det varken är si eller så. Egentligen så känns det inget alls. Fram till igår hade jag skitont i tuttarna men inte idag. Så det var nog mest ont för att jag haft ÄL. Däremot har jag inte börjat småblöda än! Det är ju en vinst i sig :) Inga spottings eller så än och jag tar min Provera varje morgon. Så om det funkar att jag slipper blöda denna månad innan mensen kommer så blir jag glad!

 

Jag frågade M här om dagen hur han kände inför alltihopa nu när det lixom lagt sig lite och han svarade bara att allt kändes lugnt och bra. Han trodde väl att han kanske skulle bli lite stressad om vi plussar snart, alltså ganska tidigt mot vad vi trott, men att det är ju en övergående känsla. Han kommer nog inte känna efter förrän det sker och då kommer det gå bra tror jag :)

 

Minns inte om jag skrev om det men jag köpte ju vitaminer som jag tar varje dag. Har dock funderat på varför alla vitaminer måste smaka så förjävla ialla? Brunspräcklig tablett, stor som en tennisboll och smakar APA. Den luktar illa till och med. Och även om man slänger in den i munnen och paniksväljer med massor med vatten så smakar den verkligen illa. Usch! Men vad gör man inte? Hahaha!