Kunde inte hålla mig
Jisses vilken karaktär man har! Jag hade ju tänkt att låta bli att ta nåra ÄL-test denna cykel. Jo men visst, det gick ju bra. Fick lite funderingar när kroppen betedde sig lite underligt i slutet på veckan och kände att "jag ska bara kolla". Tog ett ÄL-test på fredagen, negativt. Sen tog jag ett på lördags morgon, nästan positivt och då tog jag ju ett till vid lunch och det var ju positivt. Hade skitont i tjejmagen hela lördagen och på söndagen så var både ÄL-sekretet (som börjat på torsdagen) och värken borta. Skumt. Brukar inte vara så.
Enligt så som det "ska" vara så borde jag haft ÄL igår em/kväll, men jag tror det släppte i lördags. Kändes så iallafall. För jag har ju oftast ont strax innan det släpper eller så, och jag hade ju ont helka lördagen. Men men, skit samma.
Jag tror vi ringade in ÄL ganska bra denna gång, men man vet ju aldrig heller. Vi borde ha sex idag eller imorgon med. Men nu är det ny vecka och jag tror inte att det blir av. Så nu är det bara väntan kvar. Tur att det är lite inplanerat under tiden fram till nästa BIM. Det är fredagen den 1:a nov. Men jag lär ju märka där dagarna innan iallafall. Så typ samtidigt som vi får provsvaren hos kliniken så lär jag ju veta.
En lite knepig sak hände i helgen. Vi pratade lite och M sa att han var lite orolig för hur han kommer reagera när jag talar om att jag är gravid (om det nånsin händer alltså). Jag frågade om han skulle få panik. Men han sa att det trodde han inte, men att han skulle känna sig fast. Att han inte skulle vara så fri längre. Ok, så är det ju. Men jag trodde lite att vi var förbi det stadiet nu liksom. Det kändes lite knepigt. Men sen sa han att han var väldigt glad för att det ju då i så fall är jag som är mamma och att det känns bra.
Sen lite senare under helgen så låg vi och tittade på TV och han låg bredvid mig. Han la handen på min mage och sa: "Här inne kommer det växa snart, vad mysigt!" Ehhh... ok? Lite snabba kast här tycker jag. Det var ju mysigt förstås! Men lite lustigt hur det svängde fram och tillbaka på bara dagrana i helgen.
Kanske är det bara så att vi behöver lufta det ofta och prata om det. Han kommer alldeles säkert bli glad när det (om det) blir verklighet.
Kommentarer
Mamma
Ja det kan ju vara svårt att ta in och fast blir man för livet !! Man blir dessutom fäst för livet också och får så mycket tillbaka, han kommer inte att ångra sig :-) Kram
Svar:
Ensamma mamman
Trackback
