Funderingar
Idag har det funnits en del tankar och, jag erkänner, tvivel. Det är en tuff grej jag gett mig in i och vissa dagar undrar jag om jag gör rätt. Det finns så mycket åsikter och fördomar i samhället som gör att jag tänker på det moraliska att göra det här på egen hand. Att planera för att ett barn ska växa upp med bara en förälder, att det på något sätt kommer vara mycket tuffare än för de barn som växer upp med två föräldrar.
Och hur jag än vänder och vrider på det så landar jag i att det är rätt. Rätt för mig. Jag kommer kunna ge mitt barn en trygg och meningsfull uppväxt. Det vet jag. Och jag får kanske rusta mig själv lite extra för att möta fördomar även senare gentemot mitt val. Men det är ok. Jag vet ju att de allra flesta barn är väldigt efterlängtade. Och mitt kommer ju vara som en gåva större än livet. Det kan omöjligt vara så att mitt barn inte kommer uppleva kärlek i sitt liv. Det finns många som kommer kunna ge mitt barn en social och trygg uppväxt. Jag har vänner och familj som stöttar mig genom allt detta. Och det är jag oerhört glad för. Ni är bäst, vet ni det?
Så summan av kardemumman idag är att jag står på samma ställe som igår. Jag vill detta, jag verkligen vill. Och jag kommer göra det på mitt sätt, kanske lite annorlunda, men för det inte fel sätt.
Kommentarer
Trackback
