Nej här händer inte mer än att jag växer på alla håll och kanter. Bebbarna uppskattades väga 2500 och 2800 vid sista mätningen och min magen, allså helst sjukt, mäter 49 i SF-mått!!! Det är helt galet ju! Barnmorskan skulle föra in värdet i datorn men programmet protesterade och sa att värdet var för stort. Jaha tack då!

 

Alltså, jag är så gigantisk nu att jag klarar inte av att sätta på mig kläder på underkroppen. Jag är så orörlig i kombination med att fogen fram smärtar så in i bäng när jag försöker trä in fötterna i trosorna eller byxorna. Strumpor har jag inte fixat själv på väldigt länge nu. Sen nästan en vecka kan jag inte heller ha mina stödstrumpor på mig, dom hasar ner och stasar mer än dom hjälper. Så det är bara att lägga ner.

 

Idag har jag gått 35+4 veckor, jag är alltså i vecka 36. Idag ska vi på induktionssamtal, vi ska få prata om hur länge det ska få fortgå. Jag kan ju knappt gå längre och är helt och hållet slut i kroppen. Sist jag var hos barnmorskan bröt jag ihop och sa att jag snart inte orkar mer. Det är för mig nästan helt kört att gå på toa själv och att bara gå runt i lägenheten är både smärtsamt och fruktansvärt jobbigt. Men jag försöker ändå lite grann för att fötterna och benen ska få lite rörelse.

 

Numera kan jag som mest gå runt huset ungefär. Och då kommer sammandragningarna ganska på en gång. Fogen fram gör så himla ont att jag får stanna då och då för att inte börja gråta. Ryggen är stel och gör ont av tyngden från magen... Ja ni hör ju... det är snart ohållbart. Jag ska ju orka trycka ut dem och ta hand om dem sen oxå. Det tyckte tydligen min BM oxå så idag fick vi som sagt ett samtal om när det skulle kunna vara aktuellt med igångsättning. 

 

I lördags var vi inne på kontroll då jag kände att allt inte var helt ok i kroppen. En sjukdomskänsla som jag inte riktigt kunde placera. Det blev CTG och lite koll av blodtryck och proteiner i urinen. Lite så där indikationer på att något var på gång tyckte dom att det var, men inget alarmerande. Kan lika gärna vara havandeskapsförgiftning eller en faktisk förlossning på G. Läkaren kände på tappen och tyckte att den var lite mjuk och kort, men fortfarande stängd. Men hon log lite och sa att jag kommer inte hinna gå till 38 fulla veckor, det var hon säker på. Jag har gått 36 fulla veckor på torsdag så jag känner väl att ja... inom två veckor är dom här!

 

Och egentligen... när 36 veckor är avklarade så kan dom få komma. När som helst! Jag är SÅ klar nu med att vara gravid!

 

De senaste två veckorna har jag insett att inte ens åka med till Willys eller Ica Maxi är nån vidare bra idé. Jag har jättesvårt att gå och får så grymt ont i ryggen och fogen fram. Magen är TUNG nu! Jag skulle ju vilja kunna vara delaktig i åtminstone lite matinköp och sånt för M är inte alls lagd åt det hållet. Han kan följa en lapp jag skrivit men jag måste lixom förklara vad jag menar med "korv". Om han inte hittar det han tror jag skulle vilja ha så tar han lite så där random vilken korv som helst...

 

Som sist så var det han som ville ha korv och makaroner med majs till. Det är en sån där rätt som vi äter till vardags som är jätteenkelt att göra och är gott om man inte äter för ofta. Majs blandat med makaroner direkt i kastrullen och sen typ korvslantar till. Man jag ju ta vanlig grillkorv om man vill... men vi har ofta nån kryddkorv.

 

Men iallafall, han skulle handla korv. Hittade ingen alls i hela butiken... och kom hem med Cognacsmedvurst som man har på mackan. Funkar inte riktigt till det vi skulle ha det till. Och så är dte lite grann, han har lixom inget intresse i matlagning, vilket i sig är heeelt ok, men heller ingen intention att lära sig.

 

Och det är verkligen helt ok. Man tycker om olika saker och han är ju bra på en massa annat.

 

Men dte kan bli lätt frustrerande när jag tycker det är roligt och gott att laga lite olika maträtter, även om det inte är nåt avancerat så där. Men mycket handling går då på idén: "Lite sånt och lite sånt... det där kan man ha till och det blir nog gott ihop med det." Lite svårt att få ner det på en lapp till honom lixom :)

 

Sen kan jag knappt stå vid spisen heller längre. Får ont överallt av att stå och gå så där. Så det blir tyvärr rätt mycket fryspizza och hämtmat just nu. Gott ibland... jo visst... men inte alltid. Vi har en massa matlådor i frysen som är tänkt att vi ska ha sen när bebbarna kommer, men snart får vi lov att äta lite av det tror jag för jag börjar ledsna på all skräpmat.  Nu äter vi inte bara pizza och sånt, det blir en del köpessallad och sushi mmm... men ni vet, det ÄR gott med hemlagad mat!

 

Hur som helst så är jag väldigt bunden till lägenheten... SOM jag längtar efter att komma ut och bara gå ute i solen. Ja i regnet med för den delen! Känner mig lite fången i mitt eget hem. Kan inte heller hålla på och greja så mycket hemma för det orkar jag inte heller. Så just nu är det tungt att bara vara gravid.

 

Jag har gått 33 fulla veckor nu och 4 dagar. Helst skulle jag vilja gå 36 fulla veckor utan att dom kom spontant. Men efter 36 fulla veckor så får dom komma när dom vill, bebbarna. Jag är redo. Så redo man kan bli, hahaha! Men jag orkar verkligen inte med att vara så orörlig längre. Att plocka upp en strumpa från golvet är som att bestiga ett berg. Och att duscha kan vara ett helt företag känns det som. Hinna med att tvätta håret, tvåla in sig och sen spola rent innan jag blir svimfärdig av att stå där. Nej usch! Roligare kan man ha det!

 

Som värst får jag ju gå till måndadsskiftet april/maj... och blir det så kommer jag nog vara sängliggande mot slutet, det känns så. men jag kan knappt ligga heller utan att bli yr och få ont. Så jag tycker att 36 fulla veckor blir bra tycker jag. 

 

Sista kontrollen hos min BM sa: Allt bra! Alla värden är bra, blodtryck bra och bebbarnas hjärtljud bra. Magen hade 43-44 nu i SF-mått... Det är gigantiskt! Nu på torsdag är det TUL igen så får vi se hur dom fortsatt växa... Hoppas lite på att det planat ut lite och att dom inte ligger på så mycket plus! Visst är det bra med stora bebisar, men jag är verkligen sprickfärdig nu så jag känner att dom gärna kan gå ner till normalkurva iallafall och inte ligga över den. Men men, det är ju som det är.

 

Dags att ta tag i dagen tror jag. Har lite småfix att göra så jag måste sätta igång. Det blir ju lite så att eftersom allt tar sånt tid när man knappt kan röra sig så hinner man inte mycket varje dag. Idag är det symaskinen som ska få sig en omgång, Och kanske tvättstugan en sväng.

Yes! Nu har vi tagit oss förbi en milstolpe till :) Känns väldigt bra att det nu gått 30 fulla veckor. Magen är stor som ett hus och jag kan inte ha varken dator eller nåt annat i knät. Det är svårt att äta utan att hela bulan är full med mat efteråt, jag kommer ju inte fram och kan luta mig över talriken. Men vad gör väl det om hundra år :)

 

Att sova är numera en lyxvara, men det är väl bra att vänja sig eller nåt. Jag får vila under dagarna när jag blir trött och det försöker jag lyssna på. Tror inte jag vinner på att vara nån superkvinna som far runt och grejar bara för att. Så en del dagar med mest sova och äta har det blivit senaste veckan. 

 

Ska börja tvätta det minsta i klädväg i helgen tänkte jag. Jag skulle även behöva börja fundera på BB-väskan... Kanske inte packa men skriva en lista möjligen. Och börja fundera på att lägga fram det kanske? Dels för att se om nåt som jag tror jag måste ha saknas och dels för att se om jag behöver beställa färdtjänst till väskan eller inte, hahaha! Sen är det ju så att det mesta fixar sig ändå. Skulle det bli bråttom nu snart och bebbarna tycker att dom ska komma så blir vi ju ändå kvar ett tag på sjukhuset och då har vi båda tid att åka hem och packa ihop det som behövs. Men det kanske är bra att börja fundera lite iallafall.

 

Det mesta är uppackat efter flytten så det känns bra. Det är inte alls ordning än, men kartongerna är så gott som tömda iallafall. Ska försöka styra upp det i helgen med resten så dom kan komma och hämta dem under nästa vecka kanske. Skulle vara skönt att bli av med dem och känna att det iallafall inte står såna överallt.

 

Ikea har vi inte hunnit med än... hoppas på att göra det i helgen. Men vi får se, vill inte vara för gnällig med M då han har första helgen på länge som det inte finns en massa måsten. Fast en del måsten tycker ju jag att vi har då... men vi får se. Lagom gnäll är alltid bäst :)

Ja jag tog mig till vecka 30, men egentligen så tänker jag att jag vill nå 30 fullgågna veckor... och det är på torsdag nästa vecka. Men ändå, det känns mycket bra att se att det lixom närmar sig. Gött att komma närmare och närmare att ha de små sprattelkillarna här! För det är dom verkligen... sprattelkillar. Tror dom kommer bli kickboxare eller nåt. Fullt ös inne i magen för det mesta. Och gärna när mamma ska sova eller försöka vila lite.

 

Nu har vi flyttat iallafall, det gick bra men jag var helt slut av att bara vara igång hela dagen. Vi har inte packat upp allt än, men nästan. Det är fortfarande rörigt här hemma, men det får ta sin tid. Jag orkar inte greja så mycket som jag vill så det är bara att finna sig i det. Förhoppningsvis så kommer vi greja en del i helgen tillsammans jag och M, men vi får väl se hur det blir. Han är rätt sliten efter att ha jobbat dubbla jobb nu en månad. Så jag vill inte pressa honom för hårt. Min mamma var här och hjälpte mig i veckan att packa upp massor. Kändes jätteskönt! Vi lagade även en massa matlådor att ha i frysen när bebbarna kommer, SÅ himla värdefullt! Tack snälla mamma! 

 

Har varit och gjort glukosbelastning i veckan. Det gick bra. Värdet innan var bra och värdet efter var bra, så jag slipper göra om det iallafall. Skönt, för det var ingen rolig historia alls... BLÄ! Man måste ju göra det på fastande mage och sen dricka den där lösningen... huvva! Sen vänta i två timmar på sjukhuset. Men men, det gick ju som sagt bra ändå och jag slipper göra det igen. 

 

Nästa vecka är det BM-besök, föräldrautbildning för tvillingföräldrar och sen läkarbesök. Veckan efter det är det UL igen. Känns lite konstigt att åka till denna nya mottagning... men jag finner mig väl kanske tillrätta ändå så småningom.

 

Jag börjar bli lite stressad över att komma iordning med skötbord och sånt. Vi har ett stort badrum, men lite dåligt planerat på nåt vis. Mamma kom på när hon var här att vi kan ju ha skötbordet på badkaret... och det var ingen dum idé alls. Har hittat ett på blocket som jag mailat på så får vi se om det finns kvar. Annars får vi väl köpa ett nytt. Tror det blri en bra lösning då vi inte använder badkaret så himla ofta och skötbordet är hur som helst lätt att plocka av om man vill bada.

 

Sen behöver vi byråar att lägga bebbarnas kläder i... det ska vi försöka få till från IKEA. Jag gjorde en provbeställning på deras hemsida men leveransen var i början på april och så länge vill jag inte vänta. Så jag beställde allt som jag vill ha/behöver som går att skicka med postpaket, det kommer om en vecka. Sen får vi försöka ta oss till IKEA och fixa byråar för egen maskin. Men jag tänkte att då slipper vi knalla runt och plocka allt det där som jag tänkt att jag vill ha. Jag orkar nog inte med att gå på Ikea mer än in och ut möjligen, så att gå och plocka en massa saker känns ohållbart. Hämta byråar och gå och betala tror jag att jag fixar. 

 

Men jag ska säga att det är nog inte länge till som jag kan ta mig ut på några större äventyr alls. Fy sjutton vad kroppen protesterar! Ont överaltt, magen är tung och jag blir slut på en gång. Men som sambon sa idag: "Tänk på att du är ju mer än fullgången nu egentligen!" Och det är ju sant. Mitt SF mått för en måndag sen var ju lika stort som på en fullgången graviditet. Så... visst är det inte konstigt att det känns i kroppen. Hade jag burit bara en hade jag varit färdig nu. Inte tidsmässigt, men om man går på magstorleken. 

 

Jag hoppas ju att dom stannar minst 6 veckor till och att jag får må ok fram tills dess. Men jag inser att jag lär nog boa klart så smått och fixa det sista så jag slipper känna att det är en massa saker som måste göras. För snart finns inte ork till det!

Ja igår var vi på andra kollen för TTS och där på plats så tyckte läkaren att det var lika bra att köra av RUL:et på en gång. Och så blev det! Egentligen ganska bra eftersom jag säkert skulle oroa mig massor inför det sen när det var dags. VI hade det bokat till den 30:e egentligen så nu har vi enbart en TTS-koll då istället.

 

Allt var bra med båda bebisarna! Vad dom hade växsen sistt! JISSES! Inte undra på att magen ser ut som om den ska spricka när som helst! Jag fick klart för mig att den ena låg precis under revbenen på mig, så det är kanske inte så konstigt att det ibalnd könns trångt...! Alla värden, vikter och mått var normala för åldern på dem, den ena är lite mindre än den andra men så ytterst lite att det knappt är värt att nämna som en skillnad.

 

Och vi fick även veta vilken sort det var... Pojkar! Våra fina små tvillingpojkar! På en gång vart det så verkligt att vi ska få två små människor att ta hand om snart. Helt galet! Det var rätt lätt att se även fär ett otränat öga att det var snopp på dem båda. Nu visste vi ju att om man kan se på en så är det ju klart att det är den könet på båda. Men dom kollade iallafall båda och båda hade snopp :)

 

LITE besviken på bilderna vi fick... dom är lixom så intetsägande, inga profiler eller så. Men men, kanske kan få nån ny nästa gång.

 

Det börjar så smått bränna i spendrerar-tarmen... känns som om jag vill börja boa och fixa. Men vi har bestämt att vi gör det efter nyår. Så det blir så. Så mycket att fixa...

 

Jag kämpar på med foglossning, illamående och trötthet. Sover LÄTT 9-10 timmar per natt med 1-3 toabesök som avbrott och är oftast lika trött igen sen efter ett par timmar. Jobbar numera 50% och det känns jättebra. Jag hinner med att både jobba och må ganska drägligt samtidigt, det känns ju bra. Jag vill gärna fortsätta så här så långt det går, för det är bra med det sociala på dagarna. Jag kommer ha massor med tid att ha tråkigt på, det är ett som är säkert!

 

Vet inte om jag skrivit om det förut, men vi kommer flytta i samband med att jag är i vecka 26-28 nånting. Känns både och, men jag är ändå trygg med att byta BM och läkare nu. Jag pratade med min läkare på sjukhuset och han lugnade mig. Han tyckte att vi skulle vara på samma ställe jag och sambon där i slutet på graviditeten så att sambon skulle vara på vårt nya ställe och jag kvar här hemma... nej det tyckte han inte. Så han pratade varmt om sjukhuset i stan dit vi flyttar och att jag inte alls skulle vara rädd för att byta. Han skulle hjälpa mig med min journal och allt sånt. Så nu är jag lugn med det :)

Men allt är bra här iallafall. Det blev en liten akutsituation för dryga två veckor sen, det var på onsdagen den 19. Jag var på jobbet och behövde gå på toa. Väl där så insåg jag att jag blödde, inte så mycket. Men tillräckligt för att jag skulle tycka att det inte var nåt att ignorera. Till saken hörde att jag haft en del sammandragningar veckan innan och även under förmiddagen, så jag blev väldigt skärrad.

 

Ringde till M och han sa åt mig att sätta mig i bilen på en gång och så skulle vi åka in. Så det blev ett akut besök hos läkaren på kliniken där min barnmorska jobbar. Dom kollade och kunde inte se vart det blödde. Både pluttarna levde och inget såg fel ut. Odling togs iallafall och jag blev ordinerad vila och ingen stress. Sjukskrivning och bara ta hand om mig själv. 

 

Mycket oro innan vi fick svar på ordnlingen som var helt ren. Varför det blödde och varför jag hade så mycket sammandragningar kunde dom inte förklara, men eter två veckors sjukskrivning fick jag börja jobba halvtid igen. Det var nu i fredags, så vi får se hur det går. Sammandragningar är normalt men inte riktigt så kraftiga och många som jag hade. 

 

I tisdags var vi på första kontrollen för TTS, den första av ett antal som kommer göras varannan vecka. Allt såg bra ut just nu, kändes bra! Läkaren avslutade med att säga att tvillingarna var lite olika stora och hade lite olika mängd vatten, men att det har helt inom ramarna för att vara normalt. Det är märkligt att även om allt ansågs normalt så är det som hänger kvar det som läkaren säger att det skilde sig lite... Men vi försöker att tänka på det så lite som möjligt iallafall. Svårt ibland, men vi jobbar på det iallafall.

 

Men allt är bra just nu, det är det viktiga. Om 1,5 vecka är det dags för nästa koll, den 16:e. Sen den 30:e är det rutinultraljud. Spännande! Så långt kom vi inte sist. Så det känns verkligen som en milstolpe.

 

Det hände mycket just nu i våra liv, M har fått nytt jobb och vi kommer flytta i början av nästa år. Inte bara inom stan utan till en helt ny plats. Innan vi landade i det var det mycket stötande och blötande. Men vi kom fram till att det är bra för oss i långa loppet, vi kommer närmare vår familj och våra vänner. Men det är mycket att tänka på med lägenhet och allt. Den vi har ska säljas och allt vad det innebär. Vi har haft mäklaren och fotografen här så det är gjort iallafall. Och vi har lyckats hitta en lägenhet i den stad vi ska flytta till. 

 

Så nu är det "bara" det här med att vi kommer flytta mitt i den mest jobbiga tiden i graviditeten. Men det få lov att lösa sig bara :) Vi får ta hjälp, för jag kommer inte orka helt enkelt. Men vet ni vad? Det löser sig :) Om man inte gör det till en stor grej så blir det inte det.

 

Jag har pratat med min läkare och han försäkrar att vi får samma hjälp där som här, han försäkrade att jag inte behöver vara orolig för att byta ort. Det är ju så att barn föds i hela landet och det är inget speciellt just här att det skulle gå bättre här. Sen att byta barnmorska tycker jag si så där om, men det går säkert bra det med. Det sista jag vill är att inte vara på den ort som M är under den sista delen av graviditeten. Så jag kommer troligen att byta BM runt vecka 28 nånting. Får se hur allt sånt funkar. Min läkare lovade att han skulle hjälpa mig  att få med mig alla journaler och allt, så det är bra!

 

I övrigt då...? Jaaa... jag kämpar på. Foglossningen har börjat. Kan inte sitta för länge, då gör det on i bygdbenet och ligger jag för länge får jag ont i ländryggen. Så man får variera lite. Kissnödig konstant. Illamåendet hänger i, men inte alls som förut. Börjar få ont i huvudet rätt så frekvent. Och magen börjar bli tung. Men i stora drag så går det rätt bra ändå :) 

 

Jag tror jag kommer bli väldigt stor, magen växer MYCKET och jag tror den fortsätter med det. Bara att stå ut och gilla läget. Denna gång bara SKA det gå bra och dom får gärna stanna till slutet på april, inte mig emot!

Illamåendet har så sakteliga börjat ge med sig. Eller, jag mår ju illa, men det är mest så där så det går att hantera nu! Yay! Trött är jag fortfarande men det hör väl till. Känns så himla bra att slippa må så där förjäkla illa som jag gjort tills nu!

 

När man har två i magen så är det ju rätt befogat att se ut som en stoppad korv i alla sina kläder trots att det inte är så långt gånget. Så nu struntar jag i om topparna sitter åt eller så. Och om det fortsätter i denna takt så kommer det vara en övergödd blåval som vaggar runt om ett litet tag. Jisses!

 

Men så klart är dte ganska kul oxå! Förra gången hade jag preciiiis börjat ana att det rörde på sig där inne. Nu är jag större men känner inget än. Många börjar känna från nu ungefär, får väl se när första diffusa puffen kommer. Ser SÅ fram emot att M ska få känna oxå :)

 

Har pratat med min chef nu iallafall om att jag troligen jobbar som längst februari ut men att det kan bli bara januari ut oxå. Hon blev glad att jag sa till då hon sitter med nästa års budget nu och räknar. 

 

Mycket märkligt! Om jag går hem redan i början på februari är det ju bara två månader kvar att jobba! Om man räknar bort jul och nyår alltså. Om jag får ledigt som jag vill så jobbar jag till 19:e dec och sen från 7:e jan. Så det är 8,5 vecka kvar att jobba... WHAT? Känns ju som om jag nyss blev gravid! Men jag antar att jag om ett par veckor kanske tänker annorlunda när jag är stor som ett hus.

Jag sa i somras att om jag nånsin blev gravid igen så skulel jag inte gnälla en sekund. Jag har nog brutit det löftet! Usch och blä vad man kan må dåligt! Vissa dagar är det verkligen ingen lek... horisontellt läge är det enda som lindrar. Förra gången tyckte jag att frisk luft var bra men går jag ut och går nu när jag mår illa blir det sju resor värre bara.

 

Nu har jag dessutom dragit på mig nåt skit i magen. Haft ont i magen, är uppblåst och lös i magen. Jag spyr inte men mår riktigt illa. Tror att jag måste fått i mig nåt tokigt. Och att inte få behålla maten gör mig ju inte direkt piggare... Huvva!

 

I morse var jag uppe på sjukhuset för att lämna blodprov inför KUB-testet. Det var helt tomt i väntrummet för en gångs skull så det gick fort att komma in. Fick veta att det inte fanns nån remiss för provtagning i systemet så det var bara att åka därifrån igen. Ringde till mödravården och fick lämna numret så skulle dom ringa upp. 

 

Åkte hem... och precis när jag kommit hem så ringde dom. Knappeliknapp på datorn så fanns remissen där. Drygt att behöva åka tillbaka men fick ju göra det. Parkeringen full och väntrummet fullt. Kul! Men det gick ändå rätt fort tyckte jag. Nu gick det ju så bra så.

 

Jag siktar på att ta mig till KUB:et så hoppas jag att illamåendet ger med sig lite sen efter det. Just nu är det verklogen inte roligt. Usch...

 

Magen är svullen, uppblåst och upprörd. Det ska bli kul sen när jag kan tala om på jobbet att höra hur många som redan listat ut det. Vi hoppas att det känns bra att gå ut med graviditeten efter KUB-et. Vi får se vad det säger och hur vi gör. Men planen är det iallafall.

 

Nu ska jag dö lite på soffan.

Idag plockade jag fram fler av kläderna från den lilla lådan jag stuvat undan sen förra gången. Tidigare i veckan tog jag fram mammabyxorna. Jag mår så illa så det känns mycket bättre att det inte klämmer över magen. Jag tar oftat av mig byxorna när jag kommer hem, även som ogravid. Skönt att ha mjukisar på sig när man slöar i soffan. Idga drog jag på mig ett par gravid-mjukisar... Helt fantastiskt!

 

Idag har tabletterna jag fick inte hjälpt alls. Har mått lika illa trots jag tagit dem. På jobbet har vi haft jättelite att göra så jag har inte kunnat distrahera mig med något heller. Magen är JÄTTESVULLEN idag, men det är bara gaser. Jag känner hur det kör och bubblar hela jäkla vägen via varenda centimeter av tarmen. Så det har varit en sån dag... huvva!

 

Nu på kvällen så sitter jag bara i soffan och jäser. Känner mig jättegravid! En rejäl brakskit så går det ju över ;) Om det ändå var så enkelt! Gosh vad det kan spänna!

 

Jag vet ju att magen kommer växa snabbare denna gång, både för att dom är två och eftersom jag varit gravid rätt nyligen. Troligen är det så iallafall. Nu är jag rätt tjock från början så det tar nog tid att bli så där spänd och fin mage... men jag blir säkert stor som ett hus. Vet inte när jag borde börja ta magbilder. Nu kanske? Men jag är ju bara tjock nu... Ah, vi får se!

Jag har lugnt på jobbet. Eller rättare sagt jag tar inte åt mig jobb. Kanske fel, men just nu är det precis lagom att sitta bara och inte göra mer än städa av det som kommer i mailen mm.

 

Kommer på mig själv att surfa runt på bebiskläder, Familjelivs bildtrådar med folk som ska ha barn i sommar, trådar om missfall och annat som bara är relaterat till bebisar. Tror att det ligger väldigt mycket i att en kvinna som varit gravid fortsätter vara gravid i sinnet tills dess att datumet passerat som var beräknat att barnet ska födas.

 

Datumet när vår BF var kommer nog kännas väldigt jobbigt tror jag. Och det är ju verkligen inte säkert att man har nåt nytt datum att se fram emot då. Jag måste nog försöka sluta att kolla på sånt som gör mig ledsen, för det gör det. Att veta att idag skulle jag varit i vecka 22  och magen skulle varit än mer uttalad än i vecka 19... det gör ont.

 

Om 2 veckor skulle kanske den lilla gått att rädda... v 25 kan det gå bra. Nu gick det inte bra och det är otroligt tungt att tänka på.

Vi köpte första grejen igår... en spjälsäng! Lite läskigt men spännande med! Jag har kollat lite på blocket då och då fär att se om nåt fynd dyker upp. Och så var den där! En svart spjälsäng, i princip ny och med madrass  till. Dom som sålde den hade bara använt den sparsamt, deras lilla tjej ville inte sova i den. Så den var nästan helt ny :)

 

Kändes kul att hitta precis det vi velat ha och till en tredjedel av priset. Onödigt att betala mer än nödvändigt om man inte beöver. Nu står den omonterad i hörnet där den ska stå sen och det känns liye märkligt. Men kul med!

 

Jag har tänkt att sen om vi får reda på vilket kön det är på det lilla pyret så ska jag se om det finns nåt lite bra klädpaket med neutrala kläder på blocket. Man kan ju använda lite vad som där i början, spelar ju ingen roll. Dom växer ju ur kläderna så fort ändå. Och vet man vilket kön det blir kan man ju köpa paket som har lite färg med. Jag har iofs inga problem att klä en pojke i rött till exempel, men klänning kanske man inte vill klä en pojke i.

 

Magen växer så sakteliga tycker jag, det går inte att dölja längre. Men det är ett tag tills den tar ordentlig plats. Känner sällan av illamåendet längre, det är SKÖNT!

 

Men jag har haft ganska mycket ont i huvudet på sista tiden dock Inte lika kul. Och för ett par dagar sen började jag vakna av att händerna domnar och jag måste vika på dem. Har inte tänkt så mycket på det, men natten till igår var det ganska illa så jag bestämde mig för att ringa barnmorskan och fråga lite om det. Hon svarade att man kan få nåt som heter "karpaltunnelsyndrom". Då domnar man i fingrarna och tappar känsel i dem. Det är nån nerv som kommer i kläm i handleden på nåt vis, så får man dessa symtom. Jag domnar dock upp i underarmen så hon var lite orolig att det var nån kota i ryggen som låg och tryckte på nån annan nerv.

 

Så hon ordinerade att ta kontakt med husläkaren för att kolla ryggen och eventuellt få remiss till nån specialist. Mest för att vara på den säkra sidan. Sen om det inte visar nåt kunde man prova med skenor för handlederna, då hålls dom raka och den där nerven får vara i fred. Vi får väl se lite vad det blir av det. Men givetvis så var det inte lika illa nu i natt... så jag struntade i att ringa VC idag. Ska göra det imorgon tänker jag.

 

Det är ingen lek att vara gravid hörrni! Hahahaha! Krämpor och grejer mest hela tiden. Och då har säkerligen inte det värsta dragit igång än :)

 

 

 

Jag har börjat få bebismage nu. Inte så spänd och stor så klart, men ändå mer distinkt "mage". Men det är svårt att vänja sig att inte gå och dra i kläderna och försöka dra in magen. Jag har ju nästan hela livet levt med att ha lite komplex för min mage... tyvärr. Även som liten, ung och nu som vuxen är det en kroppsdel som alltid haft lite put oavsett vikt.

 

Minns när mamma tvingade mig att gå på gymnastik... då skulle man ha en gymnastikdräkt med en HEMSK volang på. Usch! Och jag minns hur jag tyckte att det var så förnedrande att ha den där tajta dräkten på mig och jag minns hur jag skämdes för min mage. Tråkigt, men sant. I övrigt har jag nog inte haft så mycket komplex egentligen. Men magen är en svår del på mig.

 

Och nu är det lixom omöjligt att dölja den! Den går inte att dra in eller att skyla nåt vidare med kläderna. Och det känns jätteovant! När jag ser mig själv i ett skyltfönster eller så, så hajar jag till och tänker att jag blivit tjock (igen). Men så kommer jag på att just denna gång är det helt enligt planen att bli tjock :) Men det är svårt att få bort tankarna. Jag känner mig plufsig och så där, inte så jättegravid än. Men jag märker att det faktiskt är mer än semlor och hamburgare i magen!

 

Jag mår ganska bra just nu. Illamåendet kommer allt mer sällan, det är skönt. Men trött är jag, fast inte lika mycket som förr. Så det känns ok. Huvudvärk har jag fått lite mer av och det har jag läst mig till att man kan få av den ökade blodvolymen. Men än så länge har det bara varit ett fåtal gånger som jag tyckt att jag behövt ta en tablett. Försöker undvika det i den mån det går.

 

Snart börjar pollensäsongen, kan ju bli intressant då man tydligen inte ska ta antihistaminer när man är gravid. Ska ringa och kolla det med barnmorskan tänkte jag. Det kan ju annars vara rätt jobbigt vissa år och detta året är nog ett sånt. Men men, inte ta ut det i förskott :)

 

Ja nu har det varit full rulle under ett tag. Vi har flyttat, hunnit vara på KUB och nu är jag tillbaka på jobbet igen. Flytten känns hur bra som helst! Vi båda tycker det är jättestort och fint i nya lyan :) M är lite mer bortskämd med detaljer än vad jag är, typ köksluckor som är lite sneda och så. Så han har gått runt och ojjat sig lite över det, men jag tycker det är jättefint!

 

Just nu är prio för mig att packa upp lite i köket och även i garderoberna så man kan börja leva lite normalt. Nu är det mesta en enda röra faktiskt. Så ikväll blir det lite sånt för mig tror jag. M håller på och skruvar ihop garderober så han kommer säkert fortsätta med det lite grann. Jag kan ju tyvärr inte hjälpa till så mycket mer än att skruva lådor och hålla lite. Lyfta och bära får jag inte.

 

Jag ska berätta mer om KUB-testet sen, det tar jag i ett eget inlägg. Men det gick fint i alla fall :) Väldigt skönt!

 

Sen kom en liten bomb på jobbet med. Jag blev bortplockad från mina arbetsuppgifter på dagen då min närmsta chef var trött på att jag jobbade för mycket. Hon sa stop och sa till ledningsgruppen att nu skulle hon ha mig till andra saker. Dom fick lösa det lite som dom ville, men jag skulle inte jobba ihjäl mig och nu fick det vara nog. Tack för det chefen! Jag har jobbat lite under två olika chefer så nu blev den ena sur på att det inte fungerade som det var sagt. Skönt!

 

Det var en lättnad för jag har känt att det inte fungerar att ha det som jag har haft det. För mycket övertid och stress hela veckorna. Så blev det. Så nu hoppas jag det kommer fungera bättre :)

 

Imorgon blir det återbesök hos läkaren som kollade mig efter blödningen, det är lite kul. Då får vi se Knoddas igen :) Bilderna från KUB blev inte så bra så vi hoppas att vi kan få med oss en imorgon istället. Men vi får se, det är ju inte därför vi ska dit så vi får se om det blir nån bild eller inte. Kan tänka mig att läkaren mest kollar så saker och ting ser bra ut och så, inte försöker få nån bra bild på bebisen. Tänker inte tjata heller, dom är så himla bra där på kliniken så jag ska vårda den kontakten väl!

 

Idag känns det bättre! Fy sjutton vad det var segt igår. Blä... men idag är det bättre, somnade tidigt och har sovit bra hela natten (förutom den obligatoriska kissen då). Sambon sa igår att det var lite tydligt att jag gått upp i vikt igen. Usch... men det är ju som det är. Jag äter ju mer nu eftersom jag måste hålla illamåendet i shack och det är inte alltid så nyttigt heller. Han sa det inte som att han menade att han inte gillade det, utan mer konstaterande. 

 

Det är ju inte så att jag är sugen på sallad direkt när jag blir hungrig. JO! En sallad! Men det får jag inte äta. Det är med chevré och rödbetor... valnötter och honung... GUD VAD GOTT! Men chevré ska man inte äta. BM sa att det finns såna ostar som är av pastöriserad mjölk, men att man helst ska undvika det ändå. Jaha... inget gott får man äta! Hahaha... jo, men får äta det mesta. Men det är ju det jag INTE ska äta som jag är mest sugen på. Så klart.

 

I helgen blir det tvättstuga och sen lugnt tror jag. Känns som om jag behöver bara stressa av och ta det lite lugnt. På söndag är det visning av lägenheten igen så då får vi väl åka på stan en sväng och fika. Vilken otur! :)

 

Om det går fort med försäljningen av M:s lägenhet så kommer vi kanske flytta fortare än planerat in i nya lägenheten, det kunde vara skoj! Det kommer bli skönt att få lite mer spejs och rum att bo. Egen tvättmaskin och stort kök. Inreda lite och så... kuligt!

 

 

 

 

Igår kände jag att mina byxor var det där lilla för tajta så det inte blir skönt mot magen. Och tro mig, jag har haft trånga byxor förut, så detta är obehagligt på ett annat sätt än att jag är bara vanligt tjock. Så idag blev det en hårsnodd i knapphålet och jisses så skönt!

 

För övrigt är det en riktigt dålig dag idag. Har sovit superdåligt inatt och kände det som om jag hade bly i kroppen när jag vaknade. Skakis, yr och frös som en hund... kom upp iallafall och iväg till jobbet. Somnade tvärt på bussen men vaknade i tid för att gå av iallafall. Jag mår inte bra och skulle allra helst vara hemma idag. Vi har visning på lägenheten under dagen idag så det var inte läge. Hoppas på att mäklaren kan tala om när dom ska in så kan jag åka hem och lägga mig efteråt.

 

Känns som om hela kroppen bara skriker efter sömn och vila. Är alldeles gråtfärdig och känner att jag bara vill dra upp täcket över huvudet och stänga av omvärlden.

 

Hormoner till viss del säkert, en viss del dåligt med sömn och en sista del "kanske håller på att bli sjuk". Oavset tså mår jag riktigt pyton idag... :(

Ja då har jag bokat inskrivning, den blir den 7:e feb. Vi går kvar hos den sköterska vi träffat under hela utredningen. Vi pratade om det och det känns bra för oss båda och då blir det så :) Sen bokade jag in KUB-testet oxå, det blev den 26:e feb. Den tiden måste jag nog kolla upp, hon sa att jag skulle vara 12 fullgånga veckor när jag gjorde testet, men jag har gått 13 fullgånga veckor då. Man ska inte göra testet för sent, så jag känner att jag vill kolla så det inte blev en vecka för sent. Dom har säkert koll, men jag vill iallafall ringa och höra vad dom säger.

 

Känns spännande! Det börjar bli verkligt och på riktigt! I torsdags när vi gjort VUL:et så¨fattade man ju att det verkligen var nåt där inne. Och nu börjar det ssjunka in att det är faktiskt så att jag ska skriva in mig. På riktigt! Himla roligt! Och det känns jättebra nu när jag bestämde mig för att gå kvar där vi gått under utredningen.

 

Beställde mina första mammabyxor för två dagar sen :) Jag dök på ett par som såg ut att kunna vara bra, utan sån där lång mudd upp på magen. Det var lite som vanliga byxor men att man kunde spänna ut dem allt eftersom. Får se om det kan vara nåt att ha. Dom var så nersatta i pris så jag tyckte dte kunde vara värt att testa iallafall. 

 

Ja just nu kan man nog säga att det just tröttheten som är värst. I helgen har jag sovit på soffan, i sängen och lääääänge. Oftast vaknar jag tidigt på mornarna men inte nu, sover som en dö sill. Ja, upp och kissa måste jag ju... men där emellan sover jag gott.

 

Fast förstås inte just natten till idag. Men det är ju som vanligt, söndagnätter är inte min starka sida alls. Så det är egentligen inte så stor skillnad. Fast när jag sen vaknar är det skillnad... Himmel så segt att gå upp! Men dom säger ju att det extrema med trötthet och illamående oftast ger sig runt 12 veckor. Har alltså fyra kvar. Så det är väl bara att stå ut.

 

Idag ska jag ringa och boka inskrivning tänkte jag. Jag känner att jag gärna vill gå där vi hittills gått. Det hade varit enklare att gå närmare, men jag känner mig trygg hos kliniken vi varit hos nu hela utredningen. Så det får bli där. Får se om det bokas in KUB oxå på en gång när jag ringer eller om det blir senare. Vi bestämde att vi gärna vill göra KUB så det blir en lite nervös väntan tills dess.

 

Såg en bild på en tjej som var lite mullig, precis som jag, i vecka 12... Skittjock! Om jag svullnar upp så där så kommer jag ju aldrig kunna dälja nån mage fram till vecka 12! Hoppas inte det blir så. Efter att jag talat om det på jobbet kan väl magen svullna upp när den vill... men innan kan den hålla sig där den är. Det stramar lite i brallorna, men det är mest svullna tarmar. Vissa dagar kör det som sjutton i magen och är svullet, andra inte så mycket.

 

Har hittat en blogg där tjejen som har bloggen tipsar om hur man kan göra egna mammabyxor. Ska nog testa det med nåt par jeans och se om det kan vara nåt. Då spänner det kanske inte så förbannat :) Här är den bloggen:

 

 

Tror att det kan vara ett bra sätt i början om inte annat, när det mest spänner och inte är så mycket mage egentligen. Ska prova lite byxor i veckan och se om nåra kan få denna behandling :)

  

Vi lämnade sambons familj på nyårsaftons morgon och begav os hemåt. Väl hemma var det bara ite förberedelse och sen kom det kompisar på kvällen. Frågan var ju vad vi skulle säga ang att jag inte drack. Men det löste sig ganska bra tycker jag. Eftersom jag tränat och tit bra innan jul så visste dom ju att jag gått ner lite i vikt. Så sa jag att jag gav mig själv lite jullov och fick lov att äta lite vad som. Det i sin tur ställde till det i magen... :)

 

Och det var ju inte ens helt och hållet ljug :) Ju längre kvällen gick desto mindra tänkte folk på att jag drack Scweppes. Perfekt! Sen om dom egentligen fattade eller inte, det kan man ju inte veta. Och både jag och M tycker att det inte spelar så stor rol egentligen. Han känner att han vill berätta för alla :) Riktigt där är inte jag, nu känns det som om det kan få gå ett tag innnan vi berättar för fler.

 

V 6 inleddes i samband med söndag/måndag nångång. Så nu räknas jag som i vecka 6. Här kan man läsa om vecka 6: http://mammasidan.se/gravid/vecka/6

 

Det är faktiskt riktgt facinerande att se och läsa om hur det pågår en febril aktivitet där inne och för varje dag växer Myran 1mm. Det är ju nästan en centimeter i veckan :) Antar att det går fortare senare... men ändå. Galet att det funkar så!

 

Imorgon ska jag ringa vår sköterska på kliniken och berätta för henne. Det ska bli riktigt roligt! Jag tror hon kommer bli glad. Så hoppas jag att vi får gå kvar där nu när vi finns i deras rullor lixom. Men man vet ju aldrig. Jag hoppas att jag pga min ålder kan få täta kontroller och tight kontakt med dem. Hoppas kan man ju alltid!

 

Om allt går vägen så kommer denna vinter, vår och sommar säkerligen bli den mest omtumlande, intressanta och facinerande tid jag nånsin upplevt. Det är faktiskt ganska häftigt att ha framför sig. Jag känner mig både laddad och lite så där rädd. Jag har ju ingen som helst aning om hur det här går till. Men jag är ganska säker på att jag och M tillsammans kommer fixa det och han kommer stötta dom dagar jag mår pyton. Om jag nu kommer göra det.

 

Just nu mår jag oförskämt bra tycker jag. Jag har bara ont i brösten, dom är svullna och BH-arna är redan små. Så jag ska nog införskaffa en eller två med större kupor. M tycker det är jätteroligt att studera dem och säga att dom är stora. Alla roar sig ju på olika sätt ;) Sen är jag trött, men jag vet inte om det har med Myran att göra. Det kan ju lika gärna vara att man har haft full rulle nu sen julen drog igång med umgänge och matfrossande. Sen måste jag upp och kissa en extra gång på natten. Och ibland kan jag tycka att det är som sockerdricka i apparaten, nån typ av stickande känsla som är lite svår att sätta fingret på.

 

Frossande ja... usch! Det har blivit både det ena och andra nu denna vecka som passerat. Matorgie är ju ett sätt att benämna detta fenomen. Känns verkligen som om vardagen är välkommen nu i det avseendet. Ska bli skönt att komma in i bra matrutiner igen och på så sätt kanske slippa må illa sen. Jag har inte känt av det alls hittills tror jag. Men det står att det ofta kommer typ i slutet på vecka 6 och in i vecka 7. Så vi får väl se :)

 

Syrran gick ner 9 kilo med i sin ena graviditet för att hon mådde så illa hela tiden. En kompis likaså. Det vill jag ju inte göra! Dte kan ju inte vara varken roligt eller sunt. Men om jag mår lite lagom illa och inte får nåra konstiga cravings... så kanske jag slipper gå upp så himla mycket i vikt :) Det siktar jag på!

Nu plobbar det ut bebisar överallt. Precis överallt. Och ingen ger dem namn? Alltså... vet man inte vilket namn man vill ge bebisen? Jag kanske är knäpp, men jag har ganska bra koll på namn. För mig är det nåt jag tänkt på typ hela livet. Just nu finns det 2 bebisar i min närhet som inte fått sina namn. Men jag undrar lite varför? Eller är det så att det inte är så viktigt när det kommer till kritan?

 

Och bebismagar ska vi inte tala om. Överallt dom med. Som spärrballonger som är redo att spricka. Jag tänker att dom går där med magarna väldigt länge. Tungt måste det vara. Så klart det är. Men det positiva är ju att man vet varför magen ser ut som den gör. Bebis onboard :)

 

Nu blir det till att göra kväll här. Dagen har varit innehållsrik och jag tror att det kan vara dags att kila till kojs.