Blödningen har upphört
Ja jag tror det iallafall. Har inte blödigt så det kommit i bindan under hela förra veckan, mest när jag gått på toa. Nu sista dagarna har det ljusnat och sett mindre och mindre färgat ut. Igår och idag har det inte kommit nåt alls. Det känns väldigt skönt. Det är som en milstolpe iallafall i allt det jobbiga. Som att en del av resan tillbaka är avklarad.
Om då allt är som det ska borde jag få ägglossning igen snart. Det kan ju vara ett tag kvar tills dess, men kanske under nästa vecka eller så. Jag testar med ÄL-stickor varannan dag för att se om jag ser nåt tecken. Och nu testar jag inte så vi kan pricka in nånting utan jag testar för att kunna beräkna när mensen sen borde komma. Jag vet ju hur många dagar jag brukade ha efter ÄL fram till mens så det ska bli intressant att se.
Vi har beslutat oss för att se till att inte ha sex så att det finns risk för nånting på denna ÄL som ska komma nu först. Jag har läst en massa (vilket man kanske inte ska) och kommit fram till att det låter sunt att låta kroppen blöda en gång till innan vi testar på nytt. Och för att inte riskera nånting så lever vi i avhållsamhet tills efter mensen är det tänkt.
Innerst inne vill jag bara försöka på en gång, för att det finns dom som säger att eftersom kroppen nyligen varit gravid så tar den lätt emot ett befruktat ägg och blir gravid igen. Men sen är det det här med infektionen. Ett "vanligt" missfall där man förlorar ett foster av andra anledningar än just infektion, där kan jag tänka mig att kroppen är redo igen direkt egentligen. Men just när slemhinnorna varit infekterade och så där, då känns det som om det är ganska logiskt att man inväntar en ny cykel så man vet att kroppen blödit ut slemhinnorna utterligare en gång efter att infektionen blödit ut.
Så just nu pågår en inre strid, mitt förnuft tycker vi ska vänta och mitt hjärta vill försöka nu på en gång. Men vi är överens om att gå på förnuftet. Så det blir så.
Kommentarer
Trackback
