Vecka 26 har jag tagit mig till. Det bara rullar på. Jag blev sjukskriven på heltid i mitten på januari. Det fungerade tyvärr inte att jobba efter att jag kom tillbaka från ledigheten över jul. Jag kände att det blev för tungt. Jag fick jätteont i fogarna, sov fruktansvärt dåligt och mådde illa av tröttheten. Läkaren och M tyckte att det var dags att inse faktum, dags att gå hem.

 

Kändes på ett sätt bra, skönt att kunna vila när jag behövde. Sen kändes det jobbit mot jobbet. Men dom tog det så bra så det gick bra ändå. Nu när det gått några veckor så känns det verkligen att det var hög tid att gå hem när jag gjorde. Nu orkar jag inte göra några stora utflykter ens en gång. Dte blir korta ärenden och sen hem och vila. Känner mig helt slut av att bara åka till affären och handla, även om sambon är med.

 

Men vi har iallafall bokat flyttfirma inför flytten och städfirma som ordnar med städningen. Så det som ligger på oss nu är packning. Men det tar vi pö om pö. Jag tar nån låda då och då. Så det kommer bli bra. Våra mammor kommer och ska hjälpa oss med det helgen innan vi flyttar sen, så det är inget som stressar mig alls faktiskt. 

 

Nästa vecka ska jag till vår nya stad och skriva in mig på mödravården. Har fått alla UL-journaler härifrån och ska även få resterande journal av min BM imorgon. Känns lite pirrigt men samtidigt helt ok. Det blir först ett UL och sen inskrivning. Det var skönt att det fungerade att få både och på samma dag iallafall. Jag passar på att hämta nycklarna till nya lyan oxå då samma dag. Tar med mig mamma dit så jag slipper åka själv. Det kändes lite som det "värsta", att åka själv dit upp. Eller att köra själv rättare sagt, vill gärna ha med nån i bilen. Så lilla mamsen åker med :)

 

Sambon börjar nytt jobb idag. Han kommer vara både stressad och ha fullt upp, så jag tänkte att han inte kommer kunna följa med till barnmorskan där på inskrivningen. Kanske han borde göra egntligen, men det blir en heldag så det fungerar inte riktigt. Han får iallafall ledigt när vi ska flytta, det är väl det viktiga egentligen :)

 

Bebbarna där inne sparkar runt iallafall och ultraljuden som vi gjort fram till nu har varit utan anmärkning hela vägen. Känns jättebra! Läkaren sa sist att fortsätter dom så här kommer det gå utmärkt för dem. Dom ligger på +1% och +10% över kurvan för enlingars tillväxt :) Skönt! Bättre med lite stora bebbar än lite små. Allra helst när man vet att dom planar ut sen ju närmare förlossningen vi kommer. Så om jag förstod det rätt så väger dom nu nånstans mellan 750 gram och 830 gram. Pluttar! Men ändå stora pluttar :)

 

Så... jaa... just nu tuffar det på. Ont, tungt och lite så där. Men det känns ändå mer och mer som att vi kommer ro detta i mål. Heja bebbarna!