En sån där vecka...

Ja vilken vecka det har varit. Tokstressigt och jag har har fått jobba över massor. Känns så där när det enda jag VILL göra är att småäta och sova. Hade det gått att göra samtidigt hade jag gjort det :) Så denna vecka har inte varit rolig!
 
Men jag såg till att ha gjort det jag behövde förbereda inför nästa vecka nu idag innan jag gick hem. Så nu kan jag BARA ha helg, känns riktigt bra!
 
Jag berättade för min närmaste chef idag. Hon blev jätteglad och sa att det inte är mitt jobb att oroa mig för hur det löser sig med mina åtaganden. Hon sa att det var bra att hon fick veta och att jag nu bara ska ta hand om mig och jobba lagom. Eftersom hon själv har barn så sa hon att hon förstod precis hur jag mådde och vilken oro som man känner för att bli en belastning på jobbet. Men hon sa att det är ju livet, det förändras och man kan inte alltid bestämma hur det ska bli.
 
Hon var iallafall glad för min skull och sa att jag skulle ta hand om mig själv i första hand och sen tänka på jobbet. Däremot så tyckte hon att den killen som jag jobbar tajtast med borde få veta så han kanske har större förståelse för om det blir lite tufft emellanåt. Så vi får väl se, han kommer hem från sin semester om en dryg vecka. Han kommer nog fundera och tänka att det blir lite rörigt igen eftersom jag precis börjat komma in i mit jobb.
 
Men det tar vi när det kommer. Jag är lättad och känner att det känns jättebra att ha talat om det, tror det blir enklare att prata med chefen igen om det skulle behövas nån sovmorgon eller så framöver. Sa dock att hon skulle hålla dte i ledningsgruppen och att jag ville vänta med att tala om det för alla tills efter KUB-testet iallafall. Det förstod hon :)
 
Jag hoppas ju att det ska plana ut med tröttheten och illamåendet inom 2-3 veckor, det vore ju kanon. Jag saknar att röra på mig, orkar inte det helt enkelt. Jag är så dyngtrött när jag kommer hem så den energin finns inte. Sen när man mår illa, kan det ju vara skönt att gå ut. Men just nu vill jag bara sova och småäta. Det är det enda. Hoppas att sen när det ger sig att jag kan styra upp kosten igen och röra på mig mer. Känner att jag svullnar upp för varje dag nu... usch!
 
Mer svullen lär man ju bli med! Hahaha!
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

bebisfrot.blogg.se

Tankar och funderingar kring bebislängtan...

RSS 2.0