Kunde inte hålla mig
Jisses vilken karaktär man har! Jag hade ju tänkt att låta bli att ta nåra ÄL-test denna cykel. Jo men visst, det gick ju bra. Fick lite funderingar när kroppen betedde sig lite underligt i slutet på veckan och kände att "jag ska bara kolla". Tog ett ÄL-test på fredagen, negativt. Sen tog jag ett på lördags morgon, nästan positivt och då tog jag ju ett till vid lunch och det var ju positivt. Hade skitont i tjejmagen hela lördagen och på söndagen så var både ÄL-sekretet (som börjat på torsdagen) och värken borta. Skumt. Brukar inte vara så.
Enligt så som det "ska" vara så borde jag haft ÄL igår em/kväll, men jag tror det släppte i lördags. Kändes så iallafall. För jag har ju oftast ont strax innan det släpper eller så, och jag hade ju ont helka lördagen. Men men, skit samma.
Jag tror vi ringade in ÄL ganska bra denna gång, men man vet ju aldrig heller. Vi borde ha sex idag eller imorgon med. Men nu är det ny vecka och jag tror inte att det blir av. Så nu är det bara väntan kvar. Tur att det är lite inplanerat under tiden fram till nästa BIM. Det är fredagen den 1:a nov. Men jag lär ju märka där dagarna innan iallafall. Så typ samtidigt som vi får provsvaren hos kliniken så lär jag ju veta.
En lite knepig sak hände i helgen. Vi pratade lite och M sa att han var lite orolig för hur han kommer reagera när jag talar om att jag är gravid (om det nånsin händer alltså). Jag frågade om han skulle få panik. Men han sa att det trodde han inte, men att han skulle känna sig fast. Att han inte skulle vara så fri längre. Ok, så är det ju. Men jag trodde lite att vi var förbi det stadiet nu liksom. Det kändes lite knepigt. Men sen sa han att han var väldigt glad för att det ju då i så fall är jag som är mamma och att det känns bra.
Sen lite senare under helgen så låg vi och tittade på TV och han låg bredvid mig. Han la handen på min mage och sa: "Här inne kommer det växa snart, vad mysigt!" Ehhh... ok? Lite snabba kast här tycker jag. Det var ju mysigt förstås! Men lite lustigt hur det svängde fram och tillbaka på bara dagrana i helgen.
Kanske är det bara så att vi behöver lufta det ofta och prata om det. Han kommer alldeles säkert bli glad när det (om det) blir verklighet.
Stegring väntas
I helgen tyckte jag att jag hade tecken på att ÄL var på ingång. Det var för tidigt enligt mina egna beräkningar så jag testade i fredags. Inget utslag. Testade i lördags och idag, blev starkare idag. Så det är nog så att det är på gång. Enligt min beräkning ska stegringen komma imorgon eftermiddag. Sen ÄL då på tisdag kväll/natt. Jag vet ju att det kan diffa lite så där på nån dag, men än har iallafall inte stegringen kommit, testet i eftermiddags var negativt men ganska starkt, så jag tror den kommer som beräknat imorgon.
Och, för att vara så där lagom intim... vi mös ikväll :) Det känns spännande och lite otäckt på samma gång. Men SÅ bra!! Om jag får "som jag vill" så blir det till att mysa på ett par dagar. Men jag kommer inte vara för på heller... känns som om det inte får bli ett måste heller. Vill inte att det blir krystat. Så, vi får se :) Men idag och tisdag var en förhoppning sen innan och än så länge så går det ju bra ;)
Jag har egentligen noll förhoppning på nånting alls inom ett halvår... men liiite tänker man ju så klart. Men nåra graviditetstester blir det inget av med! Jag kommer invänta mensen varje månad och försöka att inte känna efter så mycket. Men, ok... jag vill ju jättegärna!
Inte så roligt
Nu var det ett tag sen jag skrev igen. Men det har känts som om det inte har funnits så mycket att skriva om. Nu har jag lite grann att berätta men inte mycket :)
Jag var ju och tog progesterontest i förra cykeln. Det svaret var inte så lätt att få besked om, kliniken tog god tid på sig att skicka brev till mig om det. Och när dte kom i förra veckan så var svaret: "Det såg inte så bra ut och att en parutredning rekommenderades."
Jag var ju och tog progesterontest i förra cykeln. Det svaret var inte så lätt att få besked om, kliniken tog god tid på sig att skicka brev till mig om det. Och när dte kom i förra veckan så var svaret: "Det såg inte så bra ut och att en parutredning rekommenderades."
Jaha, ok... det betyder att M måste följa med. Eller så måste jag hitta en gyn som kan tänka sig att göra alla testet på bara mig. Jag har frågat M om han kan tänka sig att följa med och vara med om det här, men än så länge har han inte riktigt kommit till ett beslut. Jag förstår honom. Han tycker det känns knepigt att ljuga. Och visst kan man tycka att det är lite omoraliskt. Men jag känner att jag måste få veta hur det ser ut med min apparat. Vi får se vad han kommer fram till.
Provsvaren från den tokiga gynekologen som jag var hos ang blödningarna sa inte så mycket. Inga sjukdomar och ingen onormalt enligt honom. Han sa att senast efter sommaren skulle vi söka hjälp... Kanske kan jag få hjälp hos honom med de undersökningar som jag känner att jag vill göra.
Sen är det väl helt enkelt så att jag vill gärna att vi slutar skydda oss och ser vad som händer. Men det är ett beslut som inte heller går att tvinga fram. Jag ser det ju lite som så att händer det så händer det, ingen skulle bli gladare än jag. Men jag förstår hans argument emot. Så än så länge så kan jag inte riktigt ta upp det på ett plan där han måste ta ställning helt och hållet.
Provsvaren från den tokiga gynekologen som jag var hos ang blödningarna sa inte så mycket. Inga sjukdomar och ingen onormalt enligt honom. Han sa att senast efter sommaren skulle vi söka hjälp... Kanske kan jag få hjälp hos honom med de undersökningar som jag känner att jag vill göra.
Sen är det väl helt enkelt så att jag vill gärna att vi slutar skydda oss och ser vad som händer. Men det är ett beslut som inte heller går att tvinga fram. Jag ser det ju lite som så att händer det så händer det, ingen skulle bli gladare än jag. Men jag förstår hans argument emot. Så än så länge så kan jag inte riktigt ta upp det på ett plan där han måste ta ställning helt och hållet.
Jaaa... det är inte lätt. Han är för bra för att bara ge upp på. Vi är för bra ihop för att ge upp på. Men jag kan inte vänta hur länge som helst heller. Det är en känsla som är ganska jobbig att bära på. Att man vet att man har ont om tid, men man vill inte heller ge upp det man har. Välja att försöka bli med barn eller välja att vara med den man älskar. Kan säga att det är inte helt enkelt!
Idag ser jag en klar stegring :)
Så här kan det se ut med en tydlig stegring :) Övertydlig kan man nog säga. Lite roligt att se den så ruskigt tydligt faktiskt. Kolla:
Det är det högra som är kontrollstrecket. Det vänstra är teststrecket. Teststrecket ska vara lika starkt eller starkare än kontrollstrecket. Känns som att det är det. Ganske tydligt :)
Känslor
Idag är det dag 5 på mensen, snart dags att börja testa igen med ÄL-stickor. Känns inte så jättemotiverande denna gång. Jag vet ju att det inte blir nån insemniation denna gång. Jag är på resande fot och kommer inte kunna inseminera denna cykel. Så det känns inte som nån stress och det är bra att få en "lugn" cykel. Jag kan testa, notera och kolla exakt hur lång lutealfasen är. Jag får en cykel, förhoppningsvis, med tydlig stegring och så kan jag räkna dagarna efter fram till nästa mens.
Det som är ett litet huvudbry nu är de andra känslorna. Det är inte helt enkelt att hantera det här med att en man kommit in i livet. Eller just det är ju bara trevligt! Men de känslor som kommer med det är inte helt enkelt. Jag vill inte sluta med inseminationerna, det känner jag starkt. Det är ett beslut som jag är ganska klar med att jag vill fortsätta med. Men att så tydligt gå emot hans vilja att bli pappa känns så där. För ska vi vara ihop i fortsättningen så blir han ju pappa även om han inte är den biologiska och juridiska pappan.
Jaaa... hörrni. Livet tar sina märkliga vändningar. Jag hoppas att jag om ett år tittar tillbaka här i bloggen och förundras över hur jag tänkte och oroades. Att jag då sitter med flera svar och en klarare bild av min framtid. Men det finns också en tjusning i ovissheten. Det är klart att man aldrig kan planera för allt och det är inte meningen heller. Men i detta läge så var det en viss plan lagd, den planen ställdes på ändan av en man som svassade in och gjorde entré. Så klart är det något jag är glad över! Men jag hoppas också att det inte blir en stor sorg i det framöver.
Men vet ni? Det är alltid så, det går inte att planera. För gör man det i för stor utsträckning så blir det bara pannkaka iallafall. Nu får det bli som det blir och det är helt ok. Jag har klarat ut livet förut och kommer göra det nu med. Med erat stöd och kramar så kan det aldrig gå fel :)
Jaha ok, jo men visst
Idag kom min mens. Typ 4-5 dagar för tidigt. Men ok, kikar jag tillbaka på cykeln innan jag tog progesteronet och räknar framåt så skulle jag ha fått mens typ igår nånting om kroppen inte fått extra progesteron. Så ok, visst, jag köper det. Men lite konstigt känns det. Cykeln förkortades med 5 dagar. Så nu är det "bara" att börja räkna igen. Och sen testa.
Men i denna cykel kommer jag mest troligt inte kunna göra insemination iallafall, är på resande fot precis då. Så det blir en ofrivillig paus från det tills i mitten på oktober. Om alla datum nu stämmer. Just nu vet jag inte vad kroppen håller på med :)
Det är ju som det är, men lite rörigt kan man säga! Aja, vad är väl livet utan alla överaskningar och oväntade händelser!
Stegringen lyser med sin frånvaro
Ingen stegring noterad på stickorna idag heller. Nu tror jag att det är så att den hoppar över denna gång. Har inga känningar eller nånting. Ska fortsätta testa men ser det som väldigt osannolikt att det blir nån ÄL denna gång. Min nästa ÄL kommer infalla mest troligt när jag är på resande fot. Så nu är det en lite orfrivillig paus tydlien. Kommer fortsätta testa iallafall, så jag har koll.
Men det är helt rätt i tiden att det blir en paus. Jag hinner fundera över allt och komma till en slutsats som känns helt bra.
Long time, no stegring
Oj, nu har det gått många dagar sen jag skrev sist. Mycket har hänt sen dess också, lika mycket som lite har hänt. Jag testar ju med ÄL-stickor sen dag 5, ingen skugga eller tillstymmelse till streck på testen. Det har passerat dagen då jag "borde" fått ÄL både om man räknar normal cykel och försjkuten av progesteronet.
Och det är nåt i kroppen som säger att det lixom inte kommer bli nån ÄL denna gång. Jag har inga känningar alls och inget fertilt sekret. Ingenting faktiskt. Hade lite sekret igår, men idag är det inget alls. Så jag vet inte jag. Men det är ju bara att fortsätta testa och se vad som händer.
Det var det lilla som hänt, alltså ingen stegring på stickorna.
Det är på sätt och vis en lättnad denna gång. Lite konstigt kanske men det är så. Jag fick nämligen besök av denne eventuella Han i veckan. Han var här ett par dagar och vi fick umgås ordentligt. Och vad ska jag säga? Jag tror att vi kan bli riktigt bra. Han är väldigt bra. Jag vet faktiskt inte om jag kan säga att jag är singel längre. Vi har ingen etikett på vad vi är. Men en sak är säker iallafall, han är väldigt fin och en person som jag skulle vilja testa livet med. Fantastiskt eller hur? :) Det trodde jag inte alls skulle dyka upp nu!
Men som ni förstår så ställer sig ju allt på sin kant också!
Vi har pratat om det jag har inlett och han säger att an inte vill att jag ska sluta. Han känner att han inte vill vara anledningen till att jag ger upp en dröm. Jag har ju varit brutalt ärlig med honom om det här. Så han vet vart jag står och respekterar det. Sen är han ärlig tillbaka och säger att även om han vill att jag ska fortsätta så kommer det ju bli konstigt om jag blir gravid och han inte är pappan. Då blir han ju involverad och får dela det med mig även om han egentligen inte vill bli pappa så snabbt och på en gång. Han vill vänta 1-2 år.
Den tiden har inte jag känner jag. Så mitt upp i allt det som känns så häftigt med att vara kär igen så finns det där molande att fortsätter jag att försöka nå min dröm gör jag nåt han egentligen tycker känns fel. Och avstår jag min dröm så är det jag som gör hela uppoffringen. Om vi ska bli "vi" på riktigt så innebär det mest troligt att jag flyttar dit han bor. Till hans stad. Och det kan jag tänka mig göra, jag kan göra den satsningen på honom.
Men jag vet inte hur det skulle kännas att göra det uppoffringen för hans skull och sen släppa min dröm? Det skulle nog vara väldigt bittert om det sen sket sig och jag inte fått barn... som om jag tappat en massa tid.
Men jag vet inte hur det skulle kännas att göra det uppoffringen för hans skull och sen släppa min dröm? Det skulle nog vara väldigt bittert om det sen sket sig och jag inte fått barn... som om jag tappat en massa tid.
Så just precis i skrivande stund så vet jag inet hur jag känner för hela grejen. Klart jag vill ha barn. Klart jag vill ha kärlek. Klart jag vill! Både och. Den här mannen vill ge mig kärlek men vill inte ha barn på en gång. Det får jag respektera. Han vill också att jag ska fortsätta med min dröm, han respekterar min dröm.
Frågan är ju bara hur detta ska gå att sammanföra till något gemensamt? Just där står jag nu och undrar lite hur jag ska få ihop det. Jag vet inte alls...
Kanske inte ändå?
Idag har jag varit lite osäker faktiskt, är inte så säker på att det var fertilt sekret igår. Och var det inte det så är det ju kanon! Då kommer ÄL mest troligt efter helgen som jag troddde. Det passar mig mycket bättre. Då hinner jag med att prata med denne eventuella någon som fått nån form av plats i mitt liv. Vi hinner med det i lugn och ro, jag kan få en konstruktiv dialog förhoppningsvis.
Jag gissar nu på att stegringen kommer på söndag. Söndag är dag 14, samma dag som stegringen kom sist. Så jag tror det. Och då är det i så fall insemination på måndag. Vi får hoppas att det är så nu. Det känns inte som att det blir tidigare. Kan inte försklara, men det känns bara så.
Ok! Men jaha
I fredags tog mensen slut. Sen igår hade jag bara liiite färgade flytningar... idag något färgade flytningar på morgonen. Och nu: fertilt sekret. Ehhh? Ok, kan det verkligen stämma? Och gör det det kan det bli problem. Då kanske jag ska insemineras under de dagarna jag har besök här! Inte alls enligt plan. Nu blir det test tre gånger om dagen och så får jag ta det därifrån.
Jisses, varför händer allt sånt här mig?
Snabba ryck
betsällde ju som sagt nya ÄL-tester idag på förmiddagen, det var från Mini-pristester.se om nån undrar. Nu kom ett mail att dom skickats. Det var verkligen snabba ryck det. Kommer räcka till nästa cykel också. Perfekt!
Ett klipp :)
Skulle beställa ÄL-stickor idag, jag har ett gäng kvar men tänker att jag inte vill få slut. Kikade in på sidan där jag har beställt förut och satt och velade om jag skulle beställa 28 eller 56. Det blir så klart billigare ju fler man beställer. Men så bestämde jag mig för att beställa 56, klickade mig vidare och när jag skulle betala så var det tydligen rabatt på just det antalet! Så det blev bara 60 kr dyrare att ta 56 kontra 28, så det var ju väldigt bra.
Ska testa idag vid lunch är det tänkt. Men jag har lite svårt att hålla mig. Jag testar bara en gång om dagen nu fred-lörd. Sen från söndag som skulle kunna vara stegringsdag tar jag tre. Hahaha! Kommer gå åt massor! Fast jag började nog dag 6 förra cykeln oxå tror jag. Idag är det dag 5. Så det är bara en dag tidigare. Och förra gången var det tre gånger varje dag från dag 6 till dag 14. Så det är inte så stor skillnad egentligen.
Lite spänd på hur denna cykel ser ut efter progesteronet. Ska bli kul att se hur den beter sig. Det blir helt klart lite rörigt om stegringen kommer mitt i veckan. Men det får lösa sig :)
Snart är det dags
Ja på söndag kör jag igång med ÄL-tester igen. Hahaha, det går runt, runt bara :) Förhoppningsvis så slutar allt detta i att jag blir gravid i slutänden. Det hoppas vi väl iallafall. Jag vet inte riktigt vad som styr mig i detta "arbete" mot ett plus. En biologisk klocka? Jag vet inte om det finns en sån. Men så klart, det är säkert så. Nånting är det ju som styr det iallafall.
Nu får jag se om ÄL har påverkats nåt av progesteronet jag tog. Ibland så kommer ÄL samma dag som den skulle ha gjort om man inte tagit progesteron. Det betyder att ÄL skulle kunna infalla redan på tisdag nästa vecka. Stegring kanske redan på söndag. Då fundera jag på om jag måste börja testa redan imorgon för att vara säker? Ja herregud... det är ju inte lätt att hänga med i svängarna! Har jag ens slutat blöda då? Idag har iofs blödningen avtagit, det har inte varit mycket alls idag. Så kanske? Det vore ju tacknämligt om ÄL kunde speeda till sig lite och komma redan på tisdag. Skulle sitta fint :)
Men jag tror den kommer lite lagom mitt under nästa helg. Kan bli intressant eftersom jag är bortbjuden då. Men men, jag får ta det som det kommer helt enkelt. Det blir ett himla testande på bortablan kanske... och det blir ju meckigt. Men det får gå! Det måste ju gå.
Stegring!
På lunch-stickan har jag full stegring :) Galet roligt! Som en present man väntat på länge :)
Strecket är solklart lika starkt! Yeah! Donatorn kommer imorgon mitt på dagen. Känns pirrigt, roligt och häftigt! Har inga direkta förhoppningar. Men man måste ju inseminera för att det överhuvudtaget ska bli nåt. Så, då kör vi!
Same, same
Sitter här. Det är morgon. Stickan såg ut som igår kväll. Varken starkare eller svagare. Donatorn sitter hemma hos sig, vid datorn. Vet inte hur han tänker. Om han kommer under dagen idag eller om han kanske kommer till kvällen. Hans tes är att jag har ÄL idag eller imorgon trots att stickorna inte visar tydlig stegring. Stickorna betedde sig lika förra gången som denna gång kring dag 13 och 14. På förra omgången stickor så var det även lite utslag på dygn 15 men inget alls på dygn 16. Så han tror att ÄL sker idag eller imorgon. Vi får se vad han säger.
Lutar kanske åt att han kommer ikväll och åker imorgon. Då kan man göra två inseminationer. Så vi får väl se. Kan bli en intressant kväll/morgondag. Är väldigt tveksam till att det kommer gå vägen, men vi får se.
Sen tyckte han att jag skulle ringa och höra om det fanns nån som kan kolla mina folliklar med vaginalt ultraljud. Blir säkert inte enkelt att hitta nån, men jag ska ringa lite så får vi se. Det finns vanliga gyn på sjukhuset och sen även nåra privata. Kan ju bli intressant det med. Med ett sånt ultraljud går det att se hur stora äggen är och när det släpper. Man kan nog se om det har släppt oxå tror jag. Och då behöver han ju inte komma alls. Då har vi ju missat det. Men det betyder ju att man kan dra lite slutsatser iallafall, och kunna tyda ÄL lite bättre.
Ja det ska inte vara enkelt. Och det är väl så när man har kommit upp lite i åren också. Då blir det än mindre enkelt och fler saker spelar in.
Det ska väl vara själva fan
Ursäkta mig, men ja. Förbannat. Ingen stegring idag. Man ser att det blir starkare från morgon till kväll... men det har varit så under ett par dagar nu. Här kan ni se:
Den sista stickan är den jag tog sist. Ja ni ser ju. Det ska vara lika starkt eller starkare. Och det är det icke. Drygt! Nu vill jag bara SE ökningen. Skit i resten. Nu är jag sur.
Kiss i mugg
Ja det är vad det handlar om allra mest just nu. Och att hålla sig. Imorse visade stickan en liiiten ökning. Men inte mer än igår kväll. Nu sitter jag och underhåller mig själv med än det ena och än det andra för att hålla mig i ca 30 minuter till. Fick förklarat för mig idag hur det fungerar med LH-stegringen och enligt utsago ska det inte spela nån som helst roll när på dygnet man testar. Överallt kan man läsa olika saker. Så vem vet.
Men som det verkar så är dte ju nåt som strular. Vad exakt är väl oklart. Men än så länge är dte bara att fortsätta testa och kartlägga alla dessa symtom. Så tyvärr, inget nytt idag.
Nu satsar jag på morgondagen
Ingen på testet nu på kvällen. Mycket irriterande. Jag skiter i om donatorn hinner komma hit eller om hela den grejen blir av. Men jag vill se den satans stegringen! Så klart vet jag att det kan variera från gång till gång. Dag 12 borde jag kunna se stegringen när jag har så kort cykel. Men nej.
Testar ju tre gånger nu denna gång. Dock en gång med morgonurin, vilket det står att man inte ska. Men svårt att hinna testa tre ggr annars. Nästa gång blir det två gånger per dag som jag gjorde första gången. Då får jag ställa klockan och gå upp och kissa. Sen gå och lägga mig igen och se till att inte testa förrän tidigast efter 4 timmar. Sen får jag styra upp kvällens test till en lagom tid. Man ska tydligen hålla sig mellan 10-20, så det får väl bli så då.
Kanske 10.30 och 19.30 eller nåt. Det visar sig när jag är där. För jag är väldigt säker på att jag inte kommer se nån ÄL denna gång och således inte heller insemineras.
Dag 12
Och än så länge ingen stegring. Som hopplöst. Men jag testar på. Rätt var det är så kanske den bara är där. Nu är nästa test kl 19 eller lite efter. Så vi får se. Kan ju helt enkelt bli så att jag inte har nån denna månad. So be it i så fall. Inget att göra nåt åt.
Installerade precis Fertility Friends app i mobilen. Jag gillar ju appar, så det passar mig bra att ha en i mobilen. Ska kika igenom den till kvällen. Känner på mig att det blir en lång höst. Kommer kräva en del av mig är jag rädd. Och då är det väl så. Bara att köra på och se vad som händer.
Testar
Ja nu testar jag tre gånger om dagen. Inget än idag. Ska ta ett sent i kväll oxå tänkte jag. Tog ett digitalt nu precis! Det var ju lite roligt :) Där får man ju ja eller nej och behöver inte tyda själv. Men å andra sidan kan man heller inte se om strecken blir starkare heller. Men kul att prova iallafall. Om det nu stämmer med imorgon så lär jag ju se på stickorna om det ser ut att bli nåt och då kan jag kika med ett digitalt oxå.
Men som donatorn sa: Kroppen är analog och det är sällan de digitala kan ge mer information än de enkla stickorna. Och det är ju sant. Men men, nu kör jag så här denna gång, så får man se hur man trivs med det.
Fick kontakt med en till donator idag. En som jag tror skulle vara bra. Finns i en stad ganska nära. Smidigt. Får se om det kan vara nåt framöver. Men hur det än är så känns den första, han som inte kunde ta sig iväg och ta tester, som en riktigt bra donator. Han passar mig :) Men vi får väl se hur det går med honom, han har haft det lite rörigit just nu privat. Håller tummarna!
Och nej, det är inte så att jag tar nån annan istället för och att det skulle vara sämre på nåt vis. Det är bra donatorer båda två. Och blir jag gravid så är jag faktiskt benägen att säga: TACK! Bara det. Då spelar det ingen roll vem av dem det var i slutänden. För "alla" som jag tror på har jag ju en känsla för, jag tror ju på dem av nån eller flera anledningar.
Pirrigt inför imorgon!
