In brakade det nya året
Vi lämnade sambons familj på nyårsaftons morgon och begav os hemåt. Väl hemma var det bara ite förberedelse och sen kom det kompisar på kvällen. Frågan var ju vad vi skulle säga ang att jag inte drack. Men det löste sig ganska bra tycker jag. Eftersom jag tränat och tit bra innan jul så visste dom ju att jag gått ner lite i vikt. Så sa jag att jag gav mig själv lite jullov och fick lov att äta lite vad som. Det i sin tur ställde till det i magen... :)
Och det var ju inte ens helt och hållet ljug :) Ju längre kvällen gick desto mindra tänkte folk på att jag drack Scweppes. Perfekt! Sen om dom egentligen fattade eller inte, det kan man ju inte veta. Och både jag och M tycker att det inte spelar så stor rol egentligen. Han känner att han vill berätta för alla :) Riktigt där är inte jag, nu känns det som om det kan få gå ett tag innnan vi berättar för fler.
V 6 inleddes i samband med söndag/måndag nångång. Så nu räknas jag som i vecka 6. Här kan man läsa om vecka 6: http://mammasidan.se/gravid/vecka/6
Det är faktiskt riktgt facinerande att se och läsa om hur det pågår en febril aktivitet där inne och för varje dag växer Myran 1mm. Det är ju nästan en centimeter i veckan :) Antar att det går fortare senare... men ändå. Galet att det funkar så!
Imorgon ska jag ringa vår sköterska på kliniken och berätta för henne. Det ska bli riktigt roligt! Jag tror hon kommer bli glad. Så hoppas jag att vi får gå kvar där nu när vi finns i deras rullor lixom. Men man vet ju aldrig. Jag hoppas att jag pga min ålder kan få täta kontroller och tight kontakt med dem. Hoppas kan man ju alltid!
Om allt går vägen så kommer denna vinter, vår och sommar säkerligen bli den mest omtumlande, intressanta och facinerande tid jag nånsin upplevt. Det är faktiskt ganska häftigt att ha framför sig. Jag känner mig både laddad och lite så där rädd. Jag har ju ingen som helst aning om hur det här går till. Men jag är ganska säker på att jag och M tillsammans kommer fixa det och han kommer stötta dom dagar jag mår pyton. Om jag nu kommer göra det.
Just nu mår jag oförskämt bra tycker jag. Jag har bara ont i brösten, dom är svullna och BH-arna är redan små. Så jag ska nog införskaffa en eller två med större kupor. M tycker det är jätteroligt att studera dem och säga att dom är stora. Alla roar sig ju på olika sätt ;) Sen är jag trött, men jag vet inte om det har med Myran att göra. Det kan ju lika gärna vara att man har haft full rulle nu sen julen drog igång med umgänge och matfrossande. Sen måste jag upp och kissa en extra gång på natten. Och ibland kan jag tycka att det är som sockerdricka i apparaten, nån typ av stickande känsla som är lite svår att sätta fingret på.
Frossande ja... usch! Det har blivit både det ena och andra nu denna vecka som passerat. Matorgie är ju ett sätt att benämna detta fenomen. Känns verkligen som om vardagen är välkommen nu i det avseendet. Ska bli skönt att komma in i bra matrutiner igen och på så sätt kanske slippa må illa sen. Jag har inte känt av det alls hittills tror jag. Men det står att det ofta kommer typ i slutet på vecka 6 och in i vecka 7. Så vi får väl se :)
Syrran gick ner 9 kilo med i sin ena graviditet för att hon mådde så illa hela tiden. En kompis likaså. Det vill jag ju inte göra! Dte kan ju inte vara varken roligt eller sunt. Men om jag mår lite lagom illa och inte får nåra konstiga cravings... så kanske jag slipper gå upp så himla mycket i vikt :) Det siktar jag på!
Kommentarer
Mamma
Myran kallades jag när jag var 17 år och började jobba, jag var så flitig tyckte alla "gamla". Ha ha!
Kram
Svar:
Snart mamma :)
Trackback
