Känns ganska hopplöst
Ja det känns ganska hopplöst med det här med vikten. Det kommer vara ganska svårt tror jag. Men jag är inte heller den som bara ger upp. Dte skulle ju vara bra att landa på -12 kilo i december. På så sätt finns det marginal att ta av. Dagsvikten idag var 11 kilo. Alltså det jag har att gå ner. Men givetvis måste jag väga in mig hos kliniken, så jag vet vad jag väger på deras våg.
Men min fina M ska hjälpa mig :) Vi kommer gå minst 7 km varje dag efter jobbet. Planera under helgerna så det finns mat i frysen att ta av. Sen försöka att gå, simma och konditionsträna ofta. Det som kommer vara inriktningen på kosten är nya 5:2. Jag bryr mig inte om kritiken mot den och jag känner att det är en bra diet för att klara av att hålla länge. Jag har läst och tänkt till kring den så jag känner mig redo.
Vi drar ner på kolhydrater, fokuserar på bra proteiner och mycket grönsaker. Inga lightprodukter utan fullfeta produkter men i mindre mängd istället. Jag tror på rena livsmedel och så lite tillsatser som möjligt. Pasta, ris, potatis och sånt försöker vi hålla nere, men vi kommer äta morötter och andra underjord-grönsaker.
Det är jobbigt att både vara gammal och fet... men jag kan inte snöa in på det. Det funkar inte så för mig. Jag måste iallafall försöka!
Stegringen kom ju i tisdags förmiddag och jag kan väl räkna det lite som om ägget släppte natten till idag. Vi fick till det i tisdags kväll. Det ska räcka med varannan dag så jag var inte alls på igår. Inte M heller :) Jag var inte riktigt i form för att sexa just igår. Så vi får se, kanske att vi kan få till det idag. Men det är ju troligen sent hur som helst. Aja, det tar sig om det tar sig.
Stegringen kom ju i tisdags förmiddag och jag kan väl räkna det lite som om ägget släppte natten till idag. Vi fick till det i tisdags kväll. Det ska räcka med varannan dag så jag var inte alls på igår. Inte M heller :) Jag var inte riktigt i form för att sexa just igår. Så vi får se, kanske att vi kan få till det idag. Men det är ju troligen sent hur som helst. Aja, det tar sig om det tar sig.
Hoppet måste man ha, men ändå ha en lite lagom inställning till det hela. Om man räknar om cykeln då denna månad eftersom ägglossningen var två dagar sen, så hamnar BIM på den 9:e oktober. Det känns ju som en evighet. Men det är bara att bita ihop :) Varje månad känns tiden från ägglossningen fram till förväntad mens jääääättelång! Så man skulle ju kunna tycka att jag borde vänja mig.
Aja, nu är det promenader, kost och annat som får ta mest energi. Får försöka glömma bort tiden.
Kommentarer
Mamma
Du grejar det här som allt annat!
Kram <3
Svar:
Ensamma mamman
Trackback
