Milstolpar
Jag har haft lite milstolpar under den här hemska tiden. Den första var att mensen skulle komma igång. Sen var det att se min ägglossning igen på stickorna. Efter det har det varit att ta mig till semestern.
Nu har det varit en milstolpe i helgen, en väns barns dop. Jag visste ju att det skulle komma och att det skulle bli jobbigt. Självklart ville jag vara med men det var inte så självklart att jag skulle orka vara med. Just augusti visste jag i förväg att det skulle bli en jobbig månad.
Tillbaka till jobbet efter bara kort semester, dop och sen ligger ju det beräknade datumet för födsel av vårt barn framför mig. Det har varit mycket ångest över det under sommaren och det är fortfarande mycket tankar och känslor runt det. Dopet i helgen skulle jag ha gått på med förväntan och stor tung mage... Men du blev det att jag gick med otroligt tungt hjärta och ångest istället.
Jag visste att jag ville gå på dopet, men visste inte om jag skulle orka följa med på fikat efteråt. Jag och M var med i kyrkan och vissa stunder var det väldigt svårt att hålla ångesten borta. Det var ett jättefint dop och jag höll ihop ganska bra. Jag hade med mig M och vi fanns där för varann. Han tyckte också att det blev väldigt verkligt och intimt där i kyrkan. Han mådde också ganska dåligt under tiden.
Vi följde inte med på fika efteråt utan åkte hemåt istället. Jag är glad att jag åkte för min väns skull och jag är glad att det nu är över. Jag träffade ju ett antal vänner där på dopet som jag inte träffat sen missfallet och det var jobbigt det med. Alla saker som jag gör för första gången bli jobbigt... men nu hoppas jag att det går lättare framöver.
Till helgen väntas ägglossning igen. Hoppet är inte så högt... men man måste ju försöka i alla fall. Den 9:e blir det besök på kliniken. Lite prover ska lämnas innan dess trots allt. Det skulle komma remisser på posten.
Dagarna är tunga och jag lider rätt mycket av sömnbrist just nu. Oron och stressen gör att jag vaknar massor och sover oroligt. Kanske kan mötet på kliniken göra mig lugnare och förhoppningsvis blir allt lite lättare när vi passerar in i september... Om mindre än två veckor var det beräknat att vår lill* skulle varit här...
Kommentarer
Trackback
