På bebisfronten intet nytt

Nej här händer inte mer än att jag växer på alla håll och kanter. Bebbarna uppskattades väga 2500 och 2800 vid sista mätningen och min magen, allså helst sjukt, mäter 49 i SF-mått!!! Det är helt galet ju! Barnmorskan skulle föra in värdet i datorn men programmet protesterade och sa att värdet var för stort. Jaha tack då!
 
Alltså, jag är så gigantisk nu att jag klarar inte av att sätta på mig kläder på underkroppen. Jag är så orörlig i kombination med att fogen fram smärtar så in i bäng när jag försöker trä in fötterna i trosorna eller byxorna. Strumpor har jag inte fixat själv på väldigt länge nu. Sen nästan en vecka kan jag inte heller ha mina stödstrumpor på mig, dom hasar ner och stasar mer än dom hjälper. Så det är bara att lägga ner.
 
Idag har jag gått 35+4 veckor, jag är alltså i vecka 36. Idag ska vi på induktionssamtal, vi ska få prata om hur länge det ska få fortgå. Jag kan ju knappt gå längre och är helt och hållet slut i kroppen. Sist jag var hos barnmorskan bröt jag ihop och sa att jag snart inte orkar mer. Det är för mig nästan helt kört att gå på toa själv och att bara gå runt i lägenheten är både smärtsamt och fruktansvärt jobbigt. Men jag försöker ändå lite grann för att fötterna och benen ska få lite rörelse.
 
Numera kan jag som mest gå runt huset ungefär. Och då kommer sammandragningarna ganska på en gång. Fogen fram gör så himla ont att jag får stanna då och då för att inte börja gråta. Ryggen är stel och gör ont av tyngden från magen... Ja ni hör ju... det är snart ohållbart. Jag ska ju orka trycka ut dem och ta hand om dem sen oxå. Det tyckte tydligen min BM oxå så idag fick vi som sagt ett samtal om när det skulle kunna vara aktuellt med igångsättning. 
 
I lördags var vi inne på kontroll då jag kände att allt inte var helt ok i kroppen. En sjukdomskänsla som jag inte riktigt kunde placera. Det blev CTG och lite koll av blodtryck och proteiner i urinen. Lite så där indikationer på att något var på gång tyckte dom att det var, men inget alarmerande. Kan lika gärna vara havandeskapsförgiftning eller en faktisk förlossning på G. Läkaren kände på tappen och tyckte att den var lite mjuk och kort, men fortfarande stängd. Men hon log lite och sa att jag kommer inte hinna gå till 38 fulla veckor, det var hon säker på. Jag har gått 36 fulla veckor på torsdag så jag känner väl att ja... inom två veckor är dom här!
 
Och egentligen... när 36 veckor är avklarade så kan dom få komma. När som helst! Jag är SÅ klar nu med att vara gravid!
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

bebisfrot.blogg.se

Tankar och funderingar kring bebislängtan...

RSS 2.0