Gnäääääll!
Ja herregud... känns som om jag inte gör annat än gnäller just nu. M säger att jag inte gör det, men det stånkas och gnälls ganska friskt. I helgen har jag verkligen känt mig hemsk. M tycker att jag bara är gullig... det är ju bra!
Igår, söndag, så låg jag på soffan HELA dagen. Gick upp för att gå på toa och göra nånting att äta, mer var det inte. Så fort jag gick upp blev jag yr och så illamående att jag fick kallsvettningar. Liggande var det lite lindrigare och jag slapp vara yr. Jag hoppas verkligen att det här ger med sig efter vecka 12 nånting.
Imorgon är det läkarbesök, torsdag kuratorn. Om två veckor blir det blodprov inför KUB som är bokat till fredag den 7:e nov. Veckan efter det är det inskrivning. Nåt litet varje vecka förutom nästa. Är lite spänd inför imorgon, vet inte riktigt vad jag har att vänta. Det sjuka är att jag förbereder mig för att det inte finns nåt där. Som jag mår så talar det ju ganska starkt för motsatsen vilket är positivt så klart. Men det är nån sån där känsla jag har att det kommer vara en tom hinnsäck och en "missed abortion".
Jag vet ju att det inte är så rationellt att tänka så. Men om jag förbereder mig för det värsta så kanske jag klarar av att inte braka ihop där i stolen om han inte hittar nåt där inne. Det märkliga är att både jag och M pratar mycket om "sen när bebisen kommer" och det känns naturligt. Men just det som ligger allra närmast i tiden känns väldigt så där tomt på förhoppningar. Konstigt det där.
M:s mamma ringde igår och frågade om vi vågade vara glada. Det tycker vi är svårt. Glada är vi och vi har förhoppningar om att det ska gå bra. Men det varvas med det här "det blir ändå ingenting av det i slutänden". Vi försöker verkligen och lyckas ganska bra ganska ofta. Hans mamma tyckte att vi skulle försöka att inte fundera så mycket och om allt vore så enkelt så hade det ju varit smidigare för alla.
Kommentarer
Trackback
