Ja, jag mår faktiskt inte så bra... idag är det en vecka kvar tills beräknad födelse av barnet vi förlorat... det är väldigt jobbigt! Jag kämpar på och jag hoppas att det kommer kännas bättre efter nästa helg. 

 

I fredags kom iallafall stergingen som jag väntat på. Morgonens test var inte positivt men man såg att nåt var på G. Det var dag 11 i fredags. Sen testade jag igen när jag kom hem från jobbet, då såg det ut så här:

 

Jag har haft lite milstolpar under den här hemska tiden. Den första var att mensen skulle komma igång. Sen var det att se min ägglossning igen på stickorna. Efter det har det varit att ta mig till semestern.

 

Nu har det varit en milstolpe i helgen, en väns barns dop. Jag visste ju att det skulle komma och att det skulle bli jobbigt. Självklart ville jag vara med men det var inte så självklart att jag skulle orka vara med. Just augusti visste jag i förväg att det skulle bli en jobbig månad.

 

Tillbaka till jobbet efter bara kort semester, dop och sen ligger ju det beräknade datumet för födsel av vårt barn framför mig. Det har varit mycket ångest över det under sommaren och det är fortfarande mycket tankar och känslor runt det. Dopet i helgen skulle jag ha gått på med förväntan och stor tung mage... Men du blev det att jag gick med otroligt tungt hjärta och ångest istället.

 

Jag visste att jag ville gå på dopet, men visste inte om jag skulle orka följa med på fikat efteråt. Jag och M var med i kyrkan och vissa stunder var det väldigt svårt att hålla ångesten borta. Det var ett jättefint dop och jag höll ihop ganska bra. Jag hade med mig M och vi fanns där för varann. Han tyckte också att det blev väldigt verkligt och intimt där i kyrkan. Han mådde också ganska dåligt under tiden.

 

Vi följde inte med på fika efteråt utan åkte hemåt istället. Jag är glad att jag åkte för min väns skull och jag är glad att det nu är över. Jag träffade ju ett antal vänner där på dopet som jag inte träffat sen missfallet och det var jobbigt det med. Alla saker som jag gör för första gången bli jobbigt... men nu hoppas jag att det går lättare framöver.

 

Till helgen väntas ägglossning igen. Hoppet är inte så högt... men man måste ju försöka i alla fall. Den 9:e blir det besök på kliniken. Lite prover ska lämnas innan dess trots allt. Det skulle komma remisser på posten.

 

Dagarna är tunga och jag lider rätt mycket av sömnbrist just nu. Oron och stressen gör att jag vaknar massor och sover oroligt. Kanske kan mötet på kliniken göra mig lugnare och förhoppningsvis blir allt lite lättare när vi passerar in i september... Om mindre än två veckor var det beräknat att vår lill* skulle varit här...

ÄL-testet var postivt av och till i 4 dagar, känner på mig att det är nåt strul bara för det. Men det enda man kan göra är ju att vänta. Idag är det dag 15. På dag 20 KAN man testa. Men det är den dagen jag brukar få spottings så jag avvaktar nog bara och väntar in dem.

 

Har inga som helst känningar heller så förhoppningarna är ganska små. Det är som dte är och det blir som det blri sägs det ju. Sambon är nedstämd och ledsen för han känner att det kommer inte att gå. Alls. Jag tror det går men är ganska säker på att vi får kämpa för det. 

 

Tiden får utvisa... och jag är rätt dålig på att vänta...

Jag var så säker på att jag fick min stegring i förrgår, på dag 10. Idag är det dag 12 och på det testet jag tog vid lunch så kan jag tycka att det är positivt? Kolla här:

 

Idag har vi dag 11 i cykeln, stegringen kom igår morse på dag 10. Jag tog ÄL-testet kl 8 på morgonen och det var klart positivt. Monitorn slog inte om utan häll sig till HÖG bara. Precis som sista två cyklerna. Ska testa att köra igång den så jag kan testa vid lunch eller nåt nästa gång, kanske till och med köra så jag kan testa på kvällen.

 

Mailade till Clearblue och frågade, dom sa att jag kanske hade kort stegring så att monitorn inte hinner könna av den. Visst kan det vara så, men känns lite osannolikt eftersom jag fått "glad gubbe" på deras andra test och ser stegringen fint på stickorna. Men men, får se hur jag gör i nästa cykel.

 

Klart är iallafall att jag har ägglossning idag troligen. Två dagar tidigare än vad jag brukar. Lite roliga sammanträffanden konstaterade jag igår:

 

1. När jag blev gravid förra gången kom ägglossningen två dagar för tidigt, på dag 10.

 

2. Den gången hade vi sex en snabbis innan vi drog iväg över helgen och det var den enda gången vi sexade i den cykeln oxå. Iallafall runt ÄL ;) Jag vet vad klockan var då, förra gången, ca 16.00-16.30... för vi satt i bilen vid 17 ca. Igår hade vi sex samma tid ungefär :)

 

3. När vi var på semester i Norge förra veckan såg vi vid två tillfällen en stor fågel, jag trodde det var en stork den ena. Den andra var helt klart en häger, men den första KAN ha varit en stork för den var mycket ljusare än den andra. Hägrar är ju gråa och har svarta vingspetsar, fågel nummer två såg ut så. Fågel nummer 1 var mycket ljusare i fjäderdräkten, nästan vit och hade mörka vingspetsar... precis som storken!

 

4. Jag och sambon brukar dumma oss ibland på sms, skriva tokiga saker och skicka symboler utan nån speciell betydelse, bara tok. Igår skickade han en symbol så där bara för att han tyckte det var roligt. Han skickade symbolen för tvillingarnas stjörntecken.

 

5. En tjej i en grupp på Familjeliv hade tidig ägglossning förra cykeln och tyckte det bådade gott för jag blev ju gravid i en cykel då ägglossningen kom tidigt... Hon plussade den cykeln.

 

Jag VET ju att det bara är tillfälligheter, men lite roligt är det ändå tycker jag! I ärlighetens namn så tror jag inte ett dugg på att det skulel vara tecken på nåt sätt, men det är roligt ändå att man ser såna saker. Kanske för att man VILL se :)

 

Nu är det iallafall bara den eviga väntan kvar. Mitt nya BIM blir den 11:e-12:e nånting. Det är slutet på semestern... så antingen blir det dubbel ångest eller så möter jag slutet av semestern med glädje. Och lite oro. Men det försöker jag att inte tänka så mycket på!

Ja nu är jag på dag 9 i denna cykel. Och jag vet nte riktigt, men kanske att nåt är lite annorlunda... Monitorn visade faktiskt "låg" på dag 6 när den bad om stickan första dagen. Även dag 7 var det "låg". Den slog om till "hög" först på dag 8. Av nån anledning känns det lite mer normalt än som jag haft förut. Men jag får väl se hur det utvecklar sig.

 

Samma dag som monitorn slog om så satte det fertila sekretet igång oxå, så det lixom märktes att det hörde ihop. Jag tippar på att ägglossningen blir den 30:e-31:a. Kanske. Stegringen borde komma tisdag. Men det ser lite lurigt ut på testen så kanske att den kommer redan imorgon kväll. Vi får se :) Nu är det iallafall semester så det blir mindre pressat med liggandet. Man kan ta det lite mer när det faller på.

 

Men det är inte lätt att hantera alla känslor kring allt. Vi går om varann med dåliga dagar och ibland tänker jag att vi borde helt och hållet släppa drömmen om ett barn. Det känns som om det tar lite för stor plats och energi. Vi kämpar på och jag hoppas av hela mitt hjärta att det härlöser sig. Snart.

Tror jag iallafall :) Senast imorog förmiddag iallafall. Men mest troligt idag då jag känt av det ganska ordentligt. Jag trodde stegringen sklle komma kanske på dag 12 som sist. Det gjorde den, men ett halvt dygn tidigare. Den kom på morgonen istället för på kvällen.

 

Vi drog iväg på en weekend i helgen och jag hade tagit med mig test och monitorn. På eftermidagen när vi kom fram så tog jag en sticka. Den visade inte så mycket men man kunde se att det var liiite starkare än det testet jag tog på morgonen. Sen när vi kom tillbaka till hotellet på kvällen så tog jag ett test till och där såg man att det var nåt på G, det var starkare än eftermiddagens test. Såg ut så här:

 

Hepp! Idag är det dag 8 i cykeln. Kom på här om dagen att det är ett himla bloggande om dagar hela tiden :) Men eftersom det är min blogg så bestämmer jag!

 

Iallafall så är det dag 8 nu. Testar med monitorn denna gång och billiga stickor paralellt. Än så länge inget nytt. Monitorn gick upp på HÖG direkt på dag 6. Antingen har jag bara högt östrogen eller så är det för att jag har korta cykler. Men den ska ju egentligen inte indikera direkt. Att den går upp på hög ett par dagar innan ÄL är ju som det ska, men inte så här tidigt. Skit samma, det får vara så.

 

Om kroppen gör som förra månaden så är det ju dag 12 som gäller, vilket då blir på lördag. Det är då stegringen väntas, men ÄL blir ju då på söndag eller nåt. Så då vet man vad man ska göra i helgen :) Vi har redan börjat iofs. Varannan dag från dag 6. Sen när stegringen kommer så tre dagar på raken. Hej och hå! Aja vi får se hur det går.

 

Mensen förväntas komma typ 18-19:e nånting. Men jag lär ju veta innan som vanligt när spottingsarna kommer. Kommer inte testa nånting denna gång. Inte innan förväntad mesn iallafall. ÄVEN om man vet att testen troligen är blanka så är det ändå jobbigt. Så jag struntar i det.

 

I samma veva går jag på semester, så antingen får jag fira in semestern med ett plus eller så får jag deppa in semestern... Och supa till eller nåt.

 

Från och med idag är det så att jag har gått ner i arbetstid. Vi har så lite att göra på jobbet så jag frågade. Dte gick bra! Så nu är det träning på morgonen som gäller. Jag har dessutom kört igång med Viktklubb, med inställning 5:2. Så det passar mig bra! Man får skriva in vad man äter och får lite koll på kalorierna. Sen slipper jag sitta av tiden på jobbet bara, utan kan ägna mig lite åt motionen utan att ta all tid man har på kvällen. Vi anpassar dessutom semestern lite efter att jag måste gå ner i vikt. Får se vad det blir av det i slutänden.

 

Ska vi köra igång IVF så MÅSTE jag gå ner. Och blir jag gravid innan så är det bara en bonus. Givetvis kommer jag ju gå upp igen då, jag tror inget annat. Men utgångsläget är ju bättre om jag hinner gå ner lite. Så får man se det! Och om jag blir gravid igen måste jag försöka hålla i motionen lite bättre, inbillar mig att jag kanske klarar det bättre om plusset inte kommer mitt i vintern. Men men, vi får se. Kommer säkert hinna med att gå ner massor innan det tar sig... jag är lite skeptisk till att det kommer vara så lätt. Varken att gå ner eller bli gravid igen. JA, det kan gå bra. Men jag tänker inte haka upp mig på det. Realist... det måste man vara.

 

Vi har tre försök kvar innan mötet på gyn, men jag har ganska lite hopp att det går på dom tre försöken. Om vi inleder IVF i höst så hyser jag rätt bra hopp till att det kommer fungera. Eftersom jag kan bli gravid så känns det som att om vi får hjälp med själva befruktningen så kan det gå vägen. Det är väl mest det som händer INNAN som jag är rädd ska vara jobbigt. Äggplock och skit... Men men, det tar vi DÅ!

 

Om ett par veckor stundar semsetrn och aningen har jag fått mens då eller så får vi semesterbaka bebis.

Idag är jag på ÄL+1. Alltså ägglossning + en dag. Man kan om man har tur få besked ÄL+10. Det blir på midsommarafton. Så nu är det MÅNGA lååååånga dagar tills dess. Tur att jag har mycket på jobbet så jag har lite att tänka på. Jag är inte så naiv att jag tror att det skulle vara så att jag blir gravid på en gång.

 

Men man måste ju hoppas och det gör vi båda två. Jag kommer vara nykter på midsommar hur som helst för vi ska bo på ett vandrarhem en bit från där vi ska vara. Det blir en bra ursäkt. Tycker ju att det är ganska skönt att inte dricka, så det blir bra. Kanske att jag kan testa där på morgonen innan vi åker. Eller så låter jag bli och testar när vi kommer hem om inte mensen kommit då.

 

Jag och tålamod är inte bästa vänner ;)

Kolla in det här:

 

Nej än så länge är det bara ett svagt streck på stickan. Men det gör lite ont i äggstockstrakten så nåt är på G i alla fall. Det fertila sekretet som man ska ha innan ägglossning har hållit på sen i lördags. Så kroppen gör ju nåt i alla fall. Får väl se :)

 

Idag ringde jag i alla fall till en privat Gyn här i stan. Vi tänkte ju köra distansbehandling här om vi ska göra IVF sen. Vi fick en tid där en vecka in i september. Dom skulle beställa journaler och så där, kanske behöver vi göra några nya prover inför besöket.

 

Sen frågade jag om hur länge man väntar innan man försöker hjälpa kroppen igång med ägglossningen. Berättade att jag haft två blödningar men ingen ägglossning. Då sa hon att det viktiga var att kroppen får igång blödningarna först, sen brukar ägglossningen komma strax efter. Så hon trodde att det var bara att vänta. Men så sa hon att jag skulle notera ner när jag fick missfallet och när jag haft mina blödningar. Även den kommande. Så skulle jag ringa sen efter det så kanske vi skulle hinna med ett ultraljud för att se om det var nån ägglossning på gång i nästa cykel.

 

Dom går ju på semester sen så då kan dom inte kolla. Men om inte annat kanske jag kunde få lite medicinsk hjälp att komma igång under sommaren. Det kändes lite bra! Då har vi ju en plan och kanske kan få lite hjälp ändå i sommar. Vi vill ju gärna hinna med att försöka några cykler innan vi kör igång med IVF. Det tyckte hon var en bra inställning också.

 

Så tid är bokad och jag ska ringa när jag får min nästa mens, det känns som om det går framåt i alla fall :)

Ja idag var det dag 11 i cykeln. Testade i morse, bara ett svagt streck. Började bli lite moloken kan jag medge och tyckte att det faktiskt var dags. Men så gick jag och kikade i ett block där jag tejpat in stickor från cykler bakåt i tiden under ca 1 år.

 

I de flesta cykler har stegringen kommit på dag 12 eller 13. Sen ibland på dag 11, sällan på dag 10 och nån gång på dag 14. Så med det i minnet så kanske det fortfarande finns en del hopp att den ska komma. Det sticker och lever om i äggstockarna så det är kanske ett bra tecken. Ska testa ikväll tänkte jag. Sen blir det ju morgon och kväll imorgon måndag.

 

På onsdag morgon åker M på kurs. Han är inte längre bort än att jag kan åka dit om det "behövs". Han har sagt att han vill att jag kommer om stegringen kommer medans han är borta. Men det får vi väl se. Jag hoppas ju att den kommer imorgon eller senast tisdag. Har den inte kommit så är det väl som det är tänker jag.

 

Får se till att vi humpar till det på tisdag om stegringen inte kommit. Då räcker ju det om den kommer på onsdagen. SKULLE den behaga komma på torsdagen får jag väl kanske åka... men kommer den fredag så får han komma hem och humpa :)

 

Egentligen struntar jag lite i hur vi får till just det denna gång. Jag vill bara så gärna att det ska komma en ägglossning. Då vet jag att kroppen är på banan igen. Så det känns som det viktigaste... det är just stegringen till positivt ägglossningstest som känns som delmål 1. Delmål 2 är att humpa till det på något så när rätt dag.

Idag är det dag 6 i min cykel. Om det nu är en riktig cykel. Men jag kör på det just nu i alla fall. Sist på dag 6 hade jag ju i princip positivt ÄL-test, men inte idag. Så det håller sig mer normalt denna gång :) Det gillar jag.

 

Testar sen två dagar tillbaka med vanliga stickor. De billiga stickorna som man kan slösa lite med. Så det blir ett om dagen fram tills dess att jag ser att det går upp lite, då kommer jag nog köra morgon och kväll. Följer cykeln det vanliga mönstret bör ägglossningen infalla lördag-måndag nånting. Men vi får se. Och faller den in då så passar det kanonbra, då är vi båda hemma.

 

Nu blir det många inlägg om ägglossningen igen... ber om ursäkt för det! Men det är det mest aktuella just nu.

 

I söndags började jag min diet, alltid lika kul! NOT! Men denna gång har min PT hjälpt till med kostschema och jag går minst en timme efter jobbet. Det är inte mycket, men det är i alla fall något. Sen har jag en utmaning för magen med. Nån sån där utmaning som florerar på Facebook. Så den kör jag efter promenaden. Alla bäckar små.

 

Vägde mig i morse. Inte roligt alls. Nu vet jag hur illa det är. Och det är det verkligen. Men men, jag biter ihop och kör huvudet i väggen IGEN. Äter enligt schemat och går. Tråkigt, men jag måste.

Fertilitetsmonitorn har visat på HÖG fertilitet i 14 dagar, känns inte som att den är helt på det klara med min cykel. Eller egentligen är det väl min cykel som inte är riktigt riktig. Så när stickorna är slut denna omgång kommer jag inte börja om med den förrän jag haft en riktig cykel där jag sett ÄL med billiga stickor. Det är bara nödigt att slösa med pengar innan jag vet att ägglossningen kommit igång.

 

Idga är det dag 19 på monitorn och dag 20 i cykeln. Sen tre dagar tillbaka har jag haft blödningar. Lite mer än bara spottings, men inte helt som mens heller. Antar att det är brist på ägglossning som gör att mitt egna progesteron inte produceras som det ska och då blir ju blödningen lite svår att tyda med. Men men, jag hoppas att det kommer en mer riktig mens om typ 4-5 dagar. I så fall så är det ungefär en cykel som jag brukade ha innan jag blev gravid.

 

Vi får se.

 

Sen har vi kontaktat en IVF-klinik för att förbereda oss för det. En jättegullig sköterska var det och jag fick bra information. Vi kan göra distansbehandling här där vi bor och åka till kliniken enbart för att göra äggplock och återföring. Vi behöver inte göra om utredningen utan kanske ta om några blodprov och så bara. Så det är hos en gyn här i stan vi ska boka tid så ordnar han resten med kliniken. Det känns bra att planera lite för det framåt. Så blir inte den startsträckan så lång sen om det skulle vara så att vi ska göra det. M oroar sig för framtiden och det här har lugnat honom en del, han känner att då ser han en klar hålltid i framtiden. Skönt att han ser det så.

 

För min egen del känns det lite jobbigt att börja tänka på alla behandlingar. Det är ju trots allt jag som ska gå igenom det. Med honom vid min sida så klart, men det är jag som ska ta mediciner och ta alla såna delar. Så jag är lite mer kluven även om det känns bra att vi planerar framåt.

 

Jag har även pratat med kliniken där vi gjorde utredningen. Jag ville fråga lite om hur länge man väntar innan man hjälper till att dra igång ägglossningen. Där fick vi svaret att man måste ge kroppen chans att läka ut ordentligt, så man ger inga ägglossningsstimulerande mediciner förrän efter 6 månader. Då räknar man från den dagen jag fick missfallet. Så tidigast i början på september kan vi få den hjälpen. Läkaren trodde att ägglossningen kommer igång snart så jag skulle inte oroa mig för det. Och det är ju lätt för andra att säga att jag inte ska oroa mig, men det låter ändå som en ok strategi... att vänta ut kroppen lite grann.

 

Det är logiskt i min värld att låta kroppen hitta tillbaka, men jag har så dåligt tålamod. Det går så långsamt! Så visst, jag förstår och inser att det är logiskt... men det är frustrerande att det handlar om månader och inte dagar. Så känner jag. För det är otroligt lång tid när man pratar månader istället för dagar eller veckor. Så känns det.

 

Jag måste ta tag i min vikt, jag måste få bort en del av det jag gått upp. Dels för att underlätta för en eventuell spontan graviditet och dels för att man har större chanser vid IVF. Så... det är bara att börja kämpa igen. Drygt, men bara att göra. Läkaren på kliniken sa att jag måste ta det i lagom takt och inte stressa kroppen för mycket. Om jag stressar kroppen för mycket kan det påverka ägglossningen negativt. Läkaren tyckte inte jag skulle fortsätta testa alls, utan mest bara koppla av och ha sex när vi hade lust. Men dte har vi bestämt gemensamt att det vill vi inte. Både jag och sambon känner att vi vill ha lite koll, det gör oss mindre stressade att ha koll. Så testa kommer vi fortsätta med.

 

Så stressa lagom, gå ner i vikt, hantera sorgen och försöka hitta tillbaka till en lagom vardag... det är vårt mål nu. Det känns drygt att behöva kämpa så med vikten jämt, men det är ju mitt kall i livet kan man säga. Nu lägger vi om kosten och fokuserar på att få ut mig och gå. Är väldigt tung just nu så jag behöver verkligen röra på mig. Promenader blir det i första hand sen får det utökas framöver. Men, stressa lagom. Så jag hoppas det räcker...

Idag är det dag 13 på monitorn. Inget omslag till MAX och ingenting på de billiga stickorna. Så hoppet är nog ute att få nån ÄL. Får hoppas på nästa cykel.

 

Resten då? Jaaa... jag vet inte. Jag skulle så gärna bara vilja få igång ägglossningen. Det känns som om bara det kan göra att jag ser framåt. Det blir lättare och lättare med sorgen, det får jag nog säga. Av och till kommer det vågor av sorg, men sen jag fick blödningen där en månad efter missfallet så känner jag ändå att det vänt uppåt.

 

Även om jag är inställd på att det kan ta tid, troligtvis minst lika lång tid som förra gången, så känns det iallafall som att om ägglossningen kommer så är vi igång. Nu är det varken hackat eller malet. Nu är det mitt emellan. Och jag vill vara på ON.

 

Om jag ska gissa nåt om när nästa blödning kommer så borde det vara nånstans kring den 3-5 juni. Om cykeln är ungefär som den ska vill säga. Och dte är ju egentligen inte så långt bort :)

Ja nej här händer det inte mycket. De billiga stickorna visar ingenting och monitorn visar hög fortfarande. Så kan det vara. Känns troligt att ägglossningen uteblir denna cykel. Lite störigt, men förståeligt antar jag. Ska beställa nya stickor till monitorn sen efter helgen då lönen kommit.

 

Vet ni vad stickorna kostar? Det ligger 20 st i en förpackning och dom kostar 350 spänn. Plus frakt då om man inte hittar nåt ställe som skickar gratis. Ibland kan man hitta på Tradera billigt, eller på nån kampanj. De billiga stickorna får jag 21 st för 180 kr. Om man köper många av dem så blir det ännu billigare per sticka.

 

Sen ska monitorn tydligen ställa in sig under de första cyklerna och det bar säkert inte rättvist att ge den denna månads förutsättningar riktigt. Men strunt samma, det blir kanske bättre nästa månad. Kommer köpa både billiga stickor och de dyra, så jag kan jämföra igen. Jag vill se om monitorn säger MAX samtidigt som de billiga ger fullt utslag. Vi får se vad som händer.

 

Tror det får bli lite tjofaddirittan idag för imorgon åker sambon iväg på konferans. Så OM monitorn slår om och visar MAX imorgon så har vi garderat idag. Så kan vi känna oss lite mer lugna att vi gjort det vi kan denna gång :) Och om den slår om på fredag så kommer han ju hem på kvällen. Det blir fint det!

Ja i lördags började jag blöda som en mens ungefär. Det betedde sig som det så vi får väl säga att det var det. Den höll i sig till i förrgår. Sen har jag ju nu köpt en fertilitetsmonitor, en liten dator-grej man stoppar i speciella stickor i som talar om hur fertil man är.

Det är första gången jag använder den i denna cykeln. Första gången man startar den så ställer man in den på den dagen man får mens. Sen typ på cykeldag 6-7 så säger den till att den vill ha en sticka. Då testar man och sätter i stickar i den, så talar den om ifall man har låg, hög eller max fertilitet. Efter ett par cykler så ställer den in sig och ber inte om stickor mer än dom dagar som är registerarde sen tidigare inom den fertila perioden. Typ så.

 

Iallafall så fick jag sätta i en sticka idag. Och den ploppade upp på HÖG direkt. Oftast så ska det ta nåra dagar och sen ska den visa hög. Men nu vart det HÖG på dag 6. Hej och hå. Men jag hade det liet på känn då det berömda fertila sekretet varit rätt ordentligt igår och lite i förrgår.

 

Men på dag 6? Ja det är verkligen ingen ordning. Men det är säkert så att det inet riktigt är som det ska än med alla hormoner. Så att tro sig veta nånting alls om denna cykel är nog dumt. Men kul ändå att se om det blir MAX fertilitet denna månad. Har tvivel på det faktiskt.

 

Och om vi skulle lyckas se den på monitorn så finns det nog risk att vi inte får till det ändå denna gång. Jag har varit jätteförkyld och M blev smittad, så nu är han sjuk. Och visst kan jag göra det största "jobbet" men det ska ju hur som helst kunna gå att genomföra... hehe.. Så vi får se. Går det så går det, blir det inget så har jag iallafall sett ägglossningen digitalt på en liten datorpryl.

Ja se på f-n. Igår började jag blöda. Först blev jag väldigt fundersam eftersom för en vecka sen så sa läkaren jag träffade att det inte fanns tecken på att ägglossning skett eller var på gång. Så jag blev lite så där brydd först. Fanns det verkligen nåt att blöda ut? Hon hade ju inte sett nån hinna på VUL där för en vecka sen.

 

Så jag tod det säkra före det osäkra och ringde till kliniken. TYVÄRR fick jag prata med den syrligaste och mest otrevliga läkare jag nånsin pratat med. Usch! Hon i princip dumförklarade mig. Ifrågasatte varför jag ringde och var väldigt ignorant gentmot min oro. Hon läste inte ens min journal, hon tog sig inte ens tid att försöka lugna mig.

 

Jag fattar väl själv att det är så att det mest troligt är mensen som kommit. Jag fattar väl själv att man inte kan få komma in på koll "bara för att". Jag ville mest ringa och höra att eftersom dom en vecka tidigare inte sett nån hinna så borde det ju inte finns så mycket att blöda ut, därför ringde jag. Mest för att fråga om det och så där.

 

Iallafall så fick jag bara dumma konstateranden tillbaka och ett typiskt "ring inte och stör". Så jag kikade runt och frågade lite på Familjeliv och fick lite olika svar, men det entydliga var att om jag hade aft rester kvar eller så och fått en infektion så skulle jag märka det. Så jag tar det som att jag fått mens.

 

Dag 31 från missfallet så inte en helt galen cykel ändå. Sen skulle jag ha kunnat missa ägglossningen då jag testade första gången på dag 17. Jag tänkte att det inte var nån idé att testa innan jag slutat blöda. Men om jag haft nån ÄL så kanske dne var innan. Skit samma, nu blöder jag ju igen och det är ju ett steg i nån form av riktig riktning. Ett steg i rätt riktning för att kroppen förhoppningsvis kommer igång igen. Så på det stora hela... är det bra att jag blöder :)

 

Och visst kan det vara så att veckans låga punkt i sorgen kanske påverkades av att jag var på väg att få mens. Att jag sen en vecka ungefär haft finnar/plitor som innan mens... ja det tyder ju på att det är just det. Så, jag kör på att det tog ca 4 veckor att få tillbaka den. Känns bra!

 

Nu får vi se om det kommer nån ÄL med.

Idag har vi varit till sjukhuset igen på återbesök hos läkaren. Just den här läkaren vi träffade idag är en av de som vi träffade när jag låg inlagd. Dagens besök var bara ett möte, ingen undersökning. Vi pratade om det som hänt och om framtiden. Eftersom jag inte fått min ÄL än så frågade jag hur länge det kunde dröja. Svaret var inget vidare! Upp till 8 veckor är normalt... Så i värsta fall så kommer första möjliga ägglossning som vi kan försöka på vara i början på juli, kul! Eller kanske inte :(

 

Men det är inget att göra åt, bara att vänta sa läkaren. Och det känns väldigt långt bort måste jag erkänna. Så man kan räkna lite på när en ev ny bebis skulle komma och hamnar då i slutet på mars... I princip ett år efter förlusten av den här graviditeten. Vilken hemsk tanke, tänk om det skulle bli på dagen? Usch! Vill inte...

 

Fast sannolikheten att det skulle ta sig på första försöket är ju ganska liten. Jag tror och känner på mig att det kommer vara massor med ångest kring det där igen... en massa försök och ingen lycka. Men vad tjänar det till att fundera på det nu? Har ju inte ens fått nån ägglossning än.

 

Vi fick även veta att planen för framtiden är att vid en ny graviditet så kommer vi bli lite extra kollade och lämna ett infektionsprov ganska tidigt. Sen kommer man utifrån det bedöma om jag behöver fortsätta med provtagningar. Sen i vecka 15-16 nånting så gör man ett UL för att se att tappen inte är förkortad. En del kvinnor bär tydligen på ett anlad som gör att tappen kan kortas av och då kan vattnet gå. Det finns inga tecken på att så skulle vara fallet för mig, men för att utesluta det så vill dom att det kollas upp.

 

Vi kommer även få chansen att träffa just den här läkaren om vi vill, han har ju nu varit med hela vägen och vet vad som sagts. Det kommer finnas an plan i min journal så att oavsett vem vi får tag på om vi ringer så kan man läsa sig till vad vi kommit fram till under detta möte.

 

Så nu är det "bara" att invänta alla kroppens signaler på att jag är redo att försöka igen... och den som känner mig lite vet att jag är inte den mest tålmodiga...

 

I övrigt så mår jag väl lite som tidigare i veckan men med en begynnande förkylning på det. Känslorna är upp och ner, jag orkar inte med så mycket. Dagarna går åt till mycket funderingar just nu men det är väl så det får lov att vara kanske? Det tar tid att läka...

Ja jag tror det iallafall. Har inte blödigt så det kommit i bindan under hela förra veckan, mest när jag gått på toa. Nu sista dagarna har det ljusnat och sett mindre och mindre färgat ut. Igår och idag har det inte kommit nåt alls. Det känns väldigt skönt. Det är som en milstolpe iallafall i allt det jobbiga. Som att en del av resan tillbaka är avklarad.

 

Om då allt är som det ska borde jag få ägglossning igen snart. Det kan ju vara ett tag kvar tills dess, men kanske under nästa vecka eller så. Jag testar med ÄL-stickor varannan dag för att se om jag ser nåt tecken. Och nu testar jag inte så vi kan pricka in nånting utan jag testar för att kunna beräkna när mensen sen borde komma. Jag vet ju hur många dagar jag brukade ha efter ÄL fram till mens så det ska bli intressant att se.

 

Vi har beslutat oss för att se till att inte ha sex så att det finns risk för nånting på denna ÄL som ska komma nu först. Jag har läst en massa (vilket man kanske inte ska) och kommit fram till att det låter sunt att låta kroppen blöda en gång till innan vi testar på nytt. Och för att inte riskera nånting så lever vi i avhållsamhet tills efter mensen är det tänkt.

 

Innerst inne vill jag bara försöka på en gång, för att det finns dom som säger att eftersom kroppen nyligen varit gravid så tar den lätt emot ett befruktat ägg och blir gravid igen. Men sen är det det här med infektionen. Ett "vanligt" missfall där man förlorar ett foster av andra anledningar än just infektion, där kan jag tänka mig att kroppen är redo igen direkt egentligen. Men just när slemhinnorna varit infekterade och så där, då känns det som om det är ganska logiskt att man inväntar en ny cykel så man vet att kroppen blödit ut slemhinnorna utterligare en gång efter att infektionen blödit ut.

 

Så just nu pågår en inre strid, mitt förnuft tycker vi ska vänta och mitt hjärta vill försöka nu på en gång. Men vi är överens om att gå på förnuftet. Så det blir så.