Glad!
Jag har ingen aning om varför jag känner mig så glad idag. Men det känns som en bra dag. Kanske får jag käka up det senare idag... hihi! Men jag känner mig lätt i sinnet och väldigt positiv. Hur ofta händer det när man har mens? Mensvärken har gett med sig ganska bra iallafall så det är bra. Det är en bra dag helt enkelt!
Om igen
Japp, nu är det lite som att börja om igen. Inte från noll, för nu vet jag lite mer vad jag kan förvänta mig. Men ändå. Och inte mycket att göra åt det heller. Det positiva är att jag faktiskt på riktigt känner att det kommande försöket är det första riktiga försöket. Det som jag gjorde nu känns mest som bonus. Lite märkligt det där. Men så är det.
Att vara ensam i det här känns både bra och ibland lite märkligt. Det är ju lite onaturligt att det är så att man är ensam om denna planering. Sen tänker jag lite på det här med att träffa nån. Kanske har det just precis blivit så. Att det dykt upp nån som kommer få en plats i mitt liv. Hur hanterar man det? Nu är denne någon rätt så insatt i min plan och vet om det. Men hur gör man om man blir seriösa med varann? Lite svåra frågor, men dom kräver ju svar. Helt klart.
Jag har inte tid att vänta på att en eventuell Han ska vara mogen på att delta i denna planering. Det finns inte så mycket tid att spela på och jag vill ju ha barn. Och är det så att Han inte vill, så har vi ett problem. Problem är till för att lösas... men det var inte en del av planen att denne någon skulle komma in i mitt liv och ta plats. Än vet jag inte om det blir så... men det ställer ju till det om det visar sig att det är så.
Nu blir jag snart tokig
Måste gå och lägga mig så det blir en ny dag... håller på att bli lite tokig och klättra på väggarna... Ingen mens än heller.
MEN så långsamt tiden kan gå då!
Söndag kväll. Ingen mens. Tiden står still. Jag surfar runt på Familjeliv och läser om alla som plussar... Men jag då? När ska jag testa? Vågar ju inte! Inte förrän på tisdag om mensen inte kommit. Men den kommer imorgon. Eller i natt. Helt säkert.
Undrar just...
Jag undrar om det inte är på gång med mensen nu... Det känns tungt i underlivet och lixom molar lite. Som om nåt skulle vara på G. Tror den dyker upp under natten eller imorgon under dagen. Som beräknat alltså. Trist... men ändå lite väntat. Håller er uppdaterade.
Ingen mens!
Igår kväll tog jag en dusch för att försöka få bort lite "kladd" från progesteronet. Nu blir det kanske lite äckelvarning här men det får ni stå ut med. Gelen man för upp i smulan är ju bara bärare av hormonet och det som blir över ska ju ut på nåt sätt. Jag lixom rörde runt lite för att få lite av gelen att lossna och komma ut. (Hahaha, förlåt för de intima detaljerna!) Mitt upp i alltihop så kom det en eller två droppar färskt blod.
Ok, tänkte jag... där kom mensen. Men det blev inget mer. Bara det och sen inget mer. Undrar just om progeteronet gör slidväggen lite ömtålig. Kanske... ska läsa på lite om det.
Iallafall så har det inte kommit nån mens än. Dagarna går ju galet segt, men imorgon kväll kan jag kanske börja hoppas lite att utebliven mens kan vara tecken på nåt bra. På tisdag tidigast testar jag. Söndag lunch idag. Inte ens två dygn kvar. Och det tar ju sån TID. Kommer mensen är det ju "bara" att börja om med att räkna dagar tills jag kan börja testa för ÄL igen.
Troligtvis infaller den mitt i veckan nästa gång så träffen med donatorn kanske blir lite rörig. Kanske får åka och möta honom halvvägs och göra inseminationen på stationen. Kan ju bli intressant! Men vad gör man inte för en liten loppa :) Dock så känner jag mig ganska hoppfull fortfarande. Tror att jag kommer plussa senast i november. Så vi får väl se hur rätt jag har.
Tid
Tiden. Det går så sakta... tiden. Blir lite tokig. Igår tog jag sista progesteronet så nu är det verkligen bara väntan kvar. Mensen kommer troligtvis på måndag, senast tisdag. Jag har ställt in mig på att det blir så. Så blir det inte så jobbigt. Klart att jag VILL vara gravid. Men jag är övertygad om att det inte är så.
Att försöka skriva i bloggen när funderingarna virvlar runt är inte så lätt. Det blir ju en del upprepningar dessutom, hoppas att ni har överseende. Men nu är det en morgon kvar... sen är det måndag. Då kan jag testa. Eller kanske tisdag? Tiden går långsamt!
Vad gör jag om det visar sig att det ÄR en babyalien där inne? Galet.
Inget är som väntans tider, eller hur?
Men jösses vad tiden kan gå fort när man har roligt och tvärt om när man väntar... Idag tror jag att tiden gått som i snigefart konstant. Tog iallafall en ordentlig promenad i morse för att skingra tankarna. Det var riktigt skönt och musiken från mp3-spelaren var bra sällskap. Dag för dag... timme för timme. Långsamt!
Funderade idag på en sak som jag läset i en annan blogg. Vad händer om jag träffar nån? Hur förklarar jag det jag gör och har som högsta dröm just nu? Förhoppningsvis är det så att han accepterar det. Vad gör jag om han inte gör det? Märkligt blir det ju hela grejen. Hoppas att det känns naturligt att prata om det då om jag står inför det. Det visar väl sig.
Sen har jag styrt upp kosten och motionen nu. Har en strategi och hoppas att det går att ro i land. Bara att kämpa på och ta det dag för dag. Kan aldrig vara dumt att styra upp det nu och vara på god väg sen om graviditeten blir ett faktum. Även om jag trivs rätt bra med mig själv och så där så är det aldrig en dålig idé att få koll på kost och motion innan babyalien tänker ta sin plats i mitt liv.
Ja vad säger man... denna väntan...
En vecka
Japp, det är är en vecka kvar tills dess att jag vet om inseminationen lyckats eller om det blir till att försöka igen snart. Eller, snart och snart... det var väl att ta i. Men om ett par veckor.
Jag slutar med gelen på fredag. Sen är det ett par dagars väntan. Så kanske måndag eller tisdag skulle kunna vara dagen d. Just nu är jag helt övertygad om att jag kommer få min mens då. Om det skulle vara så att jag blivit gravid så tackar jag ju den lyckliga stjärnan för det och kommer vara jätteglad! Men jag är fullt inställd på att jag kommer få mens då. Visst kommer jag bli besviken när mensen kommer, men jag är förberedd på det.
Väntan och åter väntan.
I helgen har jag sysselsatt mig med en massa saker och knappt varit hemma så tiden har gått fort. En vecka kvar. Sen vet jag. Jag är väldigt dålig på att vänta faktiskt. Vill att saker ska hända nu, gärna igår om det kniper. Bara att ge sig till tåls. När mensen kommer ska jag göra inventering i ÄL-testförrådet. Se om jag behöver beställa nya igen, det går åt i en rasande fart om man testar 3 ggr om dagen.
Ska försöka sysselsätta mig under veckan. Får hitta på vad som helst :)
Så mycket nytt
Jag blir alldeles snurrig av alla nya begrepp :) Jag är med på Familjeliv (forum där man pratar både högt och lågt om allt) och där svänger man med begrepp som jag aldrig hört. Jag får ibland googla för att förstå vad dom menar. Men så sakteliga så kommer jag väl förstå och hänga med bättre.
Jag fattar inte varför tiden går så långsamt? Förstår inte hur jag ska kunna vänta i dessa veckor för att testa om jag är gravid. Jag tänker mig väl att inte testa förrän tidigast 3-4 dagar efter att jag slutat med gelen. Men det är ju nästan 2 veckor! Haha... bara att stå ut.
Är nästan säker på att dte inte tagit sig. Men då är det ju så. Inget att hänga läpp över heller. Men jag vill ju veta NU. Inte SEN. Nu!
