Jag är inte ensam!
När man går in i en sån här sak så tror man och känner man sig ganska udda. Eller så är det iallafall för mig. Det följer inte den norm som satts upp fö hur man bildar sin familj. Det är lite så där att jag passar mig för att prata för vitt och brett om mitt val. Och det handlar inte om att jag skäms eller inte vågar stå för det. Utan det är mest det att jag inte känner att jag har lust att alla vet. Alla måste inte veta allting alltid.
Det är till och med så att jag på Familjeliv drar mig för att berätta fullt ut vad det är jag gör i vissa fall. Men så finns det trådar där jag kan hitta de som är i samma situation, de som gått igenom samma sak och lyckats och de som precis börjat fundera på det.
Och det är definitivt inte bara jag! Det finns ett ganska stort antal och lite otippat så är det ett par som är lika gamla som jag och gör det på samma sätt som jag. Jätteskönt! Skönt att veta att i denna stora värld så är jag inte ensam om att bilda familj på egen hand. Det blir mer verkligt och inte så abstrakt. Jag vet ju så klart att dom finns, singelmammorna där ute. Eller dom som vill bli singelmammor :) Som aktivt väljer det.
Och då slår mig en tanke... tänk om det finns nån av dessa kvinnor som använder samma donator? Både roligt, spännande och lite konstigt. Mest roligt!
Kommentarer
Vet varken ut eller in
Hahaha! Jag har oxå en del funderingar på om nån använder sig av "min" donator.: ) Men jag hade tyckt att det var kul om det skulle vara så.
Svar:
Ensamma mamman
Trackback
