Igår kväll låg jag och skulle sova. Helt plötsligt så var det som om nåt vände sig nere i magen. Långt nere. Visst kan det ha varit tarmarna som rörde sig, men det kändes längre ner. Och bara som en rörelse. Bubbel :) Tror det är väldigt tidigt, men det kändes ändå inte som tarmrörelser.

 

Längtar som sjutton tills det verkligen känns. Kommer vara väldigt konstigt när man känner en spark ordentligt så där. Rätt upp i revbenen :)

 

Imorgon ska jag jobba igen efter ett par dagars hemmavaro. Blödningen har slutat och illmåendet håller i sig. Hoppas det blir uthärdligt nästa vecka. Har en del att ta i tu med när jag kommer tillbaka. Men jag kommer vara väldigt tydlig med att jag inte kommer ta mer än att jag fixar det varje dag. Ingen stress och ingen övertid för mig på ett bra tag nu.

 

En kollega skrev till mig: Ta hand om dig! Det är inget att ta för givet, man måste varva ner och ta det lungt.

 

Så precis det kommer jag göra. Det får ta den tid det tar. Och jag måste lära mig säga nej och säga ifrån. Bli hårdare med det. Och bli bättre på att be om hjälp.

 

Hoppas oxå på att mammabyxorna kommer snart... mina vanliga brallor är inte så sköna just nu :)

Jag har ju fått må ganska bra ändå måste jag säga. Visst har jag mått illa och visst har jag varit dödstrött. Men ändå på en nivå som varit hanterbar tycker jag. Men denna vecka har det verkligen varit jobbit med illamåendet! Gosh vad jobbigt! Om jag inte äter så mår jag illa och när jag äter mår jag ännu mer illa. Spelar heller ingen roll VAD jag äter.

 

På morgonen fungerar INTE grovt bröd, inte yoghurt och inte gröt. Det som fungerar är mer vitt bröd, oboy eller mjölk eller äggmacka. Men inte för mycket och inte för fort. Men denna vecka fungerar knappt det som hittils har fungerat. Och det blir så där illa så man knappt fungerar riktigt. Hoppas verkligen det ger med sig snart!

 

Jag är ju i vecka 13, 12+3 (eller nåt sånt). Trodde det var nu man skulle börja må bättre? Men tydligen inte för mig än iallafall.

 

Har mest legat i soffan nu i veckan och tagit det lugnt. Blödningen har avtagit lite men inte gett upp helt. Så jag tar resten av veckan hemma från jobbet och bara låter kroppen vila. Chansar inte och tänker att jag iallafall inte kan gå tillbaka till denna vecka och säga att jag ångrar att jag inte tog det lugnt. Har sovit väldigt mycket och känner ändå att det gör mig gott. Nattsömnen är ju si så där men en massa rännande på muggen, så att få sova ett par timmar under dagtid är ändå väldigt skönt.

 

Tänker ibland att det är 28 veckor kvar, hahaha... men det ska ju bli lättare inom ett par veckor sägs det. Sen tyngre igen framåt slutet. Så det är det jag siktar in mig på.

 

Har beställt gravidbyxor igen förresten! Hittade modeller på Bon Prix faktiskt, dom kommer säkert inom ett par dagar. Om dom passar kommer det bli sååå skönt! Det trycker på ganska bra av mina vanliga byxor nu. Mest svullen mage tror jag, men oavsett så känns det inget vidare. Beställde nåra gravidtoppar med som jag tyckte var fina. Får se om det är nåt att ha.

Ja, vi valde att gå ut med graviditeten igår. Det kändes som om det blev svårt att hålla hemligt på jobbet i och med att jag blev borta ett par dagar.  Jag har dessutom en del av mina kollegor (som var tvugna att få veta) på Facebook, så visst vart det lite rörigt. Men vi bestämde att nu när vi sett lill-knoddas på ultraljudet igår så kunde vi släppa ut det.

 

Men blir ju inte mer ledsen om det går åt skogen nu när alla vet, kan ju vara en fördel att man får lite förståelse om man inte är på topp. Så vi går all in och kör på att det kommer gå bra :) Och det är faktiskt väldigt skönt att ha det avklarat... det är sånt meck och fix att komma ihåg att inte säga nåt om det i olika situationer.

 

Nu har jag inte bestämt mig om jag ska fortsätta blogga här eller om det mest kommer bli i min publika blogg. Om det är nån här som vill följa mig även sen i så fall, så skicka en kommentar till mig. Då kan jag maila adressen till den andra bloggen.

 

Jag vet inte än, men kanske att det blir rörigt att blogga dubbelt :)

Ja jisses vilken pärs. Det har ju varit rörigt på jobbet ett par veckor, jag har jobbat mycket och känt mig väldigt slut. I helgen blev det inte många knop gjorda och sen i söndags så fick jag ganska ont i apparaten. Tänkte inte så mycket på det men tyckte ändå att det var lite störande.

 

På kvällen kom mycket blod... jag var helt oförberedd och kände mig alldeles kall. Vi ringde till gynakuten och dom sa att jag blödde för lite. Jaha. Så deras råd var att avvakta och kontakta min egen barnmorska på måndagen. Så det gjorde vi även om det kändes jättejobbigt att vänta.

 

Min barmmorska sa att dom ville att jag skulle komma, men hade ingen tid förrän på morgonen idag. Men hon sa även att blir det värre så måste jag åka in till akuten och leva rövare där. Så med det beskedet så avvaktade jag. Det kom mer blod under dagen... hade inte lika ont. Fy sjutton vilken känsla det är at gå på toa och det kommer blod... nu när man vet att just det inte är nåt vidare bra när man är gravid.

 

Så idag var vi då på undersökning. Läkaren är så himla bra och min bm är oxå väldigt trygg och bra. Hon kollade först vaginalt hur det såg ut och hon var inte så himla positiv först. Hon sa inte så mycket men man såg att hon var lite oroad. Sen tog hon fram ultraljudsapparaten. Det var VUL även denna gång och direkt när hn förde in den så såg jag en liten liten parvel som for runt där inne och viftade på armar och ben! Den lilla filuren!

 

Hon berättade att allt såg fint ut, ryggrad, hjärta och allt :) Moderkakan låg i framkant och delvis över mynningen till livmodern, därav blödningen. När livmodern växer så kan moderkakan ibland släppa lite i kanten och så blir det en blödning. Men det var ganska vanligt och det växer oftast bort under kommande veckor, Hon såg att det låg lite klumpar i livmodermynningen så hon ville att jag skulle komma tillbaka om två veckor så hon kunde se att det var borta. Hon ville inte försöka ta bort det nu när det fortfarande blödde lite grann.

 

SÅ skönt att allt var bra! Och vi har fått sett en liten liten filur som hade disco där inne :)

 

Och jag tror jag är lyckligt lottad som har en sån bra läkare och bm... dom är och har varit så himla bra! Det var inget snack om att jag skulle få komma och göra en undersökning. Sen tyckte läkaren att jag skulle stanna hemma veckan ut och vila. Hon var inte glad över att jag hade haft det så stökigt på jobbet ett tag. Hon sa att hon gärna skrev ett intyg om jag ville ha det. Vila, vila och bara bry mig om mig själv. Hon spände ögonon i mig och sa att dte var viktigt just nu när moderkakan låg som den låg. Ingen stress!

 

Så jag fick ringa chefen när jag kom hem och berätta om allt. Som tur är så är även hon väldigt förstående och bra, så hon sa att jag skulle stanna hemma tills jag kände mig redo att komma igen. Så till att börja med så stannar jag hemma två dagar till tänkte jag, Så länge det blöder så här mycket, även om det inte är jättemycket, så tänker jag att jag stannar hemma iallafall.

 

Lite konstig känsla. Är ju inte sjuk, men det är ändå så att jag måste ta det lugnt och vila ikapp lite. Men skönt att chefen var så förstående. Hon vet ju oxå hur det varit de senaste veckorna, det är bra. Så hon sa åt mig att stänga av datorn och inte tänka på jobbet alls.

 

Men plutten lever och mår bra! Så skönt och vilken lättnad!

 

Ja, det är ju ingen vidare bra kombo... i alla fall inte om jag väntar på nåt spännande. Nu är det KUB-testet som hägrar framåt och jag tycker tiden går så himla låååångsaaaamt. Vi ska dit den 26:e. Det ska bli så spännande att se knoddas igen.

 

Igår pekade M på min mage och sa: Du har fått bebismage!

 

Fast det tycker inte jag. Jag är mest svullen på kvällarna och det är inte alls nån bebismage. Men snart så! Ska bli kuligt att se när den växer. Byxorna funkar bra med gummiband i knappen. Jag har sytt en egen variant av såna här:

 

Då var inskrivningen gjord. Ingen omvälvande direkt. Stick i fingret och så kisseprov då. Alla värden såg jättebra ut. Jag har haft liiiite liiiite blödningar, mera som rosa på pappret, och det kunde hon se på urinprovet tydligen. Men det är ju ingen fara med det. Man kan blöda lite och det är fullt normalt. Om man blöder mycket ska man ju så klart kolla upp det. Men det lilla som jag haft är inget att göra så mycket åt.

 

Sen är det ju så att oavsett vad det beror på så kan jag inte göra nåt åt det. Finns inget som kan stoppa ett missfall i alla fall så det är lixom bara att åka med och hoppas att allt går bra. Klart oron finns, men egentligen så är jag ganska lugn. Det är obehagligt, men man måste ju samtidigt tro att det ska gå bra. Jag orkar inte gå runt och vara orolig konstant, det blir för jobbigt. Så jag har bestämt att det är som det är och det blir som det blir.

 

I alla fall så var alla värden bra, blodtryck och allt. Så det var kanon! Vi har den sköterska som vi haft under utredningen och det känns bra. Hon är trygg och vi känner ju henne lite nu. Jag ska få göra glykosbelastning sen i vecka 28 eller vad det var. Det är nåt man gör på oss som är lite tjocka :) eller har andra indikationer på att det kan vara bra att veta. Så det blir ju intressant.

 

Så nu är det först KUB-test om två veckor drygt, sen blir det ultraljud i slutet på mars, nästa besök hos BM blir i maj, sen glykosbelastningen då i slutet på maj eller början på juni. Hej och hå! Och kanske moderkaksprov eller fostervattensprov efter KUB:en om det behövs. Känns som det är full rulle framöver.

 

Visade upp mina vitaminer som jag tar :) Hon tyckte att jag kunde sluta med extra B-vitaminer när dom sen var slut. Men Multivitaminen och D-vitaminen sa hon att jag skulle fortsätta med. Och eventuellt börja med järn senare. Det ser man på proverna jag kan ta nästa vecka inför KUB:en. Så nu är det bara att tuta och köra!

Usch vilken pärs förra veckan. Denna vecka har varit lugnare hittills. Men än så länga pustar jag inte ut, det är ju bara onsdag. Det brukar hopa sig i slutet på veckorna...

 

På fredag är det inskrivning! Det ska bli roligt :) Man gör väl kanske inte så mycket mer än just skriver in sig antar jag. Men det ska i alla fall bli skoj. Sen nästa vecka är det provtagning för KUB. Och efter det, den 26:e är det dags för KUB. Då får vi se det där lilla där inne igen. Spännande!

 

Sen är det väl dags för att boka det vanliga ultraljudet efter det. Vet inte när det skulle vara lagom att göra, men jag får väl ringa så får vi se. Kanske borde ringa redan nu så det inte blir ont om tider. Aja, tror jag gör det efter inskrivningen i alla fall.

 

Kikar runt på nätet efter bra gravidbrallor, men hittar inget tycker jag. Köpte ju ett par men de var helt galen modell. Tror att det i midjan hade varit bra, men byxbenen var som sugrör så jag fick inte upp dem över låren :) Så kan det vara. Så nu kikar jag vidare. Svårt att veta vart man ska leta bara. Måste ha nya BH:ar med. Tuttarna bubblar upp ur de jag har och det ser lagom snyggt ut. Har bara inte kommit mig för att kolla på sånt.

 

Illamåendet går upp och ner som förut. Vissa dagar är det riktigt jobbigt och andra känns det bara sparsamt. Har haft lite ont i apparaten av och till, men inget alarmerande direkt. I helgen som var kom det liiite rosa på pappret vid nåra tillfällen, men det kändes inte som om det var nån fara alls. Så Jag bestämde mig för att inte göra nån affär av det. Kan ju i alla fall inte påverka det.

 

Igår gick jag hem nån timme tidigare och bara slappade hemma. Gick en sväng, köpte en semla och sen vart det tv för hela slanten. SÅ skönt! Har en del tid att ta ut så det kändes som en bra dag att göra det på. När sambon kom hem så tog han med sig sin kompis och vi satte oss för att boka en resa. Vi har tänkt i början på Mars, en långhelg. Tittat på en massa olika resmål, men det blev till slut Köpenhamn. Det går tåg från där vi bor hela vägen dit och vi lyxade till oss med första klass till och med! Hotellet var inte fy skam det heller, så det ska bli riktigt härligt att åka dit!

 

Jag älskar Köpenhamn... har varit där två gånger förut och bara tycker att det är sån skön känsla där. Nu åker vi ju inte när det förväntas nån sol direkt, men det spelar ingen roll. Det ska bli jättekul! Och skönt att komma från lite.