Märkligt
Denna cykel känns märklig. Jag har haft lite rosa på pappret sen ÄL egentligen, men mer nu senaste dagarna. I lördags var det till och med färskt blod som kom. Sen väldigt lite igår. Och idag ingenting. SKa ju ha mens imorgon om det är som det brukar, men jag tror att Proveran har ställt till det lite grann så vi får väl se.
Känns ingenting i kroppen iallafall så nåt litet pyre är inte på gång. Rätt väntat, men så klart lite tråkigt. "Tur" eller vad man säger att jag har så kort cykel så nästa ÄL kommer ju snart igen. Tror nog att det är väntan egentligen som är värst :) Väntan mellan Mens och ÄL och väntan mellan ÄL och mens.
Känner att jag inte helt och hållet är nöjd med vad Provera skulle hjälpa mig med. Det kunde ta ett par cykler så jag får väl ha tålamod, men lite bättre än förra cykeln kände jag ju att det borde kunna bli. Men som det verkar nu så är det ingen skillnad alls. Aja, får väl vänta och se.
Då blickar vi framåt igen
Igår kom det tydliga tecken på att mensen är på gång som vanligt: mellanblödningar som jag brukar ha. Det var väl iofs inte så oväntat, men ändå. Klart det blir lite mer så där ledsamt eftersom vi nu försöker på riktigt. Aja, så är det.
Får blicka framåt mot nästa ÄL och hoppas på bättre tur då. MEN jag vet ju att det inte är troligt att det tar sig det första halvåret. Så kanske att det blir en trevlig julklapp? Kollade i kalendern när nästa ÄL borde infalla. Det är troligtvis i slutet av en vecka. Så det blir till att sexa till det ordentligt den veckan. Ni hör ju!? Haha, här planeras det för sexet! Nej usch... så får det inte bli.
Helgen spenderas på resande fot så jag hoppas jag kan släppa allt lite och strunta i blödningarna. För det är lite nedslående att blöda så mycket oavsett om man önskar ett positivt graviditetstest eller inte. Mer blödningsdagar än blödningsfria. Skoj, verkligen.
Besök på kvinnokliniken
Ja idag var jag då på kvinnokliniken. Det var ett bra besök tycker jag! Kändes mycket bättre än både besöket hos gynekologen i vintras och på kvinnokliniken i min förra stad. Nu hade jag ju en blödningskalender med mig och vi kunde prata om hur jag sökt hjälp tidigare.
Det gjordes en undersökning och jag fick grönt ljus. Allt såg bra ut rent visuellt. Det som skulle kunna ses på VUL såg hon och så där. Det kändes bra. Sen det här med mina mellanblödningar pratade vi om och hon trodde att jag har lite dåligt med gulkroppshormon. Hon pratade om att jag hade lågt gulkroppshormon och att jag skulle få tabletter för det, visade tydligt på bilder om hur allt fungerar med slemhnnan och så där. Jag fattade inte riktigt hur det gick ihop... för mig så var det progesteron hon pratade om. Men med lte googlande så visade det sig att gulkroppshormon och progesteron är samma sak!
Så jag fick progesteron utskrivet som jag ska ta i slutet på cykeln. Det är ju precis det jag tänkt att jag ville ha ut av detta besök! Så jag är nöjd :) Sen pratade hon en del om utredning och att vi borde anmäla oss för en sån redan nu. Hon tyckte inte att vi skulle vänta. För jag hade ju tiden emot mig. Och det vet jag ju. Nu var M med på besöket och fick höra allt, det kändes bra. Nu har han hört hur det ligger till.
Läkaren sa att det vore bra att kolla upp hans sperma så att den är bra. Det tar oftast tid att komma igång med en utredning så att jag fått progesteron och att vi nu finns i rullorna känns väldigt bra. Hon sa att vi skulle anmäla oss och förklara läget, så skulle vi säkert få en viss hjälp till att börja med. Det kan ju vara så att det går på egen hand under tiden man påbörjar utredning och då kan man ju avblåsa. Men gör det inte det så tappar man inte tid.
På vägen hem pratade vi om det och nu är han med på att anmäla oss dit. Han tycker det är lika bra, så vi inte förlorar viktiga månader. Det kan ju ta tid ändå och anmäler vi oss för utredning så kommer jag ju iallafall få gå på en massa provtagningar först och så där. Hans får lämna spermaprov och så kan vi komma igång.
Så, det är just nu där vi är. Jag har fått progesteron och kan börja med det nästa vecka när jag haft ÄL, sen ska vi anmäla oss till utredning. Hej och hå, så kan det gå :)
In i rullorna
Jag minns inte hur mycket jag skrivit om detta förut, så jag drar det lite snabbt. Jag har haft mellanblödningar i princip konstant under lång till. Blödningsfria dagar är sällsynta och kanske sammanlagt en vecka i månaden slipper jag dem. Har lessnat på det! Sökte hjälp för dem när jag flyttade hit, men det blev inget direkt av det. Inga fel, inga smittor och ingen cancer. Mycket bra! Fick till svar att det nog var stress eller nåt.
Men blödningarna har fortsatt. Nu fick jag för mig att jag skulle försöka reda ut det. Skulle leta fram numret till gynekologen som jag träffade här i stan... en privat. Lyckades hamna på ett forum där man pratade om denna gyn. Det var ingen rolig läsning! Så nu vågar jag inte gå dit. Det stod att flera stycken hade dåliga erfarenheter av honom och att han bara var ute efter pengar. Dit går jag inte igen!
Så jag skrev ett mail till Kvinnoklniken i stan. Berättade precis hur allt låg till, men skrev inget om att vi försökt få barn... tänkte att eftersom vi kanske kommer att börja planera för det snart så ville jag inte behöva sitta och hitta på nåt som inte var sant. Skrev om blödningar och allt, att vi inte försökte bli gravida aktivt men att planerna lutade åt det hållet snart. Frågade vart jag skulle vända mig.
På eftermiddagen ringde det, det var en sköterska som tyckte att jag skulle komma dit. Fick en tid! Super tycker jag, då finns jag ju i rullorna sen om det blir aktuellt med att söka hjälp framöver. Och kanske kan jag få läkaren att förstå att jag vill kolla så mycket det bara går innan vi börjar förska bli gravida. Vore ju hur bra som helst om det förarbetet redan är gjort ju!
Så idag är jag nöjd, fått en tid till en bra klinik och då känns det som om det iallafall går åt rätt håll!
Back!
Oj, vad tiden går. Inser att jag inte uppdaterat här på väldigt länge. Men här kommer en liten lägesrapport iallafall :)
Under våren har det varit ganska svårt att prata om allt tycker jag. Jag har känt att vi inte riktigt kommit till den punkten att det känts bra att vara så allvarlig och tydlig som jag ändå tyckt att jag måste vara. Men vändningen kom nog helt och hållet här för drygt en vecka sen. Då hamnade vi i en lång diskussion, helt fredligt alltså, om allt. Jag fick berätta om min ångest och längtan, han fick berätta vad exakt som han är osäker på. Vi kom väldigt långt i frågan och det kändes som om han verkligen förstod.
En sak som jag fick klar för mig var att han behöver prata om barn, vad det innebär, min längtan och känslorna kring allt... ofta. Sen ville han göra saker som "man gör" när man ska ha barn. Så, nu har han valt vagn :D Den vagnen tycker han vi ska ha om vi ska ha barn. Bara det :)
Nej, men det känns väldigt bra. Sen har vi fortsatt prata och stöta och blöta. Han har fått mer klart för sig vilken tidspress jag sitter under. Det har han inte riktigt greppat förut. Nu förstår han. Det, om något i allt detta, kändes mycket skönt att han fick insikt i. Han har fått frågan inom vilken tidsram han tänker sig allt och svaret blev om 1-2 år, då kanske han vill börja planera för det. Så länge kan jag inte vänta och det har han förstått. Han frågade då hur jag tänker.
Jag berättade att min tanke hade varit att vi kanske kunde börja försöka under året, så man inte spiller mer tid om vi kommer behöva hjälp. Han sa: "Jag lovar inget, men det känns som om jag kanske kan gå med på det. Jag blir livrädd när jag säger det, men jag har tänkt lite att kanske... kanske efter semestrarna och så... så kanske vi kan börja med att låta bli att skydda oss, så får vi se om det händer nåt."
Ok?!!??! Så där bara!? Jaha, jaaa... jättegärna! Men jag vet ju att inget är bestämt, men bara att han faktiskt tänker sig tanken och på nåt sätt ändå inser hur det ligger till med allt... Måste säga att det känns nu som om vi kanske kan landa i att vi faktiskt ska försöka. Och det tillsammans. Jisses... det hade jag aldrig vågat drömma om för en månad sen!
Jag tror ju inte att det kommer gå så lätt, det kommer vara en lång process till en graviditet... men strunt samma! Bara att jag kanske snart har med honom på tåget gör mig lyckorusig! Han är så himla bra på alla sätt i övrigt och nu kanske... kanske så är vi på samma ställe med barnfrågan med. Tänk att det kunde bli så :)
Ok?!!??! Så där bara!? Jaha, jaaa... jättegärna! Men jag vet ju att inget är bestämt, men bara att han faktiskt tänker sig tanken och på nåt sätt ändå inser hur det ligger till med allt... Måste säga att det känns nu som om vi kanske kan landa i att vi faktiskt ska försöka. Och det tillsammans. Jisses... det hade jag aldrig vågat drömma om för en månad sen!
Jag tror ju inte att det kommer gå så lätt, det kommer vara en lång process till en graviditet... men strunt samma! Bara att jag kanske snart har med honom på tåget gör mig lyckorusig! Han är så himla bra på alla sätt i övrigt och nu kanske... kanske så är vi på samma ställe med barnfrågan med. Tänk att det kunde bli så :)
Full fart
Jag förstår mig inte riktigt på min cykel, men det får vara så. Men nu har iallafall mensen dragit igång med besked. Ska börja testa med stickor lite tidigare än förra gången så jag inte missar ägglossningen. Tror att jag kommer ha ägglossning nästa helg. Stegringen väntar jag på fredagen. Så kommer väl ÄL typ lördag kväll/natt. Ska bli lite intressant att kolla om det stämmer denna gång.
Men jag blir inte riktigt klok på cykeln, för hur jag än ränkar de sista cyklerna så har jag en cykel på 25 dagar, ÄL infaller dag 13. Det ger ju 12 dagars lutealfas, vilket är helt normalt. Jag fattar inte hur jag räknat förut. Eller om cykeln har skärpt till sig. Får väl se hur det utvecklar sig.
Men jag blir inte riktigt klok på cykeln, för hur jag än ränkar de sista cyklerna så har jag en cykel på 25 dagar, ÄL infaller dag 13. Det ger ju 12 dagars lutealfas, vilket är helt normalt. Jag fattar inte hur jag räknat förut. Eller om cykeln har skärpt till sig. Får väl se hur det utvecklar sig.
Varför så konstig?
Under hela denna cykel har jag ju haft rosa flytningar. Igår kväll kom en klarröd "skvätt" som färskt blod. Så klart tänkte jag att det var mensen. Sen ingenting sen dess. Och ingen värk. Märkligt. Jag är ju inte gravid, det är ju inte det. Men kroppen beter sig märkligt. Så kanske att det är bra att jag fått komma till kliniken nu.
Känner mig lite nere krig det hela även om jag och M har en bra dialig om det. Det känns som att det aldrig kommer gå. Som att jag aldrig blir mamma. Nånsin.
Känner mig lite nere krig det hela även om jag och M har en bra dialig om det. Det känns som att det aldrig kommer gå. Som att jag aldrig blir mamma. Nånsin.
Mens
Jo den kom. Sent. Men den kom iallafall. Så det är som att när man sätter ord på saker och ting så jinxas det. Hade faktiskt väldigt gärna fått en sån julklapp... även om det troligtvis inneburit en del jobbiga diskussioner för mig med M.
Jag är så löjligt kär i den här mannen. Skön känsla! Men så klart även en del ångest förknippat med det. För det innebär ju att jag kanske kommer mista det. Eller så är det ju alltid, man kan alltid mista kärleken. Men här kan det hända att jag mister den för att jag väljer barn så småningom. Det är en väldigt märklig känsla. Men just nu får det vara det lyckliga som är det primära. Det andra känns lite långt borta just nu.
Förresten! Jag har fått tid hos gyn! Nu blir det koll av apparaten och det känns bra. Den 10:e ska jag dit så det kanske blir en bra utgångspunkt för en dialog med M sen. Konstigt men bra att det blir gjort nu :)
Så kom julen :)
Jag är lite av en jul-junkie. Jag gillar julen och det familjemys det innebär. Det är en skön känsla att minnas alla fina jular jag haft med min familj. Vi har det alltid så mysigt, äter gott och dricker ingen alkohol. Det är fridfullt och avslappnat. Jag är otroligt lyckligt lottad som har en sån fantastisk familj! Jag älskar er, det vet ni, över allt annat. Och ni betyder allt för mig!
Jag och M har vår första jul ihop, det är lite roligt. Vi fick chansen att spendera ganska mycket tid ihop nu de här dagarna kring jul och jag känner mig glad som har honom i mitt liv. Vi kommer hinna träffas massor nu kring helgenr och det är bra. Vi behöver tid ihop och få känna av varann ordentligt. Det här är väldigt bra för oss :)
Det kommer upp små korta diskussioner om barn då och då, men på ett ganska ytligt plan. Det verkar lite som om han börjar känna av ämnet lite. Så vi får se vart det barkar framöver. En lite (o)lustig sak är att jag skulle haft min mens för tre dagar sen, eller som senast två dagar sen. Det är ett orosmoment, men jag tror egentligen att det snarare är lite stress nu kring jul och allt som ställer till det med dagarna. Men det lilla, lilla hoppet som nånstans dansar runt i magen är lite svindlande. Jag kommer få min mens under helgen, jag är helt säker på det. Men ändå så finns det nåt där som snurrar runt och tänker "om".
Men om "om" skulle vara så, så är det meningen. Och den julklappen kommer vara den sjukt bästa i hela mitt liv. Galet.
Men om "om" skulle vara så, så är det meningen. Och den julklappen kommer vara den sjukt bästa i hela mitt liv. Galet.
Mycket tankar och många "om"
Tiden bara går! På gott och ont. Jag kom på idag att jag knappt haft tanken på att blogga här senaste tiden. Märkligt det där. Det går i perioder verkligen.
Nu är jag på det klara med hur jag känner med allt. Det går fram och tillbaka lite grann men essensen av allt är klar. Jag fick mens i fredags, så jag är idag på dag 6. Ska börja testa på fredag tänkte jag. Men stickorna alltså. Men jag har bestämt mig för att hoppa över denna ÄL också. Martin kommer och jag känner att det är bra om vi får ses igen. Jag vill inte boka av att han ska komma för att en donator ska komma. Han ska dessutom vara här ett par dagar, lite längre än bara helgen. Så vi kommer ha världens chans att prata om allt då.
Jag har bestämt mig för att byta donator om jag ska fortsätta med inseminationerna sen. Det finns ingen speciell anledning till det så där. Mest bara att det känns så. Det är nåt som smugit på mig, så jag känner att jag måste ta det med honom. Han kommer säkert inte tycka att det är så roligt. Men i mitt läge måste det kännas helt bra och av nån anledning så gör det inte det.
Sen har nåra av de jag pratar med på nätet som sitter i samma sits plussat nu! Härligt! Så klart är jag glad för deras skull, underbart! Det finns även nåra som kämpar på, som fortfarande inte fått plus. Jag önskar er all lycka! Vi kommer plussa allihop så småningom!
Känslor
Idag är det dag 5 på mensen, snart dags att börja testa igen med ÄL-stickor. Känns inte så jättemotiverande denna gång. Jag vet ju att det inte blir nån insemniation denna gång. Jag är på resande fot och kommer inte kunna inseminera denna cykel. Så det känns inte som nån stress och det är bra att få en "lugn" cykel. Jag kan testa, notera och kolla exakt hur lång lutealfasen är. Jag får en cykel, förhoppningsvis, med tydlig stegring och så kan jag räkna dagarna efter fram till nästa mens.
Det som är ett litet huvudbry nu är de andra känslorna. Det är inte helt enkelt att hantera det här med att en man kommit in i livet. Eller just det är ju bara trevligt! Men de känslor som kommer med det är inte helt enkelt. Jag vill inte sluta med inseminationerna, det känner jag starkt. Det är ett beslut som jag är ganska klar med att jag vill fortsätta med. Men att så tydligt gå emot hans vilja att bli pappa känns så där. För ska vi vara ihop i fortsättningen så blir han ju pappa även om han inte är den biologiska och juridiska pappan.
Jaaa... hörrni. Livet tar sina märkliga vändningar. Jag hoppas att jag om ett år tittar tillbaka här i bloggen och förundras över hur jag tänkte och oroades. Att jag då sitter med flera svar och en klarare bild av min framtid. Men det finns också en tjusning i ovissheten. Det är klart att man aldrig kan planera för allt och det är inte meningen heller. Men i detta läge så var det en viss plan lagd, den planen ställdes på ändan av en man som svassade in och gjorde entré. Så klart är det något jag är glad över! Men jag hoppas också att det inte blir en stor sorg i det framöver.
Men vet ni? Det är alltid så, det går inte att planera. För gör man det i för stor utsträckning så blir det bara pannkaka iallafall. Nu får det bli som det blir och det är helt ok. Jag har klarat ut livet förut och kommer göra det nu med. Med erat stöd och kramar så kan det aldrig gå fel :)
Mensen kom igår
Ja, det var ju tur. Eller vad man ska säga :) Hade det blivit så att den inte dykt upp så hade det varit en rätt jobbig sits. Att känna en enorm glädje över det samtidigt som det skulle varit lite rörigt att förklara för min nye Han. Jag tror att jag måste börja skriva ett namn på honom :) Ska vi säga att han får heta Martin? Det blir bra. Martin.
Iallafall, om jag hade varit gravid så hade det betytt att jag haft ÄL trots att jag inte sett den på stickorna. Och eftersom jag inte sett nån stegring så har jag ju inte heller planerat in nån insemination. Sen har Martin varit här. Ja resten kan ni räkna ut själva.
Den situationen hade helt klart blivit lite jobbig att hantera. Jag hade ju blivit lycklig, men det hade blivit en knivig situation att behöva förklara och hantera med Martin. Nu behöver jag inte det så det kändes ändå lite skönt.
Nu siktar jag på mitten/slutet av oktober för nästa försök :)
Fattar ingenting faktiskt
Jag trodde att mensen kom i lördags? Ehhh... jo lite eller vad man ska säga. Det kom en "skvätt" på förmiddagen och sen inget mer. Igår bara lite färg på pappret... idag ingenting. Inte ens färg. Ehhhh? Så brukar det inte bete sig. Inte alls faktiskt. Nu förstår jag inte alls hur jag ska tolka kroppen. Kanske är det detta som kallas spottings? Ja jag vet inte jag. Men blöder gör jag inte iallafall.
Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska säga är dag 1 eller så i kommande/nuvarande cykel. Jättemärkligt. Men men, som jag läst mig till så är det när man har "flöde" som man räknar dag 1. Färgade flytningar eller stänk räknas inte. Ok, så jag säger väl så då. Att Mensen inte kommit. Eller nåt.
Jaha ok, jo men visst
Idag kom min mens. Typ 4-5 dagar för tidigt. Men ok, kikar jag tillbaka på cykeln innan jag tog progesteronet och räknar framåt så skulle jag ha fått mens typ igår nånting om kroppen inte fått extra progesteron. Så ok, visst, jag köper det. Men lite konstigt känns det. Cykeln förkortades med 5 dagar. Så nu är det "bara" att börja räkna igen. Och sen testa.
Men i denna cykel kommer jag mest troligt inte kunna göra insemination iallafall, är på resande fot precis då. Så det blir en ofrivillig paus från det tills i mitten på oktober. Om alla datum nu stämmer. Just nu vet jag inte vad kroppen håller på med :)
Det är ju som det är, men lite rörigt kan man säga! Aja, vad är väl livet utan alla överaskningar och oväntade händelser!
Snart är det dags
Ja på söndag kör jag igång med ÄL-tester igen. Hahaha, det går runt, runt bara :) Förhoppningsvis så slutar allt detta i att jag blir gravid i slutänden. Det hoppas vi väl iallafall. Jag vet inte riktigt vad som styr mig i detta "arbete" mot ett plus. En biologisk klocka? Jag vet inte om det finns en sån. Men så klart, det är säkert så. Nånting är det ju som styr det iallafall.
Nu får jag se om ÄL har påverkats nåt av progesteronet jag tog. Ibland så kommer ÄL samma dag som den skulle ha gjort om man inte tagit progesteron. Det betyder att ÄL skulle kunna infalla redan på tisdag nästa vecka. Stegring kanske redan på söndag. Då fundera jag på om jag måste börja testa redan imorgon för att vara säker? Ja herregud... det är ju inte lätt att hänga med i svängarna! Har jag ens slutat blöda då? Idag har iofs blödningen avtagit, det har inte varit mycket alls idag. Så kanske? Det vore ju tacknämligt om ÄL kunde speeda till sig lite och komma redan på tisdag. Skulle sitta fint :)
Men jag tror den kommer lite lagom mitt under nästa helg. Kan bli intressant eftersom jag är bortbjuden då. Men men, jag får ta det som det kommer helt enkelt. Det blir ett himla testande på bortablan kanske... och det blir ju meckigt. Men det får gå! Det måste ju gå.
Glad!
Jag har ingen aning om varför jag känner mig så glad idag. Men det känns som en bra dag. Kanske får jag käka up det senare idag... hihi! Men jag känner mig lätt i sinnet och väldigt positiv. Hur ofta händer det när man har mens? Mensvärken har gett med sig ganska bra iallafall så det är bra. Det är en bra dag helt enkelt!
Ont!
Men jisses, jag tror att progesteronet har gett mig mer ont än jag brukar ha. Fasen vad det kniper. Inte alls skönt faktiskt. Men förhoppningsvis så ger det med sig om nån dag.
Nu när mensen kommit så är det lite tomt. Hoppet dog ju på en sekund och det känns som oändlig tid fram till nästa ÄL. Men å andra sidan så är det kanske ingen fara att börja räkna om igen. Ny kula och ny cykel. Kanske är det också så att det finns en mening med allt. Jag måste ju ändå tro det.
Nu måste jag banne mig ta nåt mot värken... fasen vad det kniper!
Då var det över
Ja, iallafall för denna gång. Mensen smög precis igång. Jag ver beredd på det, men så klart är det trist. Det sista som överger en är ju hoppet. Så nu börjar räkningen om från början. Idag är det dag 1 i en ny cykel.
Nu blir jag snart tokig
Måste gå och lägga mig så det blir en ny dag... håller på att bli lite tokig och klättra på väggarna... Ingen mens än heller.
MEN så långsamt tiden kan gå då!
Söndag kväll. Ingen mens. Tiden står still. Jag surfar runt på Familjeliv och läser om alla som plussar... Men jag då? När ska jag testa? Vågar ju inte! Inte förrän på tisdag om mensen inte kommit. Men den kommer imorgon. Eller i natt. Helt säkert.
