Tillbaka hos läkaren
Idag har vi varit till sjukhuset igen på återbesök hos läkaren. Just den här läkaren vi träffade idag är en av de som vi träffade när jag låg inlagd. Dagens besök var bara ett möte, ingen undersökning. Vi pratade om det som hänt och om framtiden. Eftersom jag inte fått min ÄL än så frågade jag hur länge det kunde dröja. Svaret var inget vidare! Upp till 8 veckor är normalt... Så i värsta fall så kommer första möjliga ägglossning som vi kan försöka på vara i början på juli, kul! Eller kanske inte :(
Men det är inget att göra åt, bara att vänta sa läkaren. Och det känns väldigt långt bort måste jag erkänna. Så man kan räkna lite på när en ev ny bebis skulle komma och hamnar då i slutet på mars... I princip ett år efter förlusten av den här graviditeten. Vilken hemsk tanke, tänk om det skulle bli på dagen? Usch! Vill inte...
Fast sannolikheten att det skulle ta sig på första försöket är ju ganska liten. Jag tror och känner på mig att det kommer vara massor med ångest kring det där igen... en massa försök och ingen lycka. Men vad tjänar det till att fundera på det nu? Har ju inte ens fått nån ägglossning än.
Vi fick även veta att planen för framtiden är att vid en ny graviditet så kommer vi bli lite extra kollade och lämna ett infektionsprov ganska tidigt. Sen kommer man utifrån det bedöma om jag behöver fortsätta med provtagningar. Sen i vecka 15-16 nånting så gör man ett UL för att se att tappen inte är förkortad. En del kvinnor bär tydligen på ett anlad som gör att tappen kan kortas av och då kan vattnet gå. Det finns inga tecken på att så skulle vara fallet för mig, men för att utesluta det så vill dom att det kollas upp.
Vi kommer även få chansen att träffa just den här läkaren om vi vill, han har ju nu varit med hela vägen och vet vad som sagts. Det kommer finnas an plan i min journal så att oavsett vem vi får tag på om vi ringer så kan man läsa sig till vad vi kommit fram till under detta möte.
Så nu är det "bara" att invänta alla kroppens signaler på att jag är redo att försöka igen... och den som känner mig lite vet att jag är inte den mest tålmodiga...
I övrigt så mår jag väl lite som tidigare i veckan men med en begynnande förkylning på det. Känslorna är upp och ner, jag orkar inte med så mycket. Dagarna går åt till mycket funderingar just nu men det är väl så det får lov att vara kanske? Det tar tid att läka...
Kommentarer
Malin - Mamma till Ibbe och Bubbah
Stor KRAM till dig <3
Trackback
