Ångest och sorg
Ja det är verkligen en period av djupa dalar av sorg. Jag kämpar på men det är väldigt svårt att hantera dalarna när dom kommer. Jag orkar ibland inte ens le. Min fina sambo försöker så gott han kan att stötta och finnas där, det kan inte vara lätt heller när han själv fastnar i sin sorg ibland. Vi gör båda så gott vi kan. Jag hoppas att han känner att han har stöd i mig också, jag försöker verkligen finnas där för honom med.
Har bokat en ny tid hos kuratorn. Det känns både jobbigt och bra. M följer inte med dit, han frågade om jag ville att han skulle följa med men jag sa att jag testar att åka själv. Om det känns helt fel så får jag väl i så fall säga det till kuratorn och så får vi boka en ny tid.
Men det kanske kan vara bra att åka dit själv med. Kanske blir det bra i alla fall.
Vissa dagar känns ganska bra och flyter på. Men så kommer de mörka dagarna. Idag är en sån dag. Kunde knappt förmå mig att gå upp ur sängen. Sen var det otroligt tungt att göra hela morgonproceduren för att komma iväg. Jag kom i alla fall iväg men tårarna brände hela tiden och bussresan kändes väldigt lång. På väg till jobbet från bussen bröt jag ihop. Fick stanna och låta ångesten lägga sig innan jag gick in på jobbet. Rödgråten och fin sitter jag nu och försöker kämpa emot att inte totalt bryta ihop.
Det är helt hopplöst med att fokusera på nånting alls och jag vet inte om det egentligen är bättre att gå hem. Men vad ska jag göra hemma? Det blir ju inte bättre av att vara hemma. Så jag får försöka bita ihop. Bryta ihop får jag göra hemma. Men det är väldigt svårt att hitta energi...
Kommentarer
Trackback
