En månad till...
Jag älskar mina barn, det gör jag. Dom är fantastiskt roliga, fina och goa...! Men jag kan känna sån ångest över att inte vara den dom behöver mig att vara eftersom jag är så innerligt trött. Sen i januari har endast deras behov tillgodosetts, mina egna finns det ingen som helst plats för.
Jag har ont i fötterna och knäna för att jag är så tung och i ryggen eftersom jag bär killarna. Det gör ont av och till i magen där snittet är och jag är instabil i bålen. Så visst måste jag gå ner i vikt och stärka upp mig igen... men hur ska jag hinna, orka och kunna göra det? Känns rätt hopplöst.
M är jättebra... han gör mycket och tar många nätter. Men det är lixom inte nog. Han får komma hemifrån minst 9 timmar varje vardag, tid då han kan vara bara M. Han kan även göra saker ibland på helgerna, vilket jag kan tycka måste få vara ok. Jag kanske skulle "få" göra saker... men jag orkar inte. Det finns varken mental eller fysisk energi till det. Jag köpte ett kort på simhallen och skulle börja simma... Men jag kommer aldrig iväg.
Gnäll gnäll... nu vaknar ena killen så nu måste jag sluta.
Jag började läsa ett inlägg i augusti 2014. Hade googlat på ägglossningstest och fick upp en bild från din blogg. Sedan blev jag nyfiken om du blev gravid på det försöket. Nu såg jag att du till och med fick tvillingar!!!! Wow!!! Vi ska försöka med ägglossningstester nu efter att ha fått två missfall på raken och har nu avslutat en vanlig mens. Får hoppet tillbaka nu när jag läste din blogg <3
Hej!
Inte så ofta jag kollar runt men nu kom länken till din blogg upp och jag har läst lite. Vill bara säga en sak: det är okej att inte orka!!! Jag vet hur det känns, fast jag bara har en. Ammar du fortfarande? Jag måste berätta en sak jag har lärt mig fast det tog emot och jag inte tyckte jag hade rätt till det. Jag måste få egentid! Och det är okej att behöva egentid! Min lilla har haft nattskräck och mardrömmar så vi knappt sovit på en månad. Då steg min vän in och tog henne en hel helg, jag checkade ut mitt dåliga samvete, och mår hundra gånger bättre! Om det känns att det funkar för tvillingarna så kanske bara en stund på stan en lördag? Gå på bio? Så du får andas. För det är både underbart och skitjobbigt att vara mamma. Själv blir jag i alla fall en mycket bättre mamma när jag får lite egentid ibland. Hatar däremot folk som säker gör si och gör så, men jag ville bara berätta lite hur jag tänker och peppa dig lite också! Inte med klassikern "vänta du tills dom är tonåringar och du inte får upp dom ur sängen" för den har iaf jag hört till leda. Men det blir faktiskt bättre! Du kommer få sova igen!
Önskar dig allt gott!
Finskorpan
