Jag vet verkligen inte hur nåntig är nu. Eller jag vet hur mycket är. Men jag vet inte hur jag ska hantera det. Det är helt klart att jag och Martin kommer göra nåt av det här. Och det är helt tydligt att vi båda är lika inne på det. Men det andra då? Har vi pratat om det? Nej... jag vet inte hur jag ska ta upp det och jag vet inte hur jag ska hantera det svar jag får.

 

Så jag stannar upp och sätter det på paus ett tag. Tills jag vet hur jag ska må och känna inför det. Blir inte klok på livet.

Så här kan det se ut med en tydlig stegring :) Övertydlig kan man nog säga. Lite roligt att se den så ruskigt tydligt faktiskt. Kolla:

 

Ja, jag känner att det går bra! Jag vet inte om ni minns, men jag la ju om min kost för ett tag sen och fick ordning på träningen. Och det börjar ge resultat! Har gått ner 8 kg snart (7,8) och kläderna passar så mycket bättre. Det är väldigt roligt! Jag har mer energi och är piggare också. Det går på räls!

 

I övrigt så dansar tankarna runt i huvudet på mig. Det är svårt att verkligen ta ett beslut som håller i mina egna argument. Men det får bli som det blir. Jag är kär, jag har det bra och jag vet att jag vill ha barn. Så ungefär är det. Men jag tar allt som det kommer. Inget är enkelt heller. Aldrig nånsin enkelt.

 

Om jag kör på med min kost och träning så beräknar jag att vara i mål i mitten på februari. Tror inte riktigt det håller. Men kanske slutet på mars. Och då är jag förhoppningsvis klar med hur allt kommer bli framöver. Men det är mycket som kan hända på vägen dit. Håll alla tummar ni kan för mig, så att allt faller på plats och jag får koll på mitt liv.

Ja då var det dags igen då :) Jag är på dag 9 idag i cykeln. Jag väntar mig inte nån stegring förrän tidigast dag 13 så än är det tid kvar. Jag testar numera två gånger om dagen bara. Blir väl kanske aktuellt med tre gånger om dagen sen när det är dags för insemination. Men just nu är det ju mest för att ha koll och lite statestik.

 

Sen jag började med de här testerna har jag insett att jag förut kanske tolkat kroppen lite fel förut. Jag är inte helt säker längre på att jag har en cykel på 24 dagar. Det jag sett sista två månaderna är att de skulle kunna vara så att den är 26 dagar. Jag får en liten blödning, sk spotting, på den 25:e dagen, alltid. Men sen liksom stannar det av och jag kan bara ha en liten skvätt på dag 26. Sen kommer det "riktig" blödning dag 27.

 

Sat och tänkte på det och det stämmer nog att jag haft så ganska ofta, att det kommer en skvätt först, en en dag utan och efter det kommer mensen. Lite intressant. Det skulle kunna vara så då att min luealfas då egentligen är 12 dagar. En mycket bättre prognos än 10 dagar. Men det är bara att fortsätta att testa och lära känna kroppen. Och även om jag gör det så lär jag inte komma på allt.

Tiden bara går! På gott och ont. Jag kom på idag att jag knappt haft tanken på att blogga här senaste tiden. Märkligt det där. Det går i perioder verkligen.

 

Nu är jag på det klara med hur jag känner med allt. Det går fram och tillbaka lite grann men essensen av allt är klar. Jag fick mens i fredags, så jag är idag på dag 6. Ska börja testa på fredag tänkte jag. Men stickorna alltså. Men jag har bestämt mig för att hoppa över denna ÄL också. Martin kommer och jag känner att det är bra om vi får ses igen. Jag vill inte boka av att han ska komma för att en donator ska komma. Han ska dessutom vara här ett par dagar, lite längre än bara helgen. Så vi kommer ha världens chans att prata om allt då.

 

Jag har bestämt mig för att byta donator om jag ska fortsätta med inseminationerna sen. Det finns ingen speciell anledning till det så där. Mest bara att det känns så. Det är nåt som smugit på mig, så jag känner att jag måste ta det med honom. Han kommer säkert inte tycka att det är så roligt. Men i mitt läge måste det kännas helt bra och av nån anledning så gör det inte det.

 

Sen har nåra av de jag pratar med på nätet som sitter i samma sits plussat nu! Härligt! Så klart är jag glad för deras skull, underbart! Det finns även nåra som kämpar på, som fortfarande inte fått plus. Jag önskar er all lycka! Vi kommer plussa allihop så småningom!

Nu är jag tillbaka från min lilla resa. Det var skönt att få komma bort och inte fundera så mycket på bakandet, karlar och allt. Det blev lite funderande ändå så klart men lite lättare att få distans till det. Jag hade ägglossning när jag var borta och har nu gått en hel cykel snart, det är bra för att kolla lite hur det ser ut i en opåverkad cykel.

 

Mensen ska komma på fredag eller lördag om allt är enligt plan. Jag fick en fin stegring, fertilt sekret och ordentlig känning av att ägget lossnade så denna cykel är nog ganska normal. Såg dessutom på tempen att ägget verkligen lossade så det är bra. En helt och hållet opåverkad cykel som fungerade enligt planen.

 

Nu lutar det åt att nästa ÄL är nästa insemination också. Bara en sak som ställer till det lite... Martin kommer den helgen. Och jag måste prata med honom om allt kring det. Jag vet just i skrivandes stund inte alls hur jag ska ta upp det eller hur jag ska göra med det. Min känsla är att jag hoppar över den ägglossningen oxå så vi hinner prata om allt ordentligt. Men å andra sidan så blir det ju säkert så framöver... att vi kommer vilja ses när det är ÄL-tider eftersom vi vill ses så ofta det bara går.

 

Så helt klart är ju att jag måste prata med honom om det, och fråga hur han ser på det. På riktigt. Inte bara i teorin. Tunga frågor att ta upp när man är nykär och inte vill annat än att det ska bli bra.

 

Men en sak är ju säker, jag kommer aldrig ångra ett barn. Men jag kanske kommer få ångra att jag satsar på kärleken och väntar med barn. För då vet man inte om jag KAN få barn alls. Valet borde vara lätt, eller hur? Men det är det inte.