Jag var så säker på att jag fick min stegring i förrgår, på dag 10. Idag är det dag 12 och på det testet jag tog vid lunch så kan jag tycka att det är positivt? Kolla här:

 

Idag har vi dag 11 i cykeln, stegringen kom igår morse på dag 10. Jag tog ÄL-testet kl 8 på morgonen och det var klart positivt. Monitorn slog inte om utan häll sig till HÖG bara. Precis som sista två cyklerna. Ska testa att köra igång den så jag kan testa vid lunch eller nåt nästa gång, kanske till och med köra så jag kan testa på kvällen.

 

Mailade till Clearblue och frågade, dom sa att jag kanske hade kort stegring så att monitorn inte hinner könna av den. Visst kan det vara så, men känns lite osannolikt eftersom jag fått "glad gubbe" på deras andra test och ser stegringen fint på stickorna. Men men, får se hur jag gör i nästa cykel.

 

Klart är iallafall att jag har ägglossning idag troligen. Två dagar tidigare än vad jag brukar. Lite roliga sammanträffanden konstaterade jag igår:

 

1. När jag blev gravid förra gången kom ägglossningen två dagar för tidigt, på dag 10.

 

2. Den gången hade vi sex en snabbis innan vi drog iväg över helgen och det var den enda gången vi sexade i den cykeln oxå. Iallafall runt ÄL ;) Jag vet vad klockan var då, förra gången, ca 16.00-16.30... för vi satt i bilen vid 17 ca. Igår hade vi sex samma tid ungefär :)

 

3. När vi var på semester i Norge förra veckan såg vi vid två tillfällen en stor fågel, jag trodde det var en stork den ena. Den andra var helt klart en häger, men den första KAN ha varit en stork för den var mycket ljusare än den andra. Hägrar är ju gråa och har svarta vingspetsar, fågel nummer två såg ut så. Fågel nummer 1 var mycket ljusare i fjäderdräkten, nästan vit och hade mörka vingspetsar... precis som storken!

 

4. Jag och sambon brukar dumma oss ibland på sms, skriva tokiga saker och skicka symboler utan nån speciell betydelse, bara tok. Igår skickade han en symbol så där bara för att han tyckte det var roligt. Han skickade symbolen för tvillingarnas stjörntecken.

 

5. En tjej i en grupp på Familjeliv hade tidig ägglossning förra cykeln och tyckte det bådade gott för jag blev ju gravid i en cykel då ägglossningen kom tidigt... Hon plussade den cykeln.

 

Jag VET ju att det bara är tillfälligheter, men lite roligt är det ändå tycker jag! I ärlighetens namn så tror jag inte ett dugg på att det skulel vara tecken på nåt sätt, men det är roligt ändå att man ser såna saker. Kanske för att man VILL se :)

 

Nu är det iallafall bara den eviga väntan kvar. Mitt nya BIM blir den 11:e-12:e nånting. Det är slutet på semestern... så antingen blir det dubbel ångest eller så möter jag slutet av semestern med glädje. Och lite oro. Men det försöker jag att inte tänka så mycket på!

Ja nu är jag på dag 9 i denna cykel. Och jag vet nte riktigt, men kanske att nåt är lite annorlunda... Monitorn visade faktiskt "låg" på dag 6 när den bad om stickan första dagen. Även dag 7 var det "låg". Den slog om till "hög" först på dag 8. Av nån anledning känns det lite mer normalt än som jag haft förut. Men jag får väl se hur det utvecklar sig.

 

Samma dag som monitorn slog om så satte det fertila sekretet igång oxå, så det lixom märktes att det hörde ihop. Jag tippar på att ägglossningen blir den 30:e-31:a. Kanske. Stegringen borde komma tisdag. Men det ser lite lurigt ut på testen så kanske att den kommer redan imorgon kväll. Vi får se :) Nu är det iallafall semester så det blir mindre pressat med liggandet. Man kan ta det lite mer när det faller på.

 

Men det är inte lätt att hantera alla känslor kring allt. Vi går om varann med dåliga dagar och ibland tänker jag att vi borde helt och hållet släppa drömmen om ett barn. Det känns som om det tar lite för stor plats och energi. Vi kämpar på och jag hoppas av hela mitt hjärta att det härlöser sig. Snart.

Idag är det andra dagen på semestern och mensen är i full gång. Fick ju första spottingsen på tisdagen och man kan väl säga att igår lördag drog det igång mer på allvar. Känns trist så klart men ändå skönt när den väl hoppar igång. Det är på nåt sätt ett startskott för en ny cykel och på så sätt är det lite förväntningar på ÄL mm framöver.

 

Lustigt det där. Samma dag som spottingsarna drar igång rasar ju hela världen, typ. Det blir skitjobbigt och jag känner mig som världens sämsta kvinna som inte kan bli gravid. Knäppt, jag vet. Men så är det. Men sen när mensen väl är igång så tänds ändå hoppet inför nästa cykel. Jag kikar i kalenderna och funderar kring när ägglossningen kan tänkas komma och allt sånt.

 

Bra ändå att huvudet är funtat så, att det är som en krasch i hårddisken och sen när mensen kommer så rebootar den och drar igång på nytt :)

 

I torsdags ringde jag gyn, jag har haft lite skumt ont i högra delen av magen däräggstocken sitter. Det har känts både obehagligt och gjort rätt ont mellan varven. Det började för nån månad sen ungefär. Så jag bokade en tid, fick en i augusti. Så berättade jag för M att jag bkat en tid. När han fick veta att jag hade ont så ville han att jag skulle gå NU. Så jag fick ringa dagen efter och få en tid. Det gick bra, fick komma innan lunch.

 

Förklarade läget för en riktigt trevlig läkare som var lugn och väldigt saklig. Vi pratade om allt som hänt och han tyckte att det inte borde ha samband. Men så klart kikade han oxå. Allt såg jättefint ut nu, äggstockarna var fina och man såg många äggblåsor. Slemhinnan hade börjat stötas ut sa han och det stämde ju rätt bra eftersom jag fick mensen igår då kan man säga. Han sa att jag kunde räkna fredagen som första blödningsdagen, men jag tycker inte riktigt det eftersom jag inte blödde så mycket mer än när jag gick på toa.

 

Skönt att vara uppkollad igen iallafall! Och han trode att ontet i magen kunde komma från att jag lagt om min kost, tydligen ligger övergången från tunntarm till tjocktarm precis i trakterna av den högra äggstocken. Så vi får väl se om det ger med sig Iallafall väldigt skönt att kolla upp apparaten och att allt var bra där. Man nojjar ju som sjutton nu när allt är som det är.

 

Drog igång monitorn igen då igår, den får åka med på semester. Kommer hinna testa mig kanske 2-3 gånger under tiden jag är borta så får vi se vad den säger. Troligen HÖG redan på första stickan som vanligt. Skulle vilja att den fortsatte vara LÅG typ till dag 7 och sen slog om, men jag har väl så kort cykel att jag redan börjat producera östrogen på dag 6. Aja, skit samma. Ska testa med vanliga stickor som vanligt oxå.

 

Vikten går neråt! Sakta men ganska stadigt iallafall. Så om det håller i sig tills vi ska på gyn i september så kan det gå vägen! Nu är det semester och då blir det säkert svårare... men det är bara att försöka hålla i!

 

 

Jajjemen, då kom spottingsarna för denna gång. Trots att man vet om det så blir man ju iallafall besviken och less när man torkar sig och det blir rött påpappret. Aja, på det igen nästa månad. BLÄ! Nån dag tidigare än sist, men det är iofs helt ok för då kommer ju troligen mensen nån dag tidigare och då kan vi köra på nästa Äl lite tidigare.

 

Plus att mensen kanske hinner avta lite innan vi drar på semester. Så kan det va. Jävla skit!

Ja på söndag är dagen D i denna cykel. Men jag vet redan att mensen kommer att komma. Jag fick indikationer redan långt innan jag plussade förra gången, dom tecknen skulle jag känna igen idag även om jag inte fattade då. INGET av det har jag märkt av denna gång. Så på onsdag kommer spottingsarna, senast torsdag, och på söndag har det gått över till mens.

 

Jag vet det på samma sätt som jag vet att vi kommer få ta till IVF i höst. Jag känner att det är så det fungerar. Där är inte så lätt som folk får det att låta, att man blir så lätt gravid direkt efter en förlorad graviditet. Eller typ: "Min granne var med om samma sak som du och bara ett år senare sitter dom med sin lilla i famnen!"

 

I de bästa av världar... men den världen gäller inte mig. För det är så det är. Bitter? Negativ? Jaaa, må så hända. Men jag tror inte på dom där lyckliga sluten, för det händer inte mig.

 

Med M gick allt lite för bra, han och jag hade det lite för bra. Sen hände allt... och då är det lixom så att det vänder inte tillbaka och blir bra igen bara. För det fungerar helt enkelt inte så. Inte för mig.

 

Nu finns det nån promilles hopp om framtiden. Men jag har ställt in mig på att det kommer bli en kamp både med att bli gravid igen och en kamp att inte tappa bort oss mitt i allt detta. M och jag kommer gå igenom en tung höst, det är jag så säker på att jag skulle kunna sätta pengar på det och känna att det är en säker inkomst.

 

Jag önskar jag kunde visa mer hopp och tilltro, men jag har inte det att uppbringa just nu. Det blir vad det blir och det är vad det är...

 

Jag kommer inte testa nåt innan mensen kommer och jag kommer fokusera på min vikt. De två första veckorna gav -1,7 i vikt och - 7 cm i midjan. Nånstans så måste det vara det positiva just nu. På fredagar väger jag in mig. Känns väl som om det går för långsamt, men det är säkert en ganska bra takt. Bara att bita ihop och fortsätta... Känner på mig att fredagen kommer bli en så där riktig skitdag. Jag kommer ha spottings och jag kommer inte ha gått ner nånting alls. Typ.

 

Trevligt sätt att inviga semestern på! Men vi ska iallafall ut och äta då tillsammans, fira att semstern har börjat. Det ser jag fram emot! Sen ska vi försöka ha tre veckors underbar semester tillsammans. Umgås, ha det bra och rå om varandra ordentligt. VI behöver det just nu!

 

Vi pratade igår ordentligt iallafall. Först bröt jag ihop och försökte förklara för honom hur jag kände. Han förstod att jag tagit det så och bad om ursäkt. Han menade givetvis inte så och han var så klart ledsen för att jag gjort det. Sen sa han:

 

"Om jag nånsin blir pappa, så är det med dig jag har ett barn. Om jag aldrig blir pappa, så är det med dig jag är barnlös. Jag menade absolut inte att såra dig eller göra dig ledsen, förlåt om jag uttryckte mig dumt och utan att tänka."

 

Han är verkligen så himla bäst. Idag känns det bättre igen, lite låg fortfarande men mycket bättre än igår. Många av råden kring att försöka bli gravid är ju att bara koppla av och inte tänka så mycket. Det är så enkelt att säga det. Det är så enkelt att ge andra råd i att göra så. Men jag lovar att det är inte det enklaste att försöka sluta tänka. Vi lever i barnlösheten, sorgen och ångesten varje dag. Vi vill inget hellre än att bli föräldrar tillsammans. 

 

Men visst, det kan vara så att det finns mentala spärrar, visst kan det. Och visst kan det vara så att om man slutar med stickor och grejjer så kan det vara en mindre stress. Visst, det kan vara så. Men jag känner att en del av mig blir stressad om jag inte har kontroll istället. Så på sätt och viss så finns det en stress och en press där hela tiden oavsett. Kanske gör jag så att jag hoppar över test och grejer sista cykeln innan vi startar upp IVF:en i höst. Så jag den månaden inte gör nåt aktivt för att bli gravid, både för att förhoppningsvis komma i takt med känslorna kring det som komma skall och sen för att ta en paus i det.

 

Vet inte riktigt hur det går till på klinikerna ang det förresten, så kanske måste jag göra det ändå sen. Men det visar sig. På semestern så har vi sagt att vi ska läsa på lite om hur det går till, prata igenom hur vi känner inför det och hur vi ska göra med ledighet mm. Tror nånstans att det är bra att börja fundera på saker och ting så att det blir så lite praktiskt att tänka på som det är möjligt då när det drar igång.

 

Nu vill jag bara att semestern ska komma, vilket betyder att mensen ska komma i samband med det... eller förhoppningsvis inte. Men i och med semestern så kommer det kännas som om vi antingen får fira in semestern med ett plus eller bara fira att vi har semester.

 

Usch vi har tunga dagar just nu hemma... Är på ÄL+ 2-3 nånting och känner ju ingenting så klart. Sambon är jätteledsen för att han tror att det aldrig kommer gå. Jag är väldigt låg jag med, känns så himla långt bort att det skulle gå. Idag sa han: "Känns som om vi sumpade chansen vi hade genom att tröstäta så du gick upp i vikt efter missfallet..."

Jag vet mycket väl att han inte menar att vara elak, men det sved! Som om jag inte har tillräckligt med press ändå. Det är JAG som är gammal, det är JAG som är tjock, det är JAG som fick en infektion, det är JAG som borde ha fattat att jag hade en infektion, det är JAG som måste blir gravid, det är JAG som måste gå igenom alla hormonbehandlingar om vi kör med IVF i höst, det är JAG som sen ska försöka att inte gå upp så mycket i vikt igen om vi lyckas...

Tänk vad sånt här tär på livet, att man inte helt och hållet kan vara lycklig. Jag vill inte låta det ta för mycket energi av varken mig eller sambon... men som det är så tär det enormt på oss. Usch!

Om jag kunde skulle jag bara strunta i allt som har med barnbakande att göra. Bara leva som vi gjorde innan och inte känna sån press. Bara låte det hända om det händer. Om det vore så enkelt... Det sägs ju att man ska "slappna av" att bara man slutar tänka så mycket... Men jag tror inte på det! Och sen är det så att det är allt annat än enkelt att inte tänka på det varje dag, varje timme.

 

Jag känner mig som världens sämsta människa och världens mest värdelösa kvinna...

Tror jag iallafall :) Senast imorog förmiddag iallafall. Men mest troligt idag då jag känt av det ganska ordentligt. Jag trodde stegringen sklle komma kanske på dag 12 som sist. Det gjorde den, men ett halvt dygn tidigare. Den kom på morgonen istället för på kvällen.

 

Vi drog iväg på en weekend i helgen och jag hade tagit med mig test och monitorn. På eftermidagen när vi kom fram så tog jag en sticka. Den visade inte så mycket men man kunde se att det var liiite starkare än det testet jag tog på morgonen. Sen när vi kom tillbaka till hotellet på kvällen så tog jag ett test till och där såg man att det var nåt på G, det var starkare än eftermiddagens test. Såg ut så här:

 

Hepp! Idag är det dag 8 i cykeln. Kom på här om dagen att det är ett himla bloggande om dagar hela tiden :) Men eftersom det är min blogg så bestämmer jag!

 

Iallafall så är det dag 8 nu. Testar med monitorn denna gång och billiga stickor paralellt. Än så länge inget nytt. Monitorn gick upp på HÖG direkt på dag 6. Antingen har jag bara högt östrogen eller så är det för att jag har korta cykler. Men den ska ju egentligen inte indikera direkt. Att den går upp på hög ett par dagar innan ÄL är ju som det ska, men inte så här tidigt. Skit samma, det får vara så.

 

Om kroppen gör som förra månaden så är det ju dag 12 som gäller, vilket då blir på lördag. Det är då stegringen väntas, men ÄL blir ju då på söndag eller nåt. Så då vet man vad man ska göra i helgen :) Vi har redan börjat iofs. Varannan dag från dag 6. Sen när stegringen kommer så tre dagar på raken. Hej och hå! Aja vi får se hur det går.

 

Mensen förväntas komma typ 18-19:e nånting. Men jag lär ju veta innan som vanligt när spottingsarna kommer. Kommer inte testa nånting denna gång. Inte innan förväntad mesn iallafall. ÄVEN om man vet att testen troligen är blanka så är det ändå jobbigt. Så jag struntar i det.

 

I samma veva går jag på semester, så antingen får jag fira in semestern med ett plus eller så får jag deppa in semestern... Och supa till eller nåt.

 

Från och med idag är det så att jag har gått ner i arbetstid. Vi har så lite att göra på jobbet så jag frågade. Dte gick bra! Så nu är det träning på morgonen som gäller. Jag har dessutom kört igång med Viktklubb, med inställning 5:2. Så det passar mig bra! Man får skriva in vad man äter och får lite koll på kalorierna. Sen slipper jag sitta av tiden på jobbet bara, utan kan ägna mig lite åt motionen utan att ta all tid man har på kvällen. Vi anpassar dessutom semestern lite efter att jag måste gå ner i vikt. Får se vad det blir av det i slutänden.

 

Ska vi köra igång IVF så MÅSTE jag gå ner. Och blir jag gravid innan så är det bara en bonus. Givetvis kommer jag ju gå upp igen då, jag tror inget annat. Men utgångsläget är ju bättre om jag hinner gå ner lite. Så får man se det! Och om jag blir gravid igen måste jag försöka hålla i motionen lite bättre, inbillar mig att jag kanske klarar det bättre om plusset inte kommer mitt i vintern. Men men, vi får se. Kommer säkert hinna med att gå ner massor innan det tar sig... jag är lite skeptisk till att det kommer vara så lätt. Varken att gå ner eller bli gravid igen. JA, det kan gå bra. Men jag tänker inte haka upp mig på det. Realist... det måste man vara.

 

Vi har tre försök kvar innan mötet på gyn, men jag har ganska lite hopp att det går på dom tre försöken. Om vi inleder IVF i höst så hyser jag rätt bra hopp till att det kommer fungera. Eftersom jag kan bli gravid så känns det som att om vi får hjälp med själva befruktningen så kan det gå vägen. Det är väl mest det som händer INNAN som jag är rädd ska vara jobbigt. Äggplock och skit... Men men, det tar vi DÅ!

 

Om ett par veckor stundar semsetrn och aningen har jag fått mens då eller så får vi semesterbaka bebis.