Fyra dagar

Ja så lång tid har gått. Fyra dagar. Sen ägglossningen alltså. Dagarna går så himla långsamt. Det positiva är att denna vecka kommer vara full med måsten på jobbet och det blir nog ganska lite tid till funderingar. Eller... fundera hinner jag ju och kommer säkert göra med. Men jag tror ändå att veckan kommer gå fort.
 
Man kan nog säga att onsdag nästa veckja är min BIM denna gång. Normalt sett skulle jag räknat måndag. Men eftersom ägglossningen kom två dagar sent så flyttar jag fram det till onsdag. Lutealfasen är ju nästan alltid samma (tiden från ÄL till mens) så därför räknar jag inte som jag brukar.
 
Imorse på väg till jobbet så satt jag i bilen och blev alldeles illamående. Direkt kom tanken... hahaha! Men hallå, fyra dagar. OM det skulle vara så att ägget är befruktat så har det definitivt inte fäst än. Det finns de som säger att ägget kan fästa dag tre, men då skulle jag iallafall inte kunna känna av det. Men tanken kommer iallafall lite så där. Nu när jag är på jobbet så känner jag ingenting. Så det var ju ingenting :)
 
Men ändå. Det skulle vara bra om det tog sig nu innan jul. Så skulle iallafall stressen kring "gammal och fet" släppa. Dte är orättvist ibland tycker jag. Det finns ju folk som är mycket större än mig som blir gravida spontant och ingen lyfter ett ögonbryn. Dom får samma vård och samma rätt som alla andra. Men är man tjock så får man inte hjälp att bli gravid. Det är lite orättvist att vissa kan råka bli gravida av att ha sex en gång vid fel tillfälle... andra får kämpa hårt för att överhuvudtaget ha en chans att bli gravid.
 
Det är inte rättvist i livet och det är väl nåt man får vänja sig vid helt enkelt. Det är mest tråkigt att inse att det är så. Vissa har det jäkligt lätt för sig och andra inte. En del får saker man vill ha bara för att dom tjatar tillräckligt mycket och är tillräckligt ihärdiga. Andra väntar på sin tur och får ofta vänta länge. Vissa får serverat och kan bara ta för sig medans andra får kämpa hårt.
 
Och det är orättvist. Men i slutänden så tror jag att de som kämpar hårt gläds mer åt det man har/får. Och det är ju en vinst i sig :)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

bebisfrot.blogg.se

Tankar och funderingar kring bebislängtan...

RSS 2.0