Att smälta allt
Jag kunde INTE sova igår. Kanske inte så konstigt. M somnade nog av utmattning tror jag för han hade laddat upp rätt mycket för det här besöket hos läkaren. Han såg för sig, precis som jag, att det inte fanns nåt där inne.
Nu vet vi att det finns det!
Jag tänker mest just nu på det praktiska. Allt som måste fixas. Och att det behöver fixas lite tidigare än vad man kanske tänkt sig från början. Läste mig till att man bör börja göra ordning saker och ting som om man ska föda i vecka 25. Det är slutet på januari. Och visst, det är ju 4 månader kvar ungefär. Inte riktigt, men typ. Kruxet är ju att man vill vänta tills man vet mer säkert att båda klarat sig vidare i graviditeten och att inga stora grejer tillstöter. Men man kanske inte kan vänta tills dom är här heller. Avvägningen!
Sen är det ju så att jag troligen inte orkar knalla runt och kolla så mycket efter januari. Sååå... jaaa... det tänker jag på en del.
M tänker mycket på att dom ka klara sig, vara friska och att inte födas för tidigt. Dom grejerna känns så ogreppbara för mig. Jag klarar inte riktigt att tänka på det. För gör jag det blir jag så himla orolig och just nu känns det som om oron gör mig lite deppig och nere. Försöker därför att tänka mer på det som är praktiskt och går att ta på.
Vi pratade ju massor igår och vi kom fram till att vi är glada och fulla av förväntan, det är vi. Men just oron för hur det kommer bli med dem är stark. Kommer graviditeten hålla? Ser det bra ut på KUB? Måste vi göra fostervattensprov? Kommer båda finnas kvar på KUB:et? Kommer dom i så fall få må bra? Tvillingtransfusions-syndrom? Det är så många saker som kan gå fel. Och även om det inte går fel så kan det ju bli en väldigt jobbig graviditet.
M ville inte följa med till kuratorn, han känner inte att det skulle ge nåt. Han tror att ororn kommer finnas där oavsett om han pratar med henne eller inte. Visst, så är det ju. Men jag känner att jag får lite perspektiv och kan se saker lite annorlunda. Han gör ju som han vill så klart. Jag behöver nog gå dit åtminstone imorgon och kanske nån gång till sen. Blir det komplikationer kommer jag nog vilja ha den kontakten framöver med.
Fick förresten piller av läkaren mot illamåendet. I dem är det koffein och efedrin, så man inte ska bli så trött av dem. Vet inte om dom hjälper så mycket än, tycker att jag mår ganska mycket apa ändå. Vi får väl se om det blir bättre, kanske att kroppen vänjer sig lite... eller nåt.
Kommentarer
Trackback
