Vad hände?
Inatt hände nåt som jag inte riktigt vet hur jag ska tolka. Vi låg i sängen och pratade om allt möjligt, mest skojande och tramsande kan man nog säga. Så hamnade vi i nån lagom oseriös konversation om barn. Nu minns jag inte hur vi kom in på just detta men jag sa lite så där på skoj att han kanske ville sluta skydda sig nu inför denna ägglossning. Har nämligen ägglossning til helgen om den kommer som den brukar.
Han svarade: "Ja, jag tänkte det igår. Att jag kanske skulle det."
Ehhh? Jaha? Ok... vad betyder det då? Så fortsatte han: "Men jag tänkte att vi skulle vara helt överens om det innan, ha sagt att vi ska sluta skydda oss." Jag svarade att han vid det här laget borde veta att jag inget hellre vill än just det. Då sa han: "Jo, jag vet ju det och jag tänkte att vi kanske skulle sluta skydda oss nu, du kan ju testa ordenligt så vi vet när din ägglossning är."
Sen blev det inget mer sagt, jag var så pass att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga. Så jag sa nåt om att jag skulle testa i denna cykel "ordentligt" och tala om för honom. Sen sa vi god natt. Kunde jag sova? Nej inte så mycket! Somnade efter 4 timmar och var lika konfunderad när jag sen vaknade. Jag visste inte om jag skulle säga nåt eller hur jag skulle göra. Så jag har inte sagt nåt. Vi får se hur det här utvecklar sig, kan ju bli intressant!
Du är mina drömmar
Det är inte alltid som allt går som man tänkt sig. Och det är ofta som man förvånas lite över hur det svänger så kraftigt. Jag trodde ju i förra cykeln att det var nåt lurt med mensen. Vilket det var, jag hann börja tro att jag var gravid... jag hann börja oroa mig... jag hann börja glädjas. Sen kom ju menasen så klart. Men den var skum, betedde sig märkligt.
Så på dag 9 knep det till i magen som vid ÄL, jag började räkna... skulle ju inte testa förrän på morgonen efter. Har börjat med att testa från dag 10 eftersom jag nu sett att ÄL infaller dag 13-14. Men tog ett test vid lunch. TOK-positivt. Ehhh? ok? Givetvis har vi haft sex då samma morgon, givetvis lite så där härligt okontrollerat som det kan bli. Hade inte en tanke på att det kunde vara i "farozonen". Började räkna och ingenting stämmer. Inte en dag är rätt. Inget fertilt sekret heller som jag märkt av.
Men så 4 dagar efter ÄL, vilken jag fick fram att den var nog precis då när jag kände och när jag testade, fick jag en ljusröd flytning. Blod redan då? Sen inget mer... och så 6 dagar efter ÄL, samma sak. Läser så klart om det. Har dessutom lite märkliga flytningar som jag inte brukar ha. Läser och läser. Nidblödning och ökade flytningar vid graviditet. Men jag är säker, så är det inte. Men visst hoppas jag att en "olycka" skett. Precis som hoppet och oron tog plats i förra cykeln så gör den det även i denna.
Men så 4 dagar efter ÄL, vilken jag fick fram att den var nog precis då när jag kände och när jag testade, fick jag en ljusröd flytning. Blod redan då? Sen inget mer... och så 6 dagar efter ÄL, samma sak. Läser så klart om det. Har dessutom lite märkliga flytningar som jag inte brukar ha. Läser och läser. Nidblödning och ökade flytningar vid graviditet. Men jag är säker, så är det inte. Men visst hoppas jag att en "olycka" skett. Precis som hoppet och oron tog plats i förra cykeln så gör den det även i denna.
Hur gör man för att inte tänka på det? Nu ska jag ha mens till helgen om det är som det ska med dagarna. Känns ju som om jag inte kan lita på nånting just nu när det gäller apparaten. Jag hinner börja oroa mig, jag hinner börja hoppas, jag hinner börja drömma om att du finns där. Du lilla bebisfrö.
Tiden bara går
Jag inser att tiden bara går i ett allt snabbare tempo känns det som. Det är nog för att jag hela tiden tänker ett par helger framåt. Jag och M träffas ju inte så ofta så det blir på nåt sätt hela tiden fokus framåt.
Iallafall så fick jag stegring som beräknat dag 12, ÄL dag 13 eller natten till dag 14. Det var alltså förra veckan på måndagen eller natten mot tisdag. Hade dock lite ÄL-smärtor under tisdagskvällen så kanske att ägget släppte då. Jag vet inte. Tempen däremot steg på dag 13, så jag vet inte riktigt hur jag ska tolka denna cykel. Men om allt är "som vanligt" så ska jag få mens på lördag och då antar jag att jag får en liten blödning på torsdag först. Får se hur det utvecklar sig.
Iallafall så fick jag stegring som beräknat dag 12, ÄL dag 13 eller natten till dag 14. Det var alltså förra veckan på måndagen eller natten mot tisdag. Hade dock lite ÄL-smärtor under tisdagskvällen så kanske att ägget släppte då. Jag vet inte. Tempen däremot steg på dag 13, så jag vet inte riktigt hur jag ska tolka denna cykel. Men om allt är "som vanligt" så ska jag få mens på lördag och då antar jag att jag får en liten blödning på torsdag först. Får se hur det utvecklar sig.
Mycket räknande och dagar hit och dit är det :) Men kontroll är bra att ha tycker jag.
Ingen annat nytt under solen direkt. Jag och M fungerar hur bra som helst tillsammans. Det känns löjligt bra mellan oss och det enda som grumlar allt just nu är barnfrågan. Allt annat är hur bra som helst och vi är överens om allt annat också. Barnfrågan är doch satt på paus, ingen av oss är direkt redo att prata om det fullt ut. Jag är det inte för att jag tycker att vi inte är där än i vårt förhållande. Och han är inte heller där än, mest tror jag pga att han inte vet hur han ska förhålla sig till det. Han vill ha barn, men inte nu. Han vill inte att jag ska avstå nu för hans skul. Och han vill vara med mig. Så vi har ett knivigt läge kan man säga. Men vi har gemensamt sagt att vi tar det efter jul och nyår, för vi kommer träffas mycket då. Så det känns bra. Jag känner att jag behöver lite tid att landa i hur jag vill sätta upp mitt "ultimatum" och jag tror att han behöver tid att fundera på hur han vill ha det med oss. Så tar vi det därifrån.
Idag ser jag en klar stegring :)
Så här kan det se ut med en tydlig stegring :) Övertydlig kan man nog säga. Lite roligt att se den så ruskigt tydligt faktiskt. Kolla:
Det är det högra som är kontrollstrecket. Det vänstra är teststrecket. Teststrecket ska vara lika starkt eller starkare än kontrollstrecket. Känns som att det är det. Ganske tydligt :)
Äl-tester igen
Ja då var det dags igen då :) Jag är på dag 9 idag i cykeln. Jag väntar mig inte nån stegring förrän tidigast dag 13 så än är det tid kvar. Jag testar numera två gånger om dagen bara. Blir väl kanske aktuellt med tre gånger om dagen sen när det är dags för insemination. Men just nu är det ju mest för att ha koll och lite statestik.
Sen jag började med de här testerna har jag insett att jag förut kanske tolkat kroppen lite fel förut. Jag är inte helt säker längre på att jag har en cykel på 24 dagar. Det jag sett sista två månaderna är att de skulle kunna vara så att den är 26 dagar. Jag får en liten blödning, sk spotting, på den 25:e dagen, alltid. Men sen liksom stannar det av och jag kan bara ha en liten skvätt på dag 26. Sen kommer det "riktig" blödning dag 27.
Sat och tänkte på det och det stämmer nog att jag haft så ganska ofta, att det kommer en skvätt först, en en dag utan och efter det kommer mensen. Lite intressant. Det skulle kunna vara så då att min luealfas då egentligen är 12 dagar. En mycket bättre prognos än 10 dagar. Men det är bara att fortsätta att testa och lära känna kroppen. Och även om jag gör det så lär jag inte komma på allt.
Mycket tankar och många "om"
Tiden bara går! På gott och ont. Jag kom på idag att jag knappt haft tanken på att blogga här senaste tiden. Märkligt det där. Det går i perioder verkligen.
Nu är jag på det klara med hur jag känner med allt. Det går fram och tillbaka lite grann men essensen av allt är klar. Jag fick mens i fredags, så jag är idag på dag 6. Ska börja testa på fredag tänkte jag. Men stickorna alltså. Men jag har bestämt mig för att hoppa över denna ÄL också. Martin kommer och jag känner att det är bra om vi får ses igen. Jag vill inte boka av att han ska komma för att en donator ska komma. Han ska dessutom vara här ett par dagar, lite längre än bara helgen. Så vi kommer ha världens chans att prata om allt då.
Jag har bestämt mig för att byta donator om jag ska fortsätta med inseminationerna sen. Det finns ingen speciell anledning till det så där. Mest bara att det känns så. Det är nåt som smugit på mig, så jag känner att jag måste ta det med honom. Han kommer säkert inte tycka att det är så roligt. Men i mitt läge måste det kännas helt bra och av nån anledning så gör det inte det.
Sen har nåra av de jag pratar med på nätet som sitter i samma sits plussat nu! Härligt! Så klart är jag glad för deras skull, underbart! Det finns även nåra som kämpar på, som fortfarande inte fått plus. Jag önskar er all lycka! Vi kommer plussa allihop så småningom!
Då ska vi se
Nu är jag tillbaka från min lilla resa. Det var skönt att få komma bort och inte fundera så mycket på bakandet, karlar och allt. Det blev lite funderande ändå så klart men lite lättare att få distans till det. Jag hade ägglossning när jag var borta och har nu gått en hel cykel snart, det är bra för att kolla lite hur det ser ut i en opåverkad cykel.
Mensen ska komma på fredag eller lördag om allt är enligt plan. Jag fick en fin stegring, fertilt sekret och ordentlig känning av att ägget lossnade så denna cykel är nog ganska normal. Såg dessutom på tempen att ägget verkligen lossade så det är bra. En helt och hållet opåverkad cykel som fungerade enligt planen.
Nu lutar det åt att nästa ÄL är nästa insemination också. Bara en sak som ställer till det lite... Martin kommer den helgen. Och jag måste prata med honom om allt kring det. Jag vet just i skrivandes stund inte alls hur jag ska ta upp det eller hur jag ska göra med det. Min känsla är att jag hoppar över den ägglossningen oxå så vi hinner prata om allt ordentligt. Men å andra sidan så blir det ju säkert så framöver... att vi kommer vilja ses när det är ÄL-tider eftersom vi vill ses så ofta det bara går.
Så helt klart är ju att jag måste prata med honom om det, och fråga hur han ser på det. På riktigt. Inte bara i teorin. Tunga frågor att ta upp när man är nykär och inte vill annat än att det ska bli bra.
Men en sak är ju säker, jag kommer aldrig ångra ett barn. Men jag kanske kommer få ångra att jag satsar på kärleken och väntar med barn. För då vet man inte om jag KAN få barn alls. Valet borde vara lätt, eller hur? Men det är det inte.
Nu blir det väntan igen
Jag är idag säker på att det inte kommer nån ÄL. Det är fel i tiden och jag har inga som helst känningar eller sekret. Så nu känns det som att det är "bara" att invänta mensen. Om jag räknat rätt så kommer den i mitten på nästa vecka. Möjligtvis lite tidigare, men iallafall senast till nästa helg. Då börjar räkningen om igen och förhoppningsvis kommer ÄL som den ska nästa gång. Kommer ju givetvis testa med stickor och så även då, så jag kan se om den dyker upp.
Men nästa ÄL kommer jag inte kunna inseminera, är på resande fot då så det går inte. Men jag tror det är bra. Då hinner jag med i tankarna och jag hinner med att känna efter. Jag hinner dessutom med att träffa Honom nåra gånger och verkligen känna efter med det. Jag tror jag behöver det.
Men nästa ÄL kommer jag inte kunna inseminera, är på resande fot då så det går inte. Men jag tror det är bra. Då hinner jag med i tankarna och jag hinner med att känna efter. Jag hinner dessutom med att träffa Honom nåra gånger och verkligen känna efter med det. Jag tror jag behöver det.
Som jag känner just nu så vill jag inte vänta. Jag vill inte sluta med inseminationerna. Så det ska till en ordentlig funderare kring allt. Jag kan inte bara ge upp min dröm. Men jag måste respektera honom och hans tankar. Jag vet att han kommer stötta mig om jag fortsätter. Frågan är bara om han stannar kvar. Det kan man aldrig veta. Men den risken får jag ta. Jag kan inte låta min dröm brinna inne och sen stå där om ett par år och vara ledsen för att jag lät kärleken ta plats och inte min dröm.
Men jag tycker det känns väldigt bra att få lite tid nu. Lite tid att landa i känslorna och allt.
Det är ju bara så himla typiskt. När man skiftar fokus och släpper tankarna på att "skaffa" sig en man... DÅ helt plötsligt händer det. Skrönan säger ju att det är så. Men jag har ju aldrig trott att det skulle vara så övertydligt att det är så. Och just precis i samma veva så bestämmer jag mig för detta. Det är ju så märkligt. Som om inte funderingarna kring ett barn på egen hand vore nog? Nej då ska man lägga till att han inte vill ha barn... eller han vill, men inte nu. Och det är ju inte heller så att den här mannen som väljer att dyka upp bara är lite gullig och så där lagom bra. Nej nej, då är han en sån man tror att man kan leva livet med. Det känns på en gång som om jag har hittat rätt och att jag vill att det ska bli nåt bra av det.
Ja tiden får utvisa vad jag gör med allt. Hur som helst är jag glad i själen och känner att det finns hopp. Hopp om att det kan vara mannen med stort M som intagit en bit av mitt hjärta. Och hopp om att jag kommer bli mamma ganska snart. Det känns som om livet ändrat inriktning en aning och till det bättre.
Stegringen lyser med sin frånvaro
Ingen stegring noterad på stickorna idag heller. Nu tror jag att det är så att den hoppar över denna gång. Har inga känningar eller nånting. Ska fortsätta testa men ser det som väldigt osannolikt att det blir nån ÄL denna gång. Min nästa ÄL kommer infalla mest troligt när jag är på resande fot. Så nu är det en lite orfrivillig paus tydlien. Kommer fortsätta testa iallafall, så jag har koll.
Men det är helt rätt i tiden att det blir en paus. Jag hinner fundera över allt och komma till en slutsats som känns helt bra.
Long time, no stegring
Oj, nu har det gått många dagar sen jag skrev sist. Mycket har hänt sen dess också, lika mycket som lite har hänt. Jag testar ju med ÄL-stickor sen dag 5, ingen skugga eller tillstymmelse till streck på testen. Det har passerat dagen då jag "borde" fått ÄL både om man räknar normal cykel och försjkuten av progesteronet.
Och det är nåt i kroppen som säger att det lixom inte kommer bli nån ÄL denna gång. Jag har inga känningar alls och inget fertilt sekret. Ingenting faktiskt. Hade lite sekret igår, men idag är det inget alls. Så jag vet inte jag. Men det är ju bara att fortsätta testa och se vad som händer.
Det var det lilla som hänt, alltså ingen stegring på stickorna.
Det är på sätt och vis en lättnad denna gång. Lite konstigt kanske men det är så. Jag fick nämligen besök av denne eventuella Han i veckan. Han var här ett par dagar och vi fick umgås ordentligt. Och vad ska jag säga? Jag tror att vi kan bli riktigt bra. Han är väldigt bra. Jag vet faktiskt inte om jag kan säga att jag är singel längre. Vi har ingen etikett på vad vi är. Men en sak är säker iallafall, han är väldigt fin och en person som jag skulle vilja testa livet med. Fantastiskt eller hur? :) Det trodde jag inte alls skulle dyka upp nu!
Men som ni förstår så ställer sig ju allt på sin kant också!
Vi har pratat om det jag har inlett och han säger att an inte vill att jag ska sluta. Han känner att han inte vill vara anledningen till att jag ger upp en dröm. Jag har ju varit brutalt ärlig med honom om det här. Så han vet vart jag står och respekterar det. Sen är han ärlig tillbaka och säger att även om han vill att jag ska fortsätta så kommer det ju bli konstigt om jag blir gravid och han inte är pappan. Då blir han ju involverad och får dela det med mig även om han egentligen inte vill bli pappa så snabbt och på en gång. Han vill vänta 1-2 år.
Den tiden har inte jag känner jag. Så mitt upp i allt det som känns så häftigt med att vara kär igen så finns det där molande att fortsätter jag att försöka nå min dröm gör jag nåt han egentligen tycker känns fel. Och avstår jag min dröm så är det jag som gör hela uppoffringen. Om vi ska bli "vi" på riktigt så innebär det mest troligt att jag flyttar dit han bor. Till hans stad. Och det kan jag tänka mig göra, jag kan göra den satsningen på honom.
Men jag vet inte hur det skulle kännas att göra det uppoffringen för hans skull och sen släppa min dröm? Det skulle nog vara väldigt bittert om det sen sket sig och jag inte fått barn... som om jag tappat en massa tid.
Men jag vet inte hur det skulle kännas att göra det uppoffringen för hans skull och sen släppa min dröm? Det skulle nog vara väldigt bittert om det sen sket sig och jag inte fått barn... som om jag tappat en massa tid.
Så just precis i skrivande stund så vet jag inet hur jag känner för hela grejen. Klart jag vill ha barn. Klart jag vill ha kärlek. Klart jag vill! Både och. Den här mannen vill ge mig kärlek men vill inte ha barn på en gång. Det får jag respektera. Han vill också att jag ska fortsätta med min dröm, han respekterar min dröm.
Frågan är ju bara hur detta ska gå att sammanföra till något gemensamt? Just där står jag nu och undrar lite hur jag ska få ihop det. Jag vet inte alls...
Kanske inte ändå?
Idag har jag varit lite osäker faktiskt, är inte så säker på att det var fertilt sekret igår. Och var det inte det så är det ju kanon! Då kommer ÄL mest troligt efter helgen som jag troddde. Det passar mig mycket bättre. Då hinner jag med att prata med denne eventuella någon som fått nån form av plats i mitt liv. Vi hinner med det i lugn och ro, jag kan få en konstruktiv dialog förhoppningsvis.
Jag gissar nu på att stegringen kommer på söndag. Söndag är dag 14, samma dag som stegringen kom sist. Så jag tror det. Och då är det i så fall insemination på måndag. Vi får hoppas att det är så nu. Det känns inte som att det blir tidigare. Kan inte försklara, men det känns bara så.
Ok! Men jaha
I fredags tog mensen slut. Sen igår hade jag bara liiite färgade flytningar... idag något färgade flytningar på morgonen. Och nu: fertilt sekret. Ehhh? Ok, kan det verkligen stämma? Och gör det det kan det bli problem. Då kanske jag ska insemineras under de dagarna jag har besök här! Inte alls enligt plan. Nu blir det test tre gånger om dagen och så får jag ta det därifrån.
Jisses, varför händer allt sånt här mig?
Snabba ryck
betsällde ju som sagt nya ÄL-tester idag på förmiddagen, det var från Mini-pristester.se om nån undrar. Nu kom ett mail att dom skickats. Det var verkligen snabba ryck det. Kommer räcka till nästa cykel också. Perfekt!
Ett klipp :)
Skulle beställa ÄL-stickor idag, jag har ett gäng kvar men tänker att jag inte vill få slut. Kikade in på sidan där jag har beställt förut och satt och velade om jag skulle beställa 28 eller 56. Det blir så klart billigare ju fler man beställer. Men så bestämde jag mig för att beställa 56, klickade mig vidare och när jag skulle betala så var det tydligen rabatt på just det antalet! Så det blev bara 60 kr dyrare att ta 56 kontra 28, så det var ju väldigt bra.
Ska testa idag vid lunch är det tänkt. Men jag har lite svårt att hålla mig. Jag testar bara en gång om dagen nu fred-lörd. Sen från söndag som skulle kunna vara stegringsdag tar jag tre. Hahaha! Kommer gå åt massor! Fast jag började nog dag 6 förra cykeln oxå tror jag. Idag är det dag 5. Så det är bara en dag tidigare. Och förra gången var det tre gånger varje dag från dag 6 till dag 14. Så det är inte så stor skillnad egentligen.
Lite spänd på hur denna cykel ser ut efter progesteronet. Ska bli kul att se hur den beter sig. Det blir helt klart lite rörigt om stegringen kommer mitt i veckan. Men det får lösa sig :)
Snart är det dags
Ja på söndag kör jag igång med ÄL-tester igen. Hahaha, det går runt, runt bara :) Förhoppningsvis så slutar allt detta i att jag blir gravid i slutänden. Det hoppas vi väl iallafall. Jag vet inte riktigt vad som styr mig i detta "arbete" mot ett plus. En biologisk klocka? Jag vet inte om det finns en sån. Men så klart, det är säkert så. Nånting är det ju som styr det iallafall.
Nu får jag se om ÄL har påverkats nåt av progesteronet jag tog. Ibland så kommer ÄL samma dag som den skulle ha gjort om man inte tagit progesteron. Det betyder att ÄL skulle kunna infalla redan på tisdag nästa vecka. Stegring kanske redan på söndag. Då fundera jag på om jag måste börja testa redan imorgon för att vara säker? Ja herregud... det är ju inte lätt att hänga med i svängarna! Har jag ens slutat blöda då? Idag har iofs blödningen avtagit, det har inte varit mycket alls idag. Så kanske? Det vore ju tacknämligt om ÄL kunde speeda till sig lite och komma redan på tisdag. Skulle sitta fint :)
Men jag tror den kommer lite lagom mitt under nästa helg. Kan bli intressant eftersom jag är bortbjuden då. Men men, jag får ta det som det kommer helt enkelt. Det blir ett himla testande på bortablan kanske... och det blir ju meckigt. Men det får gå! Det måste ju gå.
Om igen
Japp, nu är det lite som att börja om igen. Inte från noll, för nu vet jag lite mer vad jag kan förvänta mig. Men ändå. Och inte mycket att göra åt det heller. Det positiva är att jag faktiskt på riktigt känner att det kommande försöket är det första riktiga försöket. Det som jag gjorde nu känns mest som bonus. Lite märkligt det där. Men så är det.
Att vara ensam i det här känns både bra och ibland lite märkligt. Det är ju lite onaturligt att det är så att man är ensam om denna planering. Sen tänker jag lite på det här med att träffa nån. Kanske har det just precis blivit så. Att det dykt upp nån som kommer få en plats i mitt liv. Hur hanterar man det? Nu är denne någon rätt så insatt i min plan och vet om det. Men hur gör man om man blir seriösa med varann? Lite svåra frågor, men dom kräver ju svar. Helt klart.
Jag har inte tid att vänta på att en eventuell Han ska vara mogen på att delta i denna planering. Det finns inte så mycket tid att spela på och jag vill ju ha barn. Och är det så att Han inte vill, så har vi ett problem. Problem är till för att lösas... men det var inte en del av planen att denne någon skulle komma in i mitt liv och ta plats. Än vet jag inte om det blir så... men det ställer ju till det om det visar sig att det är så.
Ingen mens!
Igår kväll tog jag en dusch för att försöka få bort lite "kladd" från progesteronet. Nu blir det kanske lite äckelvarning här men det får ni stå ut med. Gelen man för upp i smulan är ju bara bärare av hormonet och det som blir över ska ju ut på nåt sätt. Jag lixom rörde runt lite för att få lite av gelen att lossna och komma ut. (Hahaha, förlåt för de intima detaljerna!) Mitt upp i alltihop så kom det en eller två droppar färskt blod.
Ok, tänkte jag... där kom mensen. Men det blev inget mer. Bara det och sen inget mer. Undrar just om progeteronet gör slidväggen lite ömtålig. Kanske... ska läsa på lite om det.
Iallafall så har det inte kommit nån mens än. Dagarna går ju galet segt, men imorgon kväll kan jag kanske börja hoppas lite att utebliven mens kan vara tecken på nåt bra. På tisdag tidigast testar jag. Söndag lunch idag. Inte ens två dygn kvar. Och det tar ju sån TID. Kommer mensen är det ju "bara" att börja om med att räkna dagar tills jag kan börja testa för ÄL igen.
Troligtvis infaller den mitt i veckan nästa gång så träffen med donatorn kanske blir lite rörig. Kanske får åka och möta honom halvvägs och göra inseminationen på stationen. Kan ju bli intressant! Men vad gör man inte för en liten loppa :) Dock så känner jag mig ganska hoppfull fortfarande. Tror att jag kommer plussa senast i november. Så vi får väl se hur rätt jag har.
Recension
Då, när jag låg där med fötterna i vädret så var det svårt att samla tankarna och skriva mer kreativt. Men här kommer en liten redogörelse.
Innan donatorn kom så hade jag förberett i sovrummet. Fixat så jag kunde kolla film eller lyssna på bok. Lagt ordning kuddar att ha under rumpan. Sett till att det var handdukar tillgängligt och under där jag skulle ligga.
Så kom donatorn, vi pratade och han visade original på alla tester och så där. Vi diskuterade vad jag ville, vad han ville och lite kring min cykel och så där. När jag kände mig klar med det så plockade han ihop sina prylar och ställde vid dörren. Sen tog han sprutan och en bägare att samla upp simmarna i och gick in på toaletten.
Här slog jag på radion och lyssnade på OS :)
Sen kom han ut när han var klar. Simmarna var i sprutan, han klädde på sig ytterkläderna och gick. Jag kunde låsa om mig och sen ta tag i resten. La mig till rätta och såg till att datorn var i skick att greja med. Så, ja... in med sprutan och "trycka av". Sen är det tydligen bra att man får orgasm efter insemination så det fick jag fixa ;)
Efter det så var det bara att ta upp datorn i knät och börja räkna ner. Man ska ligga i ca 15-20 minuter helst. Jag kunde ligg ai ca 1,5 timme sen häll jag på och kissa på mig. Så då gick jag upp. Det var inte alls så konstigt och skumt som jag tänkt mig. Lite, men inte så mycket. Efter en stund var det mest roande att ligga med ändan i vädret och tänka att det inet skulle rinna ut. Hahaha! Knasigt.
Nu under kvällen har jag haft tydliga ägglossningskänningar. Det har knipt i höger öggstock och dragit bakåt i ryggen som det brukar göra under ÄL. Sen om ägget lossnat som det ska och allt det där, det vet man ju inte. Och om dte blir befruktat, det vet man inte heller. Men simmarna hade god tid på sig att ta sig till mötesplatsen och om ägget släpper så är dom inte heller så trötta förhoppningsvis. Perfekt timing med andra ord.
Det enda som är ett problem är att om min cykel är så regelbunden som den brukar vara så har ägget nu 9 dagar på sig att fästa. Det är tyvärr inte tillräckligt. Ett ägg behöver 10 dagar minst. Helst 12. Och ultimat 14. Jag har 9 och det är inte alls bra. Det går att få hjälp med det, man kan ta progesteron vaginalt och på så sätt förskjuta mensen och ge ägget tid att fästa. Så det få jag kika på framöver. Det måste lösas.
Men i övrigt, känns hur bra som helst :)
Högläge :)
Ja, då var det gjort! Nu ligger jag här i högläge. Allt gick bra. Donatorn var väldigt saklig och hade koll. Enligt beräkningarna på när ägget lossar så är det till kvällen. Så simmaren har god tid på sig att simma rätt. Men lite märkligt är det ju allt. Till syvens och sist så är det ju det. Men vad får man inte hitta på nu då när det är som det är.
En kvart ska man ligga så här. Men jag ligger en stund till. Har ju liksom ingen annat för mig :)
Stegring!
På lunch-stickan har jag full stegring :) Galet roligt! Som en present man väntat på länge :)
Strecket är solklart lika starkt! Yeah! Donatorn kommer imorgon mitt på dagen. Känns pirrigt, roligt och häftigt! Har inga direkta förhoppningar. Men man måste ju inseminera för att det överhuvudtaget ska bli nåt. Så, då kör vi!
