Så kom då dagen då det var dags för invägningen. Det var igår, men jag orkade inte riktigt skriva då.

 

Iallafall så var vi bokade på kliniken på eftermiddagen och jag vägde mig på morgonen. Även på kvällen efter träningspasset så vägade PT:n mig, men då kollade inte jag. Jag tolkade hans ansiktsuttryck som om det inte var så goda nyheter... men försökte slå bort det. På morgonen gick M upp med mig och det var lite högtidligt att väga mig så där efter den här utmaningen :)

 

1 kilo. Minus ett ynka kilo. Jag blev helt knäckt... kände mig så himla värdelös och dålig. Jag visste ju att jag hade kämpat och det kändes så himla orättvist! Jag hade tolkat PT:ns uttryck rätt och det var verkligen ingen lön för mödan. Så dagen var kämpig... sms:ade med M och han peppade mig och sa att vi fixar det tillsammans. Han är bäst, rakt igenom.

 

När jag sen hämtade upp honom på eftermiddagen för att åka till kliniken var han låg och bekymrad. Jag med. Vi sa inte så mycket och jag kände mig verkligen värdelös. Det var ju JAG som misslyckats och inte han. Han har ju peppat och gett mig allt stöd man kan tänka sig! Men ändå så föll jag på målsnöret.

 

Inne på kliniken så fick vi träffa sköterskan bara. Hon sa direkt att jag skulle ställa mig på vågen. Vågen hånade mig med att inte alls visa det som det var tänkt att den skulle visa... Jag var på väg att bryta ihop. Då säger sköterskan: "Bra jobbat! Det är ju kanonbra. Tre kilo mindre än sist. Vad duktig du har varit!"

 

Den stenen som rullade av mina axlar då i denna stund kändes enorm. Jag visste ju inte vad som komma skulle, men det kändes som om jag vunnit ett maratonlopp :)

 

Så satte vi oss och pratade. Dom skulle skriva i remissen hur hårt jag jobbat, hur långt jag kommit och att jag ska fortsätta jobba. Hon räknade lite fram och tillbaka och så pratade vi om min längd. Jag har blivit mätt till lite olika längd de senaste åren. Det diffar en centimeter upp och ner. Så då tyckte hon att vi skulle ta den längsta längden! Det gör ju siffrorna lite bättre iallafall :) Sen ang vikten så sa hon: "Decimaler är så tråkigt, jag skriver bara 85. Jag vägde alltså 85,9 på deras våg så att hon skrev 85 är ju nästan ett kilo mindre.

 

Jag tror att dom verkligen vill hjälp till och vill se att vi lyckas. Så nu ska remissen skickas iväg! Vi kommer troligen få veta om dom godtar den eller avslår den innan jul. får vi avslag så skickar vi en ny remiss i januari. Sköterskan sa att det är bara att fortsätta jobba på med vikten och så hålla tummarna. Det känns jätteroligt att vi faktiskt får iväg remissen och att det ändå finns en chans till i januari att få en ny skickad. Sköterskan sa att om vi måste skicka en remiss i januari så kommer dom skriva att dom styrker dispens från behandlingsstart innan jag fyller 38. Dom anser att om remissen skickas innan jag fyller så ska det vara skäl nog.

 

Nu får vi se hur allt går. Jag är hur som helst glad att vi fick remissen och att jag nu kan ta hand om mig själv i en mer human takt. Visst nu var utmaningen bara 2 veckor. Men jag hann inte med nånting annat än att äta, träna och sova halvdant. Dygnets timmar bara försvann och jag var konstant uppe i varv. Dte låter som om det bara är gnäll kanske. Men jag somnade sent och sov dåligt, jag var trött i två veckor i sträck och hade ingen som helst koll på nånting annat än det jag höll på med. Det passar inte mig alls, jag behöver ha lite mer koll för att känna mig lugn.

 

Så ångesten från igår morse släppte på eftermiddagen och jag kunde faktiskt för första gången på två veckor sova en hel natt utan att vakna av tankarna och värken i kroppen. Tack till alla som peppat mig och gett stöd under den här korta men intensiva perioden! Ni har varit guld värda!

 

Mensen kom som beräknat i onsdags, nu väntar jag på nästa ÄL istället :) Så nästa helg blir det åka av!

Idag känns det ganska bra ändå. Idag är sista dagen med PT:n och imorgon blir det invägning. Jag tycker det har hänt saker på kläderna, men hur mycket det är och om det räcker får jag veta imorgon.

 

Hade en tanke på att inte väga mig innan jag gick iväg till kliniken utan ta chocken eller glädjen då. Men så tänker jag det är nog bättre att väga mig på morgonen så jag vet och kan vara lite förberedd. Har jag lyckats med 3 kilo är jag överlycklig... allt över är en gigantisk bonus. Både PT:n och M tror på 5 kilo... men det är nog önsketänkande.

 

På gymmet i måndags, när jag träffade PT:n förra gången så var vi tillsammans med en annan PT och hennes adepter i samma sal. Under passet så satt även en tjej med som utbildar sig till PT. När jag var nästan klar med mitt så stretchade de andra. Så när dom var klara så kom en av adepterna som tränade fram till mig och sa: "Jag är så imponerad av dig! Du är så stark och har så otroligt bra kondition!"

 

Det kändes bra :) Jag kämpar ju väldigt hårt så det är kul att höra att det syns utåt med. I omklädningsrummet mötte jag sen denna kvinna som berömt mig. Hon frågade lite grann mer och sa att sist dom gått från gymmet (vi tränade ihop även förra måndagen i samma sal) hade dom pratat om mig och att jag var så stark och duktig. Alltid kul och höra ju! Sen igår hade M varit inne på gymmet en sväng och stött på min PT, han hade sagt spontant att jag kämpat på så himla bra i måndags så han var väldigt imponerad.

 

YES! Jag har iallafall inte maskat mig igenom dessa timmar! Eller det vet jag ju att jag inte har, men det är ändå skönt att höra att det verkligen syns att jag kämpar. Heja mig!

Ja nu är den lilla (*harkel*) kroppen trött. Utmaningen har tagit på både benhinnor och huvud. Men nu är det bara två dagar kvar och sen invägning. Ska bli skönt att trappa ner träningen och ta det lugnt nåra dagar. För det kommer jag göra. Jag ska ta nåra dagar för eftertanke och sen lägga upp plan för fortsatt nergång. Jag ska försöka gå ner så mycket det går innan jag blir gravid. Förutsättningarna för att bli gravid är ju bättre dessutom.

 

Blöder gör jag sen i onsdags, lite så där när jag gåt på toa, men inte så det kommer så mycket däremellan. Mensen beräknas komma imorgon. Så det gör den nog.

 

På torsdag får jag veta vad dom säger på kliniken... om remissen går iväg eller om jag måste ner mer innan dess. Jag har en känsla i kroppen som säger att denna idioti med kost och träning inte är över. Att jag inte gått ner så mycket så dom bokar in en ny tid för ny invägning... men just idag känns det inte som om jag orkar, kan eller vill tänka på det. Just nu vill jag bara att det ska bli torsdag och att besöket på kliniken blir av. Längtar efter och fasar över det.

 

Vill så gärna att remissen går iväg så det inte ligger framför mig. Då är det lixom på gång iallafall. Om dom nu godkänner den och tar in just oss på behandling vill säga. Men det visar sig. Nu ska jag bara genomlida de två sista dagarna, sen i helgen blir det adventsfika och lite julmust. För det är jag värd!

 

 

Ja idag är det en blä-fredag! Strimma med blod redan igår... lite mer idag. Det är ju för fasen typ 6 dagar kvar till mensen! Tabletterna som jag tar ska ju förhindra att jag får blödningar. VIll inte! Måste fråga om det nästa vecka på kliniken. Tråkigt!

 

Så är jag ju toktrött i kroppen efter en veckas hård träning dessutom. Allt är lite bajs idag. Ingen aning om träningen och kosten ger resultat heller, har ju ställt undan vågen. Mätt mig har jag ju gjort, men på en vecka så händer inte mycket, så det är ingen idé att mäta igen.

 

Himla tur att det är helg snart... usch!

Ja herrgud vad jag har ont i kroppen! Träningsvärk från i måndags big time. Sen redan i helgen så hade jag ont i en magmuskel och den vart inte bättre igår heller. Den gör ont idag med, så jag ska fråga PT:n om vi kan ta bort en övning. Det var under två som jag kände av det ordentligt. Men just en övning var väldigt jobbig, det gjorde ont på ett sätt som inte bara var trött-ont. Känns inte så kul att skada sig redan så jag hoppas att han kan byta ut just den övningen.

 

Igår var det då promenad. Vi gick nästan två timmar i bra tempo. M var med och började så smått gnälla efter dryga timmen... hihi, han tyckte det var tråkigt och så hade han ont i fötterna. Dåliga skor säger jag... han hade vanliga vardagsskor, inga fotriktiga skor. Men det är ju hans eget fel :)

 

En vecka till BIM. Dagarna går sakta. Känner inget som helst som skulle vara annorlunda. Eller jo, träningsvärk har jag ju, men i övrigt så är det inget som känns annorlunda alls. Må dagarna gå fort!

Så kom första dagen med PT:n. Var ganska nervös faktiskt, men det gick över förväntan. Han puschade och fick mig att nästan tuppa av, men det var samtidigt lite kul! Man orkar och kan så mycket mer än man tror :) Nu fortsätter galenskapen i en och en halv vecka... tre tillfällen kvar med PT:n och sen egen träning resterande dagar. Ska bli intressant att se vågen sen på torsdag morgon nästa vecka. Har ställt undan vågen nu medans jag kör detta, känns som om det kvittar vad den säger under tiden. 

 

Kosten har oxå gått bra att sköta trots att vi var borta i helgen. M höll koll på vad jag stoppade i mig och jag bokförde. Sen gick vi mycket och tränade även på hotellets gym. Det var en mycket välbehövlig paus kände jag! Bara komma hemifrån lite och få unna sig mys och tid tillsammans.

 

Sen har M verkligen dragit sitt strå till stacken denna cykel! Stegringen kom ju i onsdags på dag 12. Då hade vi ju hoolabaloo på morgonen, sen vart det varje dag fram till söndag :) Ingen vilodag här inte! Nej nu tyckte han att vi skulle safe:a. Igår sa han att han gjort sig förtjänt av lite vila efter dessa dagar. Hahaha! Jaaa, det kanske kan vara på sin plats med lite vila. Kommer nog iallafall inte orka ha så mycket sex under dessa två veckor nu, så lite vila sitter fint!

 

Idag är jag på ÄL+5 som det så fint heter. Fem dagar från ägglossning. Typ 8 dagar kvar till förväntad mens, eller BIM som det kallas med. "Beräknad icke mens" Lite konstig förkortning, men iallafall :) Jag tror ju att det kommer vara ganska klart i helgen hur denna cykel har gått. Brukar ju få lite spottings innan. Så vi får se. Hinner nog knappt med att fundera så mycket heller eftersom jag har en del att göra tills dess.

 

Men onekligen skulle dte vara dubbel utdelning om jag lyckades med utmaningen att gå ner så mycket jag vill OCH får positivt grav-test. Troligen kommer det vara inget av det, men man måste ju försöka iallafall :) Sexandet har vi maximerat denna månad och träningen är på god väg. Så vad fasen NÅT borde jag väl kunna få tillbaka?

Nu är det berg och dalbana deluxe här hemma! Det har hänt myclet tok och annat med. Ska försöka komma ihåg alla turer fram och tillbaka och få med det här. Fick ett tips om att skriva ner allt så jag kommer ihåg det :)

 

I denna cykel har M varit väldigt engagerad och positiv till vår verkstad, tror att läkarens ord på sista besöket gjorde honom väldigt medveten om hur viktig hans roll är i det hela ;) Inga simmare på plats när ägget släpper: ingen chans till graviditet. Punkt. Så nu har han varit väldigt lyhörd och tagit till sig hur vi måste lägga upp sexandet. Så det blev ju mys i helgen båda dagarna. Sen skulle det bli på tisdagen, en dags vila emellan...

 

På dagen kom sms:et som jag skrev om i förra inlägget :)

 

Jag kom hem från jobbet och han kommer mot mig i hallen, flinande och säger: "Idag måste vi ha sex!" Jag fnissar lite och så kommer vi överens om att vi ska byta däck på bilen först. Så vi äter och så börjar vi byta däck. Under tiden ser jag att han tappar energi och blir väldigt trött. Han säger att han har ont i huvudet och jag börjar inse att han kommer inte orka mysa senare. Men egentligen spelar det inte så stor roll så jag inte fått stegringen än där på tisdagen utan väntar mig den på onsdagen.

 

Mycket riktigt så var han väldigt låg när vi var klara och la sig i mitt knä i soffan. Jag såg hur han kämpade och mådde ganska taskigt. Så frågade han när jag hade ägglossning... när vi måste ha sex och så där. Så ville han duscha, så det gjorde vi. Vi står där i duschen och han kommer med sin plan:"Om du tar lite sovmorgon så kan vi ha sex imorgon bitti!?" Vi bestämde det iallafall för jag tyckte att det inte var hela världen att vi inte fick till det där på tisdagen.

 

På onsdagen ringde min klocka och han vaknade sakta efter lite om och men... Jag märkte ju att han var dundertrött och sa att vi kunde ta det till kvällen. Nej det gick inte alls för sig! "Vi har ju missat en dag ju!" Men så ville han ha frukost först så det gick vi upp och fixade. Så ställde han sig tvärt upp i soffan och sa: "Nu ska det bli åka av!" Efteråt blev jag så full i skratt över hela situationen så jag låg och fnissade lite. Han sa då: "Men skratta inte, då trycker du ju ut allt!" Då skrattade jag ännu mer!

 

Ja vi har iallafall inte tråkigt nu :) Nu visste han ju att efter stegringen, som kom onsdag, så var det varje dag som gällde. Så nu igår, torsdag, så var det ju dags igen då. Min klocka ringde vid strax före sex och i samma sekund som den ringde så satta han sig käpprätt upp i sängen och sa:"Ska vi kn***a nu?" Hahaha! Ja herregud! Men jag lugnade ner honom och sa att det dög bra med att göra det efter jobbet. Han la sig ner och mumlade: "Ja men glömmer du det blir jag sur..." Nej jag glömmer inte :)

Igår när jag kom hem från jobbet var han hemma och hans första replik var: "Hay babe... gör dig redo för some åka..." och så kom han mot mig med överdriven förförisk blick. Han tar det på allvar iallafall ;) Sen efter träning och allt på kvällen så frågade han lite försynt: "Är det en dag kvar nu? Sen får jag vila lite?" Hahahahaha! Stackarn! Det är inte lätt att vara man! Idag är det fredag och tredje dagen på vår "kur", sen blir det vila en dag och så på't igen söndag :)

 

Det är bra att vi har lite roligt tycker jag, det gör allt lite lättare och enklare!

 

Sen ringde kliniken i onsdags, dom hade fått spolningssvaret från läkaren jag var hos. Dom ville väga in mig om 2 veckor så dom kunde skicka remissen... GOSH! Två veckor... eeeehhhh det var ju väldigt nära i tid det! Men så klart att det är bra att remissen går iväg. Så den 28:e ska jag väga in mig igen. Det kändes på en gång väääldigt jobbigt eftersom jag har en bit kvar... men skam den som ger sig. Berättade för M och han sa att vi skulle ta hjälp av en personlig tränare. Sagt och gjort, ett möte med hans PT på kvällen och plan upplagd.

 

Nu är det strikt kost enligt PT:s instruktioner och stenhård träning uppepå det. Jag hinner träffa honom 4 gånger innan invägningen sen har vi order på vad vi ska göra de andra dagarna. Det blir TUFFA två veckor kan jag säga. Men det är väl bra med, då har jag väldigt lite tid att bry mig om att tänka på symtom och sånt. Tiden kommer nog gå väldigt fort. PT:n krävde fullt fokus från mig och det ska han få. Jag kommer ha SÅ HIMLA ONT i två veckor. Himmel... men men, jag är ju inte den som ger upp heller!

 

Så bloggen blir nog inte så uppdaterad under tiden, jag återkommer efter invägningen sen. Kanske orkar jag uppdatera er lite grann under vägen men jag antar att den mesta av tiden kommer gå åt till att äta, sova, träna och jobba :)

 

Detta kom idag på SMS:

 

"Hej älskling, visst var det idag vi skulle ha sex?"

 

Hahaha! Han är för rolig :) Jo M, det är idag. Stegringen väntar på sig, kommer troligen imorgon så då är det ju tänkt med tre dagar på raken. Vi får se om vi får till det. Hur som helst så har jag fertilt sekret idag så det är ju kanon om vi börjar idag då, så avslutar vi på fredag *fniss*

Helgen gick fort och nu är det ny vecka igen. Känner mig sliten... sover inte så bra just nu och så tränas det ju flitigt. Känner att jag inte riktigt orkar ta det där lilla extra taget med att vika tvätt och hålla ordning. Det stör mig lite grann, för jag mår som bäst om det är ordning runt mig. Men det får vara så just nu. Orkar inte riktigt ta allt på en gång. Idag är det "vilodag", bara promenad inplanerad. Känns lite bra.

 

Ända sen spolningen i torsdags så har jag blödit lite grann varje dag. Så jag antar att livmodern är lite irriterad. Sköterskan på kliniken sa att spermier trivs inget vidare om det blöder så jag känner att chanserna denna gång är kanske inte så höga då. Men men, det går ju som det går och varje ägglossning är en chans... om än liten denna gång. ÄL-testen är negativa än så länge och jag tror att stegringen kommer imorgon eller på onsdag. Vi får se.

 

Det som känns bra i denna cykel är att vi båda är ganska postiva och glada mitt i alltihopa. M känns med på noterna och han pratar mycket om det. Så där känns det faktiskt väldigt bra. Sen tror M att det här med vikten kommer lösa sig, han tror jag hinner. Jag är osäker, men kämpar ju på så klart.

 

Frågan är ju hur kliniken resonerar nu när spolningen är gjord och så där. Jag ska ringa när jag får en lucka idag. Läkaren sa att remissen skulle skickas så fort spolningen var gjord, men jag vet inte hur dom tänker kring vikten där. Så jag måste ringa. Känns som om det är lite mycket nu bara...

 

 

 

Dag 8 idag och ytterligare ett försök att bli gravid inlett! Det mysiga nu är att M är ganska engagerad och vill veta när vi måste humpa. Han är ganska fokuserad och tog nog läkaren på orden om att tajmingen är viktig. Så nu tycker han att varje dag måste ju vara bra!

 

Men det blir det nog inte :) Stackarn... Men hur som helst kul att han är involverad och med på noterna denna gång. Ägglossningen är nog inte förrän på onsdag nånting, men man vet ju aldrig heller. Mest troligt blir det ju kanske så att vi humpar imorgon igen eftersom det är helg... sen en dags vila på måndag. Sen kommer troligtvis stegringen på tisdag och då blir det tre dagar på rad :)

 

Sen åker vi iväg på en myshelg nästa helg så det blir säkert lite då med. Hej och hå! Det här är ju i den bästa av alla världar. Får se hur det går! Ja herregud...

 

Vikten smyger neråt och igår var det 5,8 kg kvar tills målet är nått på klinikens våg. Jag vill gärna att min egen våg når målet, så jag vet att jag har lite marginal. Men jag kämpar på! Det går sakta men säkert neråt iallafall :)

Sköterskan på kliniken ringde igår och jag förklarade läget ang tiden för spolning på måndag. Hon höll ju med och skulle göra vad hon kunde för att fixa det. När hon ringde tillbaka var det med ett bra besked. Jag hade fått en tid hos en privat gyn här i stan som skulle hjälpa mig. YAY!

 

Så det blev till att förbereda sig snabbt och ställa in sig på det där otäcka... tur att jag var så trött igår, för jag somnade som en stock. Hade turen att kunna jobba hemma idag så jag slapp åka fram och tillbaka. Plus att jag kände att det kunde vara skönt att slippa åka tillbaka till jobbet sen efteråt.

 

Som tur var kunde M följa med, för det där var ingen trevlig upplevelse. Det började med att läkaren sa: "Välkommen! Du har ju fått tid här för spolning... en undersökning som vi inte kan göra idag."

 

NEEEEJ! Fan oxå! Han har förklarade att det skall vara en speciell kateter som förs in i livmodern... han hade kollat sitt förråd med dem och hade bara en kvar. Den förpackningen var bruten, alltså inte steril så han ville inte använda den. Nej tack, det vill inte jag heller! Men så sa han att man kan testa med en annan kateter, men att det då kanske inte lyckas. Jag fick då välja om jag ville göra det eller avstå och komma tillbaka.

 

Jag övervägde det lite men så kände jag att det är lika bra att testa. Så det var upp i stolen och så försöka slappna av. Jag hade tagit 2 alvedon och 1 ipren innan, det sa sköterskan åt mig igår. Men att få en kateter i livmodern är inte trevligt! Sen sköt han in kontrastvätskan och ganska snabbt. När mam gör med den vanliga katetern så gör man det lite saktare och mer försiktigt, men med denna så var han tvungen att vara lite burdus så vätskan skulle få fart. Så ut med katetern och in med staven för att kolla med UL.

 

Han blev glatt överaskad att det gick så himla bra! Han kände sig lika glad som jag tror jag när han såg jättefina passager på båda sidor :) Han kikade runt lite och sa att det såg väldigt bra ut, det var ordentlig passage på båda sidor och inga konstigheter. Han kikade på äggstockarna och sa att det såg ut att vara en god äggreserv och blåsorna såg fina ut. Han tyckte att det var väldigt fint och att jag inte skulle vara orolig för att inte kunna bli gravid :)

 

SÅ skönt! Både att ha fått det gjort och att det såg bra ut. Jag är glad att jag valde att försöka även om det var fel kateter, för det där är inget jag vill göra om igen faktiskt. Det var både lite otäckt och gjorde ont. Men visst, det gick över fort och eftersåt kändes det ingenting. Liiite så där mensvärksliknande värk, men inte alls så farligt. Jag fick två tabletter med antibiotika och så sa han att det var bäst att låta bli sex nån dag eller så. Men i övrigt sen var det bara att köra på :)

 

Underbart att det såg bra ut och skönt att detta blev gjort nu i denna cykel! Nu kan jag fokusera på vikten, testa med stickor och humpa :)

Hoppet kommer och går, helt klart :) Nu känner jag mig positiv och lite mer lätt i sinnet igen. Det är inte kul när mensen kommer, då blir det som en kägtsmäll. Men idag känns det bra igen!

 

Jag hade hoppats på att hinna med spolningen denna vecka, men det ser mörkt ut. Fick en tid på måndag men det är för sent. Och det verkar svårt att hinna med det innan helgen nu. Har inte slutat blöda än och jag tror att enda chansen var torsdag kväll. Så det får kanske bli i nästa cykel. Tråkigt!

 

Men men, det är ju som det är med det. Vi får humpa på ändå och se vad som händer :) Denna cykel ska vi testa nåt som det skrivs om på Familjeliv. Jag veeeet! Det är ju bara sånt som man greppar efter i hopp om att det skulle göra skillnad. Men vad fan, man kan ju testa. Så från lördag och framåt är det varannan dag som gäller fram till positivt ÄL-test, då kör man tre dagar på raken och sen en gång till efter en dags vila. Stackars M... hahaha! Han bara flinade åt mig ;) Vi får se om vi lyckas med det. Det sägs att det ska vara en vinnande metod, we will see!

 

Jag är egentligen ganska skepisk till "metoder" över huvudtaget. Men denna gång ska vi testa och så får vi se om jag får ta tillbaka det där sen.

Jag hann bli lite hoppfull där ett tag. Men igår kväll sent kom mensen. Fick ju positivt ÄL-test för exakt 14 dagar sen igår. Så man kan nog iallafall dra slutsatsen att jag har 12-13 dagars lutealfas. Typ. Ska räkna lite på det och se om det brukar stämma. Jag var ganska säker på att jag skulle få mens... men det blir ju alltid ett liiitet hopp som täbds när man inte får den som man tror.

 

Nu får vi se om jag hinner med spolning kommande vecka eller om det blir i nästa cykel. Tveksamt om jag hinner sluta blöda innan torsdag som var den dag dom trodde att det skulel kunna gå att få tid. Men jag ska ringa kliniken imorgon så får vi se.

 

Nu är iallafall sommar-bebis 2014 borta... hade hoppats på det. Men från och med nu är det andra halvåret som det blir om vi blir gravida spontant. Om det inte blir förrän till IVF:en så blir det ett sent barn. Så kan det va, inget man kan välja heller. Av nån konstig anledning så tror jag det här kommer ta mycket mer tid än vad jag väntat mig. Känns lite så där oroväckande ändå.

I onsdags fick jag ju en ordentlig skvätt blod som bara kom. Färskt och ganska mycket. Sen igår torsdag... ingenting. Idag fredag... ingenting. Ehhh? Jaha? Men den kommer säkert imorgon. Det vore konstigt annars. Jag vill gärna ha den imorgon senast om den tänker komma. För spolningen kan inte bli av om jag blöder. Så kommer den senare så blir det rörigt. För man ska inte spola om det finns risk att man har fått ägglossning, då kanske man spolar bort ägget. Och hinns det inte med att spola innan nästa helg så blir det inte av i kommande cykel utan får vänta till nästa.

Jag är för pessimistisk för att väcka nåt hopp ang att mensen inte kommit. Den kommer, det är bara så att den lurades i onsdags. Nåt tokeri är det ju. Blir bara lite fundersam ju.