Vinden har vänt!
Illamåendet har så sakteliga börjat ge med sig. Eller, jag mår ju illa, men det är mest så där så det går att hantera nu! Yay! Trött är jag fortfarande men det hör väl till. Känns så himla bra att slippa må så där förjäkla illa som jag gjort tills nu!
När man har två i magen så är det ju rätt befogat att se ut som en stoppad korv i alla sina kläder trots att det inte är så långt gånget. Så nu struntar jag i om topparna sitter åt eller så. Och om det fortsätter i denna takt så kommer det vara en övergödd blåval som vaggar runt om ett litet tag. Jisses!
Men så klart är dte ganska kul oxå! Förra gången hade jag preciiiis börjat ana att det rörde på sig där inne. Nu är jag större men känner inget än. Många börjar känna från nu ungefär, får väl se när första diffusa puffen kommer. Ser SÅ fram emot att M ska få känna oxå :)
Har pratat med min chef nu iallafall om att jag troligen jobbar som längst februari ut men att det kan bli bara januari ut oxå. Hon blev glad att jag sa till då hon sitter med nästa års budget nu och räknar.
Mycket märkligt! Om jag går hem redan i början på februari är det ju bara två månader kvar att jobba! Om man räknar bort jul och nyår alltså. Om jag får ledigt som jag vill så jobbar jag till 19:e dec och sen från 7:e jan. Så det är 8,5 vecka kvar att jobba... WHAT? Känns ju som om jag nyss blev gravid! Men jag antar att jag om ett par veckor kanske tänker annorlunda när jag är stor som ett hus.
Det var inte över!! JAG ÄR GRAVID!
Ja jisses... vilken vecka! I måndags på dag 9 kom det lite blod, bara en strimma. Men ändå. Precis som det brukar vara. Sen kom det inget mer. Jag och M hade bestämt att om det inte kommit mer spottings på onsdag morgon skulle vi testa. Han sover som en halvdöd så när jag gick upp så vaknade inte han direkt. Jag vaknade iofs innan min klocka ringde så han hade inget direkt att vakna av...
Plockade fram en sticka, gjorde testet... väntade... Var det inte en svaaaaag skugga där?? Eller? Jo? Eller? Jag var tvungen att ta en sticka till. Den gav ett tydligt med svagt streck. Jag ångade då in i sovrummet i hela min charmiga nakenhet och håret på ända... "VAKNA! Hallå, du måste vakna! Kom nu!! Du måste komma nu!" Så drog jag upp M ur sängen och med honom i handen så for jag in i badrummet.
Jag: "SER DU NÅT?"
Han: "Jooo... jag ser nåt... på den här iallafall" så höll han fram den som det syntes ett streck på även om det var svagt.
Jag: "VAD SER DU DÅ?"
Han: "Haha.. jaaaa... ett streck!
Jag: "Visst är det det?" *med gråten i halsen och tårarna sprutande*
Det var streck på båda stickorna även om det ena var mer synligt än det andra. Vi bestämde att jag skulle testa igen om två dagar, på fredagen. Jag kunde ju inte hålla mig så jag testade igen på torsdagen... starkare. Och sen på fredagen... inte mycket starkare men lite. Jag skulle ha min mens på lördagen, igår, så det var ju väldigt tidigt även på fredagen. Jag har ju dessutom kort lutealfas så att se nåt så tidigt var inte helt givet.
Ett digitalt förbereddes till lördag morgon. Jag skulle iväg över helgen så vi ville ha det digitala gjort innan. Jag vaknade innan klockan ringde och smet upp. Gjorde testet... och fick detta:
Jag vet inte om den glädjen som uppstod när "Gravid" kom fram först går att mäta, jag skakade och blev alldeles svettig. SÅ SJUKT UNDERBART! Nog för att jag trodde att det var så, i princip visste... men ändå. Stickor ska man tolka och även om strecken fanns där så ville jag se det där "Gravid" innan jag trodde på det helt och hållet. Sen kom "2-3" fram vilket var lite förvånande då jag borde kanske mer troligt ha fått "1-2" då jag testade så tidigt. Men egentligen så är det ju strunt samma! Jag är så glad, förvånad, nöjd och galet förundrad över hur det hela tiden är så där på håret hela tiden. Det var ju likadant förra gången, vi var ju bokade att dra igång IVF även då och plussade precis innan.
Så ja. Jag är gravid igen. Så klart är det förenat med mycket oro... jättemycket. Men det är ju lite så att jag måste ju vänta barn... inte missfall. Jag måste försöka iallafall. Det är tidigt än, jättetidigt och man vet ju absolut ingenting om hur det går. Men jag måste försöka vara lugn och ta det dag för dag. Går det åt skogen får jag ta det då. Jag kan inte lägga alla energi åt att oroa mig och fundera. Lättare sagt än gjort men jag måste försöka.
Vi kommer nog gå på besöket ändå på tisdag på kliniken. Mest för att få informationen och vara mer förberedda om vi trots allt hamnar i IVF-karusellen iallafall sen. Är vi förberedda så kanske det känns lättare då. Så vi tänkte ta det besöket trots att vi förhoppningsvis slipper IVF nu.
Om allt går som det ska så är det en liten maj-bebis på gång :) Mitten på maj om tidsplanen håller.
Jag ska även boka tid till kuratorn och gå dit och prata, tror det kan vara bra! Det är aldrig fel att prata lite och få lite vägledning i hur jag ska tänka och hantera känslorna. Jag har bokat tid hos den BM som vi hade förra gången, redan i vecka 7. Hon ska få skriva en remiss till en dietist så jag kan fortsätta hålla mig på den lite hälsosammare sidan. Vill inte börja om IGEN om vi skulle förlora även denna graviditet.
När jag ringde till sköterskan så läste hon min journal och sa direkt att hon tyckte att vi skulle få komma tidigt och planera för hur vi ska få det stödet vi behöver för att vara trygga. Känns bra! Jag kommer även att boka tid hos den läkare som vi träffat på sjukhuset, han ville ju gärna träffa oss igen om vi lyckades. Han tyckte att en provtagning i vecka 7 och ett VUL var det minsta vi skulle få. Och sen får vi även en uppföljning i vecka 15 om ingen annat händer innan dess. Så jag hoppas att dom håller sitt ord och att vi verkligen får den uppbackningen.
Just nu, så här ett par dagar efter att jag fått klart för mig att jag är gravid känns det overkligt. Overkligt och så underbart att jag vet inte vad. Går det vägen så kommer jag vara mamma nästa sommar. Så konstigt, galet och fantastiskt!
