Ja vilken vecka det har varit. Tokstressigt och jag har har fått jobba över massor. Känns så där när det enda jag VILL göra är att småäta och sova. Hade det gått att göra samtidigt hade jag gjort det :) Så denna vecka har inte varit rolig!

 

Men jag såg till att ha gjort det jag behövde förbereda inför nästa vecka nu idag innan jag gick hem. Så nu kan jag BARA ha helg, känns riktigt bra!

 

Jag berättade för min närmaste chef idag. Hon blev jätteglad och sa att det inte är mitt jobb att oroa mig för hur det löser sig med mina åtaganden. Hon sa att det var bra att hon fick veta och att jag nu bara ska ta hand om mig och jobba lagom. Eftersom hon själv har barn så sa hon att hon förstod precis hur jag mådde och vilken oro som man känner för att bli en belastning på jobbet. Men hon sa att det är ju livet, det förändras och man kan inte alltid bestämma hur det ska bli.

 

Hon var iallafall glad för min skull och sa att jag skulle ta hand om mig själv i första hand och sen tänka på jobbet. Däremot så tyckte hon att den killen som jag jobbar tajtast med borde få veta så han kanske har större förståelse för om det blir lite tufft emellanåt. Så vi får väl se, han kommer hem från sin semester om en dryg vecka. Han kommer nog fundera och tänka att det blir lite rörigt igen eftersom jag precis börjat komma in i mit jobb.

 

Men det tar vi när det kommer. Jag är lättad och känner att det känns jättebra att ha talat om det, tror det blir enklare att prata med chefen igen om det skulle behövas nån sovmorgon eller så framöver. Sa dock att hon skulle hålla dte i ledningsgruppen och att jag ville vänta med att tala om det för alla tills efter KUB-testet iallafall. Det förstod hon :)

 

Jag hoppas ju att det ska plana ut med tröttheten och illamåendet inom 2-3 veckor, det vore ju kanon. Jag saknar att röra på mig, orkar inte det helt enkelt. Jag är så dyngtrött när jag kommer hem så den energin finns inte. Sen när man mår illa, kan det ju vara skönt att gå ut. Men just nu vill jag bara sova och småäta. Det är det enda. Hoppas att sen när det ger sig att jag kan styra upp kosten igen och röra på mig mer. Känner att jag svullnar upp för varje dag nu... usch!

 

Mer svullen lär man ju bli med! Hahaha!

 

 

Ja det kände som om det blev en lång helg, massor att göra. Och inte lång i en positiv bemärkelse. Den gick fort, men inte så mycket avkoppling direkt. Men men, det kommer väl fler :)

 

Visningen på lägenheten gick bra! Nu är budgivningen igång och det verkar som om den också kommer gå bra. Det är en lättnad faktiskt att kunna känna ATT den blir såld och faktiskt till ett högre pris än vi trodde. Det gör att vi inte behöver topplån och så där på nya lägenheten. Kanoners!

 

Om dryga veckan är det dags för inskrivning, det blir kul! Och sen får vi se då om jag bokar om KUB-testet en vecka tidigare. Dom vet ju säkert vad dom gör när man bokar... men jag vill gärna ha testet en vecka tidigare. Känns lite som om det blir ohållbart att inte låta jobbet veta snart. Det dyker upp saker varje dag som påverkar framtiden, så det känns som om det vore bra att dom får veta.

 

Om allt går bra försvinner jag ju till semestern och kommer inte tillbaka sen på ett tag. Det är 5 månader av jobb, sen är vi inne i juli och då börjar det dra ihop sig. Galet egentligen! Va? Vad fort det går! Men ändå så långsamt... Att få "gå ut" med graviditeten kommer kännas skönt, det är ett himla smusslande och fixande hela tiden tycker jag. Nu är det inte långt kvar så får vi dela med oss sen :)

 

Igår gick jag in i vecka 10. Lite roligt att det blev tvåsiffrigt.

Idag känns det bättre! Fy sjutton vad det var segt igår. Blä... men idag är det bättre, somnade tidigt och har sovit bra hela natten (förutom den obligatoriska kissen då). Sambon sa igår att det var lite tydligt att jag gått upp i vikt igen. Usch... men det är ju som det är. Jag äter ju mer nu eftersom jag måste hålla illamåendet i shack och det är inte alltid så nyttigt heller. Han sa det inte som att han menade att han inte gillade det, utan mer konstaterande. 

 

Det är ju inte så att jag är sugen på sallad direkt när jag blir hungrig. JO! En sallad! Men det får jag inte äta. Det är med chevré och rödbetor... valnötter och honung... GUD VAD GOTT! Men chevré ska man inte äta. BM sa att det finns såna ostar som är av pastöriserad mjölk, men att man helst ska undvika det ändå. Jaha... inget gott får man äta! Hahaha... jo, men får äta det mesta. Men det är ju det jag INTE ska äta som jag är mest sugen på. Så klart.

 

I helgen blir det tvättstuga och sen lugnt tror jag. Känns som om jag behöver bara stressa av och ta det lite lugnt. På söndag är det visning av lägenheten igen så då får vi väl åka på stan en sväng och fika. Vilken otur! :)

 

Om det går fort med försäljningen av M:s lägenhet så kommer vi kanske flytta fortare än planerat in i nya lägenheten, det kunde vara skoj! Det kommer bli skönt att få lite mer spejs och rum att bo. Egen tvättmaskin och stort kök. Inreda lite och så... kuligt!

 

 

 

 

Igår kände jag att mina byxor var det där lilla för tajta så det inte blir skönt mot magen. Och tro mig, jag har haft trånga byxor förut, så detta är obehagligt på ett annat sätt än att jag är bara vanligt tjock. Så idag blev det en hårsnodd i knapphålet och jisses så skönt!

 

För övrigt är det en riktigt dålig dag idag. Har sovit superdåligt inatt och kände det som om jag hade bly i kroppen när jag vaknade. Skakis, yr och frös som en hund... kom upp iallafall och iväg till jobbet. Somnade tvärt på bussen men vaknade i tid för att gå av iallafall. Jag mår inte bra och skulle allra helst vara hemma idag. Vi har visning på lägenheten under dagen idag så det var inte läge. Hoppas på att mäklaren kan tala om när dom ska in så kan jag åka hem och lägga mig efteråt.

 

Känns som om hela kroppen bara skriker efter sömn och vila. Är alldeles gråtfärdig och känner att jag bara vill dra upp täcket över huvudet och stänga av omvärlden.

 

Hormoner till viss del säkert, en viss del dåligt med sömn och en sista del "kanske håller på att bli sjuk". Oavset tså mår jag riktigt pyton idag... :(

Ja då har jag bokat inskrivning, den blir den 7:e feb. Vi går kvar hos den sköterska vi träffat under hela utredningen. Vi pratade om det och det känns bra för oss båda och då blir det så :) Sen bokade jag in KUB-testet oxå, det blev den 26:e feb. Den tiden måste jag nog kolla upp, hon sa att jag skulle vara 12 fullgånga veckor när jag gjorde testet, men jag har gått 13 fullgånga veckor då. Man ska inte göra testet för sent, så jag känner att jag vill kolla så det inte blev en vecka för sent. Dom har säkert koll, men jag vill iallafall ringa och höra vad dom säger.

 

Känns spännande! Det börjar bli verkligt och på riktigt! I torsdags när vi gjort VUL:et så¨fattade man ju att det verkligen var nåt där inne. Och nu börjar det ssjunka in att det är faktiskt så att jag ska skriva in mig. På riktigt! Himla roligt! Och det känns jättebra nu när jag bestämde mig för att gå kvar där vi gått under utredningen.

 

Beställde mina första mammabyxor för två dagar sen :) Jag dök på ett par som såg ut att kunna vara bra, utan sån där lång mudd upp på magen. Det var lite som vanliga byxor men att man kunde spänna ut dem allt eftersom. Får se om det kan vara nåt att ha. Dom var så nersatta i pris så jag tyckte dte kunde vara värt att testa iallafall. 

 

Ja just nu kan man nog säga att det just tröttheten som är värst. I helgen har jag sovit på soffan, i sängen och lääääänge. Oftast vaknar jag tidigt på mornarna men inte nu, sover som en dö sill. Ja, upp och kissa måste jag ju... men där emellan sover jag gott.

 

Fast förstås inte just natten till idag. Men det är ju som vanligt, söndagnätter är inte min starka sida alls. Så det är egentligen inte så stor skillnad. Fast när jag sen vaknar är det skillnad... Himmel så segt att gå upp! Men dom säger ju att det extrema med trötthet och illamående oftast ger sig runt 12 veckor. Har alltså fyra kvar. Så det är väl bara att stå ut.

 

Idag ska jag ringa och boka inskrivning tänkte jag. Jag känner att jag gärna vill gå där vi hittills gått. Det hade varit enklare att gå närmare, men jag känner mig trygg hos kliniken vi varit hos nu hela utredningen. Så det får bli där. Får se om det bokas in KUB oxå på en gång när jag ringer eller om det blir senare. Vi bestämde att vi gärna vill göra KUB så det blir en lite nervös väntan tills dess.

 

Såg en bild på en tjej som var lite mullig, precis som jag, i vecka 12... Skittjock! Om jag svullnar upp så där så kommer jag ju aldrig kunna dälja nån mage fram till vecka 12! Hoppas inte det blir så. Efter att jag talat om det på jobbet kan väl magen svullna upp när den vill... men innan kan den hålla sig där den är. Det stramar lite i brallorna, men det är mest svullna tarmar. Vissa dagar kör det som sjutton i magen och är svullet, andra inte så mycket.

 

Har hittat en blogg där tjejen som har bloggen tipsar om hur man kan göra egna mammabyxor. Ska nog testa det med nåt par jeans och se om det kan vara nåt. Då spänner det kanske inte så förbannat :) Här är den bloggen:

 

 

Tror att det kan vara ett bra sätt i början om inte annat, när det mest spänner och inte är så mycket mage egentligen. Ska prova lite byxor i veckan och se om nåra kan få denna behandling :)

  

Idag var vi på VUL och hälsosamtal :) Först träffade vi läkaren, hon var så glad att se oss där av denna anledningen och inte pga av utredningen. Hon var så positiv och hade en väldigt lättsam inställning. När hon kikat ett kort tag så sa hon: "Det här ser ju jättefint ut! En fin hinnsäck och en liten en där inne som har ett fint tickande hjälrta!"

 

Det var ju så skönt att höra! Även om jag egentligen inte varit så orolig så kändes det iallafall bra. Sen så sa hon att vi skulla ta oss tid att vara glada och glädjas, även om det fortfarande finns en del risker. "Man bölir inte mindre ledsen för att man går och oroar sig!" Och det är ju just det som vi har tänkt och pratat mycket om oxå, lite roligt att hon nämner det.

 

Vi fick en bild med oss och det syns ju inte mer än en liten plupp där i blåsan, men den är 11 mm lång just nu och dateras till 7+1. Alltså 7 fullgånga veckor och 1 dag. Helt fantastiskt iallafall hur dom kan räkna ut sånt där! Och roligt!

 

Så nu är nästa anhalt inskrivningen, den får jag göra antingen på kliniken där jag gått fram tills nu. Eller så kan jag ta en vårdcentral lite närmare. M verkar tycka att det skulle vara skönt att gå kvar där på kliniken och jag vet inte riktigt. Jag tycker ju att det känns tryggt där men funderar på om det inte kan vara enklare att gå närmare hemma.

 

Vi får se hur jag känner efter helgen. Ska fundera tills på måndag :)

 

Ja jag tycker det går långsamt. Inge stora krämpor. Det kan hugga lite och sticka lite ibland i apparaten, men inget som stör mig så där. Illmåendet är väl det som känns jobbigast även om jag vet att många andra har det värre. Jag mår illa om jag inte äter, jag mår illa om jag äter. Det är mest en litenstund just precis när jag äter som det känns ok på :) Sen borde jag äta lite mer varierat kanske, men det är svårt eftersom vissa saker funkar bättre än andra tt äta. Antar att så länge man inte lever på chips, vingummin och läsk så är det väl relativt vad som är bra och inte.

 

 

Jag äter ju inte dåligt egentligen, men det känns lite som om jag borde äta mer grönsaker och så där. Ska bättra mig!

 

Sen börjar de nattliga toabesöken bli lite jobbga, men det lär man ju få vänja sig vid, hehehe! Bara att stå ut!

 

Vi köpte ny lägenhet i veckan förresten! Galet roligt och lite läskigt... Vi bor väldigt litet idga och tills Myran kikar ut så måste vi flytta. Och ja, det blev så nu då. En lagom trea med en planlösning som känns superbra, nytt och fräscht. Inflyttning om ett par månader. Allt mitt är ju packat i lådor i förrådet och det lilla vi har i lägenheten hår ganska fort att packa ihop.

 

Tur för mig att jag inte ska bära så mycket! Haha! Jag får vara arbetsledare :)

 

Det känns bra, pirrigt, roligt och lite skrämmande att det lixom börjar bli allvar detta! Ny lägenhet... vi kollade på ny bil i veckan med... I sommar går jag som en strandad val och stänkar med en tjock mage. Hej och hå! Men det kommer ju bli ett roligt år! Verkligen!

 

Nu håller vi bara tummarna för att M:s lägenhet blir såld fort och vi kan flytta in i nya. Det kan ju ta tid så lite tålamod är väl på sin plats ang det kan jag tänka.

 

Nästa vecka blir det VUL! Ska bli sjukt roligt och M är riktigt pirrig inför det. Hoppas man får en liten bild oxå... *håller tummarna*

Jag har kommit på att det finns ju en del för och nackdelar med att vara gravid. Nu vill jag göra de som inte känner mig uppmärksamma på att jag ibland skriver med ganska mycket glimt i ögat och kanske inte alltid så seriöst menat ;) Det är alltså inte så att jag i något avseende alls önskar att jag inte skulle blivit gravid!

1. Fördel: Det är helt legitimt att kolla på barnvagn.
   Nackdel: Man inser att det finns så många olika modeller och att priset på dessa farkoster är hutlöst!
2. Fördel: Man får äta lite vad man vill.
   Nackdel: Man har ingen som helst samvete till att äta allt det där man VILL äta utan direkt när man får veta om graviditeten så handlas det morötter och frukt i massor.
3. Fördel: Om ett tag så behöver man inte dölja bilringarna alls, då kan man nöjt ha en lite tajt tröja utan att skämmas.
   Nackdel: De där jeansen som man precis kommit i efter viktnedgången kommer snart att vara för tajta i magen igen.
4. Fördel: Man kan skriva listor på allt man vill köpa inför bebisens ankomst, väldigt roligt!
   Nackdel: Man inser att hela sparkontot kommer vara tömt om man inte skärper till sig lite grann.
5. Fördel: Man får en anledning att småäta när illamåendet slår till.
   Nackdel: Man vill helst inte äta alls, någonsin igen. Inget smakar direkt gott och man mår illa efteråt ändå.
6. Fördel: Det är underbart att föreställa sig det lilla knytet som vi kommer få lära känna om ca 8 månader.
   Nackdel: Säg hejdå sovmorgon. Att inte sova gott på kanske ett helt år från i september... Huvva!
7. Fördel: Jag slipper ha mens på väldigt många månader! Sjukt bra!
   Nackdel: Man måste grooma sig oftare och får aldig en "legal" anledning att vara rufsig i kussimurran :)
8. Fördel: Det gick helt och hållet på egen hand!
   Nackdel: Vad fort det gick! Är vi verkligen på det klara med att vi är redo för det?
9. Fördel: Man kan legitimt gå upp lite i vikt och vara stolt över det.
   Nackdel: Det blir ganska läng väg ner igen sen efteråt.
10. Fördel: Tänk, jag ska få en bebis!!!
    Nackdel: JAG SKA TRYCKA UT EN VATTENMELON... DÄR!?! Kommer jag nånsin bli normal i apparaten igen?

Här om dagen kände jag den första slängen av illamående. Det var första dagen på jobbet efter ledigheten så det späddes nog på att jag dessutom var jättetrött. Jag mår än så länge inte kräkilla, men det är som en känsla av åksjuka konstant. Det blir värre om jag är hungrig och det blir värre efter en stund om jag äter. Det är som om illamåendet blir bättre just när jag äter. Men jag är inte direkt sugen på att äta heller.

 

Just nu är jag dunderförskyld så ingenting smakar något heller. Det går mest ut på att hålla illamåendet på en nivå som känns ok. Det är lite så där att jag försöker komma underfund med var som fungerar och vad som inte fungerar att äta just nu. Med förkyningen i botten så petar jag i mig sånt som jag VET smakar gott i vanliga fall, inte allt fungerar men det känns som en bra början iallafall.

 

Här om dagen fick jag ett fruktansvärt sug på stekt potatis. Fick sambon att koka potatis så jag kunde steka den sen. Men sen drog förkylningen igång och jag ville inte ha stekt potatis längre. Ingen vits om det inte smakar nåt ju! Så nu rider jag ut stormen och hoppas att förkylningen ger med sig snart så jag slipper ligga på soffan som en strandad val.

 

Magen krånglar lite, svårt att gå på toa och göra nummer två. Läste att det kan höra ihop med att tarmarna svullnar och arbetar långsammare pga progesteronet i kroppen. Så plommon inhandlades, tar tre varje kväll, vet inte om det hjälper. Men magen känns lite svullen och irriterad, så det är säkert nåt man får vänja sig vid.

 

Så lite krämpor, lite illamående och jävligt svullna bröst! Så ligger landet just nu. Men på det stora hela... Lyckan är total!

 

 

Idag ringde jag kliniken där vi gjort vår utredning och hoppades få prata med vår sköterska. Men det var inte henne jag fick prata med, det var lite synd. Jag berättade iallafall om plusset och så där, hon vart jätteglad ändå fastän just hon och jag inte haft kontakt förut. Hon grattade så mycket och berättade att eftersom vår remiss är skickad till IVF-kliniken så har dom "tagit över" oss. Så nu när allt blev som det blev så vill dom ha en ultraljudsundersökning gjord tidigt. Så redan om två veckor ska vi på en VUL-undersökning. Spännande!

 

Då får vi träffa vår läkare som gör undersökningen och efter det så är vi bokade till vår sköterska för hälsosamtal. Det blir både roligt att få träffa sköterskan och prata med henne lite och att få se den lilla Myran på bild. Galet ju! Vilken tur, eller vad man säger, att IVF-kliniken vill ha en undersökning :) Då får vi en tidig undersökning och se det lilla livet.

 

Sen är det, om vi vill, KUB-test i vecka 12-13 ungefär. Det har vi bestämt i förväg att vi kommer att göra. Det finns så många olika aspekter på det där och vi har bestämt oss för att ta testet och sen ta det från det.

 

Men förstå vad spännande att sedet där lilla som finns där inne!?

 

 

Vi lämnade sambons familj på nyårsaftons morgon och begav os hemåt. Väl hemma var det bara ite förberedelse och sen kom det kompisar på kvällen. Frågan var ju vad vi skulle säga ang att jag inte drack. Men det löste sig ganska bra tycker jag. Eftersom jag tränat och tit bra innan jul så visste dom ju att jag gått ner lite i vikt. Så sa jag att jag gav mig själv lite jullov och fick lov att äta lite vad som. Det i sin tur ställde till det i magen... :)

 

Och det var ju inte ens helt och hållet ljug :) Ju längre kvällen gick desto mindra tänkte folk på att jag drack Scweppes. Perfekt! Sen om dom egentligen fattade eller inte, det kan man ju inte veta. Och både jag och M tycker att det inte spelar så stor rol egentligen. Han känner att han vill berätta för alla :) Riktigt där är inte jag, nu känns det som om det kan få gå ett tag innnan vi berättar för fler.

 

V 6 inleddes i samband med söndag/måndag nångång. Så nu räknas jag som i vecka 6. Här kan man läsa om vecka 6: http://mammasidan.se/gravid/vecka/6

 

Det är faktiskt riktgt facinerande att se och läsa om hur det pågår en febril aktivitet där inne och för varje dag växer Myran 1mm. Det är ju nästan en centimeter i veckan :) Antar att det går fortare senare... men ändå. Galet att det funkar så!

 

Imorgon ska jag ringa vår sköterska på kliniken och berätta för henne. Det ska bli riktigt roligt! Jag tror hon kommer bli glad. Så hoppas jag att vi får gå kvar där nu när vi finns i deras rullor lixom. Men man vet ju aldrig. Jag hoppas att jag pga min ålder kan få täta kontroller och tight kontakt med dem. Hoppas kan man ju alltid!

 

Om allt går vägen så kommer denna vinter, vår och sommar säkerligen bli den mest omtumlande, intressanta och facinerande tid jag nånsin upplevt. Det är faktiskt ganska häftigt att ha framför sig. Jag känner mig både laddad och lite så där rädd. Jag har ju ingen som helst aning om hur det här går till. Men jag är ganska säker på att jag och M tillsammans kommer fixa det och han kommer stötta dom dagar jag mår pyton. Om jag nu kommer göra det.

 

Just nu mår jag oförskämt bra tycker jag. Jag har bara ont i brösten, dom är svullna och BH-arna är redan små. Så jag ska nog införskaffa en eller två med större kupor. M tycker det är jätteroligt att studera dem och säga att dom är stora. Alla roar sig ju på olika sätt ;) Sen är jag trött, men jag vet inte om det har med Myran att göra. Det kan ju lika gärna vara att man har haft full rulle nu sen julen drog igång med umgänge och matfrossande. Sen måste jag upp och kissa en extra gång på natten. Och ibland kan jag tycka att det är som sockerdricka i apparaten, nån typ av stickande känsla som är lite svår att sätta fingret på.

 

Frossande ja... usch! Det har blivit både det ena och andra nu denna vecka som passerat. Matorgie är ju ett sätt att benämna detta fenomen. Känns verkligen som om vardagen är välkommen nu i det avseendet. Ska bli skönt att komma in i bra matrutiner igen och på så sätt kanske slippa må illa sen. Jag har inte känt av det alls hittills tror jag. Men det står att det ofta kommer typ i slutet på vecka 6 och in i vecka 7. Så vi får väl se :)

 

Syrran gick ner 9 kilo med i sin ena graviditet för att hon mådde så illa hela tiden. En kompis likaså. Det vill jag ju inte göra! Dte kan ju inte vara varken roligt eller sunt. Men om jag mår lite lagom illa och inte får nåra konstiga cravings... så kanske jag slipper gå upp så himla mycket i vikt :) Det siktar jag på!